Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. 1 Mos 1:31
Är Guds skapelse verkligen god ?
Och om man begrundar mindre delar av Guds skapelse, som den Birger Schlaug berättar om här, så blir man också fundersam.
Med detta som bakgrund skulle man ju kunna säga att Guds skapelse är ond. Eller i alla fall att den har tvivelaktig moral.
Jag har alltid försökt förklara det med att i samband med människans olydnad mot Gud, det som vi kallar syndafallet, så skadades inte bara människans relation med Gud. Också skapelsen drogs med i fallet.
Så när Gud till sist ska återupprätta sitt rike, kommer han då också att ställa allt tillrätta i skapelsen? Se till att inga fler jordbävningar sker och inga vulkaner får utbrott. Att sjukdomar försvinner och inga kometer faller ned från himlen. Att konstiga parasiter inte längre kryper in i myrors hjärnor och gör dem galna?
Vad tror du ?
Jag läste Schlaugsblogg om masken och myran. Det är helt fantastiskt hur livet söker sig fram. För livet SKA fram, det vet vi ju, om än ont eller gott - de begreppen finns bara i vår egen föreställning. Att förstå orsaken till universums kamp för LIV, det tror jag inte vi kan. Dessutom - begreppen ont och gott är alldeles för grova för att förklara någonting. Därför måste varje fråga om Livet som innehåller orden ont eller gott vara fel ställd, anser jag. De kan bara gälla våra egna handlingar. Om du själv vet vad en god handling är, då kan du leva efter det. Och du kan kalla vissa andra handlingar för onda utifrån det (bara det inte leder till att du startar krig!). Men att använda ont- och gott-orden för att försöka förstå större saker som världen eller universum - det går inte. Genom våra egna ögon speglas världen och vi kan välja att göra handlingar som vi tror är positiva för andra, goda, om vi så vill. Vi kan påverka en eller tusen människor att göra samma sak! Och vi kan tycka att vi får kraft och stöd för det i den religion vi tror på, hos den gud eller i den andliga verklighet vi känner existerar. Det andra får vi vänta med...
SvaraRaderaSkapelsen är God, Men människan är ond
SvaraRaderaoch Gud är helig och vred och måste som rättfärdig domare också döma synden.
Jag hörde Hans Johansson tala efter förra tsunamin och han förklarade det som att hela skapelsen blev "skev" i syndafallet. Därför händer naturkatastrofer och annat skapelserelaterat elände. Hela skapelsen är lagd under förgängelsen.
SvaraRaderaDet fantastiska med den tomma graven är även den har kosmiska dimensioner, allt ska upprättas. Räddningen handlar inte bara om oss som individer utan faktiskt hela skapelsen.
Josef: Jag tycker din gudsbild blir väldigt mörk. Det är sant att Gud är vred på allt det som bryter ner och förstör, men han är också kärlek och vill gemenskap med människor.
Människan är förresten inte bara ond, det finns godhet kvar i henne också, hon skapades ju en gång till guds avbild och allt har inte förbleknat.
Dock behöver vi Jesus och hans uppståndelse för att bli nya skapelse, delar i den nya skapelse Gud för fram.
Ont och gott, om det ens är meningsfulla begrepp, handlar väl om människor som kan göra medvetna val. Inte om naturkatastrofer eller meteoriter som riskerar kollidera med jorden. Vill man inte slåss mot väderkvarnar ska man nog hålla sig till sånt som går att begripa. Sen kan man alltid fundera och filosofera och undvika att bli fyrkantig.
SvaraRaderaJag har en bild av att själva syndafallet skedde "före Big Bang" s a s, och att hela evolutionen, etc är en konsekvens av det, av synden,
SvaraRaderaden starkes rätt, orättvisor, diskriminering, jordbävningar, krig, mord, etc.
men det finns mycket gott också i skapelsen, som människan inte "förtjänat" alls. naturens skönhet, våra samtal, etc...
Bra blogginlägg. Fick mig att tänka.
/Cecilia
Om vi gör "gott" och "ont" till enbart moraliska kategorier kan vi knappast använda dem i samband med skapelsen eftersom det bara är människan som har ett moraliskt val och ansvar. Samtidigt såg Gud att det var "mycket gott" när han hade fullbordat Skapelsen på sjunde dagen. Jag vet inte om Josef är så kategorisk som han verkar i sitt korta inlägg - men tagna för sig som de står är hans ord inte kompatibla med kristen tro. För att få rätsida på detta kan vi väl ta hjälp av ortodoxernas syn på synden: Det är en själens sjukdom som behöver botas. På så vis blir alla våra moraliska tillkortakommanden inget annat än symptom och konsekvenser på en djupare liggande störning. På samma sätt kan vi konstatera att skapelsen inte mår bra. Den är sjuk, hur god vår Herre än menade att den skulle vara. Med tanke på Japan är ju en del av problematiken helt och hållet människoskapad, och det är kärnkraften. Vi som en gång kämpade emot den har hela tiden vetat att vi hade rätt. Men jag är inte precis glad över bekräftelsen på det...
SvaraRaderaAllan Willny
Oque, kanske är det som du säger, ont och gott-begreppen är för grova i det här sammanhanget.
SvaraRaderaJosef, men inte tror du väl att Gud sände jordbävningen för att han var vred?
Joachim, det där med "skevheten" ligger nära det jag också tror.
Jag tror inte heller att människan i sig själv är ond. Däremot kapabel att göra ont. (Och gott).
Det gör vi ju även om vi är frälsta.
Nils, du säger något liknande som Oque, att det där med ont och gott har att göra med människans gärningar.
Cecilia, du har en intressant teori om skapelsen. Jag har aldrig tänkt så...
Allan, när blev då skapelsen sjuk? I samband med "syndafallet"?
Skapelsens mångfald och dynamik.
SvaraRaderaAttraktionskraften mellan partiklar dvs. kraften mellan massor, under mycket lång tid som i många rymdvarv samlar partiklar till stoff. Och vi ser kroppar på himlavalvet som månar, planeter och stjärnor. Och samma partikelfysik finns i det lilla runt alla atomkärnor.
Benfiskar och skaldjur bildar fossilförande komparativa lagerföljder, som ger geologiska tidrymder. Inklusive trilobiter och ortoceratiter ser vi tidens gång i en miljard år. Absolut tid fick vi genom sönderfall med isotopen kol 14, metoden C14, och än längre tillbaka i tiden når vi med att lasersöka radioaktiva uranisotopers sönderfall till det stabila grundämnet bly.
”Hela serien blott av det organiska livets utveckling som är en realitet här på jorden förutsätter en tidslängd som för mänskliga fattningen utgör en omätbar storhet i miljarder år.
Men har den själv ingen orsak måste den inte heller ha någon början, dvs. den måste vara evig. Det är första orsak till Naturen, denna första urkraft ur vilken allt utgått, som vi kallar Gud. Vårt förnuft tvingas att anta denna första orsak: men vårt förnuft kan icke fatta det eviga och vår tanke svindlar i en gränslös avgrund då den vill mäta det omätliga. Lättare kunna vi föreställa oss det oändliga och möjligheten att se det som är, kan under tusende skiften ändå utan ända fortsätta sin rörelse. Ja, vi kunna väl föreställa oss naturens oräkneliga omväxlingar: men dess totala tillintetgörelse kunna vi inte tänka oss. Att neka det eviga vore att neka sin egen tillvarelse. Det medvetandet: av en orsak till detta jag, tillbakastigande i denna räcka av erfarenheter stannar jag inte förrän vid den första således den eviga som jag inte kan begripa: men tvingas antaga. Den produkt som av evighet uppkommit av den från evighet verkande urkraften kalla vi materia. Materien är således evig som Gud: men formen hör till tiden och är föränderlig som den. Formerna kunna vi tänka oss försvinna och det sammansatta upplösas: men de yttersta elementen för materien är eviga. Har vi ännu hunnit till dessa yttersta elementer? Kan kemin någonsin framställa dem? Kunna de fattas av de sinnen som endast är oss givna för denna grövre värld? Innan former ges måste dessa första (ämnet till allting) vara lika utspridda i den oändliga rymden. Detta var det allmänna kaoset.
Allt skapat skall genomvandra en bestämd bana och därefter förgås.” Sven Nilsson 1787 – 1883, professor i Lund och prost i Västra Nöbbelöv och Skivarp pastorat med prebende, norr om Abbekås i Lund stift.
Det är Sven Nilsson, SN, som först vetenskapligt visade sanningen att jorden kunde vara en miljard år dvs. en evolutionär utveckling och istid var möjlig och sannolik i samma anda som den förste evolutionisten Jean-Baptiste de Monet Chevalier de Lamarck 1744-1829. SN använde ordet förändring 1825 om jordskorpans rörelse och som i evolution tiotalet gånger långt före Darwin: Arternas uppkomst 1859 i förordet och inledningen till Skandinavisk fauna del IV: Fiskarna, 1820-1855.
Den 10 juli 1825 såg SN i ett stenbrott i höörsandsten vid Rugerup någon halvmil öster Billinge, hur hela bergmassan var sprucken och förklyftad.”Häraf ser man att en gruflig rörelse i de omgivande elementerna verka uppifrån eller utifrån på berget, men denna kraft har ej kunnat tränga så långt ner och förorsaka alla de remnor och sönderkrossningar som berget lidit. Denna kraft måste ha kommit inifrån ur jordens eget sköte. Jorden måste ha varit i en ryslig skakning. Denna katastrof är just den som nedbäddat våra lösa jordhvarf”. Skapade och inbyggda spänningar i omgivande bergmassor frigörs. SN beskriver detta på latin och den vetenskapliga världen uppmärksammade det. Charles Lyell vidareutvecklade aktualitetsprincipen i Principals of geologi 1830-1833. Första upplagans bok studerade Darwin noggrant under 5 år till sjöss.
SN var ett par månader i Köpenhamn, Hamburg, Paris, Bristol och London. Och han påbörjade resan hem en vecka före Darwin återkommer till Falmouth den 2 oktober 1836 från världsomseglingen ombord på HMS Beagle.
Tack för en bra och spännande artikel om Sven Nilsson!1700-talets upplysningsmän är ofta så tydliga i sina tankar. Linné är på samma sätt högintressant när han t ex skriver om Nemesis Divina.
SvaraRadera