När sanning upphör att vara sanning

Jag har hamnat i en skrivar binge, och har svårt att att blogga för tillfället. Mer om mitt skrivande här.

Men en sak dök upp i kommentarerna på Varför är det tabu att ställa frågor?, som  jag vill ta upp. Peter skriver så här:

"Jag tolkar det som att det vi uppfattar som "sant" i princip slutar vara sant när det inte sägs i kärlek.Mottagandet av ett budskap är lika viktigt som innehållet. Om innehållet är sant, men formen är arrogans och avsnäsande, förändras innehållet för personen som tar emot."

Nu är det inte så att jag tror att många blogginlägg och kommentarer som där skribenten vill tillrättavisa "villolärare" inte skrivs i kärlek (men det förekommer nog, jag tror att kärleken ofta svalnar hos den som ger sig på påstådda villolärare).
Däremot om de präglas av arrogans och snäser av den andre (som man ofta inte känner och inte vet vilka behov den har; kanske går motståndaren igenom en troskris tex.) så kan kan effekten av tillrättavisningen bli totalt den motsatta, och budskapet man vill få fram når döva öron.
Formen förändrar innehållet, som Peter säger.

Kloka ord. Värda att fundera på för oss alla.