I holländska dagstidningen de Volkskrant, skrevkolumnisten Martin Bril i går om sin gamla Volvo.
Han berättar att han plötsligt såg sin gamla bil, en ljusblå Volvo 240, livslevande, framför sig på vägen. Han kände igen registreringsrumret. Sedan berättar han nostalgiskt vidare om när han ägde bilen, "man hade verkligen känslan av att man satt i en bil", och den fungerade alltid.
Min pappa hade en ljusblå Volvo 240, ungefär samma årsmodel. Den fick jag låna ibland, när den andra bilen var sönder. Det var minsann en riktigt bil, den var härlig att köra.
Min starkaste minne var dock när jag glömde stänga av ljuset och kom ut sent på eftermiddagen till en helt död Volvo. Ingen fanns kvar inne på jobbet...förutom min chef och socialchefen....
De hade inget emot att starta upp den redan då gamla Volvon med startkablar. Mitt enda möte med socialchefen, vad jag kan minnas...
Den ljusblå Volvo såldes så småningom, och det gick hur lätt som helst. Mycket populär bil. Den är något visst med gamla bilar, det är som om de har mer själ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar