torsdag 1 oktober 2009

Svårigheten att föra Himlen till jorden



Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.

Bibelns kanske mest missförstådda mening. Eller bortglömda. För mig tycks det som om en majoritet av kristenheten är koncentrerad på att värna om sin egen eller andras frälsning, och inget annat.
Det är viktigt, visst, men det blir en totalt individualiserad tro.  Följaktligen, det spelar inte så stor roll hur jag beter mig, jag kan alltid be om förlåtelse och fortsätta vara kristen.
Sant, det också, men...

Det finns ett stort MEN.

Är vi byggnadsarbetare i Guds rike, eller inte? Bygger vi vidare på huset, där Jesus är hörnsten?
"Vår uppgift är att föra himlen till jorden. I stort och smått. I varje detalj av livet ska vi föra himlen till jorden."     Bono, i ett intervju med Bill Hybels, finns att läsa här.

Rob Bell säger att han vill definiera termen "evangelical" (I USA oftast synonom med fundamentalistisk, högerkristen) så här:
"I embrace the term evangelical, if by that we mean a belief that we together can actually work for change in the world, caring for the environment, extending to the poor generosity and kindness, a hopeful outlook. That's a beautiful sort of thing."
Vidare i samma intervju:
"I think we have enough religious people who are going around trying to convert people. My guard is up when somebody is trying to convert me to their thing. Are you talking to me because you actually are interested in this subject, because you care about me as a human, or am I one more possible conversion that will make you feel good about your religiosity? I don’t have any embarrassment about my religion, and it’s not that I’m too cool, but I would hope that the Jesus message would come through, hopefully through a full humanity."
Jag kan känna precis samma sak. Och jag är redan kristen. Hur ska då inte ickekristna känna? "Bryr de verkligen sig? Eller handlar det endast om att göra mål eller rädsla för att jag ska hamna i helvetet?"

 Jag känner en stor passion för att föra himlen till jorden. Jag är fullkomligt övertygad om att när vi försöker föra Himlen till jorden, bygger på Guds rike, så kommer överlåtelserna i kölvattnet. De flesta som omvänder sig till Jesus, i alla fall de jag har träffat på, attraheras i först av kristnas förmåga att leva gudsrikeslivet här på jorden, "se hur de älskar varandra", sedan av budskapet.
Vilket gör mest intryck på ickekristna; att vi försöker omvända dem, eller sättet vi lever ut vår tro på?
Det ställer stora krav på oss kristna. Det får inte bli en gärningslära, för då är det inte bättre än "omvändelsefixeringen".

För mig är evangeliet ett kärleksbudskap, ett glatt budskap, Guds kärleksförklaring, Guds längtan efter en återupprättad människa och skapelse. Biblen genom sin långa berättelse om mänskligheten förmedlar detta budskap, men också de kristna.
Meningen med livet är att "föra Himlen till jorden".

Därför blir jag frustrerad, arg, ledsen, vad ni vill, när ickekristna "läser Bibeln som Åke Green". Missförstå mig rätt där. (Den där termen skulle jag kunna utveckla i all oändlighet, men i princip handlar det ju om att "sila mygg och svälja kameler", speciellt vad det gäller tolkningen av Gamla Testamentet.)

Ibland känns det som om jag alltid misslyckas i att "föra Himlen till jorden". Även om det är i det lilla. Jag är en kass apologet, jag har så mycket respekt för att alla ska ha rätt att ha sin mening (även om jag tycker att de är fel). Hur jag än vänder och vrider mig så finns det alltid någon som har en helt annan, för mig totalt obegriplig uppfattning om vad föra himlen till jorden innebär. Det gör mig som sagt frustrerad, milt uttryckt. Något annat som gör mig ledsen är kristnas förmåga att håna andra kristna som talar om dialog och samtal, ekumenik och enighet.
För det är ändå så; det finns oenighet om vad som ska innefattas i termen "föra himlen till jorden". Vi kommer inte ifrån det. Och det måste få diskuteras.

---
Reagera. Jag vill gärna veta vad du som läser detta tycker!


----
Reflektioner som uppstod efter att ha läst en del samtal på nätet i kölvattnet av Birger Schlaugs debattartikel i Dagen:
Antigayretorik
Helds HBT-nyheter
------------------------

Läs också.

-------------------------------------------------------------
Uppdatering 16 okt 2009:

Till Birger, som tack för länken:
Jag tar hjälp av mitt husband (video här, eller den galna remixen här):
"How can you stand next to the truth and not see it?


A change of heart comes slow


It's not a hill, it's a mountain
As you start out the climb
Do you believe me, or are you doubting
We're gonna make it all the way to the light
But I know I'll go crazy if I don't go crazy tonight


Every generation gets a chance to change the world
Pity the nation that won't listen to your boys and girls
Cos the sweetest melody is the one we haven't heard
Is it true that perfect love drives out all fear?
The right to appear ridiculous is something I hold dear
Oh, but a change of heart comes slow" ---------hela texten här

20 kommentarer:

  1. Väl skrivet som alltid, och vad kommenterar man när jag håller med dig in i minsta kommatecken? Möjligen då att den kristna församlingen när den fungerar som den ska är himlens ambassad på jorden. Personligen fokuserar jag sällan på själva omvändelsen i mitt möte med folk som präst - däremot önskar jag dem välkomna till en gemenskap som bärs av den tro vi pratade om i Trosbekännelsen. Där är ALLA välkomna med både tro, tvivel, sorg, glädje och ilska. Sedan är det en annan sak att också vi som jobbar i församlingarna är ofullkomliga människor som kanske inte alltid har den kraft vi behöver för att fånga upp alla frustrationer och svåra frågor i stunden. Ett böneämne så gott som något... Vet inte om det var den här typen av reflektioner du efterlyste - men mitt i en paus hemmavid fick jag bara lust att säga det. Återkommer.

    Allan Willny

    SvaraRadera
  2. "Vår uppgift är att älska människor in i himlen"

    "Vår uppgift är att sprida Guds rike här på jorden på alla sätt möjliga".

    Citaten ovan sammanfattar min inställning väldigt väl. Vi har ansvar att röra oss närmare Gud (så han kan få älska oss mer men också förvandla oss för världens skull) samt att få andra att röra sig närmare honom (både kristna och inte-kristna).

    Vi ska sprida Guds rike och detta kan göras genom att någon blir hans barn men också genom att någon som är ledsen får tårarna torkade, den hungrige får mat etc. Det är inte varken eller utan både och.

    Vi ska vara Jesu utsträckta händer, han helade, mättade, upprättade och visade vägen till fadern.

    Måste tyvärr erkänna att jag ganska ofta inte lever så här. Men det är hitåt jag siktar och med Guds nåd så...

    //Lisa

    SvaraRadera
  3. Väl skrivet, Monica. Min tes är att religion inte är någon tebjudning, den är krävande om man tar den på allvar. Den är också ofattbar, eftersom grunden i varje religion är ofattbar med intellektet.

    Och Gud, om han nu finns, kan inte reduceras till ordförande på ett stormöte.
    (Hrm det skulle jag skriva om i något blogginlägg nästa vecka hade jag tänkt...:-))

    SvaraRadera
  4. Kom att tänka på den store brittiske dramatikern Dennis Potter (Den sjungande detektiven, Karaoke och Cold Lazarus för att nämna några av hans lysande TV-dramer). Han fick ge en intervju bara några veckor innan sin bortgång i ett antal svåra sjukdomar. Under intervjun drack han flytande morfin för att hålla smärtorna i schack. På frågan om sin relation till Gud sa han ungefär så här: "Ja, Gud är ju ett rykte... Men om han nu finns så är han inte bandaget kring såret som de kristna tenderar att göra honom till, han är själva såret." Det yttrandet har betytt oerhört mycket för mig och bidragit till mitt ständiga sökande in mot det mysterium som både Gud och jag själv är. Kom på det här när jag läste Birger Schlaugs inlägg...

    Allan Willny

    SvaraRadera
  5. Allan, tack!

    Själv minns jag med sorg i hjärtat hur jag själv koncentrerade mig på just omvändelse i de ungdomsgrupper jag var med i en gång. Jag bekymrade mig oerhört för de som stod i periferin, de som var med i gemenskapen, men inte vågade "ta steget". Ofta slog de bakut när man "tjatade".
    Kanske behövde de bara tid på sig. Vad vet jag? Vad vet jag vad de har för relation med Gud idag?
    Guds vägar förstår vi inte alltid.
    Men att leva Gudsrikeslivet kan vi alltid, också i det lilla, också trots att vi är ofullkomliga.

    Att leva det livet är ingen "gärningslära", det frälser oss inte. Tvärtom är det en naturlig konsekvens av att leva i Jesus efterföljd.

    Och Lisa, precis som du säger "det är inte varken eller utan både och". Jag tycker att du har väldigt rätt i allt det skriver.

    Ska kommentera Birger lite senare...

    SvaraRadera
  6. Tack för ett så fint inlägg.
    Tror en del på att arbeta med bibeltolknig.
    Att tolka Jesus kärleksbudskap in i vår tid.Att vi kan ha olika uppfattningar borde vara en styrka. Svårigheten uppstår när vissa har funnit den slutgiltiga och enda bibeltolkningen och använder denna som vapen.

    Benny Fhager

    SvaraRadera
  7. Birger! Korten på bordet först, jag skrev ovanstående blogginlägg lite i affekt över dina kommentarer jag läste på Antigayretorik och även på Bengt Helds blogg.

    Från att först ha hyllat ditt inlägg i Dagen, till att bli riktigt besviken.
    Det är kanske att ta i att säga att du läser Bibeln som en viss potentat.
    Men du verkar i alla fall läsa Bibeln som många fundamentalistiska kristna, eller bokstavstrogna kristna. Räknar Åke Green dit, antar jag, även om jag ogillar att sätta stämplar på folk.
    Alltså de som jag nämner i ett tidigare inlägg , de som säger "så står det i Bibeln" - punkt - slutdiskuterat.
    De som anser att det bara finns ett sätt att läsa Bibeln, att den inte behöver tolkas, att den inte är kulturellt bunden...

    Dvs alla viktiga diskussioners bödel.

    Du skriver på Antigayretorik (känns lite som om jag stjäl diskussionen från Tor lite...):
    "Tyvärr måste jag säga att jag uppfattar att pastor Greens hemska uppfattningar har större giltighet om man läser Bibeln än de av mina kristna vänners uppfattningar har."

    Då tycker jag att du läser Bibeln som "Åke Green". Och underkänner i samma andetag dina kristna vänners sätt att läsa Bibeln. Räknar in mig själv där.

    Och för att vara ärlig. Om jag hade den sortens bibelsyn, så hade antagligen inte heller jag klarat av att vara kristen.
    (Vissa andra klarar tydligen av det, men det är en annan fråga...)

    Och jag tycker faktiskt att för många med denna sortens bibelsyn, så blir den kristna tron som en tebjudning, dvs man gör det väldigt enkelt för sig. Man försöker fatta allt med intellektet.

    Och man reducerar Gud till en ordförande på ett stormöte, eller till ett bandage på såret, som Allan talar om här ovan.

    Både tron och Gud är ofattbar, att tro något annat vore att förminska Gud.

    Jag ser fram emot ett inlägg på din blogg om Gud som stormötesledare.

    Så... rensade luften lite där...

    //Monica

    SvaraRadera
  8. "som Åke Green" ska det vara.

    Blogger borde införa en "edit comment" funktion...

    (Stackars Åke Green, jag skäms att jag också använder honom som "exempel")

    SvaraRadera
  9. Jag tror också på att tolka Jesus i vår tid, och så gott det går tolka in i var och ens vardag. Jag håller just nu på med en uppsats om "Den rike mannen" Som ville få garantier för en fin plats i himlen. Kan det vara så att "Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen" bara är en påminnelse om att vi fått livet, som en gåva att förvalta, och inget vi av egen kraft hade lyckats med? Och att gärning gentemot Gud för att komma till himmelriket är fruktlöst, den enda gärningen som fordras är den etiska: Mot vår nästa och vår planet

    SvaraRadera
  10. Bra sagt av Bono och Bell och Monica. Bara en ynka liten detalj. Att leva gudsrikeslivet handlar inte främst om att "älska varandra", inom gruppen. Så gör ju hedningar och tullindrivare, säger Jesus. Gudsrikeslivet handlar om att älska dem som är annorlunda och t o m fienderna.

    SvaraRadera
  11. ÄR EN KRISTEN HUMANISM MÖJLIG?
    Att inte läsa bibeln bokstavligtär och sätta in den i sitt historiska sammanhang,men samtidigt ha en levande tro på vår frälsare.
    Att genom bibeln som inspiration idag arbeta för en bättre värld.
    Jag vill tro det är möjligt.

    SvaraRadera
  12. Att inte läsa bibeln bokstavligt och sätta in den i sitt historiska sammanhang........

    SvaraRadera
  13. Utan att vilja såra de övertygade ber jag er att betänka vilket fruktansvärt lidande de motstridiga Jesusorden skapat för diverse individer genom tiderna.

    Låter bli att berätta om min skräck i tonåren, helt bibelutlöst, men varför inte kolla in dagsfärska exempel på flammor.com och dess gästbok där folk upplever sig demonbesatta och där 40-åriga oskulder är livrädda för att i sina hjärtan begå äktenskapsbrott genom att titta på en gift kvinna.

    Människor lider av det "glada budskapet".
    MS

    SvaraRadera
  14. Monica O Kolkman skrev:” De som anser att det bara finns ett sätt att läsa Bibeln, att den inte behöver tolkas, att den inte är kulturellt bunden...”

    Det finns två möjligheter: Antingen så går Bibeln (då syftar jag på Tan’’kh (den judiska Bibeln)) att tolka på ett sätt, eller så går den att tolka på flera sätt.

    Bibeln innehåller Skaparens instruktioner till mänskligheten (se bevis för det på www.netzarim.co.il ; länken ”Christians” på förstasidan). Om det finns en tvetydighet om hur man ska tolka Bibeln i en viss moralisk fråga, så vet man således inte vad Skaparen har för åsikt i denna fråga.

    För övrigt citerar en del personer som besvarar detta inlägg Matteus-evangeliet. Vad den historiska personen Ribi Yehoshua (Messias) från Nasaret undervisade i det ursprungliga ”Matteus” finns på Netzarim-lånken ovan.

    Anders Branderud

    SvaraRadera
  15. Tack alla som har reagerat, jag ser att det är många som tycker lite som jag.

    Fredrik, du har givetvis helt rätt; gudsrikeslivet handlar om att älska dem som är annorlunda och t om fienderna.
    Det är det som gör ett liv i Jesus efterföljd så radikalt (och jag kan inte förstå hur man kan leva i Jesus efterföljd och stödja vapenexport. Hur i hela världen älskar man sin fiende med hjälp av vapen? För att ta ett exempel...)

    Mikael, jag tycker du pekar på en sanning som många av oss troende att smärtsamt medvetna om; när det glada budskapet INTE predikas. Det du ger exempel tycker jag är att rycka bibelord ur sitt sammanhang eller att inte förstå det kulturella sammanhanget.
    Flammor.com är ett skräckexempel på hur man sprider något som mest är skrämselbudskap. Och står för en bibelsyn liknande den jag beskriver i min kommentar ovan.

    Med det vill jag inte säga att Jesus ibland gav motstridiga budskap, och allt är inte så lätt att förstå.

    SvaraRadera
  16. Jag funderar lite på Rob Bells omdefiniering av ordet evangelikal. Med evangelikal brukar man ju mena en kristendomstyp som missionerar för att omvända människor så de kommer till himlen. Det verkar inte så praktiskt att försöka ändra ordets betydelse till något helt annat.

    Men vad finns det för ord för den kristendomstyp som Bell och Monica skissar här, där fokus är på Guds rike här på jorden? Jag kommer inte på någon bra term. Men det borde finnas. Kanske måste den uppfinnas.

    SvaraRadera
  17. Fredrik, jag tror inte det finns något ord ens på engelska.
    Inte heller är jag säker på att det behöver finnas något.

    Jag vet inte om Rob Bell vill omdefiniera ordet evangelical. Han använder ordet emrace så kanske är det fel att säga att han omdefinierar. Snarare inkluderar "gudsrikeslivet".

    En annan som har mycket att säga om det här sättet att tolka uttrycket Kingdom of God är biskop Tom Wright och här finns mycket att ösa ur, bland föreläsningar i MP3

    En annan som skriver mycket är om det är Brian McLaren.

    Sedan vill jag åter påpeka att även jag fokuserar på omvändelse, det är inte antingen eller, det är både och.
    Jag vill givetvis ingenting hellre än att mina vänner, nära och kära och även mina ovänner, ska få en personlig relation med Gud.
    Det är ändå det jag ber för regelbundet och önskar mest av allt.
    Men jag kan inte omvända andra, det kan endast Gud.
    Jag kan endast i enlighet med Guds vilja och med Hans hjälp försöka leva Gudsrikeslivet, som inkluderar så mycket.

    Det blir nog fler blogginlägg om det här...

    SvaraRadera
  18. Monica, jag hoppas på fler blogginlägg om detta! Och det blir nog några från min sida också.

    SvaraRadera
  19. Den här diskussionen livar verkligen upp mig. Naturligtvis är "både-och" centralt. Ville bara dela med mig av en fruktansvärd kommentar från ett bibelstudium där en ung kvinna kallt konstaterade att åtskilliga av hennes släktingar till hennes stora sorg inte skulle komma till himlen eftersom de inte trodde på Gud såsom Kyrkan förkunnar honom. Min spontana impuls var att fråga: "Och hur i hela friden kan du veta det?" Eftersom det dröjde ett tag tills jag fick ordet hann jag sansa mig och sa ungefär: Gud vill att ALLA människor ska räddas, och då kan han väl knappast mena något annat än alla. Och det tillkommer inte oss att yttra oss om vilka som stängs ute - istället måste vi se på hur en Kyrka har betett sig och förkunnat när så många tar avstånd från det hon förkunnar. Slutligen vill jag citera ur en predikan av Lars Collmar för säkert 30 år sedan: "Det där med festen i himlen vet jag egentligen inte så mycket om. Det enda jag vet säkert är att VI inte får vara med och skriva inbjudningslistorna - för om så vore skulle säkert himlen i slutändan bli tom på allt utom treenigheten och änglarna. Sug på den!

    Allan Willny

    SvaraRadera
  20. Tack för uppdateringen. Ska tänka på saken...:-)

    SvaraRadera