Birger Schlaug om en politiskt korrekt Gud och Guds anpassade tyckande

Jag har hittills inte yttrat ett ord om kyrkovalet, eftersom det kändes så långt borta och allmänt främmande.
Det trots att jag är gammal svenskkyrkling, och jag var en trogen sådan. Jag har avverkat platser som kyrkvärd och kyrkorådsledamot i två olika församlingar.
I båda församlingarna var vi välsignade med kyrkorådsmedlemmar som även var aktiva i församlingen. Partierna bakom såg till att endast utnämna aktivt kyrkfolk.

Men numera är Svenska Kyrkan skild från staten, men tyvärr inte skild från partipolitiken. Inte heller är den skild från principen att du röstar i den församling du bor i, inte är aktiv i.

Båda systemen har enligt min mening grova systemfel och är inte i enlighet med Bibeln. En kyrka kan inte vara en folkkyrka i mening "folkets kyrka", utan den måste vara Guds kyrka.

Punkt.

En annan som har en mening, och en klok sådan, är Birger Schlaug.
Vem annars vågar sticka ut huvudet?

"En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt. Men vitsen med att tro på en Gud är väl inte att den i så fall skall anpassa sitt tyckande efter majoritetens tyckande." 

säger han bland annat i Dagen.

Klokt och sant.
Men kanske en aning förenklat.

Problemet är bara att folk, kristna alltså, i alla tider har haft olika åsikter om vad de tror att Gud vill med sin kyrka, hans "tyckande" (dvs det som står i Bibeln).

I bästa fall käbblar de om ifall enskilda individers frälsning eller arbetet för Guds Rike på jorden är det viktigare (ibland tycker de att båda är lika viktiga, lyckligtvis...)

I värsta fall leder tolkningarna om vad som är Guds vilja till judeförföljelse, häxbränning, krig och annat elände.

Många kristna inser inte ens att de tolkar Bibeln, eller vill inte erkänna det. "Så står det i Bibeln", är standardsvaret, och alla diskussioners bödel.

Alla kristna är fundamentalister, även de liberala. Alla håller hårt på sitt fundament, sin tolkning av Bibeln, sina bibelverser, sin kyrkliga tradition etc.

Och i slutändan är de kristna själva ansvariga för sina gärningar. Onda eller goda.
Olle Carlsson säger i sin bok Kristendom för ateister:

"Det är ju faktiskt så att det är vårt eget ansvar och inte Guds fel att det ser ut som det gör i världen."

Om man försvarar en ond gärning genom att rycka ut en bibelvers, som inte stämmer med Bibelns övergripande kärleksbudskap (evangeliet om Jesus Kristus), så kan man inte "skylla på Gud".
Det är människan, den kristne, som gör fel. Ingen annan.

Slutligen reagerar jag ofta på att ickekristna ibland förväntar sig att kristna skulle vara någon slags helgon, som aldrig gör fel. De är ju en omöjlighet, eftersom kristna är vanliga syndiga människor.
Med det vill jag inte säga att kristna inte ska sträva efter rättfärdighet och helgelse, men det är ju enbart Gud som kan ge oss det.

--