söndag 20 juni 2010

Antirojalistiska bekännelser

Låt göra klart från början, i fall någon skulle tvivla; jag är ingen rojalist. Jag tycker kungahuset kostar för mycket och det är fel är ämbetet som kung eller drottning ärvs.
Ja, jag vet, någon måste representera Sverige, och en president kostar också pengar. Och dagens kungafamilj gör ett utmärkt jobb.... men detta är min ståndpunkt.

Men jag är en romantiker och jag var helt såld igår. Trots alla kostnader.

För när två unga människor som helt uppenbart har fått kämpa ett tag för att få varandra, och även kanske har tvivlat på om de vågade välja varandra, bjuder in allmänheten att få vara med och dela deras glädje, då kapitulerar även jag.
Ett tag glömde man nästan allt runtomkring och såg bara en brudgum som grät av lycka halva vigselceremonin och en brud som strålande av glädje hela tiden.
Välregisserat, javisst, med vad minns man bäst om inte Victorias och Daniels lycka?

Musiken kommer också att leva kvar . Benny Anderssons och Kristina Lugns  pampiga och vackra Vilar glad i din famn kommer att bli en klassiker. Värdigt ett bröllop och vad annat kan vi förvänta från två stora konstnärer. Björn Skifs och Agnes Carlsson framföran av When you tell the world you´re mine var också fantastisk. En text värdig ett kyrkligt bröllop (If God was to describe you, where would He begin...) och perfekt arrangemang.
Kören och orkestern var proffsig. Och inget riktigt svenskt prinsessbröllop utan Orsa spelmän.

Talen från båda fäderna var bra, men inte så uttrycksfulla och personliga som brudgummens, vad annat hade man kunnat förvänta. Bröllopsvals och fest. Som det ska vara på ett bröllop.

För det är trots allt något av en saga. Killen från lilla Ockelbo som förälskar sig i kronprinsessan. Tronföljaren som mest umgås med vänner ur Sveriges övre klass, går och kärar ned sig i sin personlige tränare, som mest har torpare och skogsarbetare som förfäder.
Att de vågade.
Det är romantiskt. Det går inte att påstå något annat.
Jag är ganska övertygad om att de vilar glada i varandras famn idag.


SVT

5 kommentarer:

  1. I see what you mean. Romantiskt så det förslår.

    SvaraRadera
  2. Om bröllopet kan jag inte uttala mig, eftersom jag inte såg det.
    Men som rebublikan är jag alltid lika förvånad när folk alltid tror att rebublik à la usa är alternativet. Det finns ju många, många andra länder att ha som förebild - eller varför inte fortsätta precis som vanligt, bara flytta upp talmannen ett pinnhål. Vi har ju redan ett fungerande system.
    Margaretha
    som tycker att det är självklart att folk är kära när de gifter sig

    SvaraRadera
  3. Visst är det självklart att folk är kära när de gifter sig! ;)

    SvaraRadera
  4. Jag struntar i att jag som katolik "ska" tycka att det är fel att drottning Kristina fick abdikera och de inte har religionsfrihet i kungafamiljen, men jag är väldigt glad att det finns en familj som representerar kristna Sverige, som kan det på ett fint sätt för att de är uppfostrade med en massa historiska detaljer, kulturella, resor, välgörenhet, etc.

    Om man har en maktposition som folk ska kämpa sig till, så säger evolutionen att det slinker med en hel del skitstövlar och folk som kan buffla över andra. Mindre risk för det om det redan är bestämt vem det ska bli, för då behöver den personen inte hålla på och intrigera och kämpa.

    (Men jag önskar att kungen vurmade mer för smalkultur etc, som drottning Margrethe i Danmark gör. Det är sådant kungligheter bör pyssla med, anser jag, vara kulturambassadörer)

    SvaraRadera
  5. Visst kan man som icke-rojalist glädja sig åt Victorias och Daniels kärlek, och visst var det en fin vigsel, fina tal etc. Men är det inte desto viktigare att tala klarspråk om monarkin just när den är som mest omgiven av detta rosa skimmer? Inget har ju i grunden förändrats.

    SvaraRadera