The Passion Gouda en stor succé

Jag hade förmånen att vara med om ett fantastiskt passionspel torsdag kväll, i min egen stad här i Holland.
The Passion Gouda var en holländsk version av The Manchester Passion som uppfördes av BBC 2006.
The Passion Gouda var på förhand kritiserad av konservativa kristna som tyckte att det var ett spektakel och ovärdigt passionshistorien. Och ingen kan spela Jesus! (Och säkert tyckte de inte heller om att han gjorde entré på en cykel...)

Men de flesta andra är nu efteråt eniga om att The Passion var en stor succé. Nästan 20 000 såg det live på torget och en knapp miljon TV-tittare. Det var långt över förväntan. Jag var med som steward och delade ut programblad, men de tog slut snabbt, arrangörerna trodde på knappt 10 000 besökare.
Stämningen var på topp. Jag har även sett TV-versionen, och den var mycket bra producerad och filmad.

Passionshistorien berättades med hjälp av en berättare på scenen, förinspelade scener (bla nattvarden) och liveframträdanden (framför allt av den sångerska som gestaltade Jesus mor Maria), samtidigt som ett stort ljuskors bars i procession av en stor grupp människor genom hela staden fram till torget och scenen. Scenerna när den kom fram till torget och scenen, med suggestiv musik, var speciellt effektfulla (ca 55 min in i programmet, se nedan), liksom när den uppståndne Jesus uppenbarade sig på slutet, högt upp i kyrktornet på Goudas stora kyrka St Jan.

Jag fick över Twitter frågan från TV-bolaget EOs (kristet TV-bolag i Holland) direktör om inte detta skulle vara något för Stockholm. Jag svarade att jag inte tror SVT (eller TV4) skulle våga ge sig på The Passion i Manchester/Gouda-versionen.
Vad tror ni?

För mina läsare som är bra på holländska (det finns några stycken) eller tyska (hjälper en bit på vägen), eller er som är allmänt nyfikna (och vill se fina bilder från min stad och höra holländsk popmusik)...
HÄR ÄR THE PASSION:


Och här är några bilder:

Maria sjunger sin inledningssång. Fotografen stod ungefär där jag stod

Korset bärs in på torget

Uppståndne Jesus sjunger från klocktornet i St Jan

foton: Jean Pierre Heijmans

Varför?

Idag var vi och tittade där själva. Inte minst för barnens skull. De har blivit så fullmatade mer information genom media den senaste veckan att det har varit svårt att skilja på storyn och verkligheten, speciellt för vår yngste son. För honom var det mer något "häftigt" som hade hänt, där i affärscentret där farmor alltid handlade.

Det var inte så häftigt längre när han tittade på alla blommor, stearinljus och såg alla träskivor som satt där affärernas fönsterrutor hade blivit sönderskjutna.
Sex personer hade blivit ihjälskjutna där, för en vecka sedan. Och varför? Det kan ingen svara på. Något blev fel inne i huvudet på den unge mannen, som bodde bara en stenkast från affärscentret.
Hur förklarar man det för en nioåring?

Snart stilla veckan

Jag har snart fastat i 40 dagar. Jag har bara frångått mina principer (inget kött, förutom på söndag, och inget snaskande) två gånger, tror jag. I måndags slank det ned något köttaktigt och idag åt jag en Cornetto. Kunde inte låta bli, vi var på båtklubben, det var nästan 20 grader varmt och jag kunde inte låta bli.

Vad det gäller det andliga tycker jag att jag kan vara ganska nöjd med mig själv. Hur då nöjd?
Jag har funderat mycket, läst mycket, bett en hel del. Frågat. Vad vill Du med mig egentligen?
På torsdag ska jag vara steward på ett av de största evenemanget Nederländerna har sett på det kristna området. The Passion. Skildrat genom popmusik. Jag skrev mer om det här.
Direktsänt på TV. En jättegrej. Hoppas det kommer mycket folk och hoppas allt  går lugnt till. Det ska bli så spännande.

Och så har jag skrivit en del. Det känns alltid bra. Och funderat på nya romanprojekt.

Stilla veckan ligger framför oss.
Hur ska ni uppmärksamma stilla veckan?

The Gouda Passion

Det är lite tyst här på bloggen, jag har inte riktigt haft tid. Det är skrivandet som tar tid.
Dessutom håller min stad på och laddar för något stort; nämligen den nederländska versionen av The Manchester Passion. The Gouda Passion med andra ord.
The Manchester Passion var ett passionsspel som framfördes i live i Manchester, England 2006. Jesus sista timmar illustrerad med lokal popmusik. Vad gäller det senare hade Manchester en hel del eget att ta av.
Gouda har inte det, så det får bli nederländsk popmusik i sin helhet.
Det är i stort ett ekumeniskt arrangemang som kommer att direktsändas i holländsk TV.

Det är inte första gången någon försöker skildra passionshistorien med musik. Bachs Matteuspassion är väl mest känd, men egentligen är också Jesus Christ Superstar en passionshistoria. Där textförfattaren visserligen tagit sig lite stora friheter, men ändå.

Så fort det tillkännagavs att The Passion skulle äga rum i Gouda (på skärtorsdagens kväll) protesterade en del ultrakonservativa reformerta kyrkor i Gouda (i Sverige har vi knappast så konservativa kyrkor, gammalkyrkliga skulle jag vilja kalla dem). Att skildra passionshistorien med skådespeleri (något som dessa kyrkor generellt inte har så gott öga till) och popmusik (måhända ännu mer kontroversiellt) tyckte de var ett spektakel och de krävde att kommunen skulle stoppa arrangemanget (kommunen är medfinansiär...)
Ett yttrande som fick min man att fullkomligt gå i taket. Han skrev en ilsken kommentar i Reformatorisch Dagblads (den tidning som står för ungefär samma åsikter som nämnda ultrakonservativa kyrkor) nätversion. I korthet tyckte han att hade man inte ett alternativ (dvs ett alternativt evangelisationsprogram där passionshistorien på ett förståeligt sätt presenterades för moderna människor) skulle man heller inte kritisera andra kyrkors evangelisationsinsatser.
För i första hand är The Passion en evangelistionsinsats, främst riktad mot unga.

Själv har jag anmält mig som steward, dvs en som ska finnas tillgänglig för samtal. Jag hoppas jag ska lyckas se lite av The Passion också. Jag hoppas på givande kväll. Det ska bli spännande att få vara med om detta.

Här nedan; The Manchester Passions skildring av nattvardens instiftande.



Och här kan ni se HELA the Manchester Passion:

Blodbad i min mans hemstad

Stor tragedi min mans hemstad Alphen aan den Rijn [uttalas; Alfen an den Rejn] idag.

En ung man gick in i ett galleria och började skjuta vilt omkring sig med ett automatvapen. Just nu säger man att sju har dött, inklusive gärningsmannen själv, som tog sitt eget liv. Enligt obekräftade uppgifter har han också skjutit ihjäl sin egen mor, som hade en klädaffär i affärscentret.Terroristattack var genast på allas läppar, ända tills det stod klart att gärningsmannen var blond och bar ett holländskt namn. Han bodde med sina föräldrar i en lägenhet alldeles intill affärscentret.
Det verkar som det är ett familjedrama som gick över styr.

Affärscentret Ridderhof ligger ett par hundra meter från huset där min man växte upp och där min svärmor fortfarande bor och jag har besökt det otaliga gånger genom åren. Det känns overkligt att se alla bilder om skottdramat. Jag känner ju igen varje hörn i gallerian och vet precis hur hyreshuset ser ut där gärningsmannen enligt uppgift bodde.

Ögonvittnen talar om hur det kändes helt overkligt; "som ur en amerikansk film, döda och skadade låg överallt". Folk flydde in på toaletter och personalsutrymmen.
Det kommer att ta lång tid innan Alphen hämtar sig från detta.

---------
Uppdatering:
Många rykten cirkulerar. Nu dementerar Alphens kommun att gärningsmannen dödat sin egen mor. Båda föräldrarna uppges vara i livet.

Dagen
Expressen 
SvD
DN
Aftonbladet
Svt

Telling God´s Story

Egentligen höll jag på att läsa en text om Bibelns auktoritet. Men det var något annat som hoppade ut ur texten.
Vi har alla ett ansvar att vara med och sprida den berättelse som Bibeln började berätta.
Men det kan ske på många olika sätt. Beroende på vilken talang vi har fått.
Om du kämpar med det här med evangelisation, kanske känner du som jag att du inte passar in i den gängse etablerade bilden på evangelisation (tänk; gatuevangalisation, "knacka dörr", prata med grannen eller kollegan om Jesus i alla möjliga och omöjliga sammanhang, och ge sig ut på missionsfälten, för att hårddra det), så vill jag bara säga:
Tänk om!
Hitta din nisch. Din talang. Vad du är bäst på är ditt medel i att berätta och leva Guds berättelse (narrativ på engelska, men jag hittar inget bra ord att översätta det med på svenska.)

"The Gospels are to become authoritative because, as they tell the story of who Jesus was for Israel in judging and redeeming Israel, so we continue that story—this is the great message of Luke, is it not—in being for the world what Jesus was for Israel.  That is how the translation works. And that is why we need narrative, not timeless truth.  I’m not a timeless person; I’ve got a story.  The world’s not a timeless world; it’s got a story.  And I’ve got a responsibility, armed with scripture, to tell the world God’s story, through song and in speech, in drama and in art.  We must do this by telling whatever parables are appropriate.   

That may well not be by standing on street corners reading chunks of scripture.  It might be much more appropriate to go off and write a novel (and not a ‘Christian’ novel where half the characters are Christians and all the other half become Christians on the last page) but a novel which grips people with the structure of Christian thought, and with Christian motivation set deep into the heart and structure of the narrative, so that people would read that and resonate with it and realize that that story can be my story.  After all, the story of the Bible, and the power that it possesses, is a better story than any of the power games that we play in our world.  We must tell this story, and let it exercise its power in the world." (NT Wright How Can the Bible be Authoritative?

Oops. You made my day, Tom Wright. 
Som för övrigt var så modig att han sa upp sig från sitt jobb som biskop i anglikanska kyrkan för att ägna sig åt det han är bäst på; nämligen teologi och skriva böcker.

Jag tror inte på Bibeln

Kanske fick jag en och annan att hoppa till inför denna rubrik.
Det var meningen.
Jag ska snart försöka ge mig på det här med mitt tvivel om Bibeln. Eller snarare Bibelns auktoritet. Eller hur man nu ska uttrycka det.
Håll utkik här. Inom de närmsta dagarna hoppas jag ha fått ihop något om detta svåra dilemma. Måste man tro på Bibeln?

Kanske väcker detta tankar hos dig redan nu? Skriv gärna i kommentatorsraderna.

Tillbaka

Efter en härlig helg i Paris är jag nu tillbaka. Det har sina fördelar att bo där vi bor. 3 timmar härifrån till Paris med tåg, det är snabbare än Göteborg-Stockholm, tror jag. Snabbtåget Thalys svischar fram genom landskapet och det är bekvämt och tyst. Trots detta finns det galningar som fortfarande flyger till Paris. Det är varken snabbare eller billigare.

Allt var som vi hade önskat, mysigt hotell och fint väder, speciellt i lördags. Säkert 25 grader. Och jag fascineras alltid av det faktum att det i Frankrike (och viss mån också Belgien) räcker att gå runt hörnet för att finna en bra restaurant. Och det spelar ingen vilket hörn man går runt! Dock bör man undvika turistfällorna i Montmartre och runt Champs Elysees. Vi bodde i närheten av stadsdelen Le Marais och där duggade de förstklassiska restaurangerna tätt.
Dessutom hade turistsäsongen inte riktigt börjat, det var ganska lugnt i stan.

Jag har fortfarande ont i fötterna efter allt promenerande i Le Marais, på öarna och Montmartre.

Place de Vosges

Det blommade runt Notre Dame

Och jag fick se en äkta Kandinsky!

Jag älskar att resa. Jag har bara ett problem nu. Äntligen är ungarna gamla nog för att hänga med på "allt". Men nu börjar de bli så stora att det är roligare att hänga med kompisarna på lovet än med föräldrarna.