Blogg100 #50 - Ajöss Miljöpartiet!

Jag har helt tappat förtroendet för Miljöpartiet.
En gång, för inte så värst länge sedan, röstade jag på dem i riksdagsvalet. Imponerad av deras miljöfrågepolitik. Och jag tyckte de hade en bra jämställhetspolitik (det stod mellan dem och Feministiskt initiativ...).
Först Kaplan, som umgås med turkiska regimrepresentanter, äter middag med högerextrema turkar och även har setts med islamister. Sedan Åsa Romson, som återigen verkar tala överlagt och säger att 11 september var en "olycka".
Och så Yasri Khan, som ville bli del av styrelsen, som inte vill ta kvinnor i hand, därför att det handlar om "intimitet" för honom (och inte vanlig artighet och svensk vana, antar jag att han menar).
Detta visar att Miljöpartiet inte har förmåga att tackla frågor som hur ser vi på kulturella och religiösa vanor, och vad vi kan acceptera i Sverige. Inte är inte okej för ett feministiskt parti.
För mig är det självklart; i Sverige hälsar man i hand, kvinnor och män, men jag kan naturligtvis inte tvinga någon att hälsa på mig. Men har man en officiell ställning, till exempel i en partistyrelse, så är det inte acceptabelt och inte heller representativt för ett demokratiskt parti att inte ta kvinnor i hand. Ta vanan dit man kommer är ett väldigt slitet uttryck, men i det här fallet tror jag att det gäller.

Dessutom vet jag, efter att ha bott i ett antal muslimska länder, att vanan att inte hälsa på en kvinna om man är man, och vice versa, inte alls är något som är vedertaget i alla länder. Det har med kultur och vanor att göra, inte så mycket om islam, snarare tolkningar av islam. Ungefär som om man ska huvudduk, heltäckande abaya eller inte. Ingen av de länderna jag har bott i var det vanligt med abaya, trots närheten till Saudiarabien. Jag har mycket sällan inte blivit hälsad på.
Så att börja prata om islamofobi och rasism, både vad det gäller Khan och Kaplan, som jag har hört vissa företrädare för Miljöpartiet göra, är en snedskott. Kritiken mot Khan har inte att göra med att han är muslim, den har att göra med att han uppför sig på ett sätt som inte är acceptabelt om man vill sitta i Miljöpartiets styrelse.
Men heder åt vissa enskilda Miljöpartister, som Jabar Amin, själv muslim, som högljutt har protesterat mot Khans kandidatur (intervjuad på TV4, kan dock inte hitta något länk ännu). Som Khan nu har dragit tillbaka....

Blogg100 #49 - Blev inget inlägg igår heller...

Orkade inte. Magknipet från helgen gick inte över, så jag cyklade till doktorn, fem minuter hemifrån (var alltså inte så sjuk), som skickade mig till sjukhuset (ytterligare fem minuter bort på cykel) för att ta blodprov, för att på eftermiddagen konstatera att jag antagligen har divertikulit, inflammerade tarmfickor. Jaha. Ett arv från min pappa, konstaterade jag.

Så du ska jag äta lite försiktigt, röra på mig, försöka gå ned i vikt och samtidigt skriva uppsats. Just nu är den det rörigaste jag har sett i skrivväg, skapat av min hand. Fy...

Blogg100 #48 - Blir inget inlägg idag...

Nej, nu ger jag upp och kryper till kojs. Har mitt första utkast till uppsatsen i huvudet, innan onsdag ska det vara på print och skickas till handledaren, tror att jag ska hinna det.
Men idag har jag haft magknip hela dagen (inte av nerverna, har nog ätit något olämpligt) och nu är det dags för sängen.
Men jag har i alla fall lyckats promenera minst en halvtimme med hunden i dag igen, ingår i min plan för hälsosammare liv; om jag inte simmar eller är på gymmet ska jag promenera minst en halvtimme.

Blogg100 #47 - Påven på Lesbos

Jag tror aldrig jag skulle kunna bli katolik, av en antal anledningar, jag är protestant in i märgen (visserligen en ekumenisk sådan), men...
jag måste erkänna att jag gillar påven skarpt.

Blogg100 #46 - Carl Bernstein och Nora Ephron

Jag har just sett en intressant intervju med Carl Bernstein, en av de två "Watergatejournalisterna", eller snarare var det det ofta så givande College Tour, ett holländskt program där studenter får fråga ut en känd person.

Jag måste ärligt erkänna att jag aldrig riktigt fattat vad Watergateskandalen handlade om, men filmen All the Presidents Men kommer på TV senare ikväll så jag får väl titta på den. Enligt Bernstein är filmen trogen verkligheten, förutom att den berömda frasen "follow the money" aldrig uttalades sav Bernstein och hans kollega Woodward.

Inte heller visste jag att Bernstein under fyra år var gift med nyss avlidna Nora Ephron och att han bedrog henne med den brittiske ambassadörens fru (och tillika dotter till fd premiärministern James Callaghan). Något som gav upphov till en bok av Ephron och senare filmen Heartburn, med Meryl Streep i rollen som Ephron och Jack Nicholsson som Bernstein.

Nora Ephron, en gigant inom amerikansk romantisk film, står bakom berömda verksom When Harry met Sally, Sleepless in Seattle, You´ve got Mail och Julie and Julia, både som regissör och filmmanusförfattare.

Blogg100 #45

Lite segt just nu

Blogg100 #44 - Bästa skolbiblioteken

Tydligen är det så att skolbiblioteket på mitt gamla gymnasium finns med bland landets bästa.

Det biblioteket har jag tillbringat otaliga timmar i. Ofta pluggandes på ett litet undanskymt bord mitt emellan skönlitteraturhyllorna. Jag minns också att jag istället för att plugga ofta studerade böckerna i hyllorna och drömde om alla böcker jag ville läsa (men inte hann).

Fortfarande är det så; det finns så många böcker jag vill läsa, men inte hinner.

Blogg100 #43 - Skolor anmäler till socialen för att "hämnas"?

Jag måste säga att jag inte är speciellt imponerad av Sveriges "nya" skolsystem, med risk för att bli sedd som klagande utlandssvensk. Hela friskolesystemet verkar har införts så där över en höft, utan att någon verkar ha tänkt på följderna.
En sak som inte fungerar är att företag med vinstintressen får driva skolor. Alltså om skolan går med vinst (notera: inkomsten är skolpengen, det vill säga skattepengar) kan företaget stoppa pengarna i egen ficka. Helt förkastligt tycker jag.
Och sedan verkar det som om föräldrarna har fått för mycket makt. Inte bara att det har makt att påverka genom att "hota" med att ta sina barn från skolan (vilket man som konsument av det skolan erbjuder har full rätt att göra, inget ont i det), utan också att många försöker lägga sig i hur enskilda lärare sköter sitt jobb, till exempel genom att försöka påverka betygssättningen.

Men man ser också en "baksida". P1 Morgon berättade idag om att föräldrar som klagar på vad skolorna gör (eller snarare) inte gör för deras barn, till barn met autism, upplever att skolorna "ger igen" genom att hota att anmäla till socialen att de inte tar hand om sina barn ordentligt. Ibland har även anmälan skett. Det verkar alltså som att det satts i system; hotar föräldrarna med att anmäla till skolinspektionen så svarar skolan med att hota med att anmäla till socialen.
Det verkar ju helt sjukt, men är kanske bara tecken på ett sjukt system.

Jag bor i Holland, som är friskolesystemets paradis. Här har friskolesystemet funnits i all evighet, och jag vet inget land som har så fritt system. Men, det är inte tillåtet att driva skolor i vinstsyfte. Och skolorna är noggrant kontrollerade, samt betygssättningen är väldigt transparant eftersom det finns det utbrett system med "nationella prov" och nationella tester, ända ner på lågstadienivå. Det är alltså svårt för en lärare att helt "flippa ut" och sätta helgalna betyg.
Jag är inte nöjd med allt på mina barns skolor, inget system är perfekt, men jag föredrar det holländska framför något annat. Främst för att jag vet att skolpengen går till skolan, ingen annan.

Blogg100 #42 - Postretreat

När jag är på retreat och har möjlighet att verkligen leva i tystnad (alla vardagligheter stör inte; maten sätts på bordet framför en, sängen är bäddad när man kommer dit etc) får jag alltid en massa idéer. Romanidéer, idéer hur jag skulle vilja utveckla en redan påbörjan dito, ställen dit jag vill resa och...så...vidare.

Ledaren på retreaten tillhör en lekmannaorden, The Third Order of Unity, som är kopplad till nunneklostret Grandchamp i Schweiz. Det är ett protestantiskt kloster och även ett "systerkloster" till Taize i Frankrike (som bara har munkar i sin orden). Men det är ganska okänt, kanske främst för att de inte tar emot så många gäster åt gången.
Vi är nu några som gärna skulle vilja besöka Grandchamp, kanske nästa vår. Nu är jag i full färd med att planera...

Nunnorna i Grandchamp

Blogg100 #41 - Retreattankar

För andra året i rad anordnade vår församling retreatdagar i ett nunnekloster 4 mil härifrån. Vi var ett gäng kvinnor i olika åldrar (inte så att män inte fick åka med, men av någon anledning blev det så), som ägnade oss en hel del tid åt att vara tysta i gemenskap, en tuff erfarenhet för en del, men jag tycker det är härligt att slippa konversera.
För många är retreat något man gör under fler dagar, men även 28 timmar funkar faktiskt. Många lever stressade liv och då kan även ett drygt dygn göra nytta. Dessutom hade vi god ledning av en erfaren retreatledare.

Knotiga träd i klostrets park

Lite trista nyheter var att klostret är sålt. Tyvärr har gruppen nunnor tunnats ut de senaste åren, på grund av ålderdom och dålig "påfyllnad", och nu är de för få för att dels driva klostret som sådant, men också för att ta emot gäster.

Mycket tråkigt att höra eftersom det är en vacker plats och vackra byggnader. Rofylld och ideal för retreater..

Blogg100 # 40 - Tillbaka från retreat

Först lite bilder

Gästhemmet, där vi bodde

Magnolian blommade i år också

Inne i kyrkan på klostret

Utsikt över parken från mitt rum

Och i parken växte riktiga vitsippor,
något man sällan ser i Nederländerna.

Tillbaka efter två fina dagar. Mer om det i nästa inlägg.

Blogg100 - #39 - Retreat i nunnekloster

Härligt! Jag ska på kort retreat! Känns som en minisemester. Här ska vi bo (det tillhör ett nunnekloster utanför Utrecht).

Så nu loggar jag ut ett tag.

Blogg100 # 38 - Popcorn!

Häromdagen firade jag och maken 22-årig bröllopsdag. Inget jämnt eller så, bara rätt så många år ihop.
Och vi fick en fin present av svärsonen. Ja, han och dottern är inte gifta, ännu (och jag hoppas att de väntar lite, de är så unga), men jag kallar honom svärson ändå och han kallar mig svärmor. En alldeles underbar kille, som just är klar låg- mellanstadielärare och medvetet har valt att jobba på en skola i ett "problemområde" i Amsterdam. Samtidigt som han håller på och utbildar sig till frivilligpolis (det finns i Nederländerna, ungefär som frivilligbrandkår).

Jag fick en popcornmaskin. Fattar ni. En popcornmaskin som ser ut som en sådan där gammal klassisk biografpopcornmaskin. Den gör jättegoda popcorn, helt utan fett, det poppar med het luft.

Jag tror inte svärsonen vet hur mycket jag ÄLSKAR popcorn. Som student levde jag på popcorn. Ibland om jag hade lunchat på uni och inte orkade laga mat hemma på kvällen, och inte hade lust att äta smörgås; då poppade jag och drack te och tittade på TV.

Och poppade, då menar jag på det gamla sättet, i olja, i kastrull. Micropopcorn borde förbjudas, det är SÅ ÄCKLIGT (och tydligen ohälsosamt också).

Blogg100 # 37 - Underbara Clara, du är underbar!

Jag är en mycket flitig läsare av Underbara Claras blogg, har läst den så länge jag kan minnas (10 år?) och älskar den energiska, välskrivande, vackra, stilbildande unga kvinna som bor på landet någonstans utanför Umeå. Dessutom är hon feminist. Underbart.

Men nyligen har hon överträffat sig själv i en superb text; Feminism är inte att leva som man lär.
En riktigt aha-upplevelse.
Kort sammanfattat; du är inte feminist på grund av hur du lever. Det vill säga; du är inte en mer lyckad feminist för att du och partnern delar precis lika på föräldraledigheten, för att du lyckas få precis samma lön som dina manliga kollegor, för att du har en lyckad karriär och delar hemarbetet precis lika med din partner. "Feminism är att göra analysen att det finns strukturer i samhället som gör det jävligt svårt att kunna leva som man lär." 

För tjugo år sedan gav jag upp min yrkeskarriär. Inte för att det då såg ut som att jag skulle kunna göra en lysande karriär som socionom (det verkar vara annorlunda nu, när erfarna socionomer i min ålder blir konsulter och tjänar riktigt bra), men jag gav i alla fall upp mitt jobb. Jag hade jobbat i England i ett halvår och precis blivit uppringd av ett sjukhus där jag sökt jobb för att komma på ytterligare en anställningsintervju. Jag tackade nej, kanske till en karriär som sjukhuskurator.

Maken fått ett jobb på en plats där jag inte kunde jobba. För att vara mer exakt, vi skulle flytta till en "camp" mer eller mindre mitt i ekvatorialdjungeln någonstans i Afrika. Jag skulle snart doppa fötterna i tropiskt varma Atlanten och fascinerat titta på elefanter som stegade in i vår trädgård och åt upp våra bananer.
En äventyr låg framför oss och ingen av oss tvekade. Maken kunde förresten inte tveka, det var "takeitorleaveit" på den tiden i företaget han jobbar för.
Dessutom var jag gravid med vårt första barn.

Efter det har jag fött tre barn, bott drygt tre år i Afrika och drygt sju år i Mellanöstern och nu, i Nederländerna, har det bara inte blivit så att jag har börjat jobba igen. När vi flyttade hit var de yngsta fortfarande små, och tiden gick och...

Hör ni att jag börjar ursäkta mig. Jag ursäktar mig för att jag inte jobbar, för att jag valt att inte jobba och för att jag (vi) har valt att jag lever på makens inkomst.
Och håll i er. Jag kallar mig faktiskt feminist.

Och jag har beslutat mig; jag ska inte ursäkta mig för att jag kallar mig feminist längre. Läs Underbara Claras blogginlägg så fattar ni.

På väg att doppa fötterna i Atlanten, någonstans
vid ekvatorn, någonstans i Afrika, någon gång
under 1995.

Är bullmamma också. Älskar att baka.
I Nederländerna, någon gång under
2016

Blogg100 # 36 - Superjord

Tydligen är det så att astronomer letar efter en superjord i vårt solsystem. Alltså att det skulle finnas en stor planet längst ut, som inte är en gasplanet (som Saturnus och Jupiter, de har en ingen hård yta, vilket jag faktiskt inte visste...) och ingen "isplanet" (som Neptunus och Uranus). Visste ni förresten att Jupiters röda fläck är en gigantisk storm som har pågått i 400 år och antagligen kommer att fortsätta i 100 år till.
Men jag funderar på två saker. Hur kommer det sig att man kallar det superjord, när namnet inte har något att göra med om det finns liv på planet (det refererar bara till att det inte är en gasplanet eller isplanet, utan mer en planet som "liknar" jorden)?
Och hur kommer det sig att man hittar superjordar i andra solsystem, men inte kan hitta (jag antar att man menar; man kan inte se den) den i vårt solsystem? Visserligen är längst bort i solsystemet väldigt långt bort, men andra solsystem är ännu länge bort.

Storleken på en"superjord" mellan vanliga jorden och Neptunes
från wikipedia 

Blogg100 #35 - Vaknar till koltrasten

Vill bara säga att bara säga att jag vaknar till koltrastens sång varje morgon. Han sitter alldeles utanför sovrumsfönstret tror jag.
Undrar var de ska bygga bo i år? Förra året blev det i skjulet, med följden att jag inte ville gå in i det för att inte störa.

Jag tror också att blåmesen funderar på att "bygga" bo, i den vanliga fågelholken. Om inte hunden ser till att skrämma bort dem. Vad det gäller fåglar är han en utmärkt vakthund. Han skulle ge sig på en svan, om han fick chansen. Trots att han bara väger 8 kg.

Koltrastungar förra våren

Blogg100 #34 - Fem år sedan - dödsskjutningarna i Alphen a/d Rijn

I dagarna är det fem år sedan en mentalsjuk ung man sköt ihjäl sex människor i ett köpcentrum i staden där min man växte upp och där min svärmor vid det tillfället bodde, bara några hundra meter därifrån. Han begick direkt efteråt självmord.
Inte bara sköt ihjäl, det var rena avrättningarna, bland annat sköt han ihjäl två äldre som satt på scooterrullstolar och en som gick med rullator, ingen av dem hade naturligtvis en chans att undkomma.
Jag skrev om det här

Blogg100 #33 - Vårbruk

Bygger om trädgårdslandet, de ruttna impregnerade
stolparna är borta och i stället använder vi gamla
stenplattor som kanter

Väntar bara på att få plantera!

Blogg100 # 32 - No April Joke - Colours- No comment

LALEH