Häromdagen firade jag och maken 22-årig bröllopsdag. Inget jämnt eller så, bara rätt så många år ihop.
Och vi fick en fin present av svärsonen. Ja, han och dottern är inte gifta, ännu (och jag hoppas att de väntar lite, de är så unga), men jag kallar honom svärson ändå och han kallar mig svärmor. En alldeles underbar kille, som just är klar låg- mellanstadielärare och medvetet har valt att jobba på en skola i ett "problemområde" i Amsterdam. Samtidigt som han håller på och utbildar sig till frivilligpolis (det finns i Nederländerna, ungefär som frivilligbrandkår).
Jag fick en popcornmaskin. Fattar ni. En popcornmaskin som ser ut som en sådan där gammal klassisk biografpopcornmaskin. Den gör jättegoda popcorn, helt utan fett, det poppar med het luft.
Jag tror inte svärsonen vet hur mycket jag ÄLSKAR popcorn. Som student levde jag på popcorn. Ibland om jag hade lunchat på uni och inte orkade laga mat hemma på kvällen, och inte hade lust att äta smörgås; då poppade jag och drack te och tittade på TV.
Och poppade, då menar jag på det gamla sättet, i olja, i kastrull. Micropopcorn borde förbjudas, det är SÅ ÄCKLIGT (och tydligen ohälsosamt också).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar