Det är svårt att hitta stöd i bloggvärlden för Gudrun Schymans pengabränning. Jag skrev om det här.
Men en del finns:
Birger Schlaug, känd reklamhatare, tycker det var helt rätt, föga förvånande.
Clara Lidström, Underbara Clara, tycker att Gudrun är ett PR-geni.
Leo Holtter har en bra reflektion på sin blogg.
Anna Wester skriver om det där med att man inte SER pengarna brinna när de satsas på vanlig reklam.
Jag tror att det där med att bränna pengar, bokstavligt, är väldigt tabu. Men det är lätt att glömma de enorma summor som bränns bildligt varje dag, bara på reklam.
Och så gott som alla, högt och lågt, glömmer att det var en PR-grej. För att väcka uppmärksamhet.
Och uppmärksamhet fick de. Långt utanför Sveriges gränser. Det hade de inte fått om de hade satsat samma summa på en reklamkampanj. Det hade inte ens räckt till en kampanj, bara till en enda helsidesannons i en större dagstidning i lilla Sverige.
Och jag undrar om Gudrun bryr sig om att bli kallad pucko, när hon fick de uppmärksamhet hon ville ha.
Jag tycker att Tomas Mazetti på Studio Total (reklambyrån som stod för de 100 000) ger bra svar på kritiken.
Skänk FPs valbudget till fattiga småflickor
Tack för de vänliga orden. Jag tror fortfarande att aktionen taktiskt sett var en katastrof.
SvaraRaderaVisst gav den uppmärksamhet och visst kan den moraliskt försvaras.
Men syftet med aktionen, att uppmärksamma könsmässiga löneskillnader har helt försvunnit i diskussionen.
Nu diskuteras själva aktionen. För eller emot. Den diskussionen kanske inte ger röster i kommande val.
Men å andra sidan är jag inte känd som en god valstrateg. Var med och ledde S till ett historiskt nederlag i Västerås 1991.:-)
Fast jag vet inte om den är en katastrof taktiskt sett.
SvaraRaderaDet är lite svårt att mäta hur mycket syftet med aktionen har fått stå i skymundan.
Alla tycks veta varför de gjorde de i alla fall.
Men analysera PR kampanjers effektivitet är jag ingen expert på.
Det säger väl en hel del om folks käfrlek till pengar att brännandet av dem uppfattas som det mest förbjudna. Frälsningsarméns utspel att "vi behöver pengarna bättre" missar också poängen. Man får intrycket att de menar att ojämlika löner är ett lyxproblem jämfört med den generella fattigdomen. Som om de två problemen inte hade det minsta med varandra att göra.
SvaraRaderaNja, hundra tusen hade möjligen räckt till en halvsida reklam i en av de större tidningarna... Jag minns att Per Gahrton brände en hundralapp någon gång i slutet av 80-talet - utanför riksdagshuset - för att uppmärksamma att det i EU-konceptet (det hette ännu EG) vara meningen att den nationella valutan - och den nationella sättningen av räntan - skulle avvecklas till förmån för det som du kallades ecu.
SvaraRaderaDet blev ett väldigt liv då också. Fast det var tusen gånger mindre summa...
Som gammal myntsamlare vill jag minnas att det är förbjudet enligt lag att avsiktligt förstöra svenska mynt och sedlar.
SvaraRaderaMen lagens bokstav har väl iofs aldrig varit särskilt helig för Schyman.
@Johan S:
SvaraRaderaNej, det är inte olagligt/förbjudet att förstöra pengar, det har varit det tidigare men inte nu.
När pengarna har lämnat Riksbanken så räknas pengarna som innehavarens egendom, inte statens.
http://www.riksbank.se/templates/Page.aspx?id=30989
Tack Hanna, jag skulle just säga att jag läst någonstans att det inte var olagligt längre, men du hann före och med länk dessutom.
SvaraRaderaBirger, det är chockerande priser på reklamplatser i dagstidningarna.
Jag fick en föraning vilken prisnivå allt ligger på när jag sålde min själ, ;) , för några månader sedan och sålde reklamplats på min blogg.
Stuntsummor i sammanhanget givetvis, men det betalade min skrivarkurs i London, och jag tyckte att det var ENORMT mycket pengar.