Pride in the name of love, heter det i en gammal god U2 låt.
Det finns all anledning att vara stolt som människa om man älskar.
Jag har länge tänkt skriva något om homosexualitet, lägga korten på bordet, vad ni nu vill kalla det. Här kommer det, och jag varnar, det är långt.
Förvänta er ingen teologisk utläggning, så långt i mina funderingar är jag ännu inte. Jag vet att det handlar om bibeltolkning. En del säger att Bibeln starkt tar avstånd från homosex, andra att det homosex Bibeln talar om inte har något att göra med ”sex mellan två av samma kön i en trogen kärleksrelation”. Folk på Bibelns tid kände helt enkelt inte till det, ungefär som de inte hade kunskap om sjukdomar på samma sätt vi har idag, eller naturlagar som att jorden snurrar runt solen. I stället talar Gamla Testamentet om sexuellt våld liknande den vi ser mot kvinnor i dagens Kongo (Sodom och Gomorra-berättelsen). Eller Paulus talar om pedofili (pojkar som ligger med äldre män).
Vad jag däremot har stora problem med är att kristna gärna betonar vissa bibelverser, både i Gamla och Nya testamentet, som om de stod över andra, men nedtonar andra. Gamla testamentet är full av mer eller mindre absurda regler, som ingen av oss känner oss tvingade att följa. Det finns massor som är en styggelse, enligt Gamla Testamentet, som ingen bryr sig om idag. Och vad det gäller det som Paulus skriver om i sina brev, så kan de tyckas tydliga, men det finns många påbud Paulus har gett oss, som vi inte bryr oss om, i alla fall inte i samma utsträckning.
Jesus nämner inte ett ord om homosex, däremot är han emot skilsmässa.
Homosex, eller utlevd homosexualitet som det heter i mer konservativa kristna kretsar, har länge varit ett stort tabu, i samma nämnda kretsar. Och inte bara i konservativa, jag tror att det finns stor motvilja mot homosex i bredare kristna kretsar än så. Man hyser åsikter som att det är ”onaturligt”, ”mot Guds skaparordning”, ”hot mot familjen” osv.
Det första, som säkert även en del ickekristna håller med om, kommer man fram till eftersom i en ”naturlig” relation kan barn bli till. En ”onaturlig” sexuell relation skulle rentav kunna var ett hot mot människans fortbestånd.
Det räcker ju att ta en snabb titt på vår överbefolkade värld för att inse att homosex knappast lär vara ett hot mot mänsklighetens fortbestånd.
Den senare, att homosex skulle vara ett hot mot familjen, tycker jag är den sämst underbyggda. Homosex är inte något hot mot familjen, utlevd promiskuös heterosexualitet är det. Det är det som kraschar flest relationer, inte homosex. Snarare är varje fall med en homosexuell som tvingar sig att leva i ett heterosexuellt förhållande djupt tragisk, och i sig själv ett stort hot mot familjen.
De som är ”mindre” konservativa, är ”ödmjukare” i sitt dömande, säger att vi är alla syndare. Men det blir också en skev inställning, där man egentligen säger om jag accepterar att du syndar (lever med en av samma kön) så accepterar du kanske min synd (tex själviskhet eller alkoholism, som är en synd Paulus nämner i samma vända som homosex, 1 Kor 6:9-11).
Man talar sällan om utlevd heterosexualitet. För egentligen handlar det om samma sak där, fast med en skillnad. Om utlevd heterosexualitet sker inom äktenskapets ramar är den okej.
Kristna som inte är gifta förväntas leva i celibat. Hittar man en partner av motsatta könet som vill ha en är det okej att gifta sig och leva ut sin sexualitet.
Men homosexuella förväntas leva i celibat, oavsett om de har hittat en partner som älskar dem och vill leva med dem, eller inte.
Det är denna inställning jag har allra mest svårt för; att tvinga någon till avhållsamhet.
Det räcker att göra ett litet tankeexperiment:
Tänk dig att du genom en tidsmaskin förflyttas till en framtid (typ Orwells 1984) där heterosexuella relationer är förbjudna. Att avla barn ”den naturliga” vägen är förbjudet. Barn kommer till i ”artificiella livmödrar”, med ägg och spermier urplockade ur lämpliga ”donatorer”. Homosexuella relationer är däremot tillåtna, eftersom de inte riskerar producera barn på det ursprungliga, icke längre tillåtna sättet.
Hur skulle du uppleva det? Att inte få ha sex med den du älskar och lovat att dela livet med?
Du skulle kalla det barbariskt, eller hur?
Men att i vår tid kräva att någon ska leva avhållsamt, enbart på grund av deras medfödda sexuella läggning, är det inte barbariskt?
Ska vi kristna ägna oss åt det?
--
--
Nä. Det är bra Monica, att du tar bladet från munnen och det du skriver. Tummen upp! Heterosexualitet är i dagsläget ett miljoner gånger större problem.
SvaraRaderaDet är bara att göra tummen upp!
SvaraRaderaOm du sätter in det i en allmänkyrklig teologi så kommer du säkert att få en fördjupning och kunna lämna samhällets i och för sig logiska men ej alltid Gudslydiga resonemnag till vad det är.
SvaraRaderaOch som så ofta måste vi då kanske böja oss för att Gud kanske visste mer redan då än vad vi vet idag.
L
Hej L!
SvaraRaderaJag vill bestämt påstå att jag inte utgår från samhällets "logiska" resonemang, utan från min kristna tro.
Vad är "allmänkyrklig" teologi egentligen? Kristna har i alla tider haft olika uppfattning i trosfrågor.
För egentligen handlar det väl om vår uppfattning/tolkning av vad vi tror Gud vet? Vare sig det är nu eller då?
Hela diskussionen handlar ju egentligen om att vi kristna har olika uppfattning om vad Gud vet.
I många frågor. Också gällande homosexualitet.
Där jag bor (Holland) finns kyrkor som anser att kvinnor måste ha kjol eller klänning, eftersom det står i Gamla Testamentet att kvinnor inte får gå i manskläder och vice versa. Alltså är byxor uteslutet för kvinnor (eftersom någon har bestämt att det är manskläder) och klänning för män (vilket jag tycker är en smula lustigt efter att ha bott sju år i Mellanöstern där män går runt i klänning, men det är en parantes...).
Övriga kyrkor tycker denna regel är enbart fånig, men ska man ge sig in i ett teologiskt resonemang handlar det givetvis om i fall alla regler i Gamla Testamentet gäller för oss idag, eller inte.
Eller man kan säga; för hundra år sedan var byxor manskläder, idag inte, alltså gäller inte regeln längre.
Och för tusen år sedan hade man inte ens byxor, som vi känner till dem.
Det här blev lite långt, men förstår du mitt resonemang? Det handlar ju om våra uppfattningar om vad som är Gudslydigt.
En del kristna säger att Paulus menade att sex mellan två av samma kön var "Gudsolydligt", medan andra menar att tolkar man den grekiska grundtexten rätt menar han sex mellan vuxna män och pojkar (alltså pedofili, som 99,9999% av kristna och ickekristna tycker är fundamentalt fel).
Men för att avsluta; min resonemang bygger på att jag inte kan se hur det kan vara kristet att påtvinga någon celibatet som inte är kallad till det. Kortfattat, alltså