fredag 10 september 2010

Koranbränning stoppad

Åtminstone för stunden.
Nu säger den aktuelle pastorn, Terry Jones, att bränningen lagts på is, eftersom han inte längre är säker på om moskébygget på Manhattan kommer att flyttas.
Alltså, vi tar det en gång till;
Koranbrännande pastor skakar hand med en lokal imam (whao, det är i sig något anmärkningsvärt!) och tror därmed att moskébyggen på Manhattan är stoppat. Vad har en lokal imam i Florida för inflytande på en byggnation i New York? Ingen, troligen. Däremot kan han ju alltid säga att han ska göra sitt bästa för att stoppa bygget.

Jag kan bara säga två saker om detta. Pastorn ifråga är mycket naiv och dum när han tror att han kan stoppa ett moskébygge (var det förresten någonsin syftet med koranbålet?) genom att prata med en lokal imam.

Han är också mycket naiv och dum när han inte räknar med (är troligen ovetande om) hur snabbt och globaliserat informationsflödet är i vår moderna tid. I princip kan tändandet av första tändstickan ses över hela världen inom några minuter, kanske sekunder. Och dessa scener kan utnyttjas av människor som vill skapa opinion, utan att de säger att det är en halvt galen fundamentalistisk pastor (god representant för vad jag kallade kristen tokhöger i ett tidigare inlägg) i en pyttekyrka någonstans i Florida, som bränner koraner. De kommer givetvis inte att säga att aktionen fördömts av alla amerikanska myndiheter, FN, kyrkoledare, påven...osv

Och så kan man tända en krutdurk som är betydligt explosivare än ett litet koranbål på ett fält i Florida.

Vi har sett det förut. Jag har sett det förut, jag såg med egna ögon när de brände ned norska ambassaden i Damaskus.

Tillägg:
Jag kan skriva under på vad Henrik Berggren säger på ledarplats i DN:
"Pastor Jones är lika lite representativ för västvärlden och kristendomen som al-Qaida är för den muslimska världen. Men genom sina aktioner tar fanatikerna sina respektive miljöer som gisslan. Den ömsesidiga misstänksamheten sprider sig som ringar på vattnet."
 Det är ett problem att lokala (religiösa) ledare får för mycket plats i dagen globaliserade mediavärld. Men så ser verkligheten ut. Hur ska vi hantera det? Hur bryta denna spiral?

3 kommentarer:

  1. istället för att betrakta koranbrännarpastorn som isolerad galning. och skratta och honom, väljer man indirekt att uppvigla muslimerna, genom att hävda att bränningen kommer att orsaka godtyckligt våld mot väst, och deras medborgare

    SvaraRadera
  2. Religion och rasism är nog det farligaste idévärldar som finns för oss människor.

    Tanken att det ena folket är mer värt än det andra är i sig fruktansvärt, tanken att den egna religionen är mer värd än andra är i sig förskräckande eftersom den i sig bär fröet till fundamental ondska när det bärs av människor.

    Tanken att "VI" är utvalda för evigt liv - till skillnad från "DOM" - är tillräckligt för att människor skall förgöra varandra.

    Det finns en djup tragik i att religioner, i namnet av gott, århundrade efter århundrade lett till så mycket ont.

    Självfallet kan man säga att politik också lett till ont, förutom det goda som man pläderat för, men politik är världsligt och är därmed liggande på lägre fundamentalistisk nivå än religion, där man kan offra både sitt eget liv och andras liv i tron om att man gör sin gud tillfredsställd och sig själv en gudomlig tjänst.

    Både politik och religion är eleganta medel för maktspel och som grund för människor som vill spela högt, som vill synas, som vill skapa sig plattformar.

    Som du, Monica, skriver utgör den nya tekniken - snabbheten på nätet, snuttifieringen av budskap, tidsbristen för långa tankar - ett ohyggligt medel, för att inte säga vapen, också för religiösa människor att sprida budskap som bygger på hat, vi mot dom. Kanske är den nya tekniken ett fantastiskt instrument för demokratisk utveckling i god politisk anda, men också ett vapen för religiös o c h rasistisk fundamentalism.

    Frågan är kanske fundamentalistisk i sig, men jag vill ändå ställa den: Hade inte världen sett bättre ut utan religioner och utan tro på gudar? Eller hade vi löpt amok ännu mer i så fall? Tja, vem vet.

    SvaraRadera
  3. Birger, jag tror att människan griper tag och använder det som finns tillgängligt för att främja sina egna syften, skapa sig plattformar, som du säger. Oavsett om det är politik eller religion eller andra idévärldar.

    Det har ju gjorts försök att skapa samhällen utan religion som inte heller de lyckades speciellt bra, snarare har de varit extrema exempel på vi och dom-tänkande, och de har begått oerhört många onda gärningar.

    Men jag håller med dig, om man säger sig ha Gud på sin sida, så finns det risk att man lättare rättfärdiggör allt man tar sig för. Även de onda gärningarna.

    Personligen tror jag inte att vi och dom-tänkande existerar hos Gud. Inte heller tror jag att Han vill att vi ska ha en personlig egoistisk tro, ämnad endast för att se till att JAG har mitt på det torra.Nej, jag tror att tron är mycket mer inkluderande av andra människor, av min nästa.
    Försöker utveckla detta lite mer i mitt senaste blogginlägg
    11 september - nio år senare

    SvaraRadera