fredag 8 april 2011

Telling God´s Story

Egentligen höll jag på att läsa en text om Bibelns auktoritet. Men det var något annat som hoppade ut ur texten.
Vi har alla ett ansvar att vara med och sprida den berättelse som Bibeln började berätta.
Men det kan ske på många olika sätt. Beroende på vilken talang vi har fått.
Om du kämpar med det här med evangelisation, kanske känner du som jag att du inte passar in i den gängse etablerade bilden på evangelisation (tänk; gatuevangalisation, "knacka dörr", prata med grannen eller kollegan om Jesus i alla möjliga och omöjliga sammanhang, och ge sig ut på missionsfälten, för att hårddra det), så vill jag bara säga:
Tänk om!
Hitta din nisch. Din talang. Vad du är bäst på är ditt medel i att berätta och leva Guds berättelse (narrativ på engelska, men jag hittar inget bra ord att översätta det med på svenska.)
"The Gospels are to become authoritative because, as they tell the story of who Jesus was for Israel in judging and redeeming Israel, so we continue that story—this is the great message of Luke, is it not—in being for the world what Jesus was for Israel.  That is how the translation works. And that is why we need narrative, not timeless truth.  I’m not a timeless person; I’ve got a story.  The world’s not a timeless world; it’s got a story.  And I’ve got a responsibility, armed with scripture, to tell the world God’s story, through song and in speech, in drama and in art.  We must do this by telling whatever parables are appropriate.   
That may well not be by standing on street corners reading chunks of scripture.  It might be much more appropriate to go off and write a novel (and not a ‘Christian’ novel where half the characters are Christians and all the other half become Christians on the last page) but a novel which grips people with the structure of Christian thought, and with Christian motivation set deep into the heart and structure of the narrative, so that people would read that and resonate with it and realize that that story can be my story.  After all, the story of the Bible, and the power that it possesses, is a better story than any of the power games that we play in our world.  We must tell this story, and let it exercise its power in the world." (NT Wright How Can the Bible be Authoritative?


Oops. You made my day, Tom Wright
Som för övrigt var så modig att han sa upp sig från sitt jobb som biskop i anglikanska kyrkan för att ägna sig åt det han är bäst på; nämligen teologi och skriva böcker.

2 kommentarer:

  1. Kul att Tom Wright fortfarande håller på. Har för mig att han börjar bli lite till åren. Har flera av hans böcker och tycker alltid han är fräsch i det han skriver. I en bok berättade han en rolig historia om Karl Barth, vilket i sig är imponerande eftersom jag håller Barth för att vara en av teologihistoriens värsta tråkmånsar. Men historien passar väl in i dina tankar om bibeltrohet. En kvinna frågade en gång Barth om ormen i paradiset verkligen talade. Svaret blev: "Men snälla frun, det är helt ointressant om ormen talade eller ej. Det viktiga är VAD DEN SA!"
    Allan Willny

    SvaraRadera
  2. Tom Wright är i högsta grad alive and kicking. Han fullkomligt spottar ut böcker.
    La som sagt ned biskopsstaven för att bli professor i Edinburgh. Det brukar ju vara tvärtom.
    Jag tror vi ska vara glada för att han ägnar sig åt teologin. Inte för att jag vet hur han var som biskop, men intrycket är att han inte riktigt "hann med" det.
    Wright är en av mina stora favoriter. Han är en kunnig akademiker och teolog, men skriver ändå teologiska böcker som är hyfsat lätta att förstå, även för mig.

    Historien om Karl Barth har jag också hört, och antagligen var det via Tom Wright. Visst är den härlig!

    SvaraRadera