"I want to die as myself" - Blogg100 - Dag 41

(Visst kan man återvinna blogginlägg? Jovisst. Den här är fyra år gammal och jag gillar den fortfarande):

Jo, vem vill inte det.

Ibland poppar ord ur filmer och böcker ut och fastnar. Riktigt djupt.

Under jullovet såg jag filmen Hunger Games på DVD och läste sedan i raskt takt alla tre romanerna i trilogin Hungerspelen av Suzanne Collins (jag recenserar böckerna här).
Jag har varken velat läsa böckerna och se filmen eftersom jag tyckte grundidéen; att ungdomar tvingas ha ihjäl varandra i ett slags gladiatorspel i en dystopisk framtid, var motbjudande.
Men jag gav med mig. Och insåg ganska snabbt att grundidéen egentligen var en helt annan och att både böckerna och filmen aktualiserar livsviktiga frågor som är det rätt att hämnas och är våld någonsin berättigat och kanske framför allt:

Hur förblir jag mig själv (slarvigt översatt) i en våldsam och grym omvärld?

För vi behöver inte förflytta oss till fiktionen för att en sådan fråga ska bli levande. Det finns tillräckligt med grymhet i vår egen värld.
Älskade både filmen och böckerna bör jag kanske tillägga.

I Hungerspelen får vi följa två av deltagarna i spelen; Katniss, berättelsens jag, en sextonårig tjej med ganska tjurigt humör och en rätt så kantig personlighet, samt Peeta, hennes jämnårige skolkamrat, som Katniss aldrig tyckt så värst mycket om. Kanske främst för att Peeta är bagarson och aldrig riktigt varit fattig, medan hon själv har både farit illa och svultit, efter det att fadern dog i en gruvexplosion och modern blivit svårt depressiv efter det.
Peeta är charmig och är bra på att prata, men i grunden en ganska fridsam person som vet att han inte kommer att ha en chans i Hungerspelen (där 24 ungdomar ska slåss mot varandra tills bara en återstår, mer om själv historien i min recension). Att han dessutom är hemligt kär i Katniss, och livrädd för att han ska tvingas döda henne om de bara är de två kvar, gör det inte enklare.

På kvällen innan de fruktansvärda spelen ska börja, sitter de och pratar och försöker lugna varandra. Peeta säger:

"I want to die as myself. Does that make any sense? I don´t want them to change me in there. Turn me into some kind of monster that I´m not."

Han vet att han ska dö, men han vill dö utan att förlora sin värdighet.

Och det var orden som grep tag i mig. Ibland behövs det en grym saga för att man ska haja till och stanna upp.

För visst gäller det oss också: Hur förblir jag mig själv? Hur behåller jag min värdighet?
Även om jag inte utsätts för livsfara, så är det ändå värt att tänka på när mycket otäckt kryper inpå oss; främlingsfientlighet, ekonomiska kriser, klimatkris...

Katniss (Jennifer Lawrence) och Peeta (Josh Hutcherson)
 i Hunger Games