Om att förneka något man inte har skrivit...

... eller varför skrev jag inte en hel bok om ämnet?! För att vara säker på att alla infallsvinklar kom med...

Debatten mellan Dagen och Världen Idag tycks ha avslutats. Dagen drog sig bestämt ur och det med rätta.
Världen Idag nådde ett nytt lågvattenmärke idag med sin insändare i Dagen. Vad jag vet hade Carin Stenström varit inne på ämnet redan i sin ledare i Världen Idag. Jag citerar:

"Det som överrumplade oss var att webbredaktören Emanuel Karlsten snarare avproblematiserade incest. Det avgörande argumentet, att barns och ungas familjerelationer måste vara absolut fredade från sexuella laddningar, nämndes över huvud taget inte. Artikeln hävdas att antalet incestförhållanden är stort, men inte med ett ord sägs att det till nästan hundra procent handlar om övergrepp mot en person i beroendeställning."

Det får mig ännu mer övertygad att det handlar om oförmåga till vanlig enkel läsförståelse. Sådant som jag minns att vi lärde oss på gymnasiets svenskalektioner.
Alternativt kan det möjligen handla om en rädsla för de svåra frågorna.
Emanuel Karlstens artikel om det australiska kärleksparet (pappa-vuxen dotter) och blogginlägg handlade ju överhuvudtaget inte om den sortens incest.
Det var ju därför han förtydligade det genom att tala om "ömsesidiga kärleksfulla förhållanden", (i motsats till incest mellan en vuxen och ett minderårigt barn/syskon), något som givetvis mycket snabbt missuppfattades som en bejakande av detta förhållande.

Incest som drabbar barn och unga är aldrig ömsesidiga och kärleksfulla. Det är ett övergrepp som är avskyvärt. Det måste alla vara ense om. Alla sexuella handlingar mot minderåriga är avskyvärda. Även att ha sex med en ung människa i beroendeställning är förkastligt, även om det handlar om en ung människa som är över 15 år.

Men att påpeka att Karlsten inte tar upp denna problematik kan tolkas som att man tycker att han ställer sig positiv till denna avskyvärda avart av sexualitet. Eller? Det är kanske bara jag som ser en undermening i Världen Idags insändare som inte finns. Eller? Faller kanske i samma grop som dem?

Elisabeth Sandlund säger bestämt att nu får det vara nog:

"Från Dagens sida finns ingen önskan att fortsätta en polemik som i så fall skulle handla inte om vad som stod i vår webbredaktörs blogg om incest utan om vad som inte stod där. Sådana diskussioner är sällan fruktbara. Vi är helt överens med kollegerna i Uppsala att det finns viktigare saker att arbeta med och för i denna tid."

Man kan inte föra en debatt om något som inte har skrivits.

Jag har tidigare skrivit om att samtalet Piensoho-Schlaug nästan tycktes vara profetiskt.
Men i detta fall handlar det kanske inte om att "hetsa upp sig över en massa smågrejer", snarare att hetsa upp sig över helt fel grejer. Hetsa upp sig över något som inte har sagts i detta fall.
Jag tror att den sortens reaktioner är ganska dålig reklam för kristen tro. Tänk er in i en sökares hjärta, någon som är intresserad av Jesus, men inte vill ge avkall på sitt kritiska tänkande och sin förmåga att ställa relevanta frågor. Hur känner den personen inför framträdande kristnas oförmåga till vanlig enkel läsförstående/kritiskt läsande?

Jag fungerar naturligtvis på om vad som händer om man läser Bibeln på samma sätt som Världen Idags chefredaktör läser vissa artiklar/blogginlägg i Dagen...

Och som så ofta kommer sanningen från någon utanför våra egna led:

"Det är utifrån ens egna fördomar och föreställlningar man ser på världen, och det finns inget mer lättsamt som att ta till sig sådant som förstärker just fördomar och föreställningar. Tyvärr."

--------------

Liten uppdatering:
En bloggkollega funderar på att nyöversätta Bibeln.
Hittills har han hunnit med en (1)vers:
"Vad hjärtat är fullt av, det syns i dina bloggkommentarer."

Hoppas det inte avskräcker er från att kommentera...