Biskop Bertil var nog tämligen unik när han började blogga ett bra tag efter det att han fyllt 80 år. Och i går skrev han sitt sista blogginlägg.
"Jag trodde att en kyrka har en bekännelse som grundar sig på vad hennes Herre säger."¨inleder han sitt allra sista inlägg, som handlar om kyrkovalet. En sista gång biter han till och säger vad han tycker. Från sin sjukhussäng. Dagen före kyrkovalet. Dagen före sin egen bortgång.
Även om jag var oense med biskop Bertil om många saker, så var han min biskop. Han var ledare för det stift jag var verksam i som både vanlig församlingsbo och aktiv medarbetare.
Prästen Liselotte Malmqvist berättar hur andra varnade henne för Göteborgs stift och man talade alltid om biskopen som "Gärtner" och använde aldrig hans förnamn.
Själv minns hon att hon bemöttes av respekt under sitt första möte med biskopen. Inställningen i ämbetsfrågan diskuterades inte. Varken hennes eller hans.
Prästen Christina Eriksson berättar i boken Du ska bli präst om hur hon fick intyg för att få göra prakten (avslutande praktiska delen av prästutbildningen) av biskop Bertil själv. Någon som förvånade henne mycket, hon var förberedd på att hon, som så många andra kvinnor som ville bli präster, skulle få fråga om intyg från en biskop i ett annat stift.
Men prästvigde henne gjorde biskop Bertil inte.
Maciej Zaremba berättar på Katolik.nu:
"När jag senare möter Gärtner i Onsala brister han ut i lovord över teologen Sahlin (en av de första prästvigda kvinnorna i Sverige, min anm.)
Men skulle han samarbeta med henne? "Javisst, hon kunde bli kyrkoherde och jag hennes adjunkt."
Jag vill inte sticka under stol med att striden om ämbetsfrågan har varit stort problem i Göteborgs stift.
Men jag protesterar om biskop Bertil endast ska bli ihågkommen som biskopen som
"blev känd för en bredare allmänhet genom sitt motstånd mot kvinnliga präster." GP, TT, SvD, DagenHan var så mycket mer. Framför allt var han inte känd hos aktiva inom Göteborgs stift som "kvinnoprästmotståndaren".
Jag minns honom som vår biskop, populär inom Kyrkans Ungdom, inte minst för sitt engagemang i Mellanamerika, inspirerad av befrielseteologin. Han var också betydelsefull för den andliga förnyelsen, något som var nödvändigt för det annars ganska stela gammalkyrkliga stiftet (speciellt Bohuslän). En god förkunnare. Det finns så mycket mer att säga, men mina ord räcker inte till.
Och Bertil, som man säger i mitt nya hemland, tot ziens, vi ses igen!
----
Fler bloggare som skriver om biskop Bertil:
Kyrksyster
Storasyster i Vassen
Dagens ledarblogg
GT
Han var faktiskt allas vår biskop, en av de absolut största kyrkomännen vi har haft. Biskop Bo Giertz blev ju vald till den störste, Bertil kommer väldigt hög på listan också. Läste hans blogg så sent som igår, även om man ju visste att han inte var stark så kom det lite oväntat. Tror nog att det var Guds vilja att kalla hem honom just idag, på valdagen..
SvaraRaderaMin, ja. Jag kan ju bara tala för mig själv. :)
SvaraRaderaMen av alla reaktioner på bloggar och annat att döma står det ju helt klart att många kände som jag, oavsett om de höll med om allt eller inte; biskop Bertil var VÅR biskop.
Därför gjorde det ofta ont i en när han trampades av media och kallades mörkerman.
Bra rutet! han var aldrig "min" biskop eftersom jag gästspelade i Göteborgs stift några år efter hans pension - men jag träffade honom några gånger och är själv helt förtvivlad över svenska medias ständiga verklighetsförenkling i hans och många andras fall. jag höll inte med honom i ämbetsfrågan men i så gott som allt annat.
SvaraRaderaAllan Willny