Den kommersiella lilla biografen i min stad har inte nappat, men det mer "seriösa" Filmhuset ska låta Salander och Blomqvist synas på vita duken i oktober.
Överallt prisas Larssons skapelse Lisbeth Salander (Mikael Blomqvist kommer i skymundan). Hon är helt enkelt en osannolikt bra karaktär (även om karaktären kanske är osannolik ibland, men vem vill läsa om "vanligt folk"?).
Spänningslitteraturen översvämmas av karaktärsskapelser där författarna försöker överträffa varandra. Själv kan jag inte peka på vad det är som gör en karaktär bra.
Men kanske är nyckeln att en bra karaktär vill man veta mer om. Lisbeth Salander är fascinerande och ännu mer fascinerande är det att man vet att man aldrig mer kommer att få veta mer om henne. Av förklarliga skäl.
På Michael Connellys hemsida finns ett läsarforum och en frågelåda, där Connelly svarar sina läsare. Läsarna diskuterar Connellys karaktärer, speciellt kriminalpolisen Harry Bosch, som om de vore verkliga personer.
Jag erkänner själv att min favorit Harry Bosch liksom lever med mig som en fiktiv vän. Högt upp på listan av kändisar som jag skulle vilja äta lunch med. Om han fanns i verkligheten alltså.
Nästa bok i serien kommer att handla om Bosch och hans dotter, och Connelly har lovat att den kommer att bli den mest personliga för karaktären Bosch, och alla fans väntar.
Jag också.
För mig är det ändå det som fascinerar mig mest med böcker, deras förmåga att dra in mig i deras fiktiva värld, så att jag känner mig som en fullständig medborgare, en som i morgon kanske skulle kunna möta Harry Bosch på fiket inne i stan. Eller Lisbeth Salander någonstans i en bar. Hungrande efter att få veta mer om dem. Mer. Och förälskad i hemlighet.
Böcker som inte lyckas "dra mig in" går mig förbi. Sedan kan de ha ett "vackert språk" eller fantastiska intrigupplägg, det hjälper inte.
Jag måste sugas in.
Hur mycket betyder karaktärerna för dig? Vad måste en roman ha för att suga in dig? Dela gärna med dig i kommentarerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar