Man kan skylla på mycket när man försöker förklara varför man inte skriver några världsomvälvande blogginlägg längre.
Dels kan man skylla på dålig inspiration. Ingen annan skriver något som får i gång mig. (Med andra ord, ni andra skribenter och bloggare, skriv något som får igång mig. Så att jag bli ilsk eller glad, det spelar ingen roll. Birger, har du inget på gång?).
Sedan kan man skylla på tidsbrist. Jul och Nyår ska man tillbringa med familjen (gjorde jag) eller sitta fast i en snödriva (gjorde vi, nästan, både i Danmark och i Tyskland).
Eller så skyller man på att man håller på med annat. Som att skriva. Ja, jag skriver igen. Jippi!
Då tenderar jag att gå in i min lilla kokong (hallå, världen, snurrar du fortfarande?) och försvinna in i skrivandet.
Så är det just nu.
Just nu är jag tillbaka i Afrika, rent mentalt. Jag försöker minnas dofter och ljud. Och mat. Och människor. För nästan exakt 20 år sedan kom jag tillbaka efter ett halvårs tid som stipendiat för Lutherhjälpen i Uganda. Den tiden förändrade mitt liv, på många sätt. Men inte hade jag trott att den skulle inspirera mig att skriva en roman.
Så jag är sparsam med inlägg här just nu (om inte någon får igång mig genom att skriva något uppseendeväckande, dvs något som får mig ur kokongen). Jag har märkt att finns en viss rundgång i det här. Skriver jag så bloggar jag inte, och när jag inte kan skriva bloggar jag (för att få skriva!)
Till sist:
Viss bloggdöd verkar dock ha drabbat några bloggvänner, ser jag. Johan har lagt ned. Inte bara slutat skriva, utan stängt av bloggen helt och hållet. På min facebooksida påstår han att blogginlägg är färskvara, och att han vill börja om från början om han börjar blogga igen.
Att jag inte håller med är nog uppenbart. Och Joachim lade till något i samma Facebookkommentar; "tänk kyrkofäderna hade haft samma filosofi..." Pricken över, säger jag bara.
Men, men, Johan gör som han vill...
Jag går i alla fall inte och lägger mig ännu.
Grattis till att du skriver igen. Jag har skrivit som en besatt den senaste månaden mitt i heltidsjobbet som präst. Och att läsa din och en del andras bloggar har varit rena mentalhygienen i den kokong jag har befunnit mig. Funderar på att starta en egen blogg vilket kan vara läge nu när ett nytt grovmanus är i hamn. Känner jag mig själv rätt tar det några månader innan nästa skrivprojekt kommer igång, och då är det en god idé att hålla grytan kokande med en blogg. Samtidigt återstår en del arbete på mitt senaste alster - men nu kan jag sitta med ett manus i pappersform i soffan och kladda med en penna. Betydligt behagligare än framför datorn. Då kan jag ju till och med elda i öppna spisen och ha glädje av det. Skriv på!
SvaraRaderaAllan W
Tack Allan och grattis till att grovmanuset är klart.
SvaraRaderaEn blogg är faktiskt ett jättebra sätt att hålla igång sitt skrivande. Det var faktiskt därför jag började blogga för att hålla svenskan levande.
Och visst är det härligt att sitta med ett manus i pappersform. Jag älskar att printa ut och sedan att sitta och kladda med rödpenna!