Om att ignorera lidande

"Ibland önskar jag att Östra Kongo drabbades av en jordbävning eller tsunami, så att det äntligen får den uppmärksamhet det behöver."

skriver Nicholas D. Kristof i en kolumn i New York Times.

Nu drabbades visserligen Goma av en vulkanutbrott för några år sedan, men det skapade inte så enorma rubriker.

Haitis stora problem (förutom att det råkar ligga på en förkastning som skapar jordbävningar) är i stort att det hade en enormt dålig start som stat, och dålig ledning. Medan USA slänger pengar i sjön genom sina militära operationer i Irak och Afghanistan, så har det alltid haft en granne som aldrig kommit på fötter.

Kongos problem har också sitt ursprung i en dålig början som stat (det var inte så givande att vara koloni till Belgien, om uttrycker sig krasst) och dålig ledning sedan dess. I Rwanda har problemen varit liknande. Och vad gjorde egentligen FN och USA åt folkmordet 1992?
Och vad gör de nu för att förhindra alla mord och våldtäkter?

Jag skriver om Afrika just nu, och därför kommer detta upp i tankarna hela tiden. Varför får det fortgå? Varför skickar FN och andra biståndsorganisationer personal med uppgift att skydda lokalbefolkningen, som inte gör det, utan i stället utnyttjar de lokala kvinnorna sexuellt? Med ledningens goda minne? Det är så vidrigt att jag inte finner ord.

Och vi samlar in miljoner till Haiti, tidigare till tsunamins offer. Inget fel i det, men när ska vi samla in miljoner till offren för mänskligt våld i Östra Kongo och Rwanda? De offer som förutom traumat efter våldtäkten riskerar att förskjutas av man, familj eller får svårt att hitta någon som vill gifta sig med dem? Allt på grund av våldtäkten.

Slutligen grubblar jag, som alla andra, hur människor kan bli så onda, och hur i hela världen ska man lyckas ändra på denna våldsspiral?
Det kommer i alla fall inte att ske genom att män i blå hjälmar eller baskrar och i vita Landcruisers från rika länder har sex med redan utsatta kvinnor.
----------------------------------------------------

Orphaned, raped, ignored. Nicholas D. Kristof, New York Times

och om ni missade Uppdrag Granskning, det går att se här.
Birger Schlaug har också skrivit om det på Haiti, coltan och våra hjärnors strategi

Mitt tidigare inlägg om bland överlevnadssex i Goma, samt om Haiti: Första och andra inlägget.
Svenska Dagbladet skriver också om Uppdrag Gransknings reportage och läs även Malin Hoelstads och Christina Wahldéns gripande reportage från i maj 2009