Det verkar dock som att alla läger har svårt att debattera frågan på ett sansat sätt. Abortmotståndare tar alla chanser, i alla forum, att få fram sitt budskap. Retoriken är den samma. Abortförespråkare reagerar negativt bara det visas en Lennart Nilsson bild på en blogg där de kanske inte förväntar se den.
När Emanuel Karlsten kommenterar MROs (Människorätt för ofödda) metoder att få fram sitt budskap så räknade han säkert med reaktioner. Åter hettar det till på hans blogg. Heder åt Emanuel som vågar ta upp det och för att han vågar ifrågasätta. Och det är mycket märkligt att så många inte kan se hans poäng (att kritisera metoderna, inte budskapet).
Jag brukar alltid säga att jag inte ska säga mer om abort, för jag har redan sagt så mycket (finns att läsa här).
MROs metoder utanför pingstkyrkan i Jönköping tror jag är extremt kontraproduktiva. Men jag ska inte orda mer om det. Thomas Österberg på Dagen gör det så väldigt mycket bättre.
Borde vi inte istället verka för ett samhälle där den ofrivilligt gravida kvinnan har ett val, istället för att vältra oss i abortbilders blodighet?
Borde vi inte diskutera sex och samlevnad på ett sådant sätt att ofrivilliga graviditeter undviks i första hand?
Det är väl egentligen inte bara aborterna som ska minskas, det är väl de ofrivilliga graviditeterna?
------
I USA går abortmotståndet under samlingsflaggan ProLife. Nu börjar dock unga kristna i USA ifrågasätta vad som egentligen ingår i begreppet ProLife. Många amerikanerna är tex mot abort men för dödsstraff. Jag och många andra undrar hur det går ihop. Läs mer här.
Många amerikaner (och svenskar) är också emot olaga frihetsberövande men för fängelse för dem som berövar någon friheten. Hur går det ihop?
SvaraRaderaMånga amerikaner (och svenskar) är också emot stöld av pengar men för böter för dem som begår stölden. Hur går det ihop?
Det går naturligtvis utmärkt väl ihop. I princip. Det handlar om hela rättssystemets rätt att straffa. Ifrågasätter man det får man också ifrågasätta inte bara militärens utan också polisens och fångvaktarnas våldsmonopol.
Detta skulle i princip kunna gälla även dödsstraff - åtminstone ur ett sekulärt perspektiv. Jag håller dock med om att det borde vara omöjligt för en evangelisk kristen att vara för dödsstraff. Av det skälet att man då med berått mod avskär en persons nådatid, oavsett om denne är beredd inför evigheten eller ej. (Och att enbart avrätta botfärdiga människor som tagit emot Jesus som sin Frälsare skulle ju inte direkt öka incitamenten för omvändelse).
Andreas, håller med om det där med att man skär av en persons nådatid. Klokt!
SvaraRaderaJag lekte med tanken att även om en person sitter inne på livstid, så skulle han/hon med en radikal livsstilsförändring tex om han/hon bli kristen, bli en redskap för Gud. Göra medfångarnas värld lite drägligare. Även en mördare kan ju bli omvänd och bli ett ljus i mörkret (i fängelset).
Ibland funderar jag också på om inte dödsstraff är lite "the easyway out", vi blir av med brottslingen, han hamnar hos Jesus (om han är omvänd alltså!).
I princip är jag emot abort, dödsstraff och är egentligen pacifict. Egentligen säger jag för att begreppet pacifict är krångligt. Skjuta ihjäl en som skulle till och mörda mina barn skulle jag antagligen göra, precis som de flesta andra.
I princip är jag också för den fria aborten, enbart eftersom jag tycker att illegala aborter är gissel som skördar många människoliv. Men lätt är inte frågan.
Jag frågar mig tex varför Holland med samma abortlagstiftning som Sverige har hälften så många aborter. Vad är fel med Sverige?
Vid sidan om att lyfta frågan som på Torget i Jönköping är det på plats att på olika sätt presentera ett val. Att det handlar om livsstilsval. Frågan är bara hur och var vi ska få plats för detta? Var och hur? Den minoritet vi är har inte precis dukade bort... /Dag Sr
SvaraRaderaDu har rätt, Dag, att tala om livsstilsval idag är inte lätt.
SvaraRaderaAtt tycka något som att man ska ta ansvar för sin sexualitet rör ju också upp en massa stormar. Man blir även där stämplad som bakåtsträvare. Insändaren i DN (?) för ett tag sedan vittnade ju om det. Alla såg att de som hade skrivit var aktiva kristna och så var stämpeln där, direkt. Sexualmoral är ett fult ord.
Förebyggande arbete och stöd för att hjälpa mamman föda sitt barn betraktas även det som ultrakonservativt.
Att ifrågasätta att abort används som preventivmedel är inte heller det accepterat.
Nu för tiden verkar det som att sex med någon som man inte har en fast relation med som avslutning på fredagskvällen är lika självklart som att äta en god fredagsmiddag.
Det mesta av kristet kommenterande är blott och bart "moralpanik". Så det är bara att oavsett om det gäller fredagsmiddagens avslutning eller inte...
SvaraRaderaHur vet du att abort används som "preventivmedel"? Hur många är de människorna som gör det, och hur tar man reda på det?
SvaraRaderaGörs det anteckningar om skälen till abort, dvs våldtäkt, medicinska skäl, fadern vill inte ha barnet och har gjort slut med modern osv? Måste det uppges?
Jag måste erkänna att jag har svårt att tro att det är någon större skara som med berått mod använder abort som preventivmedel! Då kan man nästan misstänka att det finns någon slags begåvningshandikapp inblandat, iallafall här i landet där det inte är svårt att få tag i preventivmedel.
Kan det vara så att man i indignation påstår att folk använder abort som preventivmedel, för att man anser att folk i allmänhet är omoraliska och slarviga? Det skulle vara intressant att veta om det finns någon statistik på det, om det går att styrka det påståendet eller ej.
Jag kommenterar egentligen inte anonyma kommentarer, men eftersom jag inte fått tummen ur och publicerat mina kommentarsregler, så ska jag göra ett undantag.
SvaraRaderaDet finns ganska mycket undersökningar om varför folk gör abort, det går nog att Googla på och hitta.
Bla en här
http://www.9manader.nu/gravid/gravid/abort
Vad jag vet gör de flesta abort för att graviditeten kommer olägligt, ekonomiska och praktiska skäl. Våldtäkt som orsak är försumbar.
Egentligen borde man väl säga istället för prev medel.
Man har slarvat med prev medel och gör abort. Att tex Holland har hälften så många aborter (med samma abortlagstiftning) anses bla bero på att de är bättre på att använda prev medel.
Enl länken ovan hade en tredjedel av kvinnorna som gjorde abort inte använt prev medel när befruktningen skedde.
Det skulle jag vilja kalla slarv.
Jag har själv varit sexuellt aktiv i över femton år och har tre barn, men det hade givetvis blivit många fler om vi inte hade skyddat oss. Och det är ett gemensamt ansvar givetvis, när p-pillren var glömda, eller man hade magsjuka, så var det ju självklart att kondom användes.
Hamnade på ett debattforum där någon talade om en kompis som hade gjort 4 aborter innan hon blev tjugo.
http://gravid.ifokus.se/Forum/Read.aspx?MessageId=253f0c6b-0f79-4a1e-a2df-8c49bc70dff9
Tala om att något gått snett då, och att det verkar som personen använder abort i stället för prev medel.
Nu tror jag personligen inte att abort är något de flesta gör så lättvindigt, men i debatten framstår det ofta som att det är så (man vi inte lägga skuld på kvinnan).
Förstår du lite hur jag resonerar?
Ja, jag tycker att det är stor skillnad på uttrycken "abort som preventivmedel" och abort "istället för preventivmedel".
SvaraRaderaDet är ju självklart att om man blivit gravid så har man inte använt något preventivmedel (i något undantagsfall har man gjort det, kondomen har spruckit). Det första uttrycket tycker jag antyder att personerna helt medvetet och kallhamrat räknar med att göra en abort om kvinnan skulle bli gravid, och ser det som helt OK. Medan det andra uttrycket kan innebära så mycket annat, och att personerna visserligen inte använt preventivmedel som de skulle ha gjort, men kanske inte alls egentligen tycker att abort är något lättvindligt och OK eller önskvärt. Efteråt, när de inser att de kanske blev oönskat gravida pga sitt slarv, mår de jättedåligt och har samvetskval.
Jag kan inte bevisa det, men jag tror faktiskt att det är en försvinnande liten del som betraktar abort som något lättvindligt, ett litet betydelselöst ingrepp som man utan betänkligheter kan utföra om och om igen utan samvetskval.
Jag tycker att många som närmast är fanatiskt abortmotståndare och vill förbjuda aborter helt och hållet, påstår att väldigt många kvinnor har en sån lättvindlig och samvetslös inställning, och det reagerar jag mot och tror inte att det stämmer!
Jag tror att de flesta som gör ingreppet djupt ångrar att de hamnade i den situationen öht, och funderar fram och tillbaka innan de fattar ett beslut. Oavsett om man vet med sig att i den uppkomna situationen är abort det enda riktiga, mår man dåligt och önskade att man aldrig hade försatt sig i den situationen. Långt efteråt, kanske man fortfarande anser att abort var det enda möjliga, men det är ändå en sorg och ett misslyckande att vara tvungen att fatta det beslutet.
Det är så hjärtlöst och hårt, när abortmotståndare lägger ytterligare sten på bördan genom att kalla kvinnor som genomgått abort för mördare, och stå och gapa och skrika och visa blodiga, slamsiga bilder på aborterade foster på stora plakat ute på stan! Även de som av medicinska skäl varit tvingade att genomföra aborter, och de som fått missfall och de som fött fram döda barn, mår nog inte särskilt bra av att se dessa bilder och höra abortmotståndare skandera mördare, ute på stan.
Livet är ofta ingen dans på rosor, och det är svårt att vara människa. Vi ställs hela tiden inför beslut och hamnar i situationer där vi ska bedöma vad som är rätt och vad som är fel att göra. Det vore skönt om det hade funnits en instruktionsbok om hur vi ska agera i varje situation, enkla svar på svåra frågor. Om livet vore svart - vitt där allt kan antingen indelas i antingen rätt - fel, moraliskt - omoraliskt. Tyvärr gör det inte det, livet är så mycket mer komplicerat än så. Enligt min åsikt, är livet full av gråzoner och inte svart - vitt. Det är det som gör det svårt och ibland tungt att vara människa. Jag tror att alla faktiskt gör så gott de kan i en given situation, efteråt kan det visa sig vara rätt eller fel och om man hade haft facit i hand eller om variablerna varit annorlunda, hade man kanske fattat ett annat beslut.
Jag tycker därför att abortmotståndare som uttrycker sig skoningslöst, aggressivt och dömande, borde tillägna sig lite mer ödmjukhet och medkänsla med sina medmänniskor. Hur vill de själva bli bemötta? Tror de att andra människor alltid anser att de fattar rätt beslut i alla situationer? Och framförallt, vad är de rätta besluten? Finns det en absolut sanning?
/Anna, som inte angav ett namn ovan.
Anna, välkommen till min blogg.
SvaraRaderaNär du säger:
" Oavsett om man vet med sig att i den uppkomna situationen är abort det enda riktiga, mår man dåligt och önskade att man aldrig hade försatt sig i den situationen. Långt efteråt, kanske man fortfarande anser att abort var det enda möjliga, men det är ändå en sorg och ett misslyckande att vara tvungen att fatta det beslutet. "
så tycker jag att du sammanfattar väldigt bra vad jag också tycker.
Jag har heller inga undersökningar som kan bevisa det, men det är ändå något man stöter på när folk berättar om sina aborterfarenheter.
Och att ständigt ropa mord tror jag inte hjälper.
Nu vet jag att många abortmotståndare säger att det är omöjligt att säga att man är mot abort, men ändå säger att det ibland är ett nödvändigt ont. Att det är hyckleri.
Men jag påstår det ändå, abort är ibland ett nödvändigt ont.
Med det vill jag inte påstå att samhället inte kan få ned abortsiffrorna. Det finns nog mycket i samhällets attityd mot "ovälkomna" barn, som kan förändrats.
Sedan visar ju många undersökningar att tonårsaborter ökat mycket på senare år, pga dålig preventivmedelanvändning och ökade sexuella kontakter.