Maken tittar på Idols. Jag tittar på Mankells Wallander i arbetsrummet. Allt på holländsk TV. Skillnad som natt och dag.
Så råkar jag hamna på Aftonbladets nätupplaga. Bloggkollegan och min "partner-in-crime" Inga-Lina Lindqvist (i alla fall vad det gäller vår gemensamma beundran för en viss engelsk författare) skriver i en recension av Harald Welzers bok Gärningsmän om varför vi alla kan bli massmördare. Boken handlar om "medlemmarna i polisbataljonen 45 som deltog i mordet på över trettiotusen judiska civila, kvinnor och barn i Babij Jar." Läs artikeln här.
Det lätta vita lördagsvinet hamnar nästan i fel strupe. Jo, socionom som Inga-Lina, visst har jag hört det förut, allt det där.
Vem som helst kan göra det mest fasansfulla saker. Ändå vill man ju tro att det inte är så. I alla fall vill jag inte tro att just jag...
Så råkar jag hamna på Aftonbladets nätupplaga. Bloggkollegan och min "partner-in-crime" Inga-Lina Lindqvist (i alla fall vad det gäller vår gemensamma beundran för en viss engelsk författare) skriver i en recension av Harald Welzers bok Gärningsmän om varför vi alla kan bli massmördare. Boken handlar om "medlemmarna i polisbataljonen 45 som deltog i mordet på över trettiotusen judiska civila, kvinnor och barn i Babij Jar." Läs artikeln här.
Det lätta vita lördagsvinet hamnar nästan i fel strupe. Jo, socionom som Inga-Lina, visst har jag hört det förut, allt det där.
Vem som helst kan göra det mest fasansfulla saker. Ändå vill man ju tro att det inte är så. I alla fall vill jag inte tro att just jag...
Jag fastnar för Inga-Linas avslutande ord:
"Att stå emot ondskan tror jag är en fråga om träning. Sök inte efter dig själv i andra – sök i stället den andre i dig själv."
Och hoppet tänds på nytt.
Yarmuksdalen, på gränsen mellan Syrien, Jordanien och Israel
Hittade en bok på ett antikvariat för en mängd år sedan. Boken har två avsnitt, dels "Tortyren" av Henri Alleg och dels "En seger" av Sartre.
SvaraRaderaTortyren handlar om hur författaren blev torterad av franska fallskärmsjägare under befrielsekampen i Algeriet. Beskrivningarna av tortyren är plågsam, men beskrivningarna av hur han klarar tortyren utan att säga något är gastkramande.
Det som gjorde ett outplånligt intryck på mig, är när Sartre skriver: "Lycklig den som dött utan att någonsin behövt undra:'Om man sliter av mig naglarna, kommer jag då att tala?' Men ännu lyckligare de som inte tvingats, redan i ungdomen, att ställa sig den andra frågan: 'Om mina vänner, om mina vapenbröder, om mina överordnade inför mina ögon sliter naglarna av en fiende, vad kommer jag då att göra?"