Pastor Håkan i Landskrona

Det är alltid kul när gamla polare figurerar i pressen. Inte världspressen kanske, men ändå. Landskronaposten i detta fall. Håkan Kenne är tisdagsgäst.

Det är ett tag sedan jag och Håkans fru Malin och några till hängde ihop i ur och skur. Håkan som mycket ung ungdomsledare försökte hålla oss på rätt väg. Vi var kanske inte alltid världens mognaste kristna, men jag kan väl med gott samvete skylla på att vi bara var tonåringar, även Håkan.
Vi har inte varit så bra på att hålla kontakt, men i julas lyckades vi få till stånd ett möte. Superkul! "Du är dig lik", var den ömsesidiga reaktionen. "Men vad ungarna har blivit stora!"

Håkan är pastor för Livsglädje, en församling som han var med om att "plantera" i mitten av nittiotalet. Dessutom undervisar han på SALT i Malmö.
Malin har lyckats med det jag inte har lyckats med, nämligen att hålla socionomkarriären vid liv. Jobbar som sakkunnig på Helsingborgs kommun (låter så fint det där: sakkunnig...).

Intervjun i med pastor Håkan i Landskronaposten är intressant, och jag måste säga; Håkan är sig lik.

Han förespråkar kristnas samhällsengagemang, och syns ofta i den lokala debatten. Landskrona präglas ju en del av främlingsfientlighet.

"Det finns en schablonbild av vad en kyrka är för något, till exempel Knutby. Men det finns en helt annan story av vad en frikyrka är,
säger Håkan och håller på att göra en Piensohogroda, men den var väldigt liten (och jag säger lite som Birger Schlaug: "ni fattar vad han menar!"), se mitt gamla inlägg Pastorsgrodor, och kommentarerna till den, om ni undrar vad jag talar om.

Jag tror själv att det inte finns något bättre vittnesmål för vår kristna tro än när den tar sig positiva praktiska uttryck i vårt liv.
Det är det som folk i allmänhet ser och tar till sig.

"Det är lätt att bli rädd, att göra sig till offer för samhällsutvecklingen. Men jag tror inte vi är offer. Människor kan bidra till goda saker. Och till kassa saker onekligen också", säger Håkan i slutet av intervjun.
Läs själva.