Lyckopolitik, om att älska andra och The Mission...

"Från att ha varit ett medel att öka människors lycka och välfärd verkar det som om tillväxten blivit ett mål i sig. Det är som att stoppa i sig mer mat fastän man redan är proppmätt ?"
skriver Ludvig Lindström, ordförande i Charity International på SVT Opinion. På deras hemsida kan man läsa:
"Charity International är en politiskt och religiöst obunden välgörenhetsorganisation. Det är också den första och enda utilitaristiska organisationen i världen. Utilitarismen är en moralteori som går ut på att skapa en så lycklig värld som möjligt."

Låter vackert, men min första reaktion är: Ja, men vad är lycka egentligen?

Jag får svar ganska omgående, i samma debattartikel:

"Lyckoforskningen visar att kärleken till en partner och nära vänskapsrelationer då har störst positiva effekter på lyckan. Andra viktiga faktorer är demokrati och jämställdhet. Ett aktivt liv och en mening med livet kommer även högt upp på listan liksom arbete, personlig frihet och vägen mot att förverkliga sina mål."

Poängen med artikeln är otvivelaktligen att tillväxt och obegränsad konsumtion egentligen inte gör någon lycklig. I alla fall inte när tillväxt har blivit ett mål i sig.

Som kristen ser jag ju genast att "en mening med livet" är en lyckofaktor. Detta får mig att osökt (?) komma in på en insändare i Dagen, om hur mycket vi har att lära av våra syskon i två tredjedelsvärlden". Ulrik Josefsson, pastor i Pingströrelsen, skriver om ett besök i Uganda:

"Gud är hela skapelsens Gud och människan är en helhet av flera dimensioner. Andlighet behöver inte betyda avstånd från fysiska, sociala eller samhälleliga behov. Systerkyrkorna verkar ha förstått att människan är en helhet, att Gud är intresserad av den helheten och att kyrkan behöver se och arbeta med denna helhet."

Vi i den rika världen verkar ha missat helheten. Tillväxt kan ge drägligare liv, men blir man lycklig av det?

Jag frågar mig nog fortfarande vad som är lycka?

***

Vi måste kunna se helheten, arbeta med helheten, alla våra dimensioner.

Och det får mig osökt att komma in på tjänande. För jag ser ändå att mycket av den radikalitet som Jesus presenterade för oss, handlar om tjänande, och då inte bara tjänande mot de som vi har nära och kära. Utan också gentemot den där jobbiga arbetskamraten, stökiga grannen och släktingen som är det svarta fåret. Och ännu bredare: Även våra fiender.

Alla de där andra, som pastor Rob Bell så träffande talar om i Others. Jag måste erkänna att jag fick en klump i halsen när musiken från filmen "The Mission" spelades på slutet. (Bölade halva filmen, när jag såg den på bio för länge sedan)

För budskapet är ändå så tydligt; vad är min mission? Vad är mitt uppdrag?

Jag kommer att vara borta från bloggen ett tag (otroligt vad jag reser detta år, men så är det, på gång igen.) Tills dess, lyssna och njut (hela videon, speciellt kören på slutet!):