Objektifieringen av kvinnokroppen

En barnmorska vinklar hela debatten om myten om mödomshinnan på SvD-Brännpunkt lite grann.
Först måste jag säga att jag har svårt att se hur man kan försvara en enda hymenoperation. Fara för kvinnans liv? Ja, men det tragiska är väl att hon överhuvudtaget måste gifta sig med någon som är så extrem att han hotar döda henne om hon inte blöder på bröllopsnatten. För om åtminstone mannen stod på sin kvinnas sida, oavsett vad släkten tycker, så är det ju inga problem att fixa lite blod på annat sätt än att operativt återställa något som egentligen inte finns.
Men barnmorskan Pia Höjeberg påminner oss om att vi kanske inte ska slå oss för bröstet så mycket. Det är inte så länge sedan som vi hade en sorts hederskultur i vårt land. Det var för inte så länge sedan en skam för familjen om en kvinna fick barn utan att vara gift. Lyckligtvis är den tiden förbi.
Dessutom är dagens objektifiering av kvinnokroppen något som drabbar alla kvinnor, inte bara invandrarkvinnor.
Höjeberg skriver:
"Privatpraktiserande plastikkirurger opererar för att till exempel minska blygdläppar, ett nytt fenomen.Det är upprörande att läkare skär i friska normala könsorgan utan uppföljning och kunskap om vilka konsekvenser det får för till exempel flickans sexualitet. Det är ju trots allt nervändar man skär av.
Vi barnmorskor på ungdomsmottagningarna menar att detta går stick i stäv mot yrkesetik och frågar oss om detta är förenligt med lagen om förbud mot könsstympning som förbjuder operation i friska könsorgan.
Det går också stick i stäv mot barnmorskornas budskap till unga kvinnor: du duger som du är!"

Jag har skrivit om detta förut. Blygdläppsoperationer är något som har smugit sig hit från USA, där det och andra ingrepp ingår i plastiskkirurgin.
Och detta utsätter kvinnor sig för. Frivilligt! Utan att vara hotad av någon hederskultur.
Vad är kvinnan rädd för i detta fall? Att mannen ska göra slut därför att han tycker att hon har blygdläppar som hänger ut för mycket?
Eller för att hon inte har bröst som liknar Playboytjejernas?

Jag mår illa.

Borde kanske tillägga att jag uppskattar både mina och makens kroppsliga skavanker. De är en del av oss. Sedan ska jag inte förneka att jag försöker gå ned ett kilo eller två ibland. Men det handlar mer om att leva hälsosamt.

- - - -
Uppdatering och liten eftertanke:
Själva debatten om myten om mödomshinnan tycker jag är lite märklig. Alla kvinnor vet ju att det inte finns någon hinna, som täcker hela öppningen in till slidan. De män som har haft sex med en oskuld borde veta det också.
Det förvånar mig att det behöver debatteras, det vet ju alla. Eller?
Det är givetvis olyckligt att det kallas hinna.
Men vad det egentligen handlar om är ju myten om att man ska blöda första gången. De kvinnor flesta blöder, men inte alla. Av den enkla anledningen att hymen ser olika ut på olika kvinnor. Och så har det att göra med hur sexuellt upphetsad kvinnan är, hur försiktig mannen är etc etc.
Och de flesta kvinnor kan väl vittna om att första samlaget oftast inte är en höjdare, på grund av att det gör ont. På grund av att hymen går lite sönder.
Så man bör väl vara lite försiktig med att totalt avfärda myten om mödomshinnan, som om ingenting skiljer första gången från andra samlag. Något händer ju i alla fall första gången.