Förstå de religiösa

Lisa Magnusson har skrivit en liten krönika i Aftonbladet om varför hon tycker att "typ alla religioner" inte passar in i ett modernt samhälle.
Först funderade jag på varför Aftonbladet släpper fram en sådan korkad och osaklig krönika, sedan funderade jag på att läsa det som ren ironi. Helt okej i så fall.

Imanen som inte ville ha nallen i kistan har Lisa Magnusson retat upp sig på bland annat.
Ja, men, det har väl typ alla. Det fattar väl de flesta att denne iman var en ovanligt trångsynt och okänslig person, som absolut inte vet hur man ska möta människor i sorg.
Jag håller helt med henne, det finns ingen orsak att acceptera sådan trångsynthet och okänslighet. Men är verkligen religiösa människor trångsynta över genomsnittet? Jag tycker i alla fall att jag har mött lika många trångsynta människor utanför som innanför de religiösas hägn. Och vad har egentligen religiösa människors agerande med religion att göra?
Ibland typ ingenting!
Religiösa människor har i alla tider gjort en massa korkade saker.

Vidare buntar hon ihop en massa saker och kallar det religion.
"Religionen säger: Bara genom att fjäska för gud får mänskan ett värde, och vill du ligga riktigt bra till skall du även pracka på andra guds vilja. Då kommer du till paradiset där du sedan kan ligga på ett moln och gona dig medan de som varit olydiga torteras i helvetet. Änglarna spelar harpa 24/7 och dränker ljudet av de förtappades plågade skrik därnedifrån."

Jag måste fundera en stund på vilken religion hon talar om. Hennes eget ihopkok?
Kristendomen känner jag inte riktigt igen. För det första har jag fattat det så att jag har ett värde i mig själv, därför att Gud skapat mig och älskar mig. Inte därför att jag har "fjäskat för Gud".
Och vad jag vet kommer jag inte att ligga på något moln i paradiset när jag dör. Det står i alla fall inget om det i Bibeln. Och änglar som spelar harpa och dränker skriken från de förtappade. Hjälp, vilken sagobok har hon läst?
Jag försöker se ironin.

Vidare talar hon om något hon läste:
"Jag tänker på det när jag läser en tanttidningsspalt där man kan ställa frågor till en präst. I det här numret är det en kvinna som ligger med sitt ex fastän han har en ny tjej, och hon undrar vad hon skall ta sig till. Prästen svarar typ att ojsan, det där låter krångligt men så kan det bli med gamla relationer, det är viktigt att man inte anklagar sig själv.
Men sanningen är ju att enligt religionen så borde den där kvinnan visst anklaga sig själv. Hon är en hora och skall få ögonen utrivna och händerna avhuggna, ja kanske rentav stenas till döds, så lär oss Bibeln. Guds vilja är ju evig och oföränderlig. Och pallar man inte att stå upp ens för något så grundläggande som de tio budorden så kanske man inte skall vara präst."

En poäng tar hon; prästen ifråga är nog ganska rejält ute och cyklar.
Och att en äktenskapsbryterska ska stenas talas det faktiskt om i Gamla Testamentet. Men inte i Tio Guds Bud.
Och knappast i Nya Testamentet. Jesus tycker att den som är fri från synd ska kasta första stenen på äktenskapsbryterskan.
Det ni! Radikal var han, vår bäste Jesus. Och minst av allt trångsynt.
Lisa Magnusson kan inte stoltsera med att hon kan Bibeln. Och som hon uttrycker sig misstänker jag att hon vet ganska lite om andra religioner heller. Det står i alla fall inte i Koranen att nallebjörnar inte får finnas i en kista, vad jag har förstått.
Och hon verkar veta ganska lite om Jesus också. Det är ju ändå i honom som kristendomen har sitt utsprung, inte i Tio Guds Bud.
Så varför retar jag egentligen upp mig på det hon skriver?
Det finns ju egentligen ingen som helst anledning för mig att stå upp för det som hon kallar "religion".
Den har ju så lite att göra med det som jag tror på.