Bara plats för en tanke åt gången

Söndag, strålande sol och riktigt varmt när man sitter i lä. Ungarna vill bada, men jag anar att det inte är lika varmt nere vid vattnet. Sommaren sjunger på sista versen och så också vår Sverigevistelse. Känns alltid lika vemodigt.
Ganska nyss hemkomna från en högmässa på Åh Stiftsgård. Det är alltid givande att fira mässa på platsen som betytt så oerhört mycket för min andliga mognad.
"Något som jag tycker är typiskt svenskt: Det finns bara plats för en tanke åt gången. Och den måste vara politiskt korrekt", sade prästen Anders Fehn i predikan, något som jag tog med mig hem.
Han talade om kristnas enhet och eftersom han har tillbringat många år som sjömanspräst i London så har han ett utlandsperspektiv. Jag kände igen mig när han uttryckte att han inte alltid kände igen sig i den svenska utvattnade officiella kristenheten.
Kan till exempel en radioandakt kallas andakt om man inte en gång nämner Jesus?
Måste man tycka lika om allt, för att accepteras som politiskt korrekt i den svenska kristenheten?

Kristen enhet handlar inte om att tycka lika om allt, utan om att vara ett i Kristus. Redan Paulus talade om oenighet i församlingen i Korint. Det tidiga kristna kyrkan var inget paradis, där alla tyckte lika (och hjälp vad tråkigt det skulle vara).
Och om man väntar på att kristna ska tycka lika om allting, innan man tar steget och blir kristen, då kommer man aldrig att bli det.
Enhet i Kristus är ett mäktigt vittnesmål för Gud, det är jag fullkomligt övertygad om.

På väg hem fick jag med mig ett exemplar av Elisabeth Sandlunds bok Drabbad av det oväntade från stiftsgårdens bokbord. Den håller jag på att läsa nu, som en i sviten av böcker skriva av folk som blev kristna i vuxen ålder. Jag har hunnit med Maria Küchens bok Anteckningar efter en frontalkrock med Gud också. Göran Skyttes Omvänd har jag ju tidigare skrivit om. Alla tre sammanstrålar på bokmässan i ett seminarium, det ska bli intressant att få lyssna till dem.
Det bekräftar min misstanke, och min egen upplevelse; det är i första hand Gud som närmar sig den sökande människan, ofta innan hon har börjat söka själv. Och ibland är mötet tumultartat. Men ganska sällan övertygas någon först intellektuellt. Mötet med Gud är avgörande.