söndagen den 28:e december 2008

Tillbakablick



Ställde lite frågor till mig själv:

Vad gjorde du 2008 som du aldrig gjort förut? 
Reste till Spanien

Håller du dina nyårslöften och ska du ge ett för 2009? 
Mja, det blir väl nåt om att gå ned i vikt och sporta mera... som vanligt. Och skriva en bok till...

Fick någon i din närhet barn? 
Inte i min omedelbara närhet

Dog någon i din närhet? 
Ja, min mans vän sedan studenttiden gick bort efter ett års kamp mot lymfcancer. Han blev 46 år.

Vilka länder besökte du?
Sverige, Holland, Österrike, Spanien, Danmark, England, Tyskland och Frankrike (de två senaste räknas inte riktigt, bara transitland).
Puu, hur hann jag med detta egentligen?...

Vad skulle du vilja ha 2009 som du saknade 2008? 
En bok publicerad...

Vilket datum från 2008 kommer du minnas, och varför? 
16 januari, när jag fick reda på att jag hade vunnit Skrivarkalenderns författartävling "Beskriv ditt romanprojekt", vilket resulterade att jag hamnade på en skrivarkurs i Sevilla i början av mars.

Vad var det största du åstadkom? 
Vinna ovanstående tävling

Vad var ditt största misslyckande? 
Vet inte, det var ett ganska bra år.

Vems beteende förtjänade att firas? 
Mina barns, de är så fantastiska.

Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg?
?

Var tog det mesta av dina pengar vägen? 
Mina? Har inga. Gjorde däremot av med en del av makens pengar på resor och böcker.

Vad gjorde dig jätte-, jätte-, jätteexalterad? 
Att vinna ovanstående författartävling. Och den skrivarkurs som vinsten innebar. Den fick mig att inse att mitt skrivande faktiskt duger.

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2008? 
U2s "Yahweh" har betytt mycket för mig. Den har pushat mig att ta vara på mina talanger.

Bästa filmer 2008? 
Måste faktiskt säga "
Mamma Mia". Älskar ABBA sedan barnsben (då jag inte vågade säga det för ABBA var ute) och tycker faktiskt att Meryl Streep & co gjorde bra ifrån sig. Tog med hela familjen på bio och alla älskade den (sjuårige sonen speciellt).

Vad önskar du att du hade gjort mer av? 
Att jag hade tagit hand om min egen kropp mer. Mer sport nästa år! Detta år fick mest fingrarna övning på tangentbordet.

Vad önskar du att du hade gjort mindre av?
Som vanligt; för mycket onyttig mat, för mycket oro 

Favorit-TV-program? 
House, Co- assistent (holländsk såpa om läkarstudenter),

Vilken var den bästa boken du läste? 
The Brass Verdict av Michael Connelly (i form av audiobok, som fick mig paralyserad), Smärtans Hus av Jo Nesbö. Kan inte välja.

Vad gjorde du på din födelsedag? 
Käkade pizza på en uteservering med familjen. Ungarna beställde Sause Bolognese, och konstaterade att mammas köttfärssås var bättre. Det var en fin födelsedagspresent ( deras ord alltså, inte maten...)

Hur skulle du beskriva din stil 2008?
Jeans och nån tröja eller blus. Sällan kjol. Hårfärgen blev helblond i höstas, men ack det växer bort det blonda... Grubblar över min stil, har ingen egentligen.

Hur höll du dig ifrån att bli galen? 
Skriva

Vem saknar du? 
Min familj i Sverige.

Vem var den bästa nya personen du träffade? 
Mer än en. De jag lärde känna på skrivarkursen i Sevilla.

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2008
En bok skriver inte sig själv. Inte en blogg heller.

Lärde du dig något nytt under 2008? 
En hel del om hur man skriver en bok. Hur andra skriver böcker. Och jag lärde mig ta kritik. I alla fall bättre än förut... Att jag egentligen inte gillar den allmänt vedertagna modellen hur en deckare ser ut. 
Att inte ta min blogg på så stort allvar.

Vad vill du lära dig under 2009?
Det är så mycket jag vill lära mig. Listan är lång.

----
Hittade denna lilla lista hos Mirjam.

lördagen den 20:e december 2008

Julhälsningar

Jag har lite svårt att hitta julstämningen i år. Det är 10 grader varmt ute och jag längtar efter snö. Trots att antalet vita jular i mitt liv är få, så förknippar jag ändå jul med snö. Till och med i Mellanöstern fick jag vara med om en vit jul. I alla fall när vi åkte upp i de Libanesiska bergen. Snöstorm till och med, vi kunde inte åka vanliga vägen hem till Damaskus, utan fick resa "runt" bergen, 5 timmars resa i stället för en och halv.
Bilderna ovan; Julafton 2005 i Libanesiska berg


Sedan ogillar jag det supergulliga runt julen. Att föda Jesus i ett stall var nog inte så himla kul.

I vilket fall som helst, hemmet är ganska pyntat. Riktig gran, julstjärnor, hyacinter och amaryllis. Svensk julbord med skinka, sill, Jansson, köttbullar och julmust. Maken åkte förbi IKEA och köpte älgsalami, gravad lax, Västgöta kloster, prinskorv och svensk senap.

Tredjedag jul flyger jag och barnen till Sverige för att fira nyår med mormor, morfar och moster. 

Ska försöka titta in på bloggen då och då, men det blir inte så mycket den närmaste veckan. 

Jag önskar er alla en
GOD JUL
och ett
GOTT NYTT 2009
Julkrubba i en klippskreva i Quadisha Valley, Libanon. 
Komplett med blonda Jesus och Maria (?)och massor av får.
-----

They sold me a dream of christmas
They sold me a silent night
And they told me a fairy story
till I believed in the israelite
And I believed in father christmas
And I looked at the sky with excited eyes
till I woke with a yawn in the first light of dawn
And I saw him and through his disguise

onsdagen den 17:e december 2008

Julstämning och julläsning



Ingen snö, men stans stora julgran är i alla fall tänd. 
Traditionsenligt tredje tisdagen i december och komplett med julgran från norska vänorten Kongsberg. Mässingsorkester och kör, tusentals tända ljus i hela stadshuset (och ungefär lika många brandmän på plats för att se till att den sexhundra år gamla byggnaden inte brinner ned). Kalla tår, trots full vintermundering.


Kaarsjeavond (bokstavligen stearinljusafton) är en väl inarbetad tradition. Det har sin bakgrund i att Gouda inte bara är berömd för sin ost, utan också för sina stearinljus (numera stöps ljusen i Östeuropa någonstans, men det är en annan historia).


Torget är packat med folk från när och fjärran; kort sagt, detta är en av de stora julbegivenheterna i hela Holland, ja, mer än så. Man träffar på både engelsmän, tyskar och japaner denna kväll.
Alla gatljus och neonskyltar släcks ned, till slut är det enda ljus man ser stearinljusen i stadshuset och alla stearinljus som folk i husen runt torget tänder.
Med andra ord; stämningsfullt, i ordets rätta bemärkelse.


Cyklade hem med frusna tår och värmde äkta svensk glögg (inte blaskigt, svagkryddat glühwijn, som man får här nere på kontinenten).
Kröp tidigt under duntäcket med Jo Nesbös Snömannen. Handlar om en seriemördare som alltid slår till i samband med att den första snön har fallit
Jag är helt såld på Jo Nesbö. Försöker komma på varför. 
Detta för mig osökt över på min skrivarkursmajje. Han saknar totalt respekt för en av julens allra gulligaste sånger, O Betlehem du lilla stad. Han framför sin egen lilla version i egenskap av Piratförlagets kalenderpojke idag(17 dec).
Nu borde jag få extra pluspoäng för att jag har länkat två gånger till ovan nämnda bokförlag.


Nåja, med tanke på hur bra deckare  säljer, så är han nog inte ensam om att sjunka ned i soffan med en bra sådan under julhelgen. En annan kryper ju under täcket tillsammans med Harry Hole.


Vad kommer ni att läsa i jul?


Har ni inget att ta till kan ni ju alltid gå in på Kapitel 1 (nu länkar jag till en förgrening av Piratförlaget...) och läsa mina noveller. Betygsätt gärna (det är inte så krångligt att bli medlem) så kanske jag har en bättre chans i deras novelltävling.

måndagen den 15:e december 2008

Bokrecension: Drottningflickan av Inga-Lina Lindqvist

        Äntligen ska jag ge mig på att skriva lite om Inga-Lina Lindqvists böcker. Inte helt enkelt, därför att jag är medveten om att hennes och mitt skrivande tangerar varandra på mer än ett sätt. Och det som kommer nära inpå är svårt att skriva om.

Det är så gott omöjligt att skriva något om Inga-Lina Lindqvists nya Drottningflickan, och den tidigare Mirakelkuren, utan att först nämna något om Susan Howatch. Jag har skrivit om henne förut, men det tål att upprepas. Engelsk författare, som gjorde sig halvberömd genom att skriva sk. family sagas (nämn genren och de flesta recensenter får lika mycket utslag som när de hör chicklit). Någon gång i ganska mogen ålder blev Susan Howatch kristen och började skriva om något helt annat, nämligen anglikanska kyrkan, eller rättare sagt, deras präster och biskopar (de sk. Starbridgeromanerna). Och höjde sig samtidigt till en betydligt högre nivå.
    På senare tid har hon även skrivit romaner som närmast skulle kunna kallas thrillers, men med ett intressant andligt djup. Den senaste The Heartbreaker, om en ung man som prostituerar sig, är en av mina favoriter.

Inga-Lina och jag hittade varandra över nätet på grund av Susan Howatch. Den ene googlade på nämnda författare och hittade till den andra. Det är alltid kul att hitta någon som har samma specialintresse som en själv.

För Howatch är ett specialintresse. Hennes Starbridgeromaner började komma ut på svenska, men blev ingen succé och utgivningen lades ned. Jag tycker det är tråkigt att inte ens ett kristet bokförlag är intresserade av Howatch. Kanske för stort projekt att ge sig på (men så många andra sötsliskiga happyendkristna romaner är de inte rädda för, och tveksamheter som Left Behind ger dig sig på utan eftertanke…)

Nåja, över till Inga-Lina. Det finns en hel del paralleller med Howatch. Jagform och stafetteknik till exempel. I Mirakelkuren och Drottningflickan berättas det i jagform av flera olika huvudpersoner, och de tar så att säga vid efter varandra. Skildrar inte samma skeende, utan hakar i efter varandra.

Howatch skildrar anglikanska kyrkan, Inga-Lina Svenska Kyrkan. Howatch drar sig inte för att skildra alla falanger inom anglikanska kyrkor, Inga-Lina blandar och ger hon också. Prästen Ludvig, som finns med i båda böckerna, har en kvinnoprästmotståndare till far, men har själv inte den uppfattningen (då hade han ju inte heller blivit prästvigd). Howatch låter ofta sin karaktärer röra sig i eller i närheten av ett kloster, Inga-Lina likaså. Den brokiga samling av människor som man finner i berättelsens kloster är fascinerande. En nunna som har varit judinna, två som är prästvigda (eftersom många prästvigda kvinnor lutar mer åt det liberala hållet så är det unikt att de finner sig tillrätta i ett konservativt kloster).

Sex är alltid närvarande på ett eller annat sätt i Howatch böcker. Ludvigs liv, och Ninas, kretsar i hög grad runt det också.

Det finns skillnader också. Howatch böcker är långa, gränsar till tegelstenar. Inga-Linas är tvärtom ganska kort och snabblästa. Efter första boken Mirakelkuren, fick jag känslan var det inte mer? Någon annan skrev rumphugget på Inga-Linas blogg. Jag är böjd att hålla med. Jag ville veta mer om karaktärerna. Drottningflickan, som tidsmässigt utspelar sig före Mirakelkuren, är mer fullständig, men jag hade gärna läst mer där också. Varje karaktär vill man veta mer om. Mer om nunnan Elisabeth och dottern som är ortodox judinna i Israel, socialsekreteraren Nina, som gärna byter karlar som andra byter skjorta, och den stackars prästen Ludvig, karismatisk och med vissa övernaturliga gåvor, men som tittar lite för djupt i flaskan. De två senare utslängda till en liten ort där ingenting tycks hända. Tills det börjar hända saker. Men sedan, vad händer sedan?

Nu har Inga-Lina avslöjat att hon antagligen ska skriva mer om Ludvig. Så det kommer kanske mer.

Ytterligare saker i Inga-Linas böcker intresserar mig. Inga-Lina är socionom och en av karaktärerna i Drottningflickan är socialsekreterare. Det skrivs inte mycket om socialsekreterare i dag. Inget alls, skulle jag vilja påstå. Drottningflickan är ett undantag. Inte heller skrivs det mycket om kyrkan. Präster dyker ofta upp som bifigurer, men oftast är de, liksom socialsekreterare, konstiga figurer, med en mörk agenda (i deckare är de ofta mördare).

Så jag och Inga-Lina har en hel del gemensamt; Howatch-fans och vi skriver (eller vill skriva) om socialsekreterare och kyrkan.

Många recensenter ställer sig oförstående till Mirakelkuren och Drottningflickan. Fast hade jag förväntat mig att Expressens recensent Nina Lekander skulle ha en aning om att Howatch skrivit något annat än family sagas. Nej, egentligen inte. Då kan man ju knappast förvänta sig att hon ska förstå sig på Drottningflickan. Men helt negativ var Lekaner inte, bör tilläggas.

Det slår mig att de positiva recensioner som finns är skrivna antingen av kristna tidningar, eller av recensenter som är kristna (Maria Küchen).
     Så jag kan inte låta bli att undra, är det något som de andra (de som inte är kristna) inte förstår, eller inte vill förstå? Och vad är det då som jag förstår, och inte de?

Jag vet bara en sak, jag följer Ludvig, med följe, med intresse.

Mer Inga-Lina, mer, snälla!

-----

Uppdatering; Även Johanna Wistrand hade gärna läst 100 sidor mer.
     Nog är det ett tecken på en bra bok om man vill läsa mer!

 

torsdagen den 11:e december 2008

Händer (och fötter) i veckan, med aktuella länkar

Vad sysslar vänner, bloggbekanta, halvbekanta och annat löst folk med en vecka i december?

Jo, en hel del. Lars Rambe, som jag hälsade på som hastigast på Bokmässan, berättar i lokalradion om hur han skrev sin bok, Spåren på bryggan, gav ut den själv och faktiskt har lyckats sälja riktigt bra. Lars är en av dem som Ann Ljungberg har coachat och Ann står mer och mer i spotlighten, bla i Svensk bokhandel. Välförtjänt.

Andra skriver i Dagen Opinion om att de inte vill ha vigselrätt med den nya lagen. Man kan tycka vad man vill om könsneutrala äktenskap, men för mig är det obegripligt att man inte kommer att införa en lag med civilrättsligt äktenskap, borttaget från samfunden.
Jag har skrivit hur mycket som helst om detta.

Och andra vill bilda ett nytt parti. Att han orkar. Skämt åsido, han säger inte att han ska göra det själv.
Men jag är nog inte ensam om att försöka begripa finanskrisens orsaker. Varför, hur kommer det att bli och är inte finanskrisen i sig spiken i kistan för konsumtionismen (eller vad det nu heter) som religion?

"Effekterna av den lågkonjunktur vi kört in i kommer att drabba enskilda människor hårt. Att rusa rakt in i väggen, som samhällsekonomin nu gör, när man planerat för full fart leder naturligtvis till smällar."

Ja, det är många enskilda som drabbas. Som egentligen inte har gjort något fel, bara hakat på tåget. Och som får ta smällarna.

Och vad gör jag då? Inte ett jota. Hemskt egentligen att luften kan gå ur en så totalt. Det sägs att det är normalt. Men visst funderar jag på vad jag håller på med. Är det vettigt att lägga ned så enormt mycket tid och kraft på en projekt som antagligen (?) är kört från början? Om man inte heter Lars Rambe och ger ut själv. Men det är en omöjlighet när man inte bor i Sverige och inte har något nätverk.

Fotnot;
Jo, jag gör något. Jag gör färdigt koftan jag har stickat till dottern. Och bakar lussekatter. Stryker och lyssnar på Spåren på bryggan samtidigt. Ungefär så.

Och tack förresten för alla goa´ kommentarer som kommit in den senaste veckan.



tisdagen den 9:e december 2008

Till alla er hängivna efterföljare av selektiva bibelverser

Av en händelse (?) skriver Mackan och Charlotte Therese om ungefär samma sak.

På vilket sätt väljer kristna ut enskilda bibelverser och hur använder de dem?
Selektiv bibeläsning, alltså.

Jag var inne på det för ett tag sedan, i inlägget Var ska den syndige finnas med sitt liv (där speciellt kommentarerna är värda att läsa igen).

Det här brevet ska enligt uppgift har skrivits till en radiopratare i USA när frågan om homosexualitet kom upp.
"1. Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft som behagar Herren (3:e Moseboken 1:9). Problemet är att grannarna klagar.
2. Jag önskar sälja min dotter som slav (2:a Moseboken 21:7). Med dagens prisnivå, vad anser du vara ett skäligt pris?

3. I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar så länge de är köpta från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta bara gäller mexikaner och inte kanadensare. Här behöver jag hjälp. Får jag äga kanadensare?

4. Jag har en granne som insisterar på att han ska arbeta på sabbaten. 2:a Moseboken 35:2 är helt på det klara med att han måste dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Läs vidare här

Ska man skratta eller gråta? Vet inte. Tänka efter borde man kanske göra i alla fall.

Mackan hamnade i något märklig diskussion om bla. tatueringar med en ännu märkligare pastor Ekstén på Dagens ledarblogg, och svarade på sin blogg (ja, egentligen svarade han övriga läsare som inte fattade ett dugg...).
Jag saxar: 

"Alltså - som första punkt: “Hur ska jag få ihop Guds ord?” - “Läs dessa bibelord som bakgrund, inte förgrund.

När vi talar om homosex, lyfter vi ofta de bibelorden ur sina sammanhang. Både skriftmässigt (där vi ofta fokuserar på just homosex och inte tittar på de övriga synder som står runt omkring i samma text) och dogmatiskt (där vi ofta fokuserar på just homosex och inte tittar på äktenskapets helgd i övrigt).

Det ger ett selektivt läsande där vi (om vi tittar på de textställen som brukar komma upp) fördömer homosex(ualitet?) men inte exempelvis orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja, skvaller och förtal, hata Gud, bruka våld, att skrävla och skryta, att inte lyda sina föräldrar, att vara trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. (Rom 1:25 ff)."


Jag sliter också mitt hår över dessa bibelverser. Och över sättet att läsa Bibeln. Vad är det som gör att kristna hellre koncentrerar sig på vissa bibelverser (och delar av dem) och inte på andra?
Förkärleken till underlivsteologin gör sig gällande igen.

Men det är klart, jag kanske också ägnar mig åt selektiv bibelläsning. På vilket sätt i så fall? Och vad är jag ute efter?
Det gäller att rannsaka sig själv först.

måndagen den 8:e december 2008

Tackar och bugar...

... för utmärkelsen "I love your blog" från Inga-Lina, författare och poet, lärare i kreativt skrivande och bloggare (och Susan Howatch-fan inte att förglömma). Och försökskanin, dessutom. Stackare...

"Fullmatat, initierat och debattlystet",
säger hon om min blogg.
Det är värmande att läsa. Jag som tycker att jag går så på lågvarv, med vissa uppstickare.
Inga-Lina säger att vi som fått utmärkelsen inte ska känna oss tvingade att ge den vidare, eftersom hon själv hatar kedjebrev, men ändå gärna vill länka till bra bloggar.
Så känner jag också. Vilka bloggar jag tycker om att läsa är ganska uppenbart. Och jag vill gärna länka, för att visa uppskattning. 
Mina bloggkärleksförklaringar riktar jag till:

 Mackan Andersson, som kan bita ifrån med stor humor (senast i inlägget Tatuerings- och homosex posten. Jo, han kallar den så) och Emanuel Karlsten för att han sticker ut näsan (och hamnar i blåsväder ibland). Joachim Elsander, (Kolportören) för att han står för en teologi som ligger nära mina uppfattningar (och man hittar alltid lästips där). Sverige behöver fler pastorer som Joachim. Tro&Tänk lutar åt det hållet också (fast det länge har varit tråkigt tyst från Pastor Astor, som liksom jag har rötter i västkustmetropolen Stenungsund), Johan Stenberg är fascinerande med sin humor och sin resa från pingstkyrkan till Katolska Kyrkan (och att han dessutom är biolog och pysslar mycket med insekter, fastän han egentligen har lite småkrypfobi; är extra intessant...). 
Bästa "kyrkoledarbloggen" tillhör definitivt Stefan Swärd. Klok, men inte slätstruken. Z och Charlotte Therese, lysande kvinnor på blogghimlen, och katoliker båda två. (Var i hela världen hittar man fler bra kvinnliga bloggare? Nya tips?) 
Kyrksyster, inte att förglömma, har haft en jobbig tid bakom sig, men kommer tillbaka, var så säkra!
Sedan läser jag gärna bloggar som har med skrivande, böcker och bokutgivning att göra. Ann Ljungberg, Johanna Wistrand och Hans-Olov Öberg (inklusive Kalla Kulors egen hemsida, som egentligen är en blogg) är några. Och Inga-Lina förstås. Bokhora, bokbloggen på topp, helt klart.
Nu har jag snart länkat till hela blogglistan som ni kan se i vänsterkolumnen...

Jag läser inga bloggbästsäljare. Bloggar med en halvmiljon läsare måste det ju var något fel på. Eller så är det fel på deras läsare.
En blogg med något högre läsarsiffror är jag trots allt närmast sjukligt beroende av, inklusive kommentarerna (vet ingen som får så många anonyma kommentarer). Har sagt till mig själv att jag ska sluta kommentera där, känner mig så tjatig. Birger Schlaug vet ju ändå vad jag tycker, liksom. Behöver inte plåga hans läsare med mina åsikter också... Men ibland slinter jag på tangentbordet, det går inte att göra något åt det.
Snackar Birger partipolitik så hänger jag dock inte med alls, men det är kanske inte så konstigt, jag har varit borta från Sverige för länge. Men det gör han ju inte alltid, som tur är.
Många av er bloggvänner som jag nu har nämnt här ovan kröp ganska snabbt under skinnet på min bloggsjäl. Birger har hittills varit värst. Vet inte riktigt varför.

Nu ska jag avsluta min långa kärleksförklaring till er kära bloggvänner där ute i bloggosfären.
Snart har jag bloggat i två år. Det går upp och ned. Just nu ner. Så därför skriver jag kärleksförklaringar till er, för att muntra upp mig själv.
En sak vet jag; både bloggandet och bloggläsandet är jag numera beroende av. Lika bra att erkänna.
Till er som jag inte har nämnt; jag älskar er också!

----
Och ja, Inga-Lina. Jag SKA recensera Drottningflickan. Har inte fått tummen ur ännu...

fredagen den 5:e december 2008

Pakjesavond - Presentafton

Pakjesavond, så kallar man kvällen när Sinterklaas kommer med alla presenter här i Nederländerna. Presentafton, eller bokstavligen Paketafton.
Egentligen kommer han och släpper ned dem genom skorstenen (så där förstår ni vad historien om Santaclaus som kommer med sina renar på himlen och släpper ned klappar genom skorstenen kommer ifrån).
Firas kvällen innan St Nikolausdagen, 6 dec, men det är lite flexibelt, en hel del holländare väljer att lägga pakjesavond på den närmast liggande helgen, varken 5 eller 6 dec är ju en ledig dag här.

De senaste dagarna, och veckorna, har väldigt många hittat till min blogg när de har googlat på Sinterklaas. I dag mer än någonsin. Det är bara Sinterklaas som gäller.

Och här hemma går ungarna på helspänn.


Förhoppningsvis kommer han också hem till oss

tisdagen den 2:e december 2008

Michael Connellys nya The Scarecrow


Och då talar jag inte om The Brass Verdict (som jag inte läst, eftersom jag väntar på den billigare pocketutgåvan... svångremmen dras åt runt bokinköpen).

Michael Connellys nya är en "uppföljare" till The Poet (Poeten), enligt mitt och många andras tycke, hans bästa bok.
En uppföljare på så sätt att kriminalreportern Jack McEvoy åter är huvudfigur och, föga förvånande, man återser också hans gamla flamma Rachel Walling (som däremellan dykt upp i några Harry Bosch-böcker).

Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar Michael Connellys böcker så mycket.
Jag vet bara att jag faller handlöst för hans huvudpersoner. Harry Bosch, Jack McEvoy eller Mickey Haller, spelar ingen roll; jag är hjälplöst förlorad.

The Scarecrow kommer i maj 2009

Dantes infernotest

När vi ändå håller på med det här med himmel och helvete, jordens undergång eller inte...

Jag ska inte anklaga Dante för att ha uppfunnit skärselden, men han har definitivt gjort det populär.
Föga biblisk är den i alla fall. Skärselden, alltså.

Nu kan man testa sig och se vad man hamnar. Charlotte-Therese och Mackan har gjort det, så jag tänkte; skadar väl inte.
Ser att jag hamnar i skärselden, till min lättnad, men med en fot i Level 2. Tydligen är jag för lustfylld...



The Dante's Inferno Test has sent you to Purgatory!
Here is how you matched up against all the levels:
LevelScore
Purgatory (Repenting Believers)Very High
Level 1 - Limbo (Virtuous Non-Believers)Moderate
Level 2 (Lustful)High
Level 3 (Gluttonous)Moderate
Level 4 (Prodigal and Avaricious)Very Low
Level 5 (Wrathful and Gloomy)Low
Level 6 - The City of Dis (Heretics)Very Low
Level 7 (Violent)Low
Level 8- the Malebolge (Fraudulent, Malicious, Panderers)Low
Level 9 - Cocytus (Treacherous)Very Low

Take the Dante's Inferno Hell Test

------------------------------------

måndagen den 1:e december 2008

Like a Preacher needs Pain

Låt oss börja veckan med en gammal goding.
En gammal goding som aldrig hittar in i "Best of..." samlingarna.
Ändå är det en av låtarna som inspirerat mig mest. Överhuvudtaget.

Och varje gång jag hör den, så undrar jag om jag skulle våga ge mig på att skriva om det jag egentligen vill skriva om; nämligen präster och lekman inom Svenska Kyrkan. 
Jag har minst två projekt i skrivbordslådan. Har inte vågat ta i dem på ett bra tag.

...When the night has no end
And the day yet to begin
As the room spins around
I need your love
I need your love.

Like thunder needs rain
Like a preacher needs pain
Like tongues of flame
Like a sweet stain
Need your love
I need your love.

Like a needle needs a vein
Like someone to blame
Like a thought unchained
Like a runaway train
Need your love,
I need your love.
Need your love
I need your love.

Like faith needs a doubt
Like a freeway out
Need your love.

Like powder needs a spark
Like lies need the dark
I need your love.