"Frågan är hur mycket man kan ändra i Bibeln för att försvara sin egen livsstil",säger Ulf Ekman i sin blogg angående Jonas Gardells bild av Jesus.
Frågan är intressant, men läser man noga vad där står, så kan man ju lätt komma fram till ett svar.
Det går inte att ändra i Bibeln alls, vad som står där står där.
Vad man däremot anpassar för att försvara sin egen livsstil är tolkningen av bibelordet.
Det är ju det Gardell sysslar med. Han tolkar. Och ignorerar i viss mån. För att det ska passa honom.
Men det gör väl alla? Kristna som ickekristna.
Speciellt kristna. Även Ulf Ekman.
De som anser sig hålla sig till en sk. klassisk kristendom tolkar också.
Jag anser mig tillhöra ovan nämnda grupp, men jag tolkar också. Och ignorerar.
Det finns "klassiskt kristna" som inte har några problem alls med att skicka ut soldater i krig i en annan världsdel, under täckmanteln "krig mot terrorismen".
Det finns "klassiskt kristna" som anser att man kan utnyttja jordens resurser hänsynslöst, därför att jorden ändå ska gå under.
Och att ekonomiskt välstånd är ett tecken på Guds välsignelse.
Det finns "klassiskt kristna" som anser att kvinnan inte är en direkt avbild av Gud, utan en avglans av mannen.
Andra kristna anser att det är klassiskt kristet att vara vegetarian. Och/eller pacifist. Eller miljöaktivist. Och att en enkel livsstil, utan rikedom, är klassiskt kristet. De grundar sig också på Bibelns ord.
Göran Greider berättade på Bokmässan 2008 om sitt omtumlande Jesusmöte, men sade samtidigt "jag ger fan i treenigheten" (han ville inte tala om Gud, bara Jesus).
Alla ovanstående gör en tolkning. De tar till sig vissa delar av bibelordet och ignorerar andra.
Men gör vi inte alla det?
Anpassar tolkningen av bibelordet efter vår egen livsstil?
Vare sig vi heter Jonas Gardell, Göran Greider, Ulf Ekman eller bara Monica Kolkman.
Jag måste säga att jag har börjat bli så innerligt trött på kristna som hävdar att andra kristna inte lever och lär i enlighet med Bibelns ord.
När de egentligen kritiserar andra för att inte leva efter deras tolkning av bibelordet.
Och när det egentligen är så att det är omöjligt att läsa Bibeln utan att tolka, utan att låta våra erfarenheter, känslor och kunskaper färga läsningen.
Faktum är att det inte går att läsa någon text neutralt, utan att tolka.
Innan vi kritiserar Gardell, eller Ekman, så borde vi kanske fundera på hur vår egen "ihopsnickrade avbild" av Jesus ser ut.
Tack för ditt intressanta inlägg!
SvaraRaderaTar mig friheten att länka till min lilla krönika i Kyrkans tidning (stiftssidan Göteborg), där jag skrev om Gardell och Ekman:
http://kyrkanstidning.se/stift/goteborg/index.html
Välj tidigare nr: nr 11-09
Bra skrivet Monica! Tänk att det här är så svårt. Faran är väl när vi inte fattar att vi tolkar utan tror att bara vi är de enda som tror det rätta. "Det finns bara ett sätt att förstå det här och det är mitt sätt" eller "It's my way or the highway" Typ.
SvaraRaderaHåkan, det var bra skrivet. Ibland tror jag att vi helt enkelt är rädda för att utmanas. "rubba inte mina cirklar".
SvaraRaderaJoachim, ibland tänker jag att det är precis som att läsa en "vanlig" bok eller se en film, vad jag gillar tycker en annan inte om.
Och Bibeln är ju Böckernas Bok. Det finns mycket att tycka om, och mycket som är svårt.
Det är när vi inser, och accepterar, att andra tolkar annorlunda (utan att för den skull hålla med dem), det är då som de intressanta samtalen kan uppstå.
Det gäller ju även ickekristna. Den ateist som accepterar att jag tror (fast han inte själv kan göra det) kan man få igång bra samtal med.
Men den kristne som kallar mig villolärare, är det ju mycket svårare att komma till tals med.
Jo, visst. Jag håller i mycket med dig Monica. Men sen när vi upptäckt att allt är tolkningar så kvarstår frågan hur vi ska leva våra liv. Och då måste vi välja. Och då är det inte så dumt att ha vissa tydliga övertygelser. Jag tycker inte att man är förpliktigad att alltid relativisera alla sina uppfattningar och hur man lever och säga "men det är ju bara min tolkning".
SvaraRadera/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
bra skrivet!
SvaraRaderaJonas, du har givetvis rätt. Vi kommer alltid till en punkt när vi måste välja. Det finns givetvis en fara i att relativisera, obeslutsamhet kan bli en följd, som inte är bra i alla sammanhang.
SvaraRaderaAlla ska ju i princip ha rätt att handla utifrån "sin tolkning".
Susanna, tror jag du heter, välkommen hit.
Hej Monica!
SvaraRaderaIntressanta tankar du delar, du har också rätt i mycket av din analys.
Men jag tror att man också måste skilja mellan det som är centralt och det som är perifiert! Som jag ser det så handlar "klassisk", eller kanske hellre "historisk" kristen tro om det som kommer till uttryck i de tre stora fornkyrkliga bekännelserna i dialog med bibelns vittnesbörd om vem Jesus Kristus är. Frågan är sedan vad detta får för konsekvenser av livet vi lever i hans efterföljd? Och där kan vi komma till olika slutsatser. Jag tänker att när vi i vår iver med att vara "ödmjuka" med vår "tolkning" i förhållande till andras "tolkning" så riskerar vi att relativisera tron och därmed förminska den. Missförstå mig rätt, vi behöver reflektera vad, och vem, vi tror på men alla tolkningar är inte bra tolkningar, och likställer vi alla tolkningar så är min övertygelse att vi förminskar tron.
Du har rätt i mycket av det du skriver, och vi behöver reflektera över våra egna tolkningar för vi har alla en förförståelse av det vi läser som är präglade av de vi är som människor. Men våra hopsnickrade bilder, och tolkningar, bör, eller t.o.m. måste, tolkas i dialog med kyrkans bekännelse, bibeln och traditionen.
/Mikael
Mikael, du är inne på lite liknande Jonas tankar, och jag håller med. Jag tycker också att det finns bra och dåliga tolkningar.
SvaraRaderaHistorisk kristen tro är kanske ett bättre uttryck (eller biblisk), och jag bekänner mig till den, speciellt när man talar om grundläggande saker som skapelsen, jungfrufödelsen, Jesus död och uppståndelse, helige Andes utgjutande osv.
Men sedan är det andra delar av historisk kristen tro som faktiskt har förändrats. Tex slaveriet anser vi vara okristet numera, Paulus verkade se det som en normal del av samhället.
Men kanske kan man säga att avskaffandet av slaveriet hade sitt ursprung i just en mer positiv tolkning av bibelordet. Men idag tror jag inte att någon ifrågasätter det och de flesta skulle utan tvekan säga att slaveri är mot Guds vilja.
Men jag håller med; för mycket relativisering leder till förminskning av tron, och det leder till handlingsförlamning.
Monica. Visst. Sen tror jag inte slaveriet är avskaffat, det är bara dolt under andra former (våra varor produceras under slavliknande förhållanden, trafficing, djurförtryck, lönearbete).
SvaraRadera/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Ajaj, där föll den tesen, Jonas...
SvaraRaderaDu har rätt givetvis.
Ännu en orsak att inte luta oss tillbaka och tro att allt är bra...
Men i alla fall, du fattar vad jag menar...
En liten fotnot och lite offtopic:
När holländarna sysslade med slavhandel (officiell sådan alltså...) så var det många som ansåg att man INTE skulle döpa slavarna, eftersom det inte ansågs vara moraliskt okej att ha slavar som var kristna... Hedningar som slavar var däremot okej... Tala om ondskefull logik och en kristendom så långt borta från Jesus som det bara är möjligt.
Jag håller absolut inte med om att allting handlar om tolkningar. Det finns delar av bibeln som kan tolkas men i dom centrala delarna jesu godom osv så måste man gå till vad urkyrkan trodde på och hur dom läste bibeln.
SvaraRaderaJonas får gärna snickra ihop sin egen lilla tro och försvara den genom att göra jesus tandlös och förvanskad men då missar men den verklige jesus.
Hörru Monica !
SvaraRaderaKan det vara så att pratandet & skrivandet om kristen tolkning glömmer den viktigaste faktorn:
"Bokstaven dödar, men Anden ger liv"
För egen del tror jag att detta är den viktiga nyckeln till en rätt relation till det kristna livet.
Då kan den tillåtas ta lite olika tolkningar för att det "personliga ljuset" över skriften blir ett lärljungaskap i dess rätta bemärkelse.
Det förutsätter ödmjukhet av att vilja korrigera sig i kombination med tilltro till att Bibeln ger personlig vägledning - där de kritiska glasögonen byts ut mot "Lärlingens/lärljungens".
Bra att du engagerar dig - även om vi kan ha lite olika synfält...
//
Nils
Hej Nils!
SvaraRaderaJag tror att också med olika synfält kan man väl vara överens i denna fråga.
Jag håller med; bokstaven kan döda, men Anden ger liv.
Även om jag tror att de orden i första hand ser tillbaka på Lagen och inte evangeliet.
För mig är trots allt den personliga relationen med Jesus Kristus det vikigaste.
Att jag sedan inte förstår allt som står i Bibeln är en annan sak. Där är jag ju heller inte ensam.
Lite tror jag att min reaktion har med det att göra; det är så svårt att förstå ibland. Och då blir jag irriterad på medkristna som hävdar att det är ju bara att läsa!
Det är inte så enkelt, speciellt inte när vi kommer utanför huvudfrågorna (som jag var inne på förut, typ det som är grundläggande i kristen tro).
Bara ett exempel, taget lite ur luften: En kristen som blev misshandlad av sin far som barn kan ha extremt svårt att ta till sig Bibelns ord om Gud som vår Fader. Men med en personlig relation till samme Gud kan sår som sådana upplevelser har orsakat helas och personen kan se orden om Fadern i ett annat ljus.
Kanske kan man då säga att tolkningen ändras pga Gudsrelationens helande natur.