Serverköfilosoferande

Jag sitter för närvarande i serverkö.

Jag har befunnit mig i en virtuell sovsäck framför den virtuella biljettluckan ganska länge.

Ska jag vara ärlig tror jag inte att jag har så bra chans. Kanske blir det en konsert till, vem vet.

Amsterdamkonserten missar jag, eftersom vi då redan är i Sverige. Så Ullevi är enda alternativet.

Under tiden sitter jag och funderar på annat.

Holländska media är fulla med nyheten om att ett terrorattentat är avvärjt, på grund av ett anonymt tips. Ett antal holländare  med marockansk bakgrund har blivit arresterade för att ha planerat ett attentat mot ett affärscentrum i närheten av Amsterdam Arena, inklusive IKEA Amsterdam.

Och jag kan inte annat än grubbla över vad det är som får dem att hata så mycket att de vill göra en sådan där sak. För skyll inte på Gud, det går jag inte på. I grund och botten tror jag inte att människan är född hatfylld.

Dessutom har Bitte Hammargren träffat en hög Hamasledare, Khaled Mashaal, som bland annat säger: 

Vi inom Hamas är inte emot judar, vi är emot ockupationen. Vi bekämpar inte Israel för att de är judar. Som palestinier och muslimer tror vi på alla profeter. Vår profet Muhammed skakade hand med judar. Jag har tagit många judiska journalister och framstående judiska personligheter i hand, när de har besökt mig.

Vidare säger han: 

Tror någon att Mitchell kan bli framgångsrik i Mellanöstern utan att tala med Hamas? Hade han lyckats som medlare på Nordirland utan att tala med Sinn Fein och IRA?

Själv tror jag att han har rätt, om man ska hitta en lösning i Mellanöstern måste man nog snegla på Nordirlandkonflikten och hur de gjorde för att lyckas där.

Och det oavsett vad för hemskheter båda sidor har gjort sig skyldiga till.

Och så sitter jag och läser Män som hatar kvinnor.

Det tog ett tag innan jag kom in i berättelsen, har säkert börjat tre gånger. Och efter halva boken har egentligen ingenting rafflande hänt, förutom Salanders hämndaktion mot sin plågoande. Det enda rafflande är att Blomqvist har lyckats få tre olika kvinnor i säng, egentligen utan att anstränga sig. Min reaktion hittills är: Jaha, vad är det som är så speciellt med denna bästsäljare?

Men jag måste erkänna att jag är fast. Det är något med det berättartekniska, eller vad det nu heter, som håller fast en.

Och så var det Torbjörn Tännsjö som tycker att föräldrarna själv ska få bestämma om ett svårt sjukt för tidigt fött barn ska få leva eller inte.

Rent spontant tror jag att det är galet. För tidigt eller inte, nära abortgräns eller inte, för den som ser barnet som just det, ett barn, spelar det ingen roll om det är fullgånget eller inte.

Det är en traumatisk erfarenhet, och man kan inte förvänta sig att föräldrarna tänker klart. Man är oerhört beroende av läkarnas information.

Jag vet, för jag har varit i den situationen. Inte med ett för tidigt fött barn, men med ett svårt sjukt, 2 dagar gammalt, barn. Tänkte klart var det sista man gjorde. Det gällde att överleva nästa timme, mentalt sett. De tankar som for genom hjärnan just då skäms jag nästan för nu. De var helt ologiska. Största tryggheten i just den stunden var den barnläkare som hade ansvaret. Hans sakliga svar på alla frågor betydde allt.

I reflektion till ovanstående måste jag ju erkänna att en U2-biljett inte är hela världen.

Det finns viktigare saker.

Men jag skulle så hemskt gärna vilja se dem i sommar.

------------

Uppdatering.

Efter flera timmars köande konstaterar jag att två gånger Ullevi är slutsålt. Jag har i alla fall fått två platser med begränsad sikt. Alltid något. Hoppas ljudet är bra i alla fall...

Livet är inte helt ruttet.