tisdag 29 september 2009

Birger Schlaug om en politiskt korrekt Gud och Guds anpassade tyckande

Jag har hittills inte yttrat ett ord om kyrkovalet, eftersom det kändes så långt borta och allmänt främmande.
Det trots att jag är gammal svenskkyrkling, och jag var en trogen sådan. Jag har avverkat platser som kyrkvärd och kyrkorådsledamot i två olika församlingar.
I båda församlingarna var vi välsignade med kyrkorådsmedlemmar som även var aktiva i församlingen. Partierna bakom såg till att endast utnämna aktivt kyrkfolk.

Men numera är Svenska Kyrkan skild från staten, men tyvärr inte skild från partipolitiken. Inte heller är den skild från principen att du röstar i den församling du bor i, inte är aktiv i.

Båda systemen har enligt min mening grova systemfel och är inte i enlighet med Bibeln. En kyrka kan inte vara en folkkyrka i mening "folkets kyrka", utan den måste vara Guds kyrka.

Punkt.

En annan som har en mening, och en klok sådan, är Birger Schlaug.
Vem annars vågar sticka ut huvudet?
"En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt. Men vitsen med att tro på en Gud är väl inte att den i så fall skall anpassa sitt tyckande efter majoritetens tyckande." 
säger han bland annat i Dagen.

Klokt och sant.
Men kanske en aning förenklat.

Problemet är bara att folk, kristna alltså, i alla tider har haft olika åsikter om vad de tror att Gud vill med sin kyrka, hans "tyckande" (dvs det som står i Bibeln).

I bästa fall käbblar de om ifall enskilda individers frälsning eller arbetet för Guds Rike på jorden är det viktigare (ibland tycker de att båda är lika viktiga, lyckligtvis...)

I värsta fall leder tolkningarna om vad som är Guds vilja till judeförföljelse, häxbränning, krig och annat elände.

Många kristna inser inte ens att de tolkar Bibeln, eller vill inte erkänna det. "Så står det i Bibeln", är standardsvaret, och alla diskussioners bödel.

Alla kristna är fundamentalister, även de liberala. Alla håller hårt på sitt fundament, sin tolkning av Bibeln, sina bibelverser, sin kyrkliga tradition etc.

Och i slutändan är de kristna själva ansvariga för sina gärningar. Onda eller goda.
Olle Carlsson säger i sin bok Kristendom för ateister:
"Det är ju faktiskt så att det är vårt eget ansvar och inte Guds fel att det ser ut som det gör i världen."
Om man försvarar en ond gärning genom att rycka ut en bibelvers, som inte stämmer med Bibelns övergripande kärleksbudskap (evangeliet om Jesus Kristus), så kan man inte "skylla på Gud".
Det är människan, den kristne, som gör fel. Ingen annan.

Slutligen reagerar jag ofta på att ickekristna ibland förväntar sig att kristna skulle vara någon slags helgon, som aldrig gör fel. De är ju en omöjlighet, eftersom kristna är vanliga syndiga människor.
Med det vill jag inte säga att kristna inte ska sträva efter rättfärdighet och helgelse, men det är ju enbart Gud som kan ge oss det.

--

7 kommentarer:

  1. Vad rätt du tänkt, vad sant du skrivit. För att ta en liten aspekt på det fundamentalistiska problemet: Vi har alltför länge blandat samman vår egen mer eller mindre starka tro med Kyrkans tro, sammanfattad i Trosbekännelserna. Ett exempel ur mitt eget liv får belysa vad jag menar: När min första fru låg döende i cancer sa hon en gång till en av våra vänner (som f övr är biskop i Växjö numera): Jag vet inte om jag orkar tro på Guds nåd längre. Hans svar var mycket trösterikt: Kämpa inte med det, lita istället på att Kyrkan tror åt dig nu, och bär dig i sina och sina medlemmars böner. En kort kommetar bara, till något som egentligen kräver både utrymme och tid långt utöver vad som står mig till buds just nu.

    Allan Willny

    SvaraRadera
  2. Bibelns övergripande kärleksbudskap behöver tolkas in i vår tid.Det kan ske politiskt korrekt om emotagaren passivt ställer sej bakom.Man kan också vara politiskt korrekt i sitt motstånd mot exempelvis samkönade äktenskap.
    Förvånar mej att Schlaug tycks utgå från någon form av biblisk slutgitig sanning i dessa frågor som är så kulturellt betingade.
    Politiskt korrekt används av konservativa kristna typ Världen idag som ett slagord.
    Schlaugs artikel kommer att tas emot av jubel i dessa grupper.

    Benny Fhager

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte om Birger Schlaug utgår från någon slutgiltlig biblisk sanning.
    Kanske skulle han önska att det fanns en sådan.
    Det skulle vara kul om han kunde svara på det själv.

    Han brukar ju "klaga på" att kristna genom 2000 år inte har enats om tex ett gemensamt motstånd till dödsstraff".

    Och det är ju det jag vill peka på lite, Birger har helt rätt i princip, men i praktiken är det inte så enkelt. Du har rätt som säger att Bibeln övergripande kärleksbudskap behöver tolkas in i vår tid.

    SvaraRadera
  4. Allan, tack för att du delade med dig av dina egna erfarenheter.
    Men du får gärna utveckla mera vad du menar med att "blanda ihop" vår egen tro och kyrkans tro.

    Exemplet som du ger är ju ett bra exempel på hur kyrkan BÖR fungera, den bör bära sina medlemmar.
    Ofta lyckas den ju INTE med det.

    SvaraRadera
  5. I all hast: Trosbekännelserna formulerades av den unga Kyrkan för att sammafatta innehållet i den tro som Kyrkan står för - det är därför läsandet av Trosbekänelsen är så viktig i högmässan. Sedan är det inte sagt att alla alltid och överallt kan omfatta formuleringarna av olika skäl, och då handlar det om vår egen, personliga tro som kan svänga ganska ordentligt beroende på vad livet gör med oss. Som präst har jag förpliktat mig att stå för det som Trosbekännelsen uttrycker och att i förkunnelse och själavård lägga ut vad det betyder i vårt liv här och nu. Det vore mig främmande att då agera polis och tvinga alla att tro precis som jag för att få vara med i Kyrkan. Vet inte om det här var särskilt klargörande - tappade tanketråden eftersom jag blev avbruten mitt i av en person jag f n ber rätt så intensivt för. Ge gärna en kommentar, så återkommer jag när det är lugnare omkring mig.

    Allan Willny

    SvaraRadera
  6. Monica: Nja, jag utgår inte från just någonting och önskar mig inte heller någonting. Känner bara att det blir konstigt när man på något sätt, i realiteten, likställer religion med filosofi. Kärleksbudskap. Jaha. Men det behövs ju ingen religion till, det räcker med filosofi. Religion är ju något som ger sig ut för att vara förmer, men så fort man petar på den så hukar många genom att anpassa den till det man själv vill att det skall vara, det blir något som liknar terapi för att legitimera sin eget sätt att leva. Hörde i kapellmästare, tillika engagerad i pingsrörelsen/Livets ord samt finanssnubbe med massor med pengar. PÅ frågan (radions P1, Förmiddag i P1, tror jag att det var) om hur det var att tjäna så vansinnigt mycket pengar svarade han att det alltid fanns hål att stoppa i, man vänjer sig fort vid en viss livsstil och Abraham var ju också rik.Hej och hå, kände jag då.

    SvaraRadera
  7. Birger, "anpassad tro", där har du väl rätt, antar jag.
    Det är väl samma sak som Allan Willny sade på mitt Svårigheten att föra Himlen till jorden-inl
    gg
    ; Gud blir reducerad till ett bandage på mitt blödande sår.

    Men sedan undrar jag; gör inte jag samma sak?
    Försöker anpassa tron till det jag tycker är rätt?

    SvaraRadera