När man har bott i flera olika länder tenderar man att samla på sig en hel del saker. Jag har många favoriter, bland annat denna syriska mässinglampa (ja, jag har faktiskt två likadana).
Egentligen gjord för ett stort stearinljus, men jag brukar hänga en liten julgransbelysning i den. Den får sitta i nästan hela året, i alla fall under det mörka halvåret.
Häromdagen bestämde jag mig för att försöka putsa dessa stora lampor, vilket visade sig vara ett jättejobb. Lite mer glänste de efteråt, men jag hade behövt gnugga mer.
Samtidigt drabbades jag efter en påtaglig längtan att åter få vandra i Gamla Stan i Damaskus och dess stora souk (marknad).
Stanna vid Bakdash Ice Cream och äta deras berömda glass doppad i pistagenötter eller äta shoarma på den bästa platsen i staden, bakom Ummayyadmoskén.
Av alla länder jag har bott i är Syrien det land som ligger närmast mitt hjärta. Det trots att det inte alls är en enkelt land att leva i.
Jag förälskade mig i landet redan första gången vi besökte det. Det tog sedan ett halvår innan vi flyttade dit på våren 2003 och förälskelsen höll i sig.
Varför? Kanske de gästfria syrierna, historiens vingslag, möjligheten av gå i Paulus fotspår och även lyssna på det språk som Jesus själv talade (arameiska).
Också Bakdash´ fantastiska glass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar