måndag 17 oktober 2016

Presidentvalet i USA

Jag måste säga att jag följer USA-valet med skräckblandad förtjusning. Har till och med hållit mig vaken och lyssnat på de två debatterna.
Men nu är det som om allt står mig upp i halsen. Speciellt när jag läser sådant här. Jag vet att en gubbsjuk halvgalning riskerar att väljas till Amerikas president, men jag ORKAR INTE läsa eller höra mer om det just nu!

Så jag försökte bota mig med lite feelgood-amerikas president-film/TV-serier. Började med romantiska The American President med Michael Douglas och Annette Bening och upptäckte att flera skådespelare runt Michael Douglas återkommer i West Wing. Inte så konstigt kanske, båda är en skapelse av Aaron Sorkin.
Så då började jag titta på West Wing. Snacka om "binge"-tittande. Hur många säsonger finns det inte? Jag är bara inne på första, som jag upptäckte att jag aldrig hade sett.

tisdag 11 oktober 2016

Nobelpriset i litteratur

Jag brukar inte gissa i förväg. Men eftersom bokhyllan är fylld med egyptisk litteratur (jag funderar på att ägna min kandidatuppsats i litteraturvetenskap åt egyptisk litteratur eller dito från Mellanöstern), så tippar jag Nawaal El Sadaawi. 
Så var det sagt.
Eller så blir det Adonis. Fast han är för kontroversiell. Men honom hade jag förmånen att se i januari i år, då han besökte Haag.

onsdag 21 september 2016

Bloggrunda nr femtioelva

Jag försöker ofta få igång bloggandet igen, men misslyckas för det mesta. Beundrar de som lyckas blogga varje dag, eller flera gånger per vecka. I våras försökte jag mig på Blogg100 igen, men stupade vid dag 50, efter ett ilsket inlägg om Miljöpartiet. Jag var arg för att de inte förstod att en kandidat de hade i åtanke för partistyrelsen som inte tog kvinnor i hand kunde göra folk upprörda. Jag såg det som oerhört naivt.

Det tycker jag fortfarande.

Men det det finns andra saker att vara upprörd över. Att idioter till krigsförbrytare bombar sjukhus och Rödakors/halvmåne-konvoyer. Att kvinnor isolerar sig på asylboenden och inte ens vill äta i matsalen. Varför? På grund av männen, förstås. Och så blir jag arg för att de flesta inte vet att hazarer är en extremt utsatt grupp i Afghanistan och att det till stor del är de som flyr, vad jag förstår. Är man hazar och kvinna är man extra utsatt.
Ibland blir jag så himla arg på MÄN.
Men inte alla män. Det vore att generalisera...

Jag är lite småarg nu för tiden. Sover dåligt (maken jagar mygg jämt, trots myggnät för fönstren lyckas de bestarna ta sig in, och då vaknar jag också). Drömmer konstigt och ligger och funderar på hur jag ska komma igång och skriva synopsis, nytt sådant, på mitt favoritmanus. Då somnar man inte heller.

För övrigt är det kandidatkurs i litteraturvetenskap som gäller. Just nu tuff läsning av litteraturteori. Lukacs, Adorno och Gadamer. Och så har jag fått en ny idol. Han heter Edward Said. Amerikansk litteraturkritiker med palestinsk och kristen bakgrund. Postkolonialismens fader, säger en del. Inte helt okontroversiell, men en mycket intressant man. Synd att han gick bort lite i förtid. Hans mest berömda bok heter Orientalism. De håller jag på att sakta ta mig igenom. Man måste liksom ta en mening i taget, därför tar det tid.

onsdag 20 april 2016

Blogg100 #50 - Ajöss Miljöpartiet!

Jag har helt tappat förtroendet för Miljöpartiet.
En gång, för inte så värst länge sedan, röstade jag på dem i riksdagsvalet. Imponerad av deras miljöfrågepolitik. Och jag tyckte de hade en bra jämställhetspolitik (det stod mellan dem och Feministiskt initiativ...).
Först Kaplan, som umgås med turkiska regimrepresentanter, äter middag med högerextrema turkar och även har setts med islamister. Sedan Åsa Romson, som återigen verkar tala överlagt och säger att 11 september var en "olycka".
Och så Yasri Khan, som ville bli del av styrelsen, som inte vill ta kvinnor i hand, därför att det handlar om "intimitet" för honom (och inte vanlig artighet och svensk vana, antar jag att han menar).
Detta visar att Miljöpartiet inte har förmåga att tackla frågor som hur ser vi på kulturella och religiösa vanor, och vad vi kan acceptera i Sverige. Inte är inte okej för ett feministiskt parti.
För mig är det självklart; i Sverige hälsar man i hand, kvinnor och män, men jag kan naturligtvis inte tvinga någon att hälsa på mig. Men har man en officiell ställning, till exempel i en partistyrelse, så är det inte acceptabelt och inte heller representativt för ett demokratiskt parti att inte ta kvinnor i hand. Ta vanan dit man kommer är ett väldigt slitet uttryck, men i det här fallet tror jag att det gäller.

Dessutom vet jag, efter att ha bott i ett antal muslimska länder, att vanan att inte hälsa på en kvinna om man är man, och vice versa, inte alls är något som är vedertaget i alla länder. Det har med kultur och vanor att göra, inte så mycket om islam, snarare tolkningar av islam. Ungefär som om man ska huvudduk, heltäckande abaya eller inte. Ingen av de länderna jag har bott i var det vanligt med abaya, trots närheten till Saudiarabien. Jag har mycket sällan inte blivit hälsad på.
Så att börja prata om islamofobi och rasism, både vad det gäller Khan och Kaplan, som jag har hört vissa företrädare för Miljöpartiet göra, är en snedskott. Kritiken mot Khan har inte att göra med att han är muslim, den har att göra med att han uppför sig på ett sätt som inte är acceptabelt om man vill sitta i Miljöpartiets styrelse.
Men heder åt vissa enskilda Miljöpartister, som Jabar Amin, själv muslim, som högljutt har protesterat mot Khans kandidatur (intervjuad på TV4, kan dock inte hitta något länk ännu). Som Khan nu har dragit tillbaka....

tisdag 19 april 2016

Blogg100 #49 - Blev inget inlägg igår heller...

Orkade inte. Magknipet från helgen gick inte över, så jag cyklade till doktorn, fem minuter hemifrån (var alltså inte så sjuk), som skickade mig till sjukhuset (ytterligare fem minuter bort på cykel) för att ta blodprov, för att på eftermiddagen konstatera att jag antagligen har divertikulit, inflammerade tarmfickor. Jaha. Ett arv från min pappa, konstaterade jag.

Så du ska jag äta lite försiktigt, röra på mig, försöka gå ned i vikt och samtidigt skriva uppsats. Just nu är den det rörigaste jag har sett i skrivväg, skapat av min hand. Fy...

söndag 17 april 2016

Blogg100 #48 - Blir inget inlägg idag...

Nej, nu ger jag upp och kryper till kojs. Har mitt första utkast till uppsatsen i huvudet, innan onsdag ska det vara på print och skickas till handledaren, tror att jag ska hinna det.
Men idag har jag haft magknip hela dagen (inte av nerverna, har nog ätit något olämpligt) och nu är det dags för sängen.
Men jag har i alla fall lyckats promenera minst en halvtimme med hunden i dag igen, ingår i min plan för hälsosammare liv; om jag inte simmar eller är på gymmet ska jag promenera minst en halvtimme.

lördag 16 april 2016

Blogg100 #47 - Påven på Lesbos



Jag tror aldrig jag skulle kunna bli katolik, av en antal anledningar, jag är protestant in i märgen (visserligen en ekumenisk sådan), men...
jag måste erkänna att jag gillar påven skarpt.

fredag 15 april 2016

Blogg100 #46 - Carl Bernstein och Nora Ephron

Jag har just sett en intressant intervju med Carl Bernstein, en av de två "Watergatejournalisterna", eller snarare var det det ofta så givande College Tour, ett holländskt program där studenter får fråga ut en känd person.

Jag måste ärligt erkänna att jag aldrig riktigt fattat vad Watergateskandalen handlade om, men filmen All the Presidents Men kommer på TV senare ikväll så jag får väl titta på den. Enligt Bernstein är filmen trogen verkligheten, förutom att den berömda frasen "follow the money" aldrig uttalades sav Bernstein och hans kollega Woodward.

Inte heller visste jag att Bernstein under fyra år var gift med nyss avlidna Nora Ephron och att han bedrog henne med den brittiske ambassadörens fru (och tillika dotter till fd premiärministern James Callaghan). Något som gav upphov till en bok av Ephron och senare filmen Heartburn, med Meryl Streep i rollen som Ephron och Jack Nicholsson som Bernstein.

Nora Ephron, en gigant inom amerikansk romantisk film, står bakom berömda verksom When Harry met Sally, Sleepless in Seattle, You´ve got Mail och Julie and Julia, både som regissör och filmmanusförfattare.

onsdag 13 april 2016

Blogg100 #44 - Bästa skolbiblioteken

Tydligen är det så att skolbiblioteket på mitt gamla gymnasium finns med bland landets bästa.

Det biblioteket har jag tillbringat otaliga timmar i. Ofta pluggandes på ett litet undanskymt bord mitt emellan skönlitteraturhyllorna. Jag minns också att jag istället för att plugga ofta studerade böckerna i hyllorna och drömde om alla böcker jag ville läsa (men inte hann).

Fortfarande är det så; det finns så många böcker jag vill läsa, men inte hinner.

tisdag 12 april 2016

Blogg100 #43 - Skolor anmäler till socialen för att "hämnas"?

Jag måste säga att jag inte är speciellt imponerad av Sveriges "nya" skolsystem, med risk för att bli sedd som klagande utlandssvensk. Hela friskolesystemet verkar har införts så där över en höft, utan att någon verkar ha tänkt på följderna.
En sak som inte fungerar är att företag med vinstintressen får driva skolor. Alltså om skolan går med vinst (notera: inkomsten är skolpengen, det vill säga skattepengar) kan företaget stoppa pengarna i egen ficka. Helt förkastligt tycker jag.
Och sedan verkar det som om föräldrarna har fått för mycket makt. Inte bara att det har makt att påverka genom att "hota" med att ta sina barn från skolan (vilket man som konsument av det skolan erbjuder har full rätt att göra, inget ont i det), utan också att många försöker lägga sig i hur enskilda lärare sköter sitt jobb, till exempel genom att försöka påverka betygssättningen.

Men man ser också en "baksida". P1 Morgon berättade idag om att föräldrar som klagar på vad skolorna gör (eller snarare) inte gör för deras barn, till barn met autism, upplever att skolorna "ger igen" genom att hota att anmäla till socialen att de inte tar hand om sina barn ordentligt. Ibland har även anmälan skett. Det verkar alltså som att det satts i system; hotar föräldrarna med att anmäla till skolinspektionen så svarar skolan med att hota med att anmäla till socialen.
Det verkar ju helt sjukt, men är kanske bara tecken på ett sjukt system.

Jag bor i Holland, som är friskolesystemets paradis. Här har friskolesystemet funnits i all evighet, och jag vet inget land som har fritt system. Men, det är inte tillåtet att driva skolor i vinstsyfte. Och skolorna är noggrant kontrollerade, samt betygssättningen är väldigt transparant eftersom det finns det utbrett system med "nationella prov" och nationella tester, ända ner på lågstadienivå. Det är alltså svårt för en lärare att helt "flippa ut" och sätta helgalna betyg.
Jag är inte nöjd med allt på mina barns skolor, inget system är perfekt, men jag föredrar det holländska framför något annat. Främst för att jag vet att skolpengen går till skolan, ingen annan.



måndag 11 april 2016

Blogg100 #42 - Postretreat

När jag är på retreat och har möjlighet att verkligen leva i tystnad (alla vardagligheter stör inte; maten sätts på bordet framför en, sängen är bäddad när man kommer dit etc) får jag alltid en massa idéer. Romanidéer, idéer hur jag skulle vilja utveckla en redan påbörjan dito, ställen dit jag vill resa och...så...vidare.

Ledaren på retreaten tillhör en lekmannaorden, The Third Order of Unity, som är kopplad till nunneklostret Grandchamp i Schweiz. Det är ett protestantiskt kloster och även ett "systerkloster" till Taize i Frankrike (som bara har munkar i sin orden). Men det är ganska okänt, kanske främst för att de inte tar emot så många gäster åt gången.
Vi är nu några som gärna skulle vilja besöka Grandchamp, kanske nästa vår. Nu är jag i full färd med att planera...
Nunnorna i Grandchamp


söndag 10 april 2016

Blogg100 #41 - Retreattankar

För andra året i rad anordnade vår församling retreatdagar i ett nunnekloster 4 mil härifrån. Vi var ett gäng kvinnor i olika åldrar (inte så att män inte fick åka med, men av någon anledning blev det så), som ägnade oss en hel del tid åt att vara tysta i gemenskap, en tuff erfarenhet för en del, men jag tycker det är härligt att slippa konversera.
För många är retreat något man gör under fler dagar, men även 28 timmar funkar faktiskt. Många lever stressade liv och då kan även ett drygt dygn göra nytta. Dessutom hade vi god ledning av en erfaren retreatledare.
Knotiga träd i klostrets park
Lite trista nyheter var att klostret är sålt. Tyvärr har gruppen nunnor tunnats ut de senaste åren, på grund av ålderdom och dålig "påfyllnad", och nu är de för få för att dels driva klostret som sådant, men också för att ta emot gäster.
Mycket tråkigt att höra eftersom det är en vacker plats och vackra byggnader. Rofylld och ideal för retreater..

Blogg100 # 40 - Tillbaka från retreat

Först lite bilder

Gästhemmet, där vi bodde

Magnolian blommade i år också

Inne i kyrkan på klostret

Utsikt över parken från mitt rum

Och i parken växte riktiga vitsippor,
något man sällan ser i Nederländerna.

Tillbaka efter två fina dagar. Mer om det i nästa inlägg.

fredag 8 april 2016

Blogg100 - #39 - Retreat i nunnekloster

Härligt! Jag ska på kort retreat! Känns som en minisemester. Här ska vi bo (det tillhör ett nunnekloster utanför Utrecht).

Så nu loggar jag ut ett tag.

torsdag 7 april 2016

Blogg100 # 38 - Popcorn!

Häromdagen firade jag och maken 22-årig bröllopsdag. Inget jämnt eller så, bara rätt så många år ihop.
Och vi fick en fin present av svärsonen. Ja, han och dottern är inte gifta, ännu (och jag hoppas att de väntar lite, de är så unga), men jag kallar honom svärson ändå och han kallar mig svärmor. En alldeles underbar kille, som just är klar låg- mellanstadielärare och medvetet har valt att jobba på en skola i ett "problemområde" i Amsterdam. Samtidigt som han håller på och utbildar sig till frivilligpolis (det finns i Nederländerna, ungefär som frivilligbrandkår).

Jag fick en popcornmaskin. Fattar ni. En popcornmaskin som ser ut som en sådan där gammal klassisk biografpopcornmaskin. Den gör jättegoda popcorn, helt utan fett, det poppar med het luft.

Jag tror inte svärsonen vet hur mycket jag ÄLSKAR popcorn. Som student levde jag på popcorn. Ibland om jag hade lunchat på uni och inte orkade laga mat hemma på kvällen, och inte hade lust att äta smörgås; då poppade jag och drack te och tittade på TV.

Och poppade, då menar jag på det gamla sättet, i olja, i kastrull. Micropopcorn borde förbjudas, det är SÅ ÄCKLIGT (och tydligen ohälsosamt också).


onsdag 6 april 2016

Blogg100 # 37 - Underbara Clara, du är underbar!

Jag är en mycket flitig läsare av Underbara Claras blogg, har läst den så länge jag kan minnas (10 år?) och älskar den energiska, välskrivande, vackra, stilbildande unga kvinna som bor på landet någonstans utanför Umeå. Dessutom är hon feminist. Underbart.

Men nyligen har hon överträffat sig själv i en superb text; Feminism är inte att leva som man lär.
En riktigt aha-upplevelse.
Kort sammanfattat; du är inte feminist på grund av hur du lever. Det vill säga; du är inte en mer lyckad feminist för att du och partnern delar precis lika på föräldraledigheten, för att du lyckas få precis samma lön som dina manliga kollegor, för att du har en lyckad karriär och delar hemarbetet precis lika med din partner. "Feminism är att göra analysen att det finns strukturer i samhället som gör det jävligt svårt att kunna leva som man lär." 

För tjugo år sedan gav jag upp min yrkeskarriär. Inte för att det då såg ut som att jag skulle kunna göra en lysande karriär som socionom (det verkar vara annorlunda nu, när erfarna socionomer i min ålder blir konsulter och tjänar riktigt bra), men jag gav i alla fall upp mitt jobb. Jag hade jobbat i England i ett halvår och precis blivit uppringd av ett sjukhus där jag sökt jobb för att komma på ytterligare en anställningsintervju. Jag tackade nej, kanske till en karriär som sjukhuskurator.

Maken fått ett jobb på en plats där jag inte kunde jobba. För att vara mer exakt, vi skulle flytta till en "camp" mer eller mindre mitt i ekvatorialdjungeln någonstans i Afrika. Jag skulle snart doppa fötterna i tropiskt varma Atlanten och fascinerat titta på elefanter som stegade in i vår trädgård och åt upp våra bananer.
En äventyr låg framför oss och ingen av oss tvekade. Maken kunde förresten inte tveka, det var "takeitorleaveit" på den tiden i företaget han jobbar för.
Dessutom var jag gravid med vårt första barn.

Efter det har jag fött tre barn, bott drygt tre år i Afrika och drygt sju år i Mellanöstern och nu, i Nederländerna, har det bara inte blivit så att jag har börjat jobba igen. När vi flyttade hit var de yngsta fortfarande små, och tiden gick och...

Hör ni att jag börjar ursäkta mig. Jag ursäktar mig för att jag inte jobbar, för att jag valt att inte jobba och för att jag (vi) har valt att jag lever på makens inkomst.
Och håll i er. Jag kallar mig faktiskt feminist.

Och jag har beslutat mig; jag ska inte ursäkta mig för att jag kallar mig feminist längre. Läs Underbara Claras blogginlägg så fattar ni.

På väg att doppa fötterna i Atlanten, någonstans
vid ekvatorn, någonstans i Afrika, någon gång
under 1995.

Är bullmamma också. Älskar att baka.
I Nederländerna, någon gång under
2016

tisdag 5 april 2016

Blogg100 # 36 - Superjord

Tydligen är det så att astronomer letar efter en superjord i vårt solsystem. Alltså att det skulle finnas en stor planet längst ut, som inte är en gasplanet (som Saturnus och Jupiter, de har en ingen hård yta, vilket jag faktiskt inte visste...) och ingen "isplanet" (som Neptunus och Uranus). Visste ni förresten att Jupiters röda fläck är en gigantisk storm som har pågått i 400 år och antagligen kommer att fortsätta i 100 år till.
Men jag funderar på två saker. Hur kommer det sig att man kallar det superjord, när namnet inte har något att göra med om det finns liv på planet (det refererar bara till att det inte är en gasplanet eller isplanet, utan mer en planet som "liknar" jorden)?
Och hur kommer det sig att man hittar superjordar i andra solsystem, men inte kan hitta (jag antar att man menar; man kan inte se den) den i vårt solsystem? Visserligen är längst bort i solsystemet väldigt långt bort, men andra solsystem är ännu länge bort.
Storleken på en"superjord" mellan vanliga jorden och Neptunes
från wikipedia 

Blogg100 #35 - Vaknar till koltrasten

Vill bara säga att bara säga att jag vaknar till koltrastens sång varje morgon. Han sitter alldeles utanför sovrumsfönstret tror jag.
Undrar var de ska bygga bo i år? Förra året blev det i skjulet, med följden att jag inte ville gå in i det för att inte störa.

Jag tror också att blåmesen funderar på att "bygga" bo, i den vanliga fågelholken. Om inte hunden ser till att skrämma bort dem. Vad det gäller fåglar är han en utmärkt vakthund. Han skulle ge sig på en svan, om han fick chansen. Trots att han bara väger 8 kg.
Koltrastungar förra våren

måndag 4 april 2016

Blogg100 #34 - Fem år sedan - dödsskjutningarna i Alphen a/d Rijn

I dagarna är det fem år sedan en mentalsjuk ung man sköt ihjäl sex människor i ett köpcentrum i staden där min man växte upp och där min svärmor vid det tillfället bodde, bara några hundra meter därifrån. Han begick direkt efteråt självmord.
Inte bara sköt ihjäl, det var rena avrättningarna, bland annat sköt han ihjäl två äldre som satt på scooterrullstolar och en som gick med rullator, ingen av dem hade naturligtvis en chans att undkomma.
Jag skrev om det här

lördag 2 april 2016

Blogg100 #33 - Vårbruk

Bygger om trädgårdslandet, de ruttna impregnerade
stolparna är borta och i stället använder vi gamla
stenplattor som kanter

Väntar bara på att få plantera!

torsdag 31 mars 2016

Blogg100 #31 - Trumpen...

Är det bara jag som undrar om Donald Trump inte har alla hästar/höns hemma? Vill inte skriva något som associerar med att ha en psykisk sjukdom, på grund av respekt för de som lider av en sådan sjukdom.

Nej, det är nog inte bara jag som undrar.
Jag är nog inte heller den enda som inte förstår det amerikanska folket och deras liv och leverne och kamp för brödfödan så värst bra.
Har aldrig längtat efter att få bo i USA, måste jag erkänna. Hellre då GB. Trots eventuell Brexit.

För den som vill djupdyka lite mer i amerikanska valet kan jag rekommendera Sveriges Radios USA-valpodden. För riktiga nördar.

Blogg100 # 30 - Miljö,"prata för lite om Jesus", teologisk bas och lite mer...

Det här är egentligen en allför omfattande brunn att ösa i sent på kvällen; men jag länkar i alla fall: Birger Schlaug i en liten bloggdebatt med Svenska Kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg. Pratar Svenska kyrkan för lite om Jesus och hellre om miljö och sociala frågor?

Personligen kan jag inte se varför man inte kan prata om både och. Var ligger motsatsförhållandet?
Kanske pratar Svenska Kyrkan aningen för lite om Jesus, men det är kanske vi som uppfattar det så, eftersom det är kyrkans sociala resp. miljöengagemang som letar sig in i media. Media i allmänhet brukar ju inte rapportera om när kyrkan pratar om Jesus, det är ju inte direkt intressanta nyheter, om nu fattar vad jag menar. Först när kyrkan tränger sig utanför sin egen sfär blir det rubriker. Och då kan det lätt tolkas som att kyrkan hellre ägnar sig åt det där sociala än att predika evangelium.

Åandrasidan brukar de kyrkor som mest är kända för att predika evangelium kritiseras för att de inte gör något socialt, och gör det de mot förmodan det så brukar de beskyllas för att endast göra det för att de vill "frälsa själar".

Hur man än vänder sig så...

Dessutom tycker jag det är lite tråkigt när personer icke aktiva i kyrkan, speciellt ateister, troende eller inte, tenderar att vilja fösa in kristna i ett fack, nämligen det "konservativa". Om man inte är bokstavstrogen vad det gäller Bibeln (det vill säga traditionellt konservativ i moralfrågor i synnerhet) och tror att Bibeln inte tolkas utan "ska läsas som den är skriven", så är man liksom inte riktigt kristen. Det vill säga den kristendom som kritiseras är den som kritikern tycker är "rätt kristendom". Troende som tror annorlunda, som till exempel är ödmjuk inför läsandet av Bibeln, eftersom varje läsare samtidigt lever sin egen tolkning (ni märker att jag studerar litteraturvetenskap för tillfället, lite miljöskadad), är inte renlärig.



Schlaug: Timbro och Svenska Kyrkan
Sjöberg: Schlaug, Stig-Björn och en väldigt liten gud

Blogg100 #29 - Mahfouz

Jag bestämt vad jag ska skriva uppsats om, det blir Miramar av egyptiske nobelpristagaren Naguib Mafouz.
Varför detta val? Dels för att jag ville läsa mer från Mellanöstern, dels för att Miramar var ganska kort, ett villkor för valet av litterär text, eftersom vi inte har så mycket tid på oss. Egypten är det land i Mellanöstern som har flest produktiva författare, vad jag förstår, och då finns det en del att välja på.


onsdag 30 mars 2016

Blogg100 #28 - Uppsatsval

Oj, oj, slarvar med bloggandet.
Nu sitter jag och försöker välja ämne till uppsatsen på grundnivå. Det kommer att bli en narratologisk analys i alla fall och helst vill jag skriva om en egyptisk författare, om läraren tillåter (det är inte hans specialområde tror jag, och han måste kunna handleda). Det får inte vara en lång roman, helst en novell eller kortroman, så nu håller jag på och letar....

lördag 26 mars 2016

Blogg100 #26 - Johan Cruijff

Måste bara klämma in lite om Johan Cruijff (uttalas Cröjff), jag bor ju i Holland, så det går inte att undvika.
Jag är egentligen för ung för att minnas hans fotbollskarriär, men han har ju sedan dess varit en färgstark personlighet inom nederländsk fotboll.
Och så hade han ett sätt att vända på orden och skapa egna talesätt. "Varje nackdel har sin fördel", är kanske den mest kända. Eller vad sägs om: "Om man inte kan vinna måste man se till att inte förlora", eller "Tillfällighet är logiskt".

fredag 25 mars 2016

Blogg100 #25 - Erbarme Dich...

Till Långfredagen hör Matteuspassionen. Och i inget annat land är Matteuspassionen så stor som här i Nederländerna. Folk går man ur huse i fastan för att lyssna på detta tretimmars oratorium.

Sytse Buwalda, som är en countertenor (annars sjungs följande stycke av en alt), framför här Erbarme Dich.


torsdag 24 mars 2016

Blogg100 # 24 - Tio år sedan flytt från Syrien

Det har snart gått tio år sedan vi flyttade från Syrien.

Då fanns det fortfarande hopp i landet. Hopp att det skulle kunna förändras. Demokrati. Lika rättigheter. Slut på hemsk diktatur.

En vecka efter flytten i juli bröt krig ut mellan Israel och Libanon. Det känns nu så här i efterhand att det liksom var starten till något sämre.

Frescos Deir Mar Musa, Syrien

Blogg100 # 23 - Stilla veckan var det, ja...

Jag försöker faktiskt.  Går på vesper i kyrkan. Äter vegetariskt, som är lika mycket en religiös "grej" som en miljögrej.
Men stressen kryper på. En romananalys ska vara klar. Det är snart påsk och jag vill gärna baka lite gott bröd och planera lite god mat.

Och så kommer Bryssel mitt i allt. Jag tror inte terroristerna gjorde det för att störa Stilla veckan, om de ens var medvetna om den. De var stressade helt enkelt. Trodde att den arresterade medlemmen skulle förråda dem alla och tala om var de fanns.

Att "Europas hjärta" var nästa mål förvånar väl ingen.

Jag tycker Brysselborna gör helt rätt. De vägrar att lyda uppmaningen "stanna hemma" utan tar tillbaka sin stad. För att vissa att terror inte kan vinna.

måndag 21 mars 2016

Blogg100 #21 -Stilla Veckan

Stilla veckan har inletts och jag vet inte om jag kommer att vara så stilla.
Jag måste ha kvar en bokanalys innan söndag och eftersom det är påskhelg och jag inte vill sitta och plugga på påskdagen, så måste jag få klart den tidigare. Dessutom ska vi analysera Tunströms Juloratoriet och det känns ju en aning skevt om man säger så. Fast romanen är väldigt bra.
Men jag ska försöka lite i allafall:

  • Äta vegetariskt hela veckan.
  • Gå på Vesper (alltså i kyrkan) de flesta kvällarna

söndag 20 mars 2016

Blogg100 #20 - Våren på gång?

Nu har vi hamnat i en sån där köldtunnel igen. Det kan Nederländerna hamna i ibland. Kall ström från Nordsjön och Arktis och temperaturen kryper inte över 10. Det kan vara 20 i mars!


Jag vill ha vår. Nu!

lördag 19 mars 2016

Blogg100 #19 - Planerar resa... för nästa år

Jag är ute i god tid, planerar resa i Luthers fotspår, nästa år. Då slår Tyskland på stort och firar att det är 500 år sedan reformationen.

fredag 18 mars 2016

Blogg100 #18 Ain Dara, Syrien

Jag har lovat bilder från Aleppo, men först kan vi väl ta en liten omväg.
I Syriens nordöstra hörn, på gränsen till Turkiet finns (jag borde kanske säga fanns...) fascinerande lämningar från järnåldern, eller neo-hettitiskt tid. Ain Dara templet var byggt på en kulle, tell, med vacker utsikt över Afrindalen. Resterna av templet, inklusive det stora lejonet, är gjorda av basalt.







Gammal romersk bro över Afrinfloden.

torsdag 17 mars 2016

Blogg100 #17 - Plantera Frans Kafka

Jag har precis kommit hem från ett besök på det stora megaträdgårdscentret (gillar egentligen mitt lilla lokala bättre, jag älskar att cykla förbi på våren och fylla cykelkorgen med alla sorters växer för min trädgård) och som litteraturvetenskapsstudent så bara måste man köpa en dahliarot som heter Frans Kafka!

Blogg100 #16 - Homeland in Amsterdam - nee...

Amerikanska TV-serien Homeland är väldigt populär här i Nederländerna, precis som i Sverige. Och fansen här blev extra exalterade när de hörde att ett avsnitt i senaste omgången utspelade sig i Amsterdam. Men även den inflyttade svensken kunde snabbt konstatera att det som uppgivs vara Zeeburg district i Amsterdam inte är Amsterdam.
Det visade sig att de amerikanska skaparna av Homeland (vars senaste omgång faktiskt utspelar sig i Berlin den mesta tiden) varit lata och inte orkat sig ta sig längre än till Potsdam utanför Berlin. Potsdam har ett "holländskt" kvarter.

Holländisches Viertel, Potsdam,
https://twitter.com/Julie_Hrudova/status/666955222636457984/photo/1?ref_src=twsrc%5Etfw

Än värre är det i Crossing Lines, kriminalserien som har en fiktiv polisgrupp som arbetar för ICC (International Criminal Court) i Haag. Det finns ingen sådan grupp, borde jag först säga. Denna polisgrupp är stationerad i Haag, men inte en enda scen är inspelad i Haag, utan i Prag. Så fort scener utspelar sig i Haag visas en stillbild från nederländska parlamentsbyggnader, poliserna får kläder som ser ut som hollänska polisers, bilarna får gula nummerskyltar, och vips, alla amerikaner tror att de är i Haag.
För det är ju så det är; det är en produktion för den amerikanska marknaden i första hand, och amerikanen i gemen har antagligen ingen aning om att skillnaderna mellan europeiska städer, speciellt dess arkitektur, är stora. Och vi européer skulle nog inte veta om en scen i en amerikansk dito är inspelad i Los Angeles eller San Diego.

Men för en lokalt bosatt blev det smått komiskt, i en scen har man en brottscen under en bro, alldeles intill en snabbt strömmande liten flod. Eftersom större delen av Nederländerna ligger under havets yta strömmar inte en enda liten flod snabbt. De strömmar inte alls, utan är helt stillastående, förutom möjligen någonstans i Limburg i södra delen av landet.

onsdag 16 mars 2016

Blogg100 #15 - Bob Peck

Ibland hittar man små pärlor på internet. Som Edge of Darkness. Någon som kommer ihåg den? En kärnkrafts/apocalypsthriller. Eller vad man skulle kunna kalla den. Lysande BBC-produktion från 1985. Med en fantastisk Bob Peck. Och den suveräna originalmusiken är Eric Claptons.

måndag 14 mars 2016

Blogg100 #14 - På väg mot Bagdad- Minnesbilder

Kall november 2003 och vi reser mot Bagdad. Inte ända dit givetvis, man reste inte till Bagdad då. 
Man reser inte alls den här vägen längre. Inte som vi, där det enda äventyrliga vi såg var en överlastad pickup.

På väg till Palmyra, för det var dit vi var på väg, måste man göra ett pitstop vid Bagdad Café. Denna dag var deras blomte med mycket socker extra välkommet eftersom det var bitande kallt.



I Palmyra. Ruiner som stått i 2000 år.
En del av dem finns inte mer. Som triumfbågen längst bort i raden av kolumner.

 Inte heller de gamla gravarna i bakgrunden här, finns kvar. Daesh (IS) har sprängt dem också.
Dagen efter fortsatte vi genom öknen, på väg mot Aleppo, och tog vägen förbi Raqqa.
Jo, ni hörde rätt. Raqqa. Numera Daesh(IS) högsäte. Helvetet på jorden. 
Strax utanför ligger (eller kanske borde jag säga låg) ruinerna efter Rasafeh, som började som ett karavanstopp under romarna. Senare blev det känt som pilgrimsort för St Sergius, en romersk soldat som dödades för sin kristna tro på 300-talet. Jag är rädd för att ruinerna inte finns kvar. Med sitt kristna ursprung lär de inte ha överlevt att stå så nära Raqqa.


En annan dag ska jag ta er med till Aleppo.