Jim Wallis känner sig nödsakad att försvara ännu en demokratisk presidentkandidat. Hillary denna gång alltså.
Jag vet egentligen ganska lite om Hillarys personliga tro. Faktum är ju ändå; du kan inte vara en amerikansk presidentkandidat utan att bekänna din personliga kristna tro.
Annat än i Sverige, även om politiker har vågat vara mer öppna med sin livsåskådning på senare år. Men sedan har det ju svängt tillbaka i Sverige, nu får man ju gärna tro, men det får absolut inte ha något inflytande på ens (politiska) arbete.
Om George W Bush personliga tro har det sagts mer.
Jag får allergiska utslag på själen när man ifrågasätter andras tro, så som Wallis berättar att många gör i USA vad det gäller Hillary Clinton. Jag tycker inte att man kan göra det, bara Gud känner vårt hjärta.
Däremot kan man ifrågasätta hur man tolkar saker utifrån sin livsåskådning och hur man tolkar Bibeln. De som känner min blogg vet att jag är ganska oense med Bush. För att hårddra det så tycker jag att Bush´lojalitet med den amerikanska oljeindustrin har påverkat hans sätt att läsa Bibeln.
Hans tro ifrågasätter jag dock inte. Mina synsätt i olika frågor påverkar givetvis också hur jag läser Bibeln. Jag hävdar dock att mina synsätt är ett resultat av hur jag läser och tolkar Bibeln.
Antagligen skulle Bush säga likadant.
Så vi kommer inte så mycket längre.
tisdag 4 mars 2008
måndag 3 mars 2008
Barak Hussein for president?
Vår 9-åring visar av någon anledning intresse för amerikanska presidentvalet. Han ser det lite som en sport, håller ni på Obama eller Clinton, ungefär som håller ni på Ajax eller Feyenoord (holländska fotbollslag i toppdivisionen för den som inte visste)?
Jo, jag håller nog på Obama säger 9-åringens far, som själv har kristdemokratiska sympatier (tror jag); men tillägger han; "Obama säger att han vill förändra så mycket, men säger inte hur." Jo, det påminner honom om jobbet och alla toppchefer som vill förändra så mycket, men inte säger hur. Så han får lite allergiska utslag av den sortens retorik.
"Du då, mamma?"
"Ja, jag håller inte på McCain i alla fall!"
"Jaha, varför inte?"
"Ja, men han är ju så gammal och så är han republikan..."
Därmed har jag avslöjat mitt ganska svala intresse för det amerikanska valet. Luften gick ur mig för flera år sedan, när Al Gore förlorade mot Bush jr, fastän han egentligen hade vunnit...
Nu läser jag Jim Wallis och konstaterar att de högerinriktade amerikanska islamofobiska ränderna aldrig går ur.
Ni kan inte ha missat att upprepade påståenden har dykt upp i amerikansk media om att Barak Obama egentligen är muslim.
Och det verkar inte spela någon roll hur många gånger alla säger att det inte är sant. Han råkar heta Hussein i mellannamn, det är väl ett muslimskt namn, aj, aj...
Och har bott i Indonesien, det är väl ett muslimsk land, aj, aj...
Jag har bott i Syrien, det är väl ett muslimskt land, aj, aj... då är jag väl automatiskt arabvänlig, muslimvänlig och antiisraelisk?
Jaså, finns det kristna i Syrien? Det visste jag inte!...
Jo, jag är faktiskt arabvänlig och muslimvänlig. (Lägg märke att jag inte sade islamvänlig...)
Gud har faktiskt sagt att vi ska ta hand om våra grannar. Någon gång sade han också att vi ska älska våra fiender. Det är knepigt allt det där som han regelbundet slängde ur sig, han Jesus. Komplicerar livet så förfärligt. Det är ju liksom så mycket lättare att hata sina fiender. Öga för öga, det ligger närmare det mänskliga, eller hur?
I alla fall, jag håller nog på Barak Hussein. Främst håller jag på demokraterna.
Barak Hussein for President, Hillary for Vice President?
Nej, det där sista kommer aldrig att fungera, säger min man. Bill kommer aldrig att kunna acceptera att vara second husband...
Jo, jag håller nog på Obama säger 9-åringens far, som själv har kristdemokratiska sympatier (tror jag); men tillägger han; "Obama säger att han vill förändra så mycket, men säger inte hur." Jo, det påminner honom om jobbet och alla toppchefer som vill förändra så mycket, men inte säger hur. Så han får lite allergiska utslag av den sortens retorik.
"Du då, mamma?"
"Ja, jag håller inte på McCain i alla fall!"
"Jaha, varför inte?"
"Ja, men han är ju så gammal och så är han republikan..."
Därmed har jag avslöjat mitt ganska svala intresse för det amerikanska valet. Luften gick ur mig för flera år sedan, när Al Gore förlorade mot Bush jr, fastän han egentligen hade vunnit...
Nu läser jag Jim Wallis och konstaterar att de högerinriktade amerikanska islamofobiska ränderna aldrig går ur.
Ni kan inte ha missat att upprepade påståenden har dykt upp i amerikansk media om att Barak Obama egentligen är muslim.
Och det verkar inte spela någon roll hur många gånger alla säger att det inte är sant. Han råkar heta Hussein i mellannamn, det är väl ett muslimskt namn, aj, aj...
Och har bott i Indonesien, det är väl ett muslimsk land, aj, aj...
Jag har bott i Syrien, det är väl ett muslimskt land, aj, aj... då är jag väl automatiskt arabvänlig, muslimvänlig och antiisraelisk?
Jaså, finns det kristna i Syrien? Det visste jag inte!...
Jo, jag är faktiskt arabvänlig och muslimvänlig. (Lägg märke att jag inte sade islamvänlig...)
Gud har faktiskt sagt att vi ska ta hand om våra grannar. Någon gång sade han också att vi ska älska våra fiender. Det är knepigt allt det där som han regelbundet slängde ur sig, han Jesus. Komplicerar livet så förfärligt. Det är ju liksom så mycket lättare att hata sina fiender. Öga för öga, det ligger närmare det mänskliga, eller hur?
I alla fall, jag håller nog på Barak Hussein. Främst håller jag på demokraterna.
Barak Hussein for President, Hillary for Vice President?
Nej, det där sista kommer aldrig att fungera, säger min man. Bill kommer aldrig att kunna acceptera att vara second husband...
söndag 2 mars 2008
Back on track...
Konstaterar att vi lyckats ta oss hem med ben och armar i behåll. Den yngste står på egna skidor, och åker redan fortare än mamma... Varför är jag förvånad?
Strålande sol fyra dagar av sex och varmt, för andra året i rad. Österrikarna bekymrar sig för global warming lika mycket som holländarna, det är något som är säkert.
Hemresan överlevde vi också. Det trots att halva Holland verkade befinna sig på tyska Autobahn. Dessutom befann sig orkanen Emma också i Tyskland med omnejd. Enligt uppgift har 9 personer omkommit i går i centraleuropa. Kolkmans hamnade inte under ett nedfallet träd, tack och lov.
Jag har haft näsan i böcker också. Letar efter någon att skylla på varför jag inte har upptäckt norrmannen Jo Nesbös böcker om Harry Hole tidigare. Vill minnas att jag också för exakt ett år sedan letade efter någon att skylla på varför jag inte hade upptäckt Michael Connellys böcker om Harry Bosch tidigare.
Ska skriva mer om min nya Harry-crush (?) i ett annat inlägg.
Hänt i veckan;
Konstaterar att en hel del har hänt under min bortavaro. Bloggdöden sprider sig. Nu senast har Johan inlett en bloggpaus och säger att han inte vet om han kommer tillbaka. Osäkert är om han kommer att fortsätta med Konvertitt-bloggen, det kanske han kan upplysa själv om. Men något hände där i debatten som jag har missat och jag kliar mig lite förundrat och ledset i huvet...
Jag har tyckt om att läsa Johans blogg och kommer att sakna hans inlägg jättemycket! Bara så att du vet det, Johan (och alla andra...). Fattar inte riktigt varför du slutar/tar uppehåll.
Först Hedin, nu Stanley Sjöberg. Frikyrkorna öppnar famnen alltmer för homosexuella.
Dock tycker jag ibland att frågeställningen är luddig. Och jag snubblade precis också. För det handlar väl inte om att acceptera homosexuella (som människor, det är ju självklart att vi accepterar dem!) utan ifall vi också accepterar homosexuella som lever i en homosexuell relation (trogen sådan, ifall någon skulle tro att jag syftar på något annat, men bättre att vara löjligt övertydlig, än att hamna i dumma missförstånd)?
Jag är inte helt förvånad över att Sjöberg "svänger". Han har redan uttalat sig ganska sansat i abortfrågan.
Jag är inte helt klar över vad Sjöberg egentligen tycker. Han säger bland annat:
"Bibeln visar tydligt att den homosexuella samlevnadsformen är fel. Men Kolosserbrevet, som jag undervisade utifrån i min predikan, säger att vi inte lever i ett normaltillstånd, utan i ett kristillstånd. Samtidigt som församlingen kallas för "de heliga" så fanns det djupa moraliska problem att bearbeta, som slaveri, sårande konflikter, oärlighet, dömande attityder och sexuell otrohet. Både den som kämpar med sin homosexualitet, eller med materialismens själviskhet, måste få stanna kvar i en fördjupad gemenskap i sin församling."
Ska jag tolka det som så att han menar att en homosexuell som "kämpar" är en som har valt att leva i en relation och inte i avhållsamhet? På samma sätt som en framgångsrik affärsman tycker om att ha mycket pengar att röra sig med. Eller? (Det finns ju många som tycker det senare än väldigt fel enligt Bibeln).
Han verkar i alla fall inte jämställa homosexuell relation med sexuell otrohet och andra "djupa moraliska problem", och det är väl positivt?
Strålande sol fyra dagar av sex och varmt, för andra året i rad. Österrikarna bekymrar sig för global warming lika mycket som holländarna, det är något som är säkert.
Hemresan överlevde vi också. Det trots att halva Holland verkade befinna sig på tyska Autobahn. Dessutom befann sig orkanen Emma också i Tyskland med omnejd. Enligt uppgift har 9 personer omkommit i går i centraleuropa. Kolkmans hamnade inte under ett nedfallet träd, tack och lov.
Jag har haft näsan i böcker också. Letar efter någon att skylla på varför jag inte har upptäckt norrmannen Jo Nesbös böcker om Harry Hole tidigare. Vill minnas att jag också för exakt ett år sedan letade efter någon att skylla på varför jag inte hade upptäckt Michael Connellys böcker om Harry Bosch tidigare.
Ska skriva mer om min nya Harry-crush (?) i ett annat inlägg.
Hänt i veckan;
Konstaterar att en hel del har hänt under min bortavaro. Bloggdöden sprider sig. Nu senast har Johan inlett en bloggpaus och säger att han inte vet om han kommer tillbaka. Osäkert är om han kommer att fortsätta med Konvertitt-bloggen, det kanske han kan upplysa själv om. Men något hände där i debatten som jag har missat och jag kliar mig lite förundrat och ledset i huvet...
Jag har tyckt om att läsa Johans blogg och kommer att sakna hans inlägg jättemycket! Bara så att du vet det, Johan (och alla andra...). Fattar inte riktigt varför du slutar/tar uppehåll.
Först Hedin, nu Stanley Sjöberg. Frikyrkorna öppnar famnen alltmer för homosexuella.
Dock tycker jag ibland att frågeställningen är luddig. Och jag snubblade precis också. För det handlar väl inte om att acceptera homosexuella (som människor, det är ju självklart att vi accepterar dem!) utan ifall vi också accepterar homosexuella som lever i en homosexuell relation (trogen sådan, ifall någon skulle tro att jag syftar på något annat, men bättre att vara löjligt övertydlig, än att hamna i dumma missförstånd)?
Jag är inte helt förvånad över att Sjöberg "svänger". Han har redan uttalat sig ganska sansat i abortfrågan.
Jag är inte helt klar över vad Sjöberg egentligen tycker. Han säger bland annat:
"Bibeln visar tydligt att den homosexuella samlevnadsformen är fel. Men Kolosserbrevet, som jag undervisade utifrån i min predikan, säger att vi inte lever i ett normaltillstånd, utan i ett kristillstånd. Samtidigt som församlingen kallas för "de heliga" så fanns det djupa moraliska problem att bearbeta, som slaveri, sårande konflikter, oärlighet, dömande attityder och sexuell otrohet. Både den som kämpar med sin homosexualitet, eller med materialismens själviskhet, måste få stanna kvar i en fördjupad gemenskap i sin församling."
Ska jag tolka det som så att han menar att en homosexuell som "kämpar" är en som har valt att leva i en relation och inte i avhållsamhet? På samma sätt som en framgångsrik affärsman tycker om att ha mycket pengar att röra sig med. Eller? (Det finns ju många som tycker det senare än väldigt fel enligt Bibeln).
Han verkar i alla fall inte jämställa homosexuell relation med sexuell otrohet och andra "djupa moraliska problem", och det är väl positivt?
torsdag 21 februari 2008
Bloggpaus...
... blir det skulle jag tro,
jag vet inte hur det blir med internetuppkopplingen den närmaste veckan.
Men man vet aldrig!
Auf Wiedersehen!!
onsdag 20 februari 2008
Att inte vara rädd för att tycka olika
Bloggosfären är en fantastiskt debattforum. Även om min blogg hör till de lugnare, hetlevrad kan man väl inte riktigt kalla den, så är det väldigt givande med de debatter och samtal som uppstår.
Enda nackdelen med den totalt öppna bloggosfären är väl att det inte finns någon debattledare, för bloggskribenten tar ju ofta del i debatten och det kan vara knepigt att vara moderator samtidigt.
Sedan kan bloggare utöva inflytande, bra och dåligt, det också givetvis.
Den som håller ett öga på bloggen God´s Politics (Jim Wallis mfl) har kanske uppmärksammat att Shane Claiborne blev inbjuden att tala på ett av USAs mer konservativa kristna college, Cedarville, Ohio. Ett antal bloggare kritiserade denna inbjudan intensivt, Cedarville fick kalla fötter och drog tillbaka inbjudan. (Shane blev senare inbjuden av en lokal kyrka i närheten, men det är en annan historia.) En talesman för Cedarville sade bland annat:
"There can't be any confusion about our commitment to God's Word and our historically conservative doctrinal position." (Christianity Today)
(Och jag kan givetvis inte låta bli att fundera på hur socialt engagemang kan stå emot det faktum att man vill vara Guds Ord troget...)
Reaktionen från omvärlden blev givetvis kraftig, bland besvikna studenter och andra. Christianity Today skriver om det här, och Shane Claiborne skriver själv på God´s Politics.
Nu är USA annorlunda än Europa och det är fullt möjligt för den kristna högern att ha vilka utbildningsinstitutioner som helst, med det är klart, objektiv undervisning blir det inte, men det är ju inte heller syftet.
Men Scot McKnight, professor i Nya Testamentet på North Park University (fråga mig inte vilken kristen politisk färg det universitetet har...) skriver bra på sin blogg.
Bland annat:
"Colleges do not endorse everything anyone says when they invite someone to speak. I cannot comprehend why so many don’t get this: invitations of speakers to schools or even churches do not mean blanket endorsement. Invitation does not mean endorsement. In fact, if we think about this a bit it becomes clear: no one agrees with anyone completely."
Vidare:
"This was a great educational opportunity that did not happen. I believe the major issue here is education. We often invite to our school folks who take differing views. It’s good for our students to hear other ideas. Then we have opportunities to debrief, explain, explore, and make our own decisions."
Det slog mig att jag läste det att detta givetvis också gäller statliga institutioner. Men hur fungerar det i Sverige, tex. på religionsvetenskapliga linjen på de statliga universiteten?
Bjuds kontroversiella talare in? Eller är de alltid politiskt korrekta, precis som utbildningen?
För Cedarville var Claiborne naturligtvis inte politiskt korrekt, inte i deras mening. Vi har kanske svårt att förstå det, men Claiborne är givetvis en nagel i ögat för många i den sk. kristna högern.
Det hade säkert blivit en intressant debatt om han hade fått tala.
Enda nackdelen med den totalt öppna bloggosfären är väl att det inte finns någon debattledare, för bloggskribenten tar ju ofta del i debatten och det kan vara knepigt att vara moderator samtidigt.
Sedan kan bloggare utöva inflytande, bra och dåligt, det också givetvis.
Den som håller ett öga på bloggen God´s Politics (Jim Wallis mfl) har kanske uppmärksammat att Shane Claiborne blev inbjuden att tala på ett av USAs mer konservativa kristna college, Cedarville, Ohio. Ett antal bloggare kritiserade denna inbjudan intensivt, Cedarville fick kalla fötter och drog tillbaka inbjudan. (Shane blev senare inbjuden av en lokal kyrka i närheten, men det är en annan historia.) En talesman för Cedarville sade bland annat:
"There can't be any confusion about our commitment to God's Word and our historically conservative doctrinal position." (Christianity Today)
(Och jag kan givetvis inte låta bli att fundera på hur socialt engagemang kan stå emot det faktum att man vill vara Guds Ord troget...)
Reaktionen från omvärlden blev givetvis kraftig, bland besvikna studenter och andra. Christianity Today skriver om det här, och Shane Claiborne skriver själv på God´s Politics.
Nu är USA annorlunda än Europa och det är fullt möjligt för den kristna högern att ha vilka utbildningsinstitutioner som helst, med det är klart, objektiv undervisning blir det inte, men det är ju inte heller syftet.
Men Scot McKnight, professor i Nya Testamentet på North Park University (fråga mig inte vilken kristen politisk färg det universitetet har...) skriver bra på sin blogg.
Bland annat:
"Colleges do not endorse everything anyone says when they invite someone to speak. I cannot comprehend why so many don’t get this: invitations of speakers to schools or even churches do not mean blanket endorsement. Invitation does not mean endorsement. In fact, if we think about this a bit it becomes clear: no one agrees with anyone completely."
Vidare:
"This was a great educational opportunity that did not happen. I believe the major issue here is education. We often invite to our school folks who take differing views. It’s good for our students to hear other ideas. Then we have opportunities to debrief, explain, explore, and make our own decisions."
Det slog mig att jag läste det att detta givetvis också gäller statliga institutioner. Men hur fungerar det i Sverige, tex. på religionsvetenskapliga linjen på de statliga universiteten?
Bjuds kontroversiella talare in? Eller är de alltid politiskt korrekta, precis som utbildningen?
För Cedarville var Claiborne naturligtvis inte politiskt korrekt, inte i deras mening. Vi har kanske svårt att förstå det, men Claiborne är givetvis en nagel i ögat för många i den sk. kristna högern.
Det hade säkert blivit en intressant debatt om han hade fått tala.
måndag 18 februari 2008
Välfylld boklåda...
... och den ska med till Alperna.
Det här jag fått i hemläxa till skrivarkursen i Sevilla:
Jo Nesbö: Smärtans hus
Jens Lapidus: Snabba Cash
Agatha Christie: And then there were none (Tio små negerpojkar på svenska, får man fortfarande kalla den så på svenska?)
Åsa Larsson: Solstorm
Kostade en förmögenhet att beställa dem från Bokus i Sverige, ja, Solstorm hade jag redan och Tio små negerpojkar har jag beställt från Amazon i England), ja, ja. Varför är portot i Sverige så vansinnigt dyrt?
Jag har börjat snegla i dem lite, men annars har jag just nu fastnat i Susan Howatch The Heartbreaker, trots att jag har läst den två gånger förut (minst) och vet precis vad som ska hända. Men jag missar alltid något och njuter av att återuppta bekantskapen med Howatch karaktärer, speciellt The Heartbreakers Gavin, den unge manlige prostituerade, som säljer sig till rika homosexuella män, samtidigt som han mentalt sitter i klorna på sin kvinnliga kopplare.
Ni som ibland läser om böcker, varför gör ni det? Skulle vara kul att veta. Typiska omläsningsböcker (förutom Totte bygger och liknande... Ungar kan väl läsa om böcker tusen gånger.)?
Sagan om Ringen, självklart. Mobergs Utvandrarserie, Michael Connellys deckare (missar alltid något där också...) Selma Lagerlöfs böcker... Mer??
En fundering till:
På Vulkan.se finns hittils tre (3) böcker utgivna under rubriken Historia och Religion. Jag trodde att Vulkan.se skulle var idealstället för att ge ut sina samlade predikningar, betraktelser, studier om prästvigda kvinnors vara eller inte vara, akademiska avhandlingar och så vidare.
Men det kommer kanske.
Det här jag fått i hemläxa till skrivarkursen i Sevilla:
Jo Nesbö: Smärtans hus
Jens Lapidus: Snabba Cash
Agatha Christie: And then there were none (Tio små negerpojkar på svenska, får man fortfarande kalla den så på svenska?)
Åsa Larsson: Solstorm
Kostade en förmögenhet att beställa dem från Bokus i Sverige, ja, Solstorm hade jag redan och Tio små negerpojkar har jag beställt från Amazon i England), ja, ja. Varför är portot i Sverige så vansinnigt dyrt?
Jag har börjat snegla i dem lite, men annars har jag just nu fastnat i Susan Howatch The Heartbreaker, trots att jag har läst den två gånger förut (minst) och vet precis vad som ska hända. Men jag missar alltid något och njuter av att återuppta bekantskapen med Howatch karaktärer, speciellt The Heartbreakers Gavin, den unge manlige prostituerade, som säljer sig till rika homosexuella män, samtidigt som han mentalt sitter i klorna på sin kvinnliga kopplare.
Ni som ibland läser om böcker, varför gör ni det? Skulle vara kul att veta. Typiska omläsningsböcker (förutom Totte bygger och liknande... Ungar kan väl läsa om böcker tusen gånger.)?
Sagan om Ringen, självklart. Mobergs Utvandrarserie, Michael Connellys deckare (missar alltid något där också...) Selma Lagerlöfs böcker... Mer??
En fundering till:
På Vulkan.se finns hittils tre (3) böcker utgivna under rubriken Historia och Religion. Jag trodde att Vulkan.se skulle var idealstället för att ge ut sina samlade predikningar, betraktelser, studier om prästvigda kvinnors vara eller inte vara, akademiska avhandlingar och så vidare.
Men det kommer kanske.
lördag 16 februari 2008
Lästips på Lördag
När jag inte kan komma på några bra frågor som sätter igång intessanta samtal, så rekommenderar jag lite annat i stället.
Mackan har gästblogg på Aletheia, ett bra inlägg om evangelisation, som har lockat pinsamt få att kommentera, och det tycker jag är tråkigt för Mackan...
Göran Skytte är beroende av andra och undrar om han har blivit kulturell rasist. Och för tillfället får min hatkärlek till Skyttes SvD inlägg en kraftig puff åt det mer kärleksfulla hållet...
Inga-Lina skriver om Vulkan.se i Aftonbladet. Och jag undrar är det verkligen någon som köper de 200+ upplagda böckerna? Ja, förutom Inga-Lina då, men det var ju i "undersökande" syfte, eller? (Jag förväntar mig en kommentar av Inga-Lina här nedan, som alla förstår).
Bitte Hammargren skriver som så ofta intressant om Mellanöstern, men jag blir deprimerad av att läsa det. Finns det något hopp?
Scot McKnight skriver på sin blogg om biskop Wrights bok Surprised by Hope, många inlägg, ni får scrolla ned och leta för att hitta början.
------
Nu ska jag Twingla till oförskämt många ställen, inte Dagen dock...
Mackan har gästblogg på Aletheia, ett bra inlägg om evangelisation, som har lockat pinsamt få att kommentera, och det tycker jag är tråkigt för Mackan...
Göran Skytte är beroende av andra och undrar om han har blivit kulturell rasist. Och för tillfället får min hatkärlek till Skyttes SvD inlägg en kraftig puff åt det mer kärleksfulla hållet...
Inga-Lina skriver om Vulkan.se i Aftonbladet. Och jag undrar är det verkligen någon som köper de 200+ upplagda böckerna? Ja, förutom Inga-Lina då, men det var ju i "undersökande" syfte, eller? (Jag förväntar mig en kommentar av Inga-Lina här nedan, som alla förstår).
Bitte Hammargren skriver som så ofta intressant om Mellanöstern, men jag blir deprimerad av att läsa det. Finns det något hopp?
Scot McKnight skriver på sin blogg om biskop Wrights bok Surprised by Hope, många inlägg, ni får scrolla ned och leta för att hitta början.
------
Nu ska jag Twingla till oförskämt många ställen, inte Dagen dock...
torsdag 14 februari 2008
En lite annan syn på Uppenbarelseboken
Lite i kölvattnet till Skökodebatt och annat. Lite så här känns det; Tänk om vi fått en hel del om bakfoten?
Stort tack till Pastor Astor som uppmärksammade Time Magazines intervju med biskop NT (Tom) Wright. Liksom som för Pastor Astor är han en av mina favoriter. På min blogg hittar ni en länk till hans inofficiella hemsida, där finns mycket att fördjupa sig i. Att lyssna på honom kan vara ganska underhållande. Dessutom är jag sedan min Englandtid ganska svag för duktiga "typiskt engelska" predikanter.
Jag känner för att ta vid där Pastor Astor slutade citera;
Tom Wright säger:
"The idea of our participation in the new creation goes back to Genesis, when humans are supposed to be running the Garden and looking after the animals. If you transpose that all the way through, it's a picture like the one that you get at the end of Revelation.
TIME: And it ties in to what you've written about this all having a moral dimension.
Wright: Both that, and the idea of bodily resurrection that people deny when they talk about their "souls going to Heaven." If people think "my physical body doesn't matter very much," then who cares what I do with it? And if people think that our world, our cosmos, doesn't matter much, who cares what we do with that?
Much of "traditional" Christianity gives the impression that God has these rather arbitrary rules about how you have to behave, and if you disobey them you go to hell, rather than to heaven. What the New Testament really says is God wants you to be a renewed human being helping him to renew his creation, and his resurrection was the opening bell. And when he returns to fulfil the plan, you won't be going up there to him, he'll be coming down here.
TIME: That's very different from, say, the vision put out in the Left Behind books.
Wright: Yes. If there's going to be an Armageddon, and we'll all be in heaven already or raptured up just in time, it really doesn't matter if you have acid rain or greenhouse gases prior to that. Or, for that matter, whether you bombed civilians in Iraq. All that really matters is saving souls for that disembodied heaven."
Stort tack till Pastor Astor som uppmärksammade Time Magazines intervju med biskop NT (Tom) Wright. Liksom som för Pastor Astor är han en av mina favoriter. På min blogg hittar ni en länk till hans inofficiella hemsida, där finns mycket att fördjupa sig i. Att lyssna på honom kan vara ganska underhållande. Dessutom är jag sedan min Englandtid ganska svag för duktiga "typiskt engelska" predikanter.
Jag känner för att ta vid där Pastor Astor slutade citera;
Tom Wright säger:
"The idea of our participation in the new creation goes back to Genesis, when humans are supposed to be running the Garden and looking after the animals. If you transpose that all the way through, it's a picture like the one that you get at the end of Revelation.
TIME: And it ties in to what you've written about this all having a moral dimension.
Wright: Both that, and the idea of bodily resurrection that people deny when they talk about their "souls going to Heaven." If people think "my physical body doesn't matter very much," then who cares what I do with it? And if people think that our world, our cosmos, doesn't matter much, who cares what we do with that?
Much of "traditional" Christianity gives the impression that God has these rather arbitrary rules about how you have to behave, and if you disobey them you go to hell, rather than to heaven. What the New Testament really says is God wants you to be a renewed human being helping him to renew his creation, and his resurrection was the opening bell. And when he returns to fulfil the plan, you won't be going up there to him, he'll be coming down here.
TIME: That's very different from, say, the vision put out in the Left Behind books.
Wright: Yes. If there's going to be an Armageddon, and we'll all be in heaven already or raptured up just in time, it really doesn't matter if you have acid rain or greenhouse gases prior to that. Or, for that matter, whether you bombed civilians in Iraq. All that really matters is saving souls for that disembodied heaven."
onsdag 13 februari 2008
Allmänna prästadömet
Joachim Elsander har idag en insändare i Dagen, som är väl värd att läsa. Jag har funderat en hel del på det som Joachim skriver om, när jag har läst om kvinnligt ledarskap. Då har jag alltid fastnat vid frågan; hur har våra präst- eller pastorsämbetet kunnat utvecklats ur den första kristna församlingarnas äldsteråd?
Talar Paulus om församlingsledare? Är det i så fall inte i plural?
Ni som vet mer, kommentera gärna.
Mer och mer har jag börjat tvivla på det rätta i att ha en pastor/präst. Jovisst, nästan alla församlingar har någon form av äldsteråd. Men en (1) präst per församling, är det bibliskt?
----
Liten fotnot:
Är den någon mer än jag som retar mig på den ivrige spammaren CID Carl Ingemar Dagman, som verkar Twinglypinga alla sina inlägg till alla Dagen-artiklar han kan hitta?
Jag gick in och kollade Joachims insändare och tänkte; "Åh, vad kul för Joachim att så många bloggare har reagerat!" Men det var bara CID som hade pinglat in 9 av sina inlägg. Sedan upptäckte jag att han hade multipinglat fler Dagen inlägg idag (och massor förut). Tröttsamt! Och extra irriterande att han inte tillåter kommentarer på sin blogg, i alla fall har jag inte kunnat räkna ut hur man gör...
Och jag som trodde att jag twinglade till Dagen alltför mycket. Jag ligger i lä.
Godnatt!
-------
Nu ska jag twingla till Dagen!
Talar Paulus om församlingsledare? Är det i så fall inte i plural?
Ni som vet mer, kommentera gärna.
Mer och mer har jag börjat tvivla på det rätta i att ha en pastor/präst. Jovisst, nästan alla församlingar har någon form av äldsteråd. Men en (1) präst per församling, är det bibliskt?
----
Liten fotnot:
Är den någon mer än jag som retar mig på den ivrige spammaren CID Carl Ingemar Dagman, som verkar Twinglypinga alla sina inlägg till alla Dagen-artiklar han kan hitta?
Jag gick in och kollade Joachims insändare och tänkte; "Åh, vad kul för Joachim att så många bloggare har reagerat!" Men det var bara CID som hade pinglat in 9 av sina inlägg. Sedan upptäckte jag att han hade multipinglat fler Dagen inlägg idag (och massor förut). Tröttsamt! Och extra irriterande att han inte tillåter kommentarer på sin blogg, i alla fall har jag inte kunnat räkna ut hur man gör...
Och jag som trodde att jag twinglade till Dagen alltför mycket. Jag ligger i lä.
Godnatt!
-------
Nu ska jag twingla till Dagen!
måndag 11 februari 2008
Bloggtips med mera...
Måndagar brukar vara sega.
Jag får intrycket att Refugens start är lite seg den också. Refugen.se är en kristen webradio. Att Mackans tjänster är nödvändiga är jag övertygad om!
Någon hade tydligen hört Van Morrison, något som jag missade, men Elvis har jag hört i alla fall. Alltid något, mja...
Tomas Sjödin läste också ur sin bok Eftervärme, och det var njutbart, jag vet ingen som är en bättre uppläsare av sina egna verk.
Jag skulle aldrig i livet kunna läsa upp något som jag själv har skrivit. Jag hatar att läsa högt.
Johan och Johanna Stenberg och några till har startat en ny blogg, där kan vi följa fyra ex-protestanters väg mot full gemenskap med Katolska kyrkan. Johan förklarar att de absolut inte vill vara en konkurrent till Aletheia, men genom att bara nämna Aletheia, så är det tydligt att den som vill ha ett sansat samtal om Katolska kyrkan, kan vända sig till den nya bloggen. Jag har stora förhoppningar, dels efter en viss besvikelse över Aletheias urspårning, men främst för att Johan brukar vara ganska bra på att locka till sansade diskussioner. Det ska bli spännande att läsa. Grattis till doktorshatten, förresten, Johan!
Litet tillägg: Jag kan inte låta bli att länka till Tuve, man kan faktiskt diskutera saker som om huruvida Maria förblev jungfru eller inte, på ett givande sätt.
Själv känns det som om jag har lite hjärnsläpp efter Hatar Gud sex-diskussionen, och efter att ha tillbringat helgen med att göra min "hemläxa" inför skrivarkursen i Sevilla.
Hjärnsläpp, ja, jag ligger lite med huvudet på bordet och undrar var jag ska finnas med mitt liv.
Här och nu antagligen.
Men det är så mycket jag vill. Så mycket jag skulle vilja lära mig, upptäcka, jag nosar runt nyfiken överallt, men har inte tid och ork att fördjupa mig.
Ärligt sagt, så är jag skitskraj inför skrivarkursen. Som jag står inför den slutliga domen; duger mitt skrivande eller inte?
Snart kommer jag att få veta om det finns några fler än gamla avdankade politiker, pensionerade präster och andra lojala bloggvänner som tycker om det jag skriver.
Jag sitter och funderar på vad jag ska göra när jag kommer hem med beskedet att det håller inte, mitt skrivande. Tycker att det är bäst att förbereda mig på det värsta.
Börja jobba? Studera?
Jag får intrycket att Refugens start är lite seg den också. Refugen.se är en kristen webradio. Att Mackans tjänster är nödvändiga är jag övertygad om!
Någon hade tydligen hört Van Morrison, något som jag missade, men Elvis har jag hört i alla fall. Alltid något, mja...
Tomas Sjödin läste också ur sin bok Eftervärme, och det var njutbart, jag vet ingen som är en bättre uppläsare av sina egna verk.
Jag skulle aldrig i livet kunna läsa upp något som jag själv har skrivit. Jag hatar att läsa högt.
Johan och Johanna Stenberg och några till har startat en ny blogg, där kan vi följa fyra ex-protestanters väg mot full gemenskap med Katolska kyrkan. Johan förklarar att de absolut inte vill vara en konkurrent till Aletheia, men genom att bara nämna Aletheia, så är det tydligt att den som vill ha ett sansat samtal om Katolska kyrkan, kan vända sig till den nya bloggen. Jag har stora förhoppningar, dels efter en viss besvikelse över Aletheias urspårning, men främst för att Johan brukar vara ganska bra på att locka till sansade diskussioner. Det ska bli spännande att läsa. Grattis till doktorshatten, förresten, Johan!
Litet tillägg: Jag kan inte låta bli att länka till Tuve, man kan faktiskt diskutera saker som om huruvida Maria förblev jungfru eller inte, på ett givande sätt.
Själv känns det som om jag har lite hjärnsläpp efter Hatar Gud sex-diskussionen, och efter att ha tillbringat helgen med att göra min "hemläxa" inför skrivarkursen i Sevilla.
Hjärnsläpp, ja, jag ligger lite med huvudet på bordet och undrar var jag ska finnas med mitt liv.
Här och nu antagligen.
Men det är så mycket jag vill. Så mycket jag skulle vilja lära mig, upptäcka, jag nosar runt nyfiken överallt, men har inte tid och ork att fördjupa mig.
Ärligt sagt, så är jag skitskraj inför skrivarkursen. Som jag står inför den slutliga domen; duger mitt skrivande eller inte?
Snart kommer jag att få veta om det finns några fler än gamla avdankade politiker, pensionerade präster och andra lojala bloggvänner som tycker om det jag skriver.
Jag sitter och funderar på vad jag ska göra när jag kommer hem med beskedet att det håller inte, mitt skrivande. Tycker att det är bäst att förbereda mig på det värsta.
Börja jobba? Studera?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)