torsdagen den 18:e oktober 2007

Vår egen synd och andras

Jag upplever att många kristna idag har svårt att tala om synd och skuld därför att de är rädda för att skuldbelägga andra människor.

Till och med biskopar aktar sig för att skuldbelägga:
Bengt Wadensjö skriver i SvD och säger att folk idag känner mer skuld för att de inte hinner med än om de är otrogna. Han lutar sig på en undersökning so Centrum för samtidsanalys gjorde nyligen tillsammans med Magasinet Existera. En undersökning av vilka känslor av skuld och skam som finns i folket i Sverige.
Jag skulle gärna vilja se den undersökningen. Om du intervjuar människor som har varit otrogna, förväntar du då att 95% ska känna skuld för det de gjort? Ursäkta, men jag skulle faktiskt inte göra det. Om de hade haft en sådan utpräglad skuldmedvetenhet, så hade de nog inte varit otrogna alls. Tror jag. Eller?

Att folk däremot känner skuld för att de inte hinner med är väl inte konstigt. Den synden är väl ändå något som vi alla är skyldiga till. Om det nu är en synd...

Wadensjö tar upp filmen Såsom i himlen. Dåligt exempel tycker jag. Ett av filmens budskap är "det finns ingen synd". Samtidigt slår en man i filmen sin hustru sönder och samman. Om inte det är synd, vad är då synd?
Vad är då ondska?

Jag tycker att Wadensjö står för en klassisk feltolkning av synd. Jag förstår inte hur en biskop emeritus kan göra det misstaget. Han talar om våra "syndagärningar" inte om synden själv. Synd betyder egentligen det som skiljer oss från Gud. Det finns mycket som kan skilja oss från Gud. Små och stora saker. Ondska kan vara mindre framträdande och fullkomligt monstruös. Ondska är inte bara tortyr, grov våldtäkt och grov misshandel. Ondska är också när vi inte har tid för varandra, när vi överutnyttjar Guds skapelse, när barn mobbar en kamrat. På något sätt är vi alla skilda från Gud. Vi har alla "del i världens bortvändhet från Gud".
Alla behöver ta reda på vad det är i just vårt liv som skiljer oss från Gud. Just den personliga synden behöver vi bekänna.
Att ändra på syndabekännelsen därför att människors uppfattning om synd förändras (om den verkligen har förändrats), är inte rätta vägen ut. Och man inte ogillar formuleringen "Jag fattig, syndig människa" så finns det ju andra mer moderna syndabekännelser att använda.

Anna Sophia Bonde reagerar på Wadensjös ord i dagens Dagen:
"Man behöver inte läsa många sidor i sin morgontidning för att märka ondskan i världen: mellan stater, mellan människor, mellan människa och natur. Ändå kan en biskop emeritus på fullt allvar mena att det människor verkligen behöver ventilera är tidsbrist. Men vad är det för naturlag som säger att ondskan ”därute” inte har någonting med mitt inre att göra? Är inte jag en del av skapelsen? Och har jag inte därmed ett ansvar - gentemot mina medmänniskor, skapelsen, Gud?"

Om vi som kristna talar om ondskan därute och våra egna tillkortakommanden som två skilda ting, då tror jag att vi tar miste.
Bonde avslutar:
"Dagens människa är inte mer förädlad än att hon gör fel och behöver bli förlåten. Att hon inte har lust att erkänna det är en annan sak ..."

Därmed tycker jag att hon får sista ordet.

2 kommentarer:

  1. MONICA:
    Dina ord skulle vara biskopsord, men är ju biskopliga i sin översiktliga superviser-betydelse. Du hade varit en klar biskop med klarhet om reell synd, verklig skuld och Amazing Nåd

    SvaraRadera
  2. Det är ju nästan skrattretande. Wadensjö talar om att människor idag inte har något syndamedvetande. Och att vi därför inte talar om det.

    Men varför känner man inte något behov av förlåtelse för sina synder och brister? Jo, därför att präster och pastorer inte predikar Sanningen om synd, omvändelse etc.
    Tron kommer av predikan.

    Det låter på honom och likasinnade inom SvK att kyrkan skall predika det folk gillar, inte det Jesus sagt vi skall förkunna?

    Samme W säger att han "känner" ingen oro, det känns rätt därfär är det rätt, när han umgås med
    de som har en annan tro än den kristna kyrkan (åtminstone den klassiska kyrkan, t ex demonstrerad genom trosbekännelserna).

    Då måste man fråga om W är i rätt ande, alltså den Helige Ande. För andebedömningens gåva är just till för att kunna särskilja dem som lär eller inte lär att Jesus är enda vägen och sanningen.

    Han har mao bevisat att han inte har Guds ande, eftersom han inte känner det och dessutom inte förkunnar Kristus, Honom som är korsfäst och död för våra synders skull.

    Den Helige Ande är ingen flummig ande vilken som helst, utan Guds ande, som påminner oss om Guds ord.
    Och Guds ord skall aldrig förå. Inte ens en prick av lagen skall försvinna, även om jorden förgår.

    Ändå står det så tydligt i bibeln, Jesus själv säger det, att vargar som inte skonar hjorden skall dyka upp INOM kyrkan. "De skall förneka den Herre som har köpt dem." "Från oss, dvs från kyrkan, har de kommit".

    SvaraRadera