Bloggfasta

Det tar lite emot att skriva det här.
Jag har beslutat mig för att ta en bloggpaus. För trogna läsare är det kanske tråkigt, men för framtida bloggande är det nog nödvändigt.

Det var inte så länge sedan jag skrev om min bloggtrötthet. Det känns som om jag inte riktigt lyckades komma igång efter sommaruppehållet.
Att ta en bloggpaus är inte så bra för läsarsiffrorna, det vet jag, men det är nog bättre att få lite ny inspiration än att skriva dåliga blogginlägg.

Så jag ska fasta. Bloggfasta. Avhålla mig från bloggosfären för att ägna med åt annat.

Det finns flera orsaker till att ta en paus.
Skrivkramp är en. Jag har skrivit om det förut.

Jan Guillou fick frågan någon gång om han någonsin hade skrivkramp. Svaret blev: "Nej, skrivkramp är för amatörer!" Arrogant som bara Guillou kan. Men jag läser honom ändå, trots att han är en arrogant .... hmm, ja...

Nåja, skrivkramp är för amatörer. Det är kanske sant. För det är ju det jag är, en amatör. Och det är kanske bäst att det får stanna vid det. För höga ambitioner är heller inte nyttigt.
Jag har så gott som hela livet varit ganska övertygad om att en av de få saker som jag verkligen kan är att skriva.

Jag är inte så säker längre.

Formulera mig hyfsat kan jag kanske, men inte så mycket mer.
Ouppnåeliga drömmar är inte hälsosamt är hålla fast vid. När man ramlar ned från gungan kan man ligga ett tag och ha ont, sedan måste man resa på sig igen.

I hästvärlden brukar det sägas att när man har blivit avkastad från en häst måste man sitta upp omedelbart efteråt, annars vågar man inte senare heller. På ridskolan min dotter går på gör de också det, efter att de har kollat ordentligt att ryttaren inte har skadat sig. I den mån ungen inte är hysteriskt rädd, alltså...

Skrivkramp hänger ihop med förmågan att sätta sig och skriva. Att författandet sitter i baken vet många. Deckarförfattaren Michael Connelly säger att man måste skriva varje dag, även om det bara är några rader. Men när man inte vill skriva hittar man alltid andra orsaker till att inte skriva.

Min svaghet just nu är att jag sätter mig vid datorn, öppnar ett dokument och börjar sedan... blogga, inte skriva.

Jag skulle vilja vara disciplinerad; "Nu sätter jag mig två timmar och skriver!"

Funkar inte, i alla fall inte när det tar emot.
Jag behöver återta min disciplin. Det är inte min starka sida. Eftersom jag inte jobbar kan jag inte skylla på att jag inte hinner.

Många brukar fasta för att ägna sig åt bön och meditation. Fasta håller huvudet klart. Men det är inte alltid lätt. Man tänker gärna på mat (i alla fall jag).
Jag vet inte om jag kommer att kunna hålla min bloggfasta. Men jag ska försöka, jag vet inte hur länge.

Jag vill ägna mig åt att;
1. Få huset i ordning (dvs. städa, röja, få i ordning förråd och arbetsrum, sådant som har fått vänta sedan vi flyttade in.)
2. Komma in i en rutin. Plocka undan först. Ägna tvätten en dag per vecka så att det är färdigt. Skriva ett par timmar per morgon, när jag är ensam och hjärnan är relativt klar.
3. Läsa alla de böcker jag har beställt de senaste månaderna.
4. Renskriva mitt första manus igen (det som har blivit refuserat tre gånger) och ge det ett par chanser till, alltså, skicka in till ytterligare ett par förlag. Jag har lyckats titta på manuset igen, det är ett framsteg. Men det är som om det är heligt för mig, oberörbart.
5. Arbeta med den emotionella investeringen. Vad jag menar är det där med att man känslomässigt investerar i ett manus. Det är tvunget att lägga ned sin själ i en bok, annars blir det ingen bra bok. Men när det sedan blir refuserat, så är liksom den investeringen förlorad och man måste bygga upp sitt kapital från början igen. Hemskt jobbigt.

Att sätta igång igen är att blotta sin själ. Det är svårt. Och det är kanske därför som jag inte har kommit igång att skriva. Rädsla.
************************************
Fotnot 1;
För den som ändå vill läsa, jag har skrivit över 200 inlägg sedan jag började. Det finns säkert något ni inte har läst.
************************************
Fotnot 2;
För den som gillade Bruce Springsteen i förra inlägget (förutom Johan, som liksom jag har satt videon på permanent repeat...), det finns mer från Live in Dublin på Youtube. Dessutom är hans nya CD Magic också BRA! Annars sätt CD/DVD Live in Dublin (2007) på er önskelista. Den är så fantastiskt bra!
************************************
Fotnot 3;
Minns ni min fråga Kvinnor var är ni? Tack för alla kommentarer ännu en gång.
Jag ställde ungefär samma fråga på Brian McLarens hemsida. Förväntade mig inte riktigt svar, men fick svar, från Grace McLaren, frugan till Brian alltså!
Hennes reaktion var ungefär "håller helt med". Jag berättade sedan lite om reaktionerna på mitt blogginlägg och ett entusiastiskt svar kom tillbaka: "Ska du inte skriva en bok? Jag kan nog hitta någon som vill ge ut!"
Fick mig faktiskt att brista ut i skratt och jag mailade tillbaka att jag nog måste hitta en svensk förläggare först, eftersom jag skriver på svenska. Om jag skulle skriva en bok....
--------------
Jag kommer tillbaka. Jag ska ställa mer frågor. Och jag söker. För jag har ännu inte, helt och fullt, funnit det jag letar efter...

U2 och The Boss I still haven´t found what I´m looking for