Blogfatigue

Allt skrivande om könsroller, kvinnor i kyrkan och annat har liksom sugit musten ur mig litet. Jag vet egentligen inte vad jag verkligen ville säga.

Så, ha tålamod med mig, just nu står blogsinnet på noll, besökssiffrorna pekar brant nedåt och jag har inte lust att twingla (hittar inget intressant att skriva om och twingla till...)

Så vad gör jag; lyssnar på podcasts som har med emergent att göra, ska försöka läsa lite mer, och jag längtar efter att skriva. Kommer bara inte till skott. Praktiska skäl (födelsedagar, håller på med huset, som ännu inte är helt färdigt) men lite skrivarfatigue har jag allt. Sitter en del i huvudet som så att säga inte förpassar sig till Word-dokumentet. Kanske är det starkaste skälet att jag har börjat fråga mig själv; vad tjänar det till, det där skrivandet?

Min man tycker att jag ska skaffa mig ett jobb, med då vet jag att livet i övrigt kommer att absorbera tid för skrivande, även om jag skulle jobba halvtid. Då förblir skrivandet en dröm, som ligger i bakhuvudet och får mig att känna mig evigt otillfredsställd.
Han har rätt, bättre hälften, givetvis, om jag inte försöker komma tillbaka in på arbetsmarknaden nu, efter 12 år, så kommer det att bli ännu svårare nästa år, eller året efter.

Nej, jag ska inte plåga er med det nu, hur smärtsamt det är att långsamt separera sig själv från en kär dröm. Förbannat ont, gör det faktiskt.
Kanske skriver jag om det senare.