Läckberg och Prosapolisen

Hon är illa ute, den väna bästsäljande Camilla Läckberg, i takt med att det finns allt färre att ha ihjäl i lilla Fjällbacka. Den byn är väl ungefär lika tom på levande själar som engelska Midsomer.

Prosapolisen är ute efter Läckberg. Och brottet är grovt, jag saxar:

"Vi går vidare till romanen "Predikanten" och dess första sida, på vilken redan andra stycket bjuder på ett upprörande syftningsfel då en bergsklyfta med namnet Kungsklyftan beskrives:

"Namnet hade den fått när Oscar II besökte Fjällbacka i slutet av 1800-talet, men det var inget han visste, eller brydde sig om, när han sakta smög sig in i skuggorna, med träsvärdet redo för anfall."

Vi anser det överdrivna brukandet av kommatering vara en mindre förseelse, men kan inte låta det faktum passera att författaren här grammatiskt låter Oscar II smyga i skuggorna med ett träsvärd."

Genast blir jag misstänksam. Hur kan en sådan kommatering undslippa bokförlagets lektörer, redaktörer och korrekturläsare, eller vem som nu borde ha upptäckt felet?

Utan att slå mig för mycket på bröstet (jag måste gå igenom mitt eget kommaterande noga emellanåt), men att undvika för många komma, det lärde jag mig i skolan (blev det för många komma nu?). Att skriva som ovanstående citat visar är inte annat än ett grovt övertramp. Men bokförlaget är lika skyldigt som Läckberg.

Och då har jag inte ens gett mig in på syftningsfelet.

Vet redan nu vilket förlag jag inte ska skicka in mitt manus till.

När det någon gång blir färdigt.