Det här med kristen höger eller vänster har aktualiserats igen i och med Broderskapsrörelsens manifest.
Begreppen är alldeles för generella för mig, kraftigt förenklat har man två diken, den flummiga till vänster och den strikt moraliska till höger. Den vänstra är flummig därför att den ganska ofta ifrågasätter för mig grundläggande kristna sanningar och den högra moralistisk därför att den ser allt så svartvitt.
Ser jag på mig själv så gör vissa saker jag står för att jag hamnar till vänster och andra att jag hamnar till höger. Jag har aldrig riktigt känt mig hemma i någon av lägren. Det gör att jag ibland känner mig så vilsen. Visst "tröst" har jag funnit i den sk. Emergent konversationen, men eftersom den numera har stämplats som vänster, så känner jag igen att jag är lite hemlös.
Kanske beror denna känsla av hemlöshet på en längtan att vi alla ska vara ett. Ekumenik ( i den mening att alla kristna har något gemensamt; tron på Jesus Kristus) är ett ord som det spottas på i bland och kristna skräder inte på orden där de slår Bibeln i huvudet på varandra. I bloggosfären har det varit tydligt också, något som gör mig vansinnigt deppad och har gjort att jag har slutat läsa vissa välbesökta kristna bloggar.
Snurrig är kanske rätta ordet?
Snurrig på grund av alla stämplar andra försöker sätta på mig, samtidigt som de säger till mig att jag är feg, rentav skenhelig, därför att jag inte tar ställning för det ena mot det andra, eller tvärtom.
Jag kan inte annat än att sträcka mig efter Honom som säger:
Jag vill.
Luk. 5:13
Jag har slängt begreppet vänsterkristen i papperskorgen. Känner att det räcker gott att vara kristen.
SvaraRaderaSen är det ju så att andra också vill ha ett ord med i laget och anser sig ha rätten att sätta etiketter:-)
Jag känner mig lite skyldig - har ju inga problem med att dela in folk i grupper som höger, vänster, karismatiska, kontemplativa, vi och dom.
SvaraRaderaNär det gäller politik så tycker jag inte att man automatiskt kan säga att en kristen skall vara höger eller vänster rent ideologiskt. Frågor som brukar vara extra viktiga för kristna, tex dödsstraff, fattigdom, jämlikhet och abort osv har ju under olika perioder varit prioriterade på båda kanterna.
Leos drag att slänga bort sitt prefix är mycket intressant. Det finns ju en risk för att man annars identifierar sig mer med prefixet före "kristen" (i Leos fall "vänster") än vid att man är just kristen. Jag tror att Leo här har visat mig något mycket viktigt som jag (kanske) är beredd att ta efter.
I övrigt så skrev Dagen-bloggaren Anders Gustafsson ett bra inlägg om vi och dom tänkande: http://www.dagen.se/blogg/utrikesbloggen/2008/09/for-mycket-vi-och-dom-tankande
Leo, jag sätter etiketter också, speciellt om jag talar om kristna mer-åt-det-fundamentalistiska hållet i USA, men jag borde kanske i ärlighetens namn sluta med den begreppsförvirringen. Alla till höger i USA är ju inte fundamentalister.
SvaraRaderaJag insåg det när jag läste Bengt Malmberg inlägg
Johan, för övrigt var det ditt senaste inlägg och länkarna till Malmberg och Basun som inspirerade mig att skriva detta inlägg. Speciellt Bengt Malmberg som verkar ge uttryck för liknande förvirring som min. Eller kanske motstånd; "någon vill placera mig i ett fack, men jag vill inte..." liksom...
Ditt tidigare inlägg om kristna fraktioner tog jag för precis var det var, något du skrev för att roa och lite provocera.
:)
Jag tänker att det är okey att kristna har olika åsikter om allt möjligt, för vi är ju olika människor och har olika perspektiv. När vi orkar och har lust kan vi munhuggas och slå varann i huvudet, och när vi inte orkar kan vi få slippa. För att vara kristen handlar ju inte om åsikter utan om Kristus.
SvaraRaderaJag gillar din blogg, Monica. Fortsätt så!
Hapax, du har helt rätt, förstås!
SvaraRaderaKul att du tycker om min blogg.