Abortfrågan, som nu åter är aktuell, är bara ett exempel.
En annan typisk fråga där polarisering är ett ännu större problem är Israel-Palestina frågan.
Nu menar jag inte att man ska sträva ett total neutralitet, det är nämligen helt omöjligt att vara neutral i många svåra frågor.
Jag är inte neutral, jag är präglad av mina upplevelser. Som alla andra.
Bloggosfären, som är ett fantastiskt medium, har också en baksida, en ganska mörk sådan. Men på sätt och vis präglar den ju verkligheten, så lite får man väl ta.
När jag ibland har gett mig in på bloggar och diskuterat Mellanösternfrågor (med den ganska naiva inställningen att jag kanske har något att bidra med, jag som har bott sju år i Mellanöstern), så har jag chockats över hur rå och oförlåtande tonen ofta är. Inte sällan från sk. troende människor, och oftast är de anonyma.
Jag har ofta upplevt att det är totalt omöjligt att föra en vettig, öppen diskussion. Jag tycker också att många är rädda för att diskutera, mig själv inräknad. Man orkar inte med den råa tonen i längden.
Men sedan inser jag att då har de med en råa, svartvita och oförlåtande tonen faktiskt vunnit. De har nått sitt mål, att tysta oss med en annan mening.
Polariseringen är ofta total. Helt svartvitt. Antingen pro-Israel eller pro-Palestina. Man kan per definition inte vara både ock.
I sökandet efter sanning ifrågasätts i princip allting, statistisk, lagar, domslut, FN-resolutioner och även personliga vittnesmål.
Man har grävt sig så djupt ned i sin egen skyttegrav att man aldrig tar sig upp, och aldrig ser sin motståndare i ögonen. Och det gäller kombatanter på bägge sidor.
Och jag frågar mig; om vi i våra virtuella och verbala ordkrig inte kan diskutera sansat och öppet, med en vilja att förstå den andra partern (det vill säga; inte nödvändigtvis hålla med), hur ska vi då rimligtvis kunna hoppas på en lösning i den fysiska, våldsamma konflikt som är verklighet i Mellanöstern?
Hur ska vi ens kunna börja hoppas, om vi själva, vi här hemma på fredlig mark, inte ens kan föra en saklig debatt?
Genesarets sjö sedd från Jordaniens nordöstra gräns, Golanhöjderna lite åt höger på bilden, Yarmukdalen skär bilden mer eller mindre horisontellt mitt itu.
Ingen debatt är bra om den inte är saklig. Men saklig behöver inte betyda mittenpolitik.
SvaraRaderaPolerna karaktäriseras ofta av tydlig ideologi, medan mitten karaktäriseras av kompromisser och pragmatik. Det sistnämnda hyllas ofta i vår del av världen, men jag tycker nog att idédebatten är intressantare.
På vissa bloggar byts dock idédebatten ut mot ett obehagligt slagordskrig. Det finns inget värre än det!
Johan, du har givetvis rätt, det betyder inte vara mittenpolitik.
SvaraRaderaIdealet är väl när de som har polariserat sig ändå kan föra en saklig debatt med den andre parten.
Så egentligen behöver inte polariseringen i sig var ett problem.
Men jag upplever ofta att polariseringen ofta innebär osaklighet, och det är väl det jag reagerar mot. Och den råa tonen givetvis. Då kollapsar debatten direkt.
I Mellanösterndebatten är det ofta kört så fort någon yttrar orden "antisemit" och "islamofob".
I abortfrågan så fort någon börjar kalla den andre parten "mördare" eller "kvinnoförtryckare". Eller något sånt, andra kanske har bättre exempel på "dödande" uttryck.
Och i båda debatterna upplever jag att båda "polerna" diskvalificerar" den som befinner sig i "mitten".
Själv kan jag njuta av en saklig debatt mellan två parter med helt olika åsikter, när man känner att båda hyser respekt för varandra.