tisdag 9 december 2008

Till alla er hängivna efterföljare av selektiva bibelverser

Av en händelse (?) skriver Mackan och Charlotte Therese om ungefär samma sak.

På vilket sätt väljer kristna ut enskilda bibelverser och hur använder de dem?
Selektiv bibeläsning, alltså.

Jag var inne på det för ett tag sedan, i inlägget Var ska den syndige finnas med sitt liv (där speciellt kommentarerna är värda att läsa igen).

Det här brevet ska enligt uppgift har skrivits till en radiopratare i USA när frågan om homosexualitet kom upp.
"1. Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft som behagar Herren (3:e Moseboken 1:9). Problemet är att grannarna klagar.
2. Jag önskar sälja min dotter som slav (2:a Moseboken 21:7). Med dagens prisnivå, vad anser du vara ett skäligt pris?

3. I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar så länge de är köpta från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta bara gäller mexikaner och inte kanadensare. Här behöver jag hjälp. Får jag äga kanadensare?

4. Jag har en granne som insisterar på att han ska arbeta på sabbaten. 2:a Moseboken 35:2 är helt på det klara med att han måste dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Läs vidare här

Ska man skratta eller gråta? Vet inte. Tänka efter borde man kanske göra i alla fall.

Mackan hamnade i något märklig diskussion om bla. tatueringar med en ännu märkligare pastor Ekstén på Dagens ledarblogg, och svarade på sin blogg (ja, egentligen svarade han övriga läsare som inte fattade ett dugg...).
Jag saxar: 

"Alltså - som första punkt: “Hur ska jag få ihop Guds ord?” - “Läs dessa bibelord som bakgrund, inte förgrund.

När vi talar om homosex, lyfter vi ofta de bibelorden ur sina sammanhang. Både skriftmässigt (där vi ofta fokuserar på just homosex och inte tittar på de övriga synder som står runt omkring i samma text) och dogmatiskt (där vi ofta fokuserar på just homosex och inte tittar på äktenskapets helgd i övrigt).

Det ger ett selektivt läsande där vi (om vi tittar på de textställen som brukar komma upp) fördömer homosex(ualitet?) men inte exempelvis orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja, skvaller och förtal, hata Gud, bruka våld, att skrävla och skryta, att inte lyda sina föräldrar, att vara trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. (Rom 1:25 ff)."


Jag sliter också mitt hår över dessa bibelverser. Och över sättet att läsa Bibeln. Vad är det som gör att kristna hellre koncentrerar sig på vissa bibelverser (och delar av dem) och inte på andra?
Förkärleken till underlivsteologin gör sig gällande igen.

Men det är klart, jag kanske också ägnar mig åt selektiv bibelläsning. På vilket sätt i så fall? Och vad är jag ute efter?
Det gäller att rannsaka sig själv först.

10 kommentarer:

  1. Bra talat. Jag tycker det vore skönt om vi kunde erkänna ATT vi väljer och sedan diskutera hur och på vilka grunder vi ska välja.
    /Jonas Lundström

    SvaraRadera
  2. De där frågorna skickas runt och skojas om överallt... och jag förstår inte varför man envisas med att "så här är kristendomen"

    Men för att slippa unden en stund kan du ju anta min utmaning:

    http://blogg.aftonbladet.se/13059/perma/1047472

    SvaraRadera
  3. Kyrksyster,

    En liten kommentar:

    Är det inte snarare så där som avarterna av kristen tro är...?

    Ska vi då inte bidra till att försöka ta bort fördomarna?

    Alla kristna är inte stöpta i samma form. Det vore bra om det blev mer synligt...

    Och självfallet, Monica och Jonas, så måste vi hålla ett getöga på eventuell egen selektivitet.

    Jag granskar mig i sömmarna.

    Bekänner härmed att jag har en viss förkärlek och svaghet bl.a. för Faderns kärlek och barmhärtighet, och för Jesu otroliga personlighet, och för den helige Andes ljuvliga (men förpliktande) gåva...

    Mea culpa, mea maxima culpa! ;-)

    SvaraRadera
  4. Jag tror du är något på spåren där Monica, jesus fick den frågan vilket som är det största budet han svarade gud och kärleken till nästan. 1 Kor 13 säger utan kärlek är man ingenting. Det finns många frågor att ventilera som borde vara viktiga för kyrkorna att ta upp hur den/vi uppför sig här i världen. och "underlivsteologi" borde väl komma rätt långt ner på listan över viktiga saker anser jag om det inte ska bli helt fel.

    hälsar Lars

    SvaraRadera
  5. Vi SKA läsa Bibeln selektivt. Det är inget att skämmas för eller hymla om. Med Kristus som "Skriftens kärna och stjärna", som det heter i luthersk tradition. Det är långt ifrån allt i Bibeln som är i samklang med Kristus. Eller kristet. T ex bör vi ägna oss mycket mer åt evangelierna än åt 3 Mos.

    Och ska vi ta t ex vår vän Paulus på allvar får vi läsa adressatuppgifterna i hans brev bokstavligt. Han skriver inte till oss. Om vi ska förstå honom rätt får vi försöka sätta oss in i vad hans brev kan ha betytt för brevens adressater.

    För "homosexdebatten" betyder detta att vi inte kan läsa Rom 1 som om det handlade om det vi menar med homosexualitet och heterosexualitet. Det behövs lite kunskaper om vad antikens människor tänkte om sex, begär och könsroller för att vi ska kunna förstå Paulus rätt.

    Alternativet till att läsa Bibeln selektivt och hermeneutiskt medvetet är inte att läsa den "bokstavstroget". Alternativet är fullständigt godtycke, där man väljer och tolkar så att Bibeln säger det man förväntar sig att den ska säga. Och så ger man sin egen tolkning ofelbarhetsstatus genom att påstå att man bara "läser som det står".

    Så skäms inte för att du läser selektivt. Var stolt över att du eftersträvar en viss tankereda i tolkningen. Och var ödmjuk inför att Bibeln kan säga saker som du inte håller med om.

    SvaraRadera
  6. Hapax. Jag tycker inte "fullständigt godtycke" stämmer. Det finns alltid principer och övertygelser som styr urvalet, problemet är att dom är dolda för fundamentalisten, och därför också svåråtkomliga för utomstående. Och eftersom dom är dolda behöver fundamentalisten inte ta ansvar för sitt val utan kan skylla på Gud, så att säga.
    /Jonas Lundström

    SvaraRadera
  7. Spännande post och spännande samtal!

    Märkligt att det här är så svårt. Jag var nyligen på en ekumenisk träff där vi alla fick berätta om vår syn på bibeln. Vid flera tillfällen kom "bibelns ofelbarhet" upp som något viktigt (för oss evangelikala). Märklig formulering egentligen. "Tror du på bibelns ofelbarhet?", kan man bara svara ja eller nej på den frågan? Jag gömmer mig då bakom: "Hur tänker du nu, vadå olfelbar? Förklara"

    SvaraRadera
  8. Jonas: Det var så jag menade. Tack för att du förtydligade!

    Joachim: Ofelbarhet är ett väldigt okonstruktivt ord. Inte minst i ekumeniska sammanhang. Och även de som tror på Bibelns "ofelbarhet" måste väl bekänna sin egen felbarhet som tolkare.

    Jag tänker att alla vi kristna hellre skulle konstatera att vår kunskap är begränsad, men att vi kan lära oss mera genom att lyssna till Guds röst i skrifterna och i det som andra skrifttolkare säger. Det vore mer rimligt och mer ekumeniskt.

    SvaraRadera
  9. Hm, känns lite som att jag stal den här diskussionen från Mackan och CT...
    Ursäkta!

    SvaraRadera
  10. Joachim: den som bekänner bibelns ofelbarhet (har nog aldrig hört det uttrycket förr) bekänner därmed katolska kyrkans (rättare: den odelade kyrkans) ofelbarhet i sammansättandet av bibeln...

    Har de tänkt på det...? De som samtidigt hackar och mal sönder denna kyrka på allt sätt utifrån sina fördomar... ;-)

    Monica: ingen fara... Samtal kan väl föras var som helst? Det är ju bara bra. Problemet är bara att man sällan hittar dit igen om det man startade pågår nån annanstans och man inte får en liten kommentar i bloggen om att det fortsätter...

    Det finns ju så många bloggar som man vill titta in på emellanåt för att kolla in det nya där - då är det lätt att missa sånt som hänt i tidigare inlägg...

    SvaraRadera