Händelseutvecklingen i Iran

Jag har alltid fascinerats av Iran och det persiska folket. När jag bodde 4 år i skuggan av detta väldiga land tyckte jag det var synd att det var så svårt att resa dit. Det hade jag gärna gjort, även om jag hade varit tvungen att ha slöja. För det är väl ändå så, att efter Afganistan och Saudiarabien, så är Iran en av de svåraste länderna att leva i om man är kvinna.

Var kommer fascinationen ifrån? Kanske är minnet av islamska revolutionen fortfarande så inprintat i sinnet för att den skedde när jag var tonåring. Den tid då ofta samhällsengagemang och intresse för nyheter och politik vaknar.

Och så minns jag de iranska flyktingar jag arbetade med som student och nybakad socionom. Ofta högutbildade i medelåldern som inte kunde arbeta i Sverige. Jag minns frustrationen. Först fly, sedan inte kunna använda sin utbildning och sina kunskaper.

En bok minns jag också, men jag kan för mitt liv inte minnas varken författaren eller titeln. Det var en självbiografi av en iransk kvinna från en rik familj, som var med och grundade Irans första socialhögskola. Men deras arbete, med bland familjeplanering bland fattiga, föll inte i god jord efter mullorna tog makten. I slutändan tror jag att hon fick fly, jag minns inte. Någon som vet vilken bok jag talar om?

-----

Uppdatering: Författaren heter Sattareh Farman Farmaian och boken Mellan Två världar (Daughter of Persia)

----------------------------------

Den persiska kulturen är rik och folkets indoeuropeiska rötter gör det annorlunda än de arabiska folken, som jag efter åren i Mellanöstern känner ganska bra. Språket är närmare besläktat med våra europeiska än vad de flesta vet.

Ändå är detta något som vi vet väldigt lite om.

Förändringens vindar blåser. Det iranska folket vågar protestera.

De vill inte ha mer förtryck.

Jag följer med spänning utvecklingen. Och hoppas och ber att det inte ska bli mer blodsutgjutelse.

Mymlan håller koll i Bloggvärldsbloggen. Främst håller hon koll på vem som håller koll.

Och Mosavi Twittrar.