Kanske har det att göra med att jag under många år bodde i tropiska länder där rosor inte kunde växa. Saknade dem, helt enkelt.
I Damaskus var det annorlunda. Där kom den lokale trädgårdsmästaren med damasrosor drivna i plåtburkar som det hade varit olivolja i och behandlade dessa plantor som om de vore guldklimpar.
"Väldigt fina, gammal sort", sade han. "Luktar underbart".
Senare tog jag reda på att gamla Damaskusrosor verkligen är något ytterst speciellt. Vi planterade dem runt det lilla lusthus som fanns i vår trädgård och speciellt i skymningen doftade rosorna underbart.
Det gick så långt att vi funderade på att smuggla in i damasrosplanta till Holland. Men vi kunde inte komma på hur den skulle överleva.
Här i Holland gjorde vi om vår lilla 100 kvadratmeter trädgård förra våren. Innan dess hade den varit en lika stor djungel full med meterhöga hortensias och en stor pergola som gömdes under murgröna.
Vi gav oss av till grannskapets mest berömda roshandelsträdgård och köpte massor av rosor, bland annat fem olika klängrosor.
Redan i år får vi njuta. Trädgården är en kaskad av färg. Om den underbara orangefärgade rosen, se nedan, doftar faktiskt. Det gör ju nästan inte rosor längre.
Om det inte är en damasros förstås.
Hej! Rosenälskare i teorin här. Man kan köpa damascusrosor på plantskolor, t ex sorten Resht som odlats länge i Iran och som är tuff och doftar jättegott. Ispahan är en annan bra sort. Ge inte upp! Doften är rosens själ!! /bokmalin
SvaraRaderaTack Bokmalin. Nu har jag några namn att googla på!
SvaraRadera