God Jul!

Korkade politiker ska inte sitta i riksdagen

Det finns många anledningar till att folk inte ska sitta i riksdagen.

Att man strör rasistiska glåpord omkring sig och kallar kvinnor för hora, samt går tre mot en (som dessutom är berusad och inte är så bra på att försvara sig) är naturligtvis tillräckligt. Likaså om man därefter går och beväpnar sig med järnrör och slänger in späda kvinnor i bilar. Mer än tillräckligt.

En annan anledning till att inte sitta i riksdagen är det inte är en lämplig plats för korkade personer.

Varför i hela världen ska alltid sådana här typer (sådana som tycker det är kul att mucka gräl tex, de har alltid funnits och har aldrig varit lämpade för riksdagsuppdrag) filma sina handlingar? Jag har aldrig fattat det.
Häromåret var det några killar här i min stad som filmade när ett snöbollskrig urartade (vilket det ofta gör där jag bor, på sydligare breddgrader i Europa, man kan helst enkelt inte hantera det där vita som ibland kommer ned från himlen) och de började stjäla cyklar från folk och antasta tjejer. Alltså de filmade sig själv göra dessa övergrepp. Och vad gjorde de sedan? Jo, de lade upp filmerna på Facebook. Hur dum får man vara? Inom några dygn visste alla vem de var och vad de hade gjort, även polisen och sociala myndigheter.
Nu tycker jag inte att dumheten är värre än de övergreppen de gjorde, men ni fattar vad jag är ute efter.
Hur dum får man vara.

Nu var SD-killarna inte så dumma att de lade upp filmen på Facebook, men nästan, de har i alla fall använt sig av filmen, rejält redigerad, vid ett tidigare tillfälle. Och sedan raderas inte originalen.
Hur korkad får man vara? Hur kan man tro att något sådant inte kommer ut? Självklart finns det läckor i en partiorganisation, och självklart står pressen på vakt och är snabba när det läcker (eloge till Expressen, givetvis, bra gjort, men hade givetvis kunna vara vilket tidning/TV/radio- journalist som helst, alla bevakar ju SD).

Almqvist skyller på att han inte minns, var berusad efter en lång natt på stan, samt att han mådde dåligt vid den tidpunkten. Men sedan dess har han minsann gått i terapi och mår bra nu. Det må vara hänt, och bra för honom (har han en bra terapikontakt behöver han den säkert igen nu). Men en som dricker så mycket att han inte minns något, begår sådana här handlingar för att han "mådde dåligt och hade så mycket ilska inom sig" och sedan blånekar drygt två år senare, ska inte sitta i riksdagen. Inte heller polaren som glatt filmar (och han ska vara partiets rättspolitiske talesman). Det är ju egentligen han som står för den mest korkade gärningen i sammanhangen.
Kanske är det smartast att sparka hela SD-ledningen och Åkesson också. Om man släpper in sådana här personer i sin partistyrelse brister man i omdöme.

Och korkade uttalande som "det är så roligt att göra så här bara för att djävlas", och "det funkar alltid att vara ögontjänare" blir som sur grädde på en redan äcklig tårta.

Nej, kära medsvenskar, rösta ner SD i nästa val, ungefär som holländarna gjort med PVV (Geert Wilders parti, för övrigt populär bland SD:are) nyss.
Bort med korkheten (och rasismen mm.) ur Sveriges riksdag!

SVD

Rapporterar direkt från bokmässan

Missa inte att jag bloggar direkt från bokmässan på min bokrecensionsblogg.

Han heter Samsom inte Samson...

...och han vann nästan det holländska valet i går. Svenska medier, bla SVT, Expressen, SvD och DN envisas med att kalla honom Samson, engelska för Simson, ni vet den bibliska hjälten vars övermänskliga kraft satt i håret och som hans Delila klippte av. Det är visserligen TT som ligger bakom felstavandet och det blir smått komiskt i sammanhanget. Kommer Diederik Samsom, ledare för socialdemokratiska PvdA, att kunna hålla kvar sin kraft om hans parti skulle ingå i en koalition med liberala VVD, eller kommer VVDs Mark Rutte snabbt klippa av honom håret?

Diederik Samsom. Foto Volkskrant.nl

För det är Mark Rutte som är den verklige segraren. VVD tog 41 mandat mot PvdAs 39 (en uppgång för VVD var väntad, men större än förväntat, men PvdA gick från ca 20 i opinionsmätningar för inte så länge sedan till 39 så Samsom har tydligt stått för ett smått mirakel).
Det blev en politisk rysare som varade halva natten. Exitpolls hade nämligen sagt 41 mot 40 så många trodde länge att det var jämnare än det var. Jag somnade dock ifrån ståhejet (det kan man göra om man har TV i sovrummet).

Mark Rutte Foto: Volkskrant.nl

De stora förlorarna var konservativa kristdemokraternas CDA, vänsterinriktade miljöpartiet Groen Links och Geert Wilders PVV. Geert Wilders, känd för sin kritik mot islam, invandring och stödet till EU, eller Grekland, som han brukar säga, förlorade stort. Gick från 24 mandat till 15. Holländska andra kammaren har bara 150 mandat, så det är mycket. Wilders var självklart mycket besviken, men holländarna har enligt min mening inte köpt hans starka EU-kritik och statiska inhemska politik, som i princip endast har gått ut på att "bara vi stoppar invandringen så kommer vi att kunna behålla vår välfärdsstat utan att skära någonstans". Någon vettig ekonomisk politik har han inte kunnat presentera och det har antagligen fällt honom. Frågor som invandring och problem med andra och tredje generationens invandrare har kommit alldeles i skymundan i valrörelsen.

Geert Wilders  © ANP

Val i Nederländerna... igen

De gillar nyval här. Så fort en regeringskoalition spricker (det händer ofta) utlyses nyval. I stället för att sätta sig ned och försöka få ihop en ny koalition.
Konstigt för en svensk, som är van vid den statiska blockpolitiken. Dessutom har de bara 150 (tror jag) platser i andra kammaren och ingen 4% spärr. Följaktligen har udda partier som "Parti för djuren" och SGP (ett ultrakonservativt "gammalkyrkligt reformert" parti som inte har en enda kvinna på valbar plats, ja, inte på sina listor överhuvudtaget) två mandat vardera.

Diedrik Samsom

Geert Wilders PVV lär bli den stora förloraren, i alla fall om man tänker på att PVV blev tredje största med 24 mandat i förra valet (ligger på ca 19 just nu).

Mark Rutte

Striden kommer att stå mellan konservativa VVD (Mark Rutte som ledare) och PvdA, socialdemokraterna (Diedrik Samsom som ny ledare). Samsom har gjort en raketkarriär. Han blev lite av TV-kändis under rapporteringarna om tsunamin och Fukusimakatastrofen i Japan, i egenskap av expertkommentator. Han är kärnfysiker och har på kort tid blivit väldigt populär. Frågan är om han och Mark Rutte skulle kunna regera tillsammans. Mark Rutte extraknäckte som lärare i samhällskunskap på en högstadieskola när han blev premiärminister. Något som han vägrade sluta med. Så han ger lektion till en klass fortfarande. Tänk dig att ha Reinfeldt som lärare. Eller som kollega i lärarrummet. Rätt kul.

I morgon är det val, jag återkommer.

Bokmässan och tävling

Med min sidoblogg Bokläsardagbok är jag med som Bokmässans bloggambassadör i år (4 dagar bokmässa nonstop!).
Och vi har en liten tävling!
Om du planerar komma på bokmässan (speciellt på lördag fm) ta chansen att vara med i vår stafettävling (fina bokpriser).
Först ut idag är Pocketlover.

Ps. Om man vinner måste man hämta priset personligen, eller skicka ombud. Inga priser skickas per post.

Om Bluffpiloten som inte tålde sågning av sin bok

Bokbloggkollegan Malin sågade en bok häromsistens (det händer att man gör det som bokbloggare), och det tålde inte författaren. Som inte riktigt vill kännas vid att han författat, "jag har inte skrivit ett ord!". Som medförfattaren i och för sig bekräftar, men boken är baserad på intervjuer av den sk. bluffpiloten.
Nåja, "bluffpiloten" reagerade med sexistiska påhopp, både i bloggen och på facebook. Malin var givetvis snabb med att lägga ut allt på internet.

Sedan har förlaget, Norstedts, bett om ursäkt och även Aftonbladet skrivit en längre artikel.
(Kan inte låta bli att glädjas lite åt all gratisreklam för bloggen som Malin får). Och bluffpiloten "ursäktar" sig också. Enligt honom är det normalt att uttrycka sig som han gör i Italien, där han bott i många år. Alltså typ: "Du har väl inte fått kuk på länge..." när man är arg. Underförstått: Det är alltså Malin (och andra) som överreagerar. Överkänsliga svenskar, ungefär.

Men bäst av allt är nog Malin Wollins krönika. Hon blir riktigt nyfiken på landet där "könsorganen tydligen flyger i luften när de diskuterar". Jag älskar Malin Wollin. Krönikan bör läsas i sin helhet, men här är ett citat: 

"Jag föreställer mig hur man står i kön till kassan och diskuterar med biträdet huruvida mozzarellan är på extrapris eller inte.”Den kostar två euro och så är det med det” säger kanske kassörskan (fast på italienska).
”Men vafan, den låg ju vid en röd skylt! Alltså du skulle nog må lite bättre om du fick dig en rejäl omgång på åderpålen” svarar mannen varpå ingen reagerar, för så här fungerar det i Italien."

Misslyckat surdegsförsök

Glömde berätta att mitt försök att baka med surdeg gick helt åt skogen. Bröden blev så här. 

Direkt i komposten alltså. Jag antar att jag inte fick liv i surdegen ordentligt. Varför? Inte tillräckligt varmt? Fel mjöl. Vet egentligen inte hur den ska se ut när den är okej. Den ska bubbla, ja, men hur mycket??

Kanske testar jag igen någon annan gång, men detta var en besvikelse. Tacka vet jag vanligt jäst.

Surdegssemester

Ja, jag vet, jag är inte speciellt unik. Det är väldigt inne att baka med surdeg.
Nu ska jag också prova på att baka med surdeg, inspirerad av Sébastien Boudets sommarprat. Köpte hans bok och nu har jag satt igång:

Surdegen är satt!

 Återkommer med nya bilder i morgon. Om surdegen har fått liv, vill säga.

Sommarsemester i Stockholm

Efter att ha tillbringat två intensiva dagar inne i city är vi nu på väg ut i skärgården (Finnhamn). Vädret är toppen och naturen fantastisk.
Vi hörs.

Ge mig Stockholmstips!

Vi planerar en Stockholmsresa med barnen, och skulle gärna vilja ha lite turisttips. Och då menar jag inte det gamla vanliga; Slottet, Gamla Stan, Gröna Lund, Skansen, Vasa... de står redan på to do-listan.

Har läst i guideboken att det finns väldigt många muséer i Stockholm. Vilka är värda att se? Om man ska ta en tur med båt ut i skärgården, vart ska man åka då? Vilka caféer ska man fika på?

Har inte varit i Stockholm på minst tjugo år, jag antar att stan har förändrats en del. Alla vänner jag känner (ickesvenskar) som har varit där, tycker att det är en toppendestination!

Brödpassion

Jag som älskar att baka bröd (men inte hinner så ofta som jag vill) hade en gyllene stund tillsammans med gårdagens sommarpratare Sebastien Boudet. Fransk bagare i Stockholm.

Har dessutom upptäckt att han har en härlig blogg!

Jag som har förfasat mig över att holländarna inte kan baka sitt eget bröd, inser att det går utför med svenskarna också, allt fler färdiga blandningar (med konstiga tillsatser) finns att köpa i svenska affärer. När det är (nästan) lika lätt att baka själv. Och mycket roligare.

Sebastien Boudet satte sig en gång på en industribakad limpa, i ren protest mot alla dess dåliga ingredienser. Det fick han en massa kritik för ("man sätter sig inte eller förstör mat sådär").
Jag borde kanske inte tala om att jag älskade Skogaholmslimpa som barn.
Däremot talar jag gärna om att min yngste son heter Sebastiaan och han är den som helst hjälper mig baka.

Fast Adriaan ger mig en hand ibland också

Möte på jobbet idag

Vem jag mötte? Jo, den här figuren; en ståtlig häger.

Vill Miljöpartiet avfolka svensk landsbygd?

Jag måste säga att jag alltid varit en rätt så stor fan av Miljöpartiet och jag har faktiskt röstat på Miljöpartiets motsvarighet här i Holland (i EU-valet, jag får inte rösta nationellt eftersom jag inte är holländsk medborgare).
Står för väldigt mycket av deras politik.
Men det här med att slopa reseavdraget?
Det bara måste vara påhittat av miljöpartister som bor på pendelavstånd till någon av de större städerna. (Brukar inte Miljöpartiet få ganska många röster i storstäderna?) Vet inte vem denna Karin Svensson Smith är, men hon representerar Malmö. En av de större städerna i Sverige för den som kanske trodde att det är en småstad. Det kanske förklarar en del.
För inte kan dessa miljöpartister komma från någon ort på vischan där det går en buss om dagen, kanske två? Eller ingen alls.
Kommer folk på landsbygden i en miljöpartiskt drömvärld kunna ta sig (ha råd att ta sig) till jobbet?
Vad vill man med landsbygden egentligen? Att den ska leva? Eller att de endast ska tjäna som fritidsfördriv för de svenskar som bor i storstadsregionerna plus ett antal tyskar och holländare som köper upp småländska torp i jakt på tystnaden (det finns ingen sådan i Holland, jag vet).

Att bilen är helig på svenska landsbygden vet alla som bor där. Det kommer givetvis att ställa till problem i framtiden när oljan tar slut. Förhoppningsvis kommer man ha hittat ett annat sätt att driva bilen då. Men den kommer nog inte att försvinna och ersättas med en ny utbyggnad av Stockholms tunnelbana eller en utskjutande svans av Göteborgs Spårvägar.
Det är jag tämligen säker på.

Gratis reklam!... Nej...

I senaste P3 Browser talas det om att tjäna pengar på bloggandet. Möjligheten att tjäna pengar (främst genom reklamintäkter) tror jag är starkt överdriven, men kämpar man på, är nischad och duktig, så kanske det går. Själv har jag en enda gång sålt en reklamplats för några tusenlappar, men efter den gången har jag aldrig fått några erbjudanden. Förutom sådana här då:

Inte för att jag vet vad en Ziperall är, MEN...
Skulle jag lägga upp reklam på min blogg för att ha chansen att VINNA en Ziperall (om jag ville ha en)?
Svar NEJ. För att lägga upp en reklamlänk på min blogg vill jag HA en Ziperall. Inte bara chansen att vinna.

Nu är min(a) bloggar småbloggar med minimalt antal besökare, jämfört med de stora, men faktum är att många storbloggare, som UnderbaraClara, får liknande erbjudanden, och värre; företag vill att hon pysslar med DOLD reklam på bloggen (det är olagligt att göra reklam utan att säga att det är reklam). Som hon säger i intervju i P3 Browsers; hon tror inte att Veckorevyn skulle gå med på att göra reklam för ett företag bara för att de får ett par strumpor! Många storbloggare har fler läsare än tex Veckorevyn.

Skönhetsbubblan. Eller fällan

Någon som såg Skönhetsbubblan på TV häromdagen? Jag såg det på Svtplay och blev faktiskt riktigt ledsen och upprörd, å tjejernas vägnar. Som denna Jane. Jag vet hon inte vill att man ska tycka synd om henne, och hon är vuxen. Hon gör som hon vill.
Men jag frågar mig; har hon inte en lika störd verklighetsuppfattning som någon med anorexia? Jag tyckte personligen inte att hon var vacker. Hon hade säkert varit vacker (man fick se ett foto från studenten, där såg hon "normal" ut och var jättesöt).
Hur många ingrepp hon än gör så är hon inte nöjd (trots att hon säger att hon mår bättre pga av dem) utan vill göra fler. Nästa på tapeten var blygdläppsförminskning.
Jag säger bara; här förfasar vi oss över att tjejer i Afrika tvingas till omskärelse, men i Sverige gör tjejer det frivilligt (ja, jag vet, de skär inte av sig klitoris, men...).
Jane hade en del omkring sig, familj och vänner, som förfasade sig över hennes inställning. En av dem fick faktiskt henne att tänka efter, lyckligtvis, och vänta en tid med blygdläppsförminskningen. (I SVT Debatt talar hon också om att hon numera ifrågasätter intimoperationer och tycker att man måste dra en gräns någonstans).

Foto: SVT

Jane har, tycker jag, ett porrfilmsideal som kroppsideal. Om man ska vara krass (och alla vet vad jag menar, även ni som aldrig skulle erkänna att ni någon gång sett en porrfilm!). Stora putande läppar, som ibland är snyggt, men i Janes fall såg överläppen mer ut som hon hade fått ett slag på gympan av brännbollsslagträ. Jag har fått det en gång och minns än idag hur jag såg ut. Det såg bara någorlunda normalt ut när hon log och svullnaden spändes ut.
Porrstjärnenaglar, sådana där som är så långa att de börjar böja sig inåt och som jag tror har blivit populära för att de ser häftigt ut när kvinnan runkar av mannen i porrfilmen. (Fast jag mår mest illa, jag tycker sådana naglar med påminner om någon konstig indier jag minns stod med i Guinness rekordbok för att han hade två meter långa naglar).
Och babymuff (Janes egna ord, hennes bekant som hon talade med höll på att smälla av), drömde hon om att få. Alltså en blygd som ser ut som hos ett barn, inte som sticker ut lite som på en fullvuxen kvinna. Men hjälp, den liknar ju mest ett slags... pedofilideal, eller... Det är ju nästan som att säga att karlar kanske helst ligger med prepubertala flickor, innerst inne. Det är ju en fruktansvärd anklagelse. Jag mår illa igen.
För att inte tala om brösten, som ser ut som ballonger och som står rätt ut/upp oavsett om man står, ligger på rygg eller står på alla fyra.

Men visst har inte bara unga tjejers och killars kroppsideal förändras pga av porr och glansiga tidningar.
Allas ideal förändras. Alla verkar raka sig därnere nu för tiden, även de kvinnor på gymmet som mest liknar mig och som aldrig skulle drömma om att förstora brösten. Ingen skulle drömma om att visa upp ett par långhåriga ben. Karlar rakar sig också därnere, och hela kroppen (vilket slit...) många gånger.
Vad håller vi på med egentligen? När ska vi våga vara de vi är egentligen, innerst inne?

Jag blir lite rädd. Vilken kroppsbild ger vi vidare åt nästa generation? Vad förväntas av kvinnor (och män) då? Vad ska de operera bort då? Eller operera in?

Det handlar om självbild. Och rädslan för det som inte är perfekt. Och om tillgänglighet givetvis. Förr fanns inte alla dessa ingrepp tillgängliga. Men det kostar fortfarande. Inte klokt egentligen. Kvinnor i Europa och USA förminskar blygdläpparna, när tjejer i många andra delar av världen knappt får går i skolan och ofta blir mammor redan som tonåringar. Tänk så många tjejer som hade fått gå i skolan för de 200.000 kr som Janes skönhetsoperationer hittills kostat.

Seglora Smedja snabb med att kalla bloggportalen Dagens Kyrka konservativ

Jag har ganska konsekvent slutat blogga om svenskkyrkliga företeelser. Dels för att jag inte tycker att jag har något (mer) att tillföra debatten, dels för att jag inte känner mig så värst svenskkyrklig längre. Har varit borta från Sverige för länge. Min kyrklighet de senaste arton åren har varit i följande ordning: anglikansk (England), Ekumenisk hemgrupp (Gabon), anglikansk/reformert (Oman), anglikansk (Syrien) samt reformert (Nederländerna).
Med andra ord; jag känner med ganska bred.

Det kan man inte alltid säga om Svenska Kyrkan och speciellt inte debatten inom den. När jag började blogga för några år sedan försökte jag driva en annan linje, en bredare, men det fick inte så mycket uppmärksamhet jag hade hoppats få och samtalet kom aldrig riktigt igång. Jag tröttnade på min egen röst och slutade blogga aktivt om svenskkyrkliga frågor.
Bloggportalen Dagens Kyrka bildades ganska nyss som en reaktion på den snedvridna debatten. Den vill värna om mångfald och hittills rymmer portalen bloggare med ganska varierande åsikter.
Den är bred och det är intressant ("på mångfalden känner vi igen vår kyrka", skriver de på förstasidan). Flera av bloggarna har jag också följt under flera år, med stor behållning, och några är nya för mig.

Seglora Smedja, vars polemik delvis var en orsak till att Dagens Kyrka bildades (om jag har uppfattat det rätt) är dock ganska snabb med att stämpla bloggportalen som konservativ. På något annat sätt kan man inte tolka orden: "...Dagens Kyrka är även namnet på en bloggportal med konservativa bloggare som Dag Sandahl och Håkan Sunnliden..."
I ett kort twittersamtal jag hade med Seglora Smedja var de väldigt snabba med att påpeka att jag hade felciterat dem (vilket jag hade och även tog tillbaka), men valde att inte reagera alls när jag (och Gabriel Fjellander, en av Dagens Kyrkas grundare) frågade om de trots allt såg Dagens Kyrka som en konservativ bloggportal. Jag tolkar tystnaden som att jag har uppfattat dem rätt. De vill inte dementera det via twitter i alla fall.
Det är tydligt (även i kommentarerna) att man låter portalens mest kända bloggare bestämma dess "färg". Jag vet inte heller hur jag ska tolka att de länkar till alla de refererar till i texten, men inte till Dagens Kyrka (det skriver dess URL, men väljer, jag antar medvetet, att inte lägga in en länk i texten). Hmm...

En av bloggportalens bloggare reagerar så här: "Oops! Där blev jag en konservativ kristen bloggare. Bra. Då kan ni stoppa in mig i ett fack och sluta läsa."

Det går inte låta bli undra om detta är Seglora Smedjans sätt att redan på förhand stämpla bloggportalen som konservativ för att slippa ta hänsyn till den (ungefär: "den är ju konservativ så då har man orsak till att strunta i den...")
Tråkigt för den svenskkyrkliga debatten om en ny debattpartner utsätts för kvävningsförsök i sin linda av motståndaren.

Men låt oss inte vara pessimistiska! Vi som är bredkyrkliga och längtar efter nyanser gillar när det händer saker som tar hänsyn till våra behov. Jag tror att Dagens Kyrka kan tillföra något.
--------------------------------------

Uppdatering 19 april 2012


Seglora Smedja har reagerat, om än inte på denna blogg (de undviker tydligen konsekvent "motståndares" bloggar). De tycker att "vi" (alltså de inom och utom Dagens Kyrka) överreagerar (de använder ord som "det blir ett herrans liv" och "vi" driver en "ickefråga". Seglora Smedjas satirtecknare skrev dessutom på Twitter "gör inte för stor grej av det här".
Om det är en ickefråga (dvs att bli kallad konservativ när man inte alls är det) får faktiskt de berörda bloggarna svara på. Jag har inte mer att tillföra debatten, tror jag.
Dessutom upplevde jag tonen i kommentaren på Segloras smedjas inlägg, se ovan, som nästan otrevlig.
Jösses, tänkte jag, vad har jag gjort? Sagt min mening? Sagt hur jag tolkade det hela?
Och jag kanske har helt fel. Seglora Smedja kanske välkomnar Dagens Kyrka, som de påstår, men kanske inte har lyckats visa så bra. I så fall tar jag tillbaka det jag har sagt inlägget om att de försöker hitta en orsak att inte ta med Dagens Kyrka i debatten.

Om det är en stor grej jag gör vet jag inte. Jag har haft ungefär 30 hits på detta inlägg. Det är väldigt LITE i bloggvärlden (många av de som läste är de som alltid läser mig, tex Facebookvänner som länkar vidare).
Jag är ganska nöjd att jag inte längre deltar i den svenskkyrkliga debatten.

--------------------------

En sak till:
Allt detta fick mig faktiskt att undra; hur ska man som bloggare vara för att inte räknas som konservativ eller för att Dagens Kyrka ska räknas som bred? Enligt Seglora Smedjas syn, alltså.
Det räcker tydligen inte att man tex är för prästvigda kvinnor eller samkönade äktenskap. Eller att man skriver ur ett befrielseteologiskt perspektiv (som på min tid i Sverige verkligen var vänster).

The Passion 2012 Rotterdam Stor succé

Påsken är över men jag går tillbaka till passionshistorien. Holländsk TV har för andra året i rad gjort en egen version av the Manchester Passion, dvs passionshistorien gestaltad med hjälp av modern popmusik.
Även detta år en succé som överträffade förra årets, då i min hemstad Gouda. 20 000 i publiken, 1,7 miljoner vid TVn. Holländska städer och artister lär stå i kö för att få arrangera The Passion 2013.

Jag måste få visa klipp.
Judas förråder Jesus. Fantastiskt framfört. Man behöver inte vara så haj på holländska för att ta del av dramatiken.
Jag njuter:



 Tänk om svensk TV skulle våga sig på att göra något sådant här. Det finns tillräckligt med bra svenska poplåtar för att lyckas gestalta passionshistorien tror jag.

 Och en scen till (kronologiskt före förra klippet).
Judas kämpar med sitt tvivel. Gör han rätt eller fel? Gestaltat med hjälp av en av Hollands mest kända sångnummer; Andre Hazes Bloed, zweet en tranen (blod, svett och tårar). En rätt så smörig sång i original, och söndersjungen på holländska fotbollsmatcher, men här i sitt rätta element och i rockig musikdräkt. Och titeln är ju biblisk egentligen. Så det fungerar.
Just den här scenen har blivit berömd för sin kameradragning. Ca 17 sekunder in i klippet går kameran från att följa Rotterdams skyline och gör en 90 graders vändning, nedåt och på Judas som ligger på kanten högt uppe på en skyskrapa. Man får nästan svindel.

Glad Påsk!

The Passion 2012 - I år i Rotterdam

Holländsk TV tvekar inte att sända version nummer 2 av The Manchester Passion (BBC-produktion), passionshistorien i modern popversion, i kväll. Denna gång från Rotterdam.
Förra året var första gången, och allt skedde i min egen stad, Gouda. Jag var där, på torget, framför det gamla stadshuset och glömmer det inte. En fantastisk upplevelse. Det var 20 grader varmt och 20 000 pers på torget, 1 miljon vid TVn.
Jag får fortfarande gåshud när jag tittar på scenen från korsfästelsen och speciellt den suggestiva musiken när korset bärs in på torget. Jag fick frågan från holländske TV-producenten över Twitter om detta inte skulle vara något för Stockholm. Jodå, sa jag, men tyvärr skulle Svensk Television aldrig våga sända det, eftersom SVT är så rädd för allt "religiöst".

Korsfästelsen i The Passion Gouda 2011:

En Konstnärlig Ådra?

Jag vet inte. Jag har alltid gillat att teckna och måla.
Sedan tre år går jag varje måndag morgon på kurs. Perfekt sätt att börja veckan på och oerhört bra för fantasin. Som jag har nytta av bland annat när jag skriver.
Här är några alster:

Halva himlen

Även om USA lyckas få fram maktpersoner som ger en skrämselhicka, så här på Kvinnodagen (som han den där Santorum, eller vad han heter), så finns det ju andra som har en del gott att säga.
Som New York Times kolumnisten Nick Kristof och hans fru Sheryl WuDunn.
Boken Half the Sky är en omtumlande och hemsk redogörelse om kvinnoförtryck världen över. Och samtidigt hoppfull, läsaren får också se hur kvinnor tagit sig ut ur förtrycket.

På svenska heter boken Halva Himlen och är utgiven av Daidalos.

I båda fallen syftar titeln på ett kinesiskt ordspråk som säger att "kvinnor håller upp halva himlen."

Jag har recenserat här.

Hama, Syrien

Hamas berömda vattenhjul (Norias).

Maj 2003.

En annan tid, till synes en annan värld.

Gud, vad ska jag göra med all den sorg jag känner över allt som händer i Syrien nu?

He is here

Yes!

He is here. With me.

Hemma igen

Hemma igen. Jag har varit ute och flugit och farit i februari. Dels en helg i Göteborg för Bokmässans bloggambassadörer och sedan en veckas skidåkning i "vår" lilla by i Österrike. Toppen, förutom att "vårt" hotell alltmer börjar likna Fawlty Towers (inkl dåligt med varmvatten två dagar). Nästa år har vi bokat in oss i en annan lägenhet.

Vansinnigt mycket snö, har aldrig sett så mycket, men oroa er inte, ingen av oss gjorde en "Johan Friso" (nytt talesätt bland holländarna som syftar på att åka offpist trots lavinvarning 4, så som holländske prinsen gjorde, han som nu antagligen är hjärndöd). En tragisk historia, givetvis, men inga holländska tidningar vågar skriva att prinsen och hans kompisar var oförsiktiga. Inga experter rekommenderar offpiståkning när det är lavinvarning 4. (Även Expressen faller i denna fälla, och försöker skylla på skidorten som marknadsför sig som "offpistparadis". Fånigt av Expressen, offpist har alltid varit riskfyllt, det dör folk i laviner varje år, men det är fallskärmshoppning också. Och annat).

Hemma i vardagen igen, med brevbärarjobb och allt. I allt inbegriper jag att jag smått chockerande fått respons från ett förlag på mitt romanmanus. Inget ja, men heller ingen refusering, utan en uppmaning att skriva om. Så jag har massa jobb framför mig! Glädjande, men omtumlande, eftersom jag i ren besvikelse över alla intetsägande refuseringarna som jag fått sedan oktober hade bestämt mig för att lägga skrivandet på hyllan och satsa på bokbloggandet. Åtminstone till efter bokmässan.

På besök i bokmässans hjärta

I helgen var jag på kortvisit i Göteborg och besökte Bokmässans hjärta. Mer om det här.
Lite avundsjuk var jag på alla som får jobba med Bokmässan året runt. Mysiga och engagerade människor som verkligen brinner för att göra Bokmässan så bra som möjligt.

Alla vi bloggambassadörer 2012 på en och samma bild

Utsikt över Korsvägen från lyxigt rum
på 10:e våning på Hotel Gothia Towers

Brevbäreri och Göteborg.

Först ska jag jobba en runda, förhoppningsvis inte så länge, eftersom det är mindre post på fredagar. Jag har verkligen valt allra bästa veckan att börja som brevbärare. Superkallt. Holländarna förbereder sig för en helg på skridsko. Men inte jag.
Jag ska till Göteborg, flyger i eftermiddag. Först en dag hemma i stugan och hos föräldrarna, sedan på söndag bär det av till Göteborg och Bokmässan inspirationsträff för bloggambassadörerna. Natt på hotell, middag, och hela måndag förmiddag ägnar vi oss åt bokmässan. Lär veta allt om den när jag åker hem till Holland igen på måndag kväll.

Jag kommer blogga lite om inspirationsträffen på min bokblogg.

Blogg- och länktips

Lite så här på morgonkvisten; några blogg- och länktips.

Först; min gamla ungdomskompis Malin har börjat blogga. I köket hos Malin handlar inte bara om mat, utan personligare dyker också upp i köket. Hennes man Håkan, som var vår ungdomsledare i kyrkan en gång i tiden, är pastor sedan många år, och har konst som hobby. Hans alster kan man se här.

Min favoritteolog Tim Wright (eller NT Wright som han ofta också kallas), han som gjorde något så ovanligt som att lägga ned biskopsstaven för att åter träda in i den akademiska världen, har kommit ut med en ny bok; Simply Jesus (hans tidigare Simply Christian har blivit en av mina käraste ägodelar, jag återkommer ofta till den). I går damp den ned i min brevlåda, tack Amazon.de för att ni skickar portofritt till Holland! Ska läsa med intresse. Det går att höra Tim Wright prata om Simply Jesus här (där han jämför Jesus med the Perfect Storm). Även om några av hans böcker är svårt akademiska, dvs svårlästa, så kan han lägga in en helt annan växel och skriva för vanliga lekmän. Simply Christian är en bra exempel, men också Surprised by Hope

Som föreläsare är han alltid intressant, mycket humor och livligt bildspråk. Det finns många föreläsningar på NT Wrightpage.
Simply Jesus går också att beställa genom Adlibris. och Bokus







Och så har Birger (som kanske inte har så mycket gemensamt med Wright mer än skägget, men som jag tror skulle finna hans böcker intresseranta) skrivit ett öppet brev till Lewi Pethrus (jag har för mig att han har skrivit något liknande förut, men jag kanske har fel, han är ju en mycket produktiv bloggare).

Jag citerar:

"Den där barmhärtigheten och mänskligheten som du talade om när partiet startades har de där gossarna sopat bort. Ett mänskligare Sverige är enligt Odell, Hägglund och Attefall att minska ersättningen för den som är sjuk och döende. Hej och hå. Vi andra som är friska och krya har i alla fått mer. Den som har, skola vara givet, är det nya budskapet. Så kan man missbruka arvet av en grundare!
 Vi måste sänka ersättningen för de sjuka, sa Hägglund, Odell och Attefall. Och dom gjorde det. Som om dom inte har några som helst kunskaper om vad du kämpade för! Dom kallar det jobbpolitik. Det betyder att de vill tvinga sjuka, halta och lytta att ta sig i kragen och skaffa ett jobb som inte finns.
Att det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike, har dom nog inte klart för sig. Det är liksom inte ditt gamla partis idé längre. Det är så att säga tvärtom. Den som har skola vara givet."

Jag läser och småler och tänker; äntligen någon som har fattat. Inte så att Pethrus var helt ofelbar, men ändå. Ni fattar!

Efterlysning - läsvärd modern nordisk litteratur

Eftersom temat för bokmässan 2012 är Norden och nordisk litteratur tänkte jag, som en av bokmässans bloggambassadörer, (bokbloggen), att det är dags att uppdatera sig på god nutida nordisk litteratur. Jag är rätt nollställd på detta område, anglofil som jag är.

Så jag vill gärna ha tips för att sammanställa en läslista.
Skriv om dina favoriter i kommentarerna.

En liten nyhet....

Det är inte jag på bilden.
Ska uppdatera med ett
riktigt foto senare!

En liten nyhet, bara, för er stackare som följer denna hopplöst ouppdaterade blogg; jag har fått ett jobb. Bör kanske tillägga att jag inte har jobbat på allvar sedan vi lämnade England någon gång i mitten av 90-talet.
Ett litet jobb, bara 6 tim/vecka, men jag vill inte har mer. Går bra att kombinera med skrivandet, bloggandet och familjen.

Som vad? Brevbärare! Nära hemma. Flexibelt! Ute i friska luften. Man rör på sig.
Får se om det är så perfekt som det verkar. Jag börjar på torsdag.