Tänker på de 48% som sa nej i Turkiet. Det är väldigt många turkar som sagt nej.
Och jag undrar vad ska hända nu.
söndag 16 april 2017
Turkiet- majoritetens diktatur - Blogg100 -Dag 47
lördag 15 april 2017
fredag 14 april 2017
torsdag 13 april 2017
Sugen på fotografering igen - Blogg100 - Dag 43
Jag har blivit så sugen på att fotografera igen. Men då behöver jag en ny kamera. Får nog börja skramla till en. Jag vet bara inte vilken modell av de nya hippa digitalkamerorna jag vill ha. (Alltså en systemkamera man man byta objektiv på). Och så vill jag att den ska ha wifi så att man kan ladda upp fotona snabbt på nätet.
När jag var i tjugoårsåldern köpte jag en Pentax ME Super (vet fortfarande vad den hette), för min första ordentliga lön från ett sommarjobb. Den har jag inte använt sedan digitalkamerorna kom. Eller så var det för att barnen kom, med småbarn orkade jag inte släpa på en systemkamera med objektiv och blixt och allt. Nu är barnen sedan länge självgående, så kanske är det dags att investera.
Har någon tips om en bra systemkamera? Gärna under 10 000 kronors-strecket...
När jag var i tjugoårsåldern köpte jag en Pentax ME Super (vet fortfarande vad den hette), för min första ordentliga lön från ett sommarjobb. Den har jag inte använt sedan digitalkamerorna kom. Eller så var det för att barnen kom, med småbarn orkade jag inte släpa på en systemkamera med objektiv och blixt och allt. Nu är barnen sedan länge självgående, så kanske är det dags att investera.
Har någon tips om en bra systemkamera? Gärna under 10 000 kronors-strecket...
tisdag 11 april 2017
Sorgsna återblickar - Deir Mar Musa - Syrien - Blogg100 -Dag 42
Det här blogginlägget har jag redan återvunnit en gång.
Jag blir väldigt sorgsen när jag läser om detta minne från Syrientiden. Deir Mar Musa var en väldigt speciell plats och fader Paolo var en väldigt speciell man.
Han blev till slut utvisad från Syrien på grund av sin regimkritik, men återvände över gränsen från Turkiet och begav sig till Raqqa för att försöka få gisslan fri.
Gisslan som var tagna av en ny, dittills rätt så okänd extremistisk sunnimuslimsk grupp.
IS.
Sedan dess är han försvunnen, förmodligen direkt mördad av IS.
------
Lika aktuell nu som då:
Det är en angelägen fråga, dialogen mellan muslimer och kristna, speciellt på "hemmaplan", i Mellanöstern.
En plats och speciellt en man, börjar få mer och mer uppmärksamhet för sitt arbete.
Det är klostret Deir Mar Musa i Syrien och dess grundare fader Paolo. Detta unika ställe, ca en timmes resa från Damaskus, ligger på gränsen till öknen. En kloster som bokstavligen klamrar sig fast på bergssidan. Dess kyrka är unik i sig, med freskomålningar som har överlevt lång tid när kyrkan var övergiven och inte ens hade tak. Läs mer på deras egen hemsida. Fader Paolo "återupptäckte" Mar Musa och blev så betagen att bestämde sig för att restaurera kyrkan. Sedan växte det och blev en kloster med både munkar och nunnor, och en växande skara besökare från hela världen. En fascinerande man, mycket engagerad och karismatisk.
En fridfullt ställe, fyllt av bön och andlighet. Även våra ickekristna vänner kan hålla med om att platsen är speciell.
Jag blir väldigt sorgsen när jag läser om detta minne från Syrientiden. Deir Mar Musa var en väldigt speciell plats och fader Paolo var en väldigt speciell man.
Han blev till slut utvisad från Syrien på grund av sin regimkritik, men återvände över gränsen från Turkiet och begav sig till Raqqa för att försöka få gisslan fri.
Gisslan som var tagna av en ny, dittills rätt så okänd extremistisk sunnimuslimsk grupp.
IS.
Sedan dess är han försvunnen, förmodligen direkt mördad av IS.
------
Lika aktuell nu som då:
Det är en angelägen fråga, dialogen mellan muslimer och kristna, speciellt på "hemmaplan", i Mellanöstern.
En plats och speciellt en man, börjar få mer och mer uppmärksamhet för sitt arbete.
Det är klostret Deir Mar Musa i Syrien och dess grundare fader Paolo. Detta unika ställe, ca en timmes resa från Damaskus, ligger på gränsen till öknen. En kloster som bokstavligen klamrar sig fast på bergssidan. Dess kyrka är unik i sig, med freskomålningar som har överlevt lång tid när kyrkan var övergiven och inte ens hade tak. Läs mer på deras egen hemsida. Fader Paolo "återupptäckte" Mar Musa och blev så betagen att bestämde sig för att restaurera kyrkan. Sedan växte det och blev en kloster med både munkar och nunnor, och en växande skara besökare från hela världen. En fascinerande man, mycket engagerad och karismatisk.
Deir mar Musa var en av våra favoritplatser i Syrien, vi har besökt klostret ett antal gånger. Man kan också övernatta, men det gjorde vi aldrig, pga av närheten hem till Damaskus.
En fridfullt ställe, fyllt av bön och andlighet. Även våra ickekristna vänner kan hålla med om att platsen är speciell.
På bilden ser ni fader Paolo tillsammans med delar av min familj.
Mer om Mar musa finns att läsa i Aftonbladet, Kyrkans Tidning (Göteborgs stiftssida nr 01/07),
måndag 10 april 2017
"I want to die as myself" - Blogg100 - Dag 41
(Visst kan man återvinna blogginlägg? Jovisst. Den här är fyra år gammal och jag gillar den fortfarande):
Jo, vem vill inte det.
Ibland poppar ord ur filmer och böcker ut och fastnar. Riktigt djupt.
Under jullovet såg jag filmen Hunger Games på DVD och läste sedan i raskt takt alla tre romanerna i trilogin Hungerspelen av Suzanne Collins (jag recenserar böckerna här).
Jag har varken velat läsa böckerna och se filmen eftersom jag tyckte grundidéen; att ungdomar tvingas ha ihjäl varandra i ett slags gladiatorspel i en dystopisk framtid, var motbjudande.
Men jag gav med mig. Och insåg ganska snabbt att grundidéen egentligen var en helt annan och att både böckerna och filmen aktualiserar livsviktiga frågor som är det rätt att hämnas och är våld någonsin berättigat och kanske framför allt:
Hur förblir jag mig själv (slarvigt översatt) i en våldsam och grym omvärld?
För vi behöver inte förflytta oss till fiktionen för att en sådan fråga ska bli levande. Det finns tillräckligt med grymhet i vår egen värld.
Älskade både filmen och böckerna bör jag kanske tillägga.
I Hungerspelen får vi följa två av deltagarna i spelen; Katniss, berättelsens jag, en sextonårig tjej med ganska tjurigt humör och en rätt så kantig personlighet, samt Peeta, hennes jämnårige skolkamrat, som Katniss aldrig tyckt så värst mycket om. Kanske främst för att Peeta är bagarson och aldrig riktigt varit fattig, medan hon själv har både farit illa och svultit, efter det att fadern dog i en gruvexplosion och modern blivit svårt depressiv efter det.
Peeta är charmig och är bra på att prata, men i grunden en ganska fridsam person som vet att han inte kommer att ha en chans i Hungerspelen (där 24 ungdomar ska slåss mot varandra tills bara en återstår, mer om själv historien i min recension). Att han dessutom är hemligt kär i Katniss, och livrädd för att han ska tvingas döda henne om de bara är de två kvar, gör det inte enklare.
På kvällen innan de fruktansvärda spelen ska börja, sitter de och pratar och försöker lugna varandra. Peeta säger:
Han vet att han ska dö, men han vill dö utan att förlora sin värdighet.
Och det var orden som grep tag i mig. Ibland behövs det en grym saga för att man ska haja till och stanna upp.
För visst gäller det oss också: Hur förblir jag mig själv? Hur behåller jag min värdighet?
Även om jag inte utsätts för livsfara, så är det ändå värt att tänka på när mycket otäckt kryper inpå oss; främlingsfientlighet, ekonomiska kriser, klimatkris...
Jo, vem vill inte det.
Ibland poppar ord ur filmer och böcker ut och fastnar. Riktigt djupt.
Under jullovet såg jag filmen Hunger Games på DVD och läste sedan i raskt takt alla tre romanerna i trilogin Hungerspelen av Suzanne Collins (jag recenserar böckerna här).
Jag har varken velat läsa böckerna och se filmen eftersom jag tyckte grundidéen; att ungdomar tvingas ha ihjäl varandra i ett slags gladiatorspel i en dystopisk framtid, var motbjudande.
Men jag gav med mig. Och insåg ganska snabbt att grundidéen egentligen var en helt annan och att både böckerna och filmen aktualiserar livsviktiga frågor som är det rätt att hämnas och är våld någonsin berättigat och kanske framför allt:
Hur förblir jag mig själv (slarvigt översatt) i en våldsam och grym omvärld?
För vi behöver inte förflytta oss till fiktionen för att en sådan fråga ska bli levande. Det finns tillräckligt med grymhet i vår egen värld.
Älskade både filmen och böckerna bör jag kanske tillägga.
I Hungerspelen får vi följa två av deltagarna i spelen; Katniss, berättelsens jag, en sextonårig tjej med ganska tjurigt humör och en rätt så kantig personlighet, samt Peeta, hennes jämnårige skolkamrat, som Katniss aldrig tyckt så värst mycket om. Kanske främst för att Peeta är bagarson och aldrig riktigt varit fattig, medan hon själv har både farit illa och svultit, efter det att fadern dog i en gruvexplosion och modern blivit svårt depressiv efter det.
Peeta är charmig och är bra på att prata, men i grunden en ganska fridsam person som vet att han inte kommer att ha en chans i Hungerspelen (där 24 ungdomar ska slåss mot varandra tills bara en återstår, mer om själv historien i min recension). Att han dessutom är hemligt kär i Katniss, och livrädd för att han ska tvingas döda henne om de bara är de två kvar, gör det inte enklare.
På kvällen innan de fruktansvärda spelen ska börja, sitter de och pratar och försöker lugna varandra. Peeta säger:
"I want to die as myself. Does that make any sense? I don´t want them to change me in there. Turn me into some kind of monster that I´m not."
Han vet att han ska dö, men han vill dö utan att förlora sin värdighet.
Och det var orden som grep tag i mig. Ibland behövs det en grym saga för att man ska haja till och stanna upp.
För visst gäller det oss också: Hur förblir jag mig själv? Hur behåller jag min värdighet?
Även om jag inte utsätts för livsfara, så är det ändå värt att tänka på när mycket otäckt kryper inpå oss; främlingsfientlighet, ekonomiska kriser, klimatkris...
 |
| Katniss (Jennifer Lawrence) och Peeta (Josh Hutcherson) i Hunger Games |
Verklighetsflykt! -Blogg100 - Dag 40
Är du som jag, en person som ibland behöver verklighetsflykt?
Antagligen är du det, annars skulle det inte finnas någon marknad för alla feel-good romaner/filmer. Eller deckare/rysare/horror för den delen, för den som gillar det.Vissa dagar är behovet av verklighetsflykt större än andra dagar.
Som just nu, av förklarliga skäl. Först sörja några dagar även om man inte drabbats själv, sedan ta sig i kragen, "livet går vidare", vet ni, eller... ägna sig åt verklighetsflykt...
Häromveckan investerade jag i en ljudbok. Jag brukar inte göra det så ofta. Tycker det är för dyrt. Bor inte i Sverige så jag kan inte använda svenska Storytel...
Men jag ville så gärna läsa Simona Ahrnstedts senaste och kom fram till att en tia inte var så dyrt för en ljudbok ( tia, i € alltså!), Den inbundna varianten kostade nästan dubbelt så mycket.
 |
| foto: Anna-Lena Ahlström |
Jag gillade föregångarna, men den tredje i denna En Enda-trilogi, var lite annorlunda (och jag uppskattade verkligen det), huvudpersonerna var lite mer "vanliga människor", även om de rörde sig lite i överklassens periferi. Romance måste inte handla om rik överklass, Östermalmsmiljöer, mycket pengar och flärd, dyra middagar, inte ens snygga kläder dominerar i den här romanen. Erotiken saknas dock inte, och inte heller väl utmejslade karaktärer med mycket dolt i bagaget. Så det är fortfarande en riktigt bra Simona Ahrnstedt-roman.
Jag tycker allra bäst om En Enda Natt, med sedan kommer En Enda Risk, och En Enda Hemlighet ligger inte långt efter. Och jag vägrar tro att detta bara är böcker för kvinnor! Och har du nolltolerans för sexscener (det har inte jag men det hör inte hit!), så går det faktiskt att skumma förbi dem, böckerna innehåller så mycket drama att de skulle stå på egna ben utan sexscener (men de skulle bli rätt så mycket tråkigare...)
Alla tre rekommenderas varmt för alla som behöver verklighetsflykt just nu. Mer om Simona och hennes alster här. Simona, jag älskar dig och dina böcker!
Saxat från Forum om En Enda Risk:
En enda risk är den efterlängtade tredje delen i romancedrottningen Simona Ahrnstedts bästsäljande samtidsserie. En bladvändare fylld av kärlek, sex och spänning. Om två människor som är varandras motpoler men förs samman av ödet i ett vintrigt Norrbotten.
Ambra Vinter är journalist på Sveriges största kvällstidning. Knivskarp, kaxig och idealistisk. Dagarna före jul skickas hon ut på ett jobb som ingen annan vill ha. Till kylan, snön och det eviga mörkret i Kiruna. En stad som väcker upp plågsamma minnen från hennes förflutna.
Tom Lexington är före detta elitsoldat. Efter att ha överlevt en helikopterkrasch och fångenskap har han isolerat sig i skogen i Norrbotten. Traumatiserad och sviken har han bara ett mål: att vinna tillbaka kvinnan han förlorat till en annan.
Slumpen för två sårade personer i varandras väg. Medan Ambra arbetar med att slutföra sitt uppdrag och Tom försöker finna en mening med tillvaron, uppstår en oväntad attraktion. Mot bakgrund av polarnätter och norrsken ställs frågan på sin spets: kan man älska någon som man inte litar på?
lördag 8 april 2017
The World is a crowded place - Blogg100 - Dag 39
Bara ett Edward W Said-citat till:
Med tanke på att detta skrevs 1993 känns det ganska profetiskt.
In our wish to make ourselves heard, we tend very often to forget that the world is a crowded place, and that if everyone were to insist on the radical purity or priority of one´s own choice, all we would have would be the awful din of unending strife, and a bloody political mess, the true horror of which is beginning to be perceptible here and there in the re-emergence of racist politics in Europe, the cacophony of debates over political correctness and identity politics in the United States, and - to speak about my own part of the world - the intolerance of religious prejudice and illusionary promises of Bismarckian despotism, á la Saddam Hussein and his numerous Arab epigones and counterparts. (Edward W Said Culture and Imperialism 1993 s. xxiii)
Med tanke på att detta skrevs 1993 känns det ganska profetiskt.
A different view from an ex-ambassador - Blogg100 - Dag 38
Anfallet med kemiska vapnen i Syrien fortsätter att förbrylla mig. Varför skulle Assadregimen göra något så här dumt? Är de verkligen så dumma? (Att de är ganska onda tvivlar jag inte på, jag har hört för mycket hemska historier om civila i Syrien som fänglats och torterats, bekanta till mig... för att tro något annat). Vad skulle de vinna på detta? Inget, tror jag.
Jag misstänker att detta främst är en signal från Trump till Putin.
Anfallet är fruktansvärt, självklart. Men när Trump talar om dessa "beautiful children" (ja, vi gråter alla när vi ser filmen med den unge gråtande pappan med sina små döda tvillingar i famnen) som dött en plågsam död så är det lätt att att glömma att anfall mot Mosul, understödda av amerikanskt flyg, också skördar livet på"beautiful children", som haft oturen att befinna sig i IS-ockuperat område.
Min man tror inte att Assad ligger bakom anfallet. Jag tvivlar.
Storbritanniens fd. ambassadör i Syrien (han var där samtidigt som vi) tror som min man; Assad ligger inte bakom anfallet med kemiska vapnen i Khan Sheikhoun.
Jag misstänker att detta främst är en signal från Trump till Putin.
Anfallet är fruktansvärt, självklart. Men när Trump talar om dessa "beautiful children" (ja, vi gråter alla när vi ser filmen med den unge gråtande pappan med sina små döda tvillingar i famnen) som dött en plågsam död så är det lätt att att glömma att anfall mot Mosul, understödda av amerikanskt flyg, också skördar livet på"beautiful children", som haft oturen att befinna sig i IS-ockuperat område.
Min man tror inte att Assad ligger bakom anfallet. Jag tvivlar.
Storbritanniens fd. ambassadör i Syrien (han var där samtidigt som vi) tror som min man; Assad ligger inte bakom anfallet med kemiska vapnen i Khan Sheikhoun.
Det är vår-Trots allt - Blogg100 - Dag 37
Känner mig alltför ordlös för att kommentera idag.
Först anfaller USA Syrien.
Sedan sker det ett terrordåd i Sverige.
Som svensk och fd. bosatt i Syrien är det
bara för mycket.
I Nederländerna är det i alla fall vår.
Mina löjtnantshjärtan i min underbara lilla trädgård.
torsdag 6 april 2017
Desert on fire - Blogg100 - Dag 36
Läs den här artikeln från BBC om öknen som brinner.
Desert on fire.
Minns ni 1991, då Saddam Husseins trupper gjorde samma sak; satte eld på oljekällor i Kuwait.
Och 2003, då de satte eld på Iraks egna oljekällor.
Desert on fire.
Minns ni 1991, då Saddam Husseins trupper gjorde samma sak; satte eld på oljekällor i Kuwait.
Och 2003, då de satte eld på Iraks egna oljekällor.
The history book on its shelf
Is always repeating itself
bild SR
Kongo vs Syrien -Blogg100 - Dag 35
Nej, titeln betyder inte att jag vill spela ut två katastrofer mot varandra, på samma sätt som vissa (högerpopulister) spelar ut svaga grupper mot varandra. Funderar Trump verkligen på att invadera Syrien?
Jag vill bara citera Magda Gad, Expressens journalist i Irak:
Och jag kan bara tillägga med ett citat av Edward W Said, av många kallas postkolonialismens (alltså: postkolonialistisk teori) fader:
I rest my case.
Jag vill bara citera Magda Gad, Expressens journalist i Irak:
Jag har inte orkat kommentera det här på hela dagen. Jag vet faktiskt inte om jag orkar göra det nu heller. Jag mår bara illa. En amerikansk invasion mot Syrien?Verkligen?Efter det som hände i Irak, Libyen och Afghanistan?Irak fick sekteristiskt inbördeskrig och IS. Libyen blev en failed state med 1 000 krigsherrar. Och i Afghanistan dödas fler människor i dag än 2001. De har inte bara talibaner i dag, utan även IS – och de militära interventionerna har försämrat säkerheten i samtliga regioner. Låt oss övergå till en helt annan fråga. Om ett helt annat land. Kongo. En svenska mördades nyligen i Kongo. Hennes huvud har inte kommit hem. Bara hennes kropp. Kongo är det största kriget sedan andra världskriget. Ett krig med över sex miljoner döda och över två miljoner våldtagna och det bara fortsätter. Kvinnor och barn våldtas med knivar, automatkarbiner körs in i deras vaginor och skjuts av. Efter våldtäkterna tvingas de sitta på glödande kol. Eller så får de upphettade plastflaskor fastsmälta i huden, eller i underliven. Ibland huggs deras barn ihjäl med machetes framför deras ögon samtidigt som de gruppvåldtas. En kvinna våldtogs med sin mans avhuggna huvud liggandes på hennes bröst. Återstår då min fråga:Har USA någonsin funderat på att invadera Kongo?
Och jag kan bara tillägga med ett citat av Edward W Said, av många kallas postkolonialismens (alltså: postkolonialistisk teori) fader:
Even with its terrible failings and its appaling dictator (who was partly created by US policy two decades ago) were Iraq to have been the world´s largest exporter of bananas or oranges, surely there would have been no war, no hysteria over mysteriously vanished weapons of mass destruction, no transporting of an enormous army, navy and air force 7000 miles away to destroy a country scarcely known even to the educated American, all in the name of "freedom". (ur förordet, skrivet 2003 till klassiska Orientalism från 1978, s. XV)
I rest my case.
måndag 3 april 2017
Mitt köttfärssåsrecept! - Blogg100 - Dag 34
Jag hamnade i en knäpp diskussion på FB när jag kommenterade en video från Aftonbladet som handlade om hur man får det sista ur ketchupflaskan för att ha till barnens pasta.
Min reaktion (och några andras) var: ketchup till pasta? Ketchup i köttfärssåsen? Det har man ju inte, helt onödigt. Ketchup har massor av socker i sig, även lightvarianten (vår mindre söta variant här innehåller fortfarande 11 g socker per 100g, plus sötningsmedel!)
Fick givetvis reaktioner. För många var det helt omöjligt att laga köttfärssås utan ketchup.
Och jag började undra; vet svenskar inte hur man gör en supergod, busenkel köttfärssås från grunden?
Och Kalla Kulor förlag har nyss gett ut en köttfärssåsbok
Min reaktion (och några andras) var: ketchup till pasta? Ketchup i köttfärssåsen? Det har man ju inte, helt onödigt. Ketchup har massor av socker i sig, även lightvarianten (vår mindre söta variant här innehåller fortfarande 11 g socker per 100g, plus sötningsmedel!)
Fick givetvis reaktioner. För många var det helt omöjligt att laga köttfärssås utan ketchup.
Och jag började undra; vet svenskar inte hur man gör en supergod, busenkel köttfärssås från grunden?
Så här är mitt recept för 4 pers:
500 g mager nötfärs
2 stora lökar eller 3 små, eller mer om man gillar
två klyftor vitlök, eller mer om man gillar
kryddor, italienska, eller blandning av oregano, basilika, torkad persilja. Eller ännu bättre: färska kryddor (min oregano växer som ogräs i trädgården, jag vet inte hur det är i Sverige)
salt, peppar
ett par matskedar tomatpuré
en burk krossad tomat, utan tillsatser i form av kryddblandning, vitlök etc (de innehåller ofta socker!)
några droppar soja för att få fin brun färg på såsen (kan givetvis uteslutas om man vill att köttfärssåsen är gjord helt utan tillsatser... ja, sojasås är söt... men lite är okej.)
 |
| STEK...ordentligt med lök, vitlök, köttfärs, kryddor |
 |
| Rejäla klickar tomatpuré, en burk krossad tomat, skölj ur burken med lite vatten och häll detta vatten i såsen |
 |
| Låt allt koka ihop ordentligt till en krämig sås medan pastan kokar |
 |
| Servera med mycket parmesan, MEN INGEN KETCHUP!!! |
Och Kalla Kulor förlag har nyss gett ut en köttfärssåsbok
söndag 2 april 2017
23 år ihop! - Blogg100 - Dag 33
Värt att fira! 23 år som gifta. Firar med en god middag på en mysig restaurang.
Poldervandring- Blogg100 - Dag 32
Min favoritvandring:
En riktig poldervandring. Polder, alltså den mark människan tagit tillbaka från havet, just här minus 2 meter under havsytan, är det mest typiska nederländska landskapet. Förr länge sedan var det här torvmosse. Fortfarande är marken man går på torvmosse. När jag gick på denna stig idag mötte jag två joggare, och då skakar marken när de springer förbi. I närheten ligger ridskolan och marken gungar när hästarna galopperar förbi. Väldigt speciellt.
Prakthäggmispel - Blogg100 -Dag 31
torsdag 30 mars 2017
22 grader varmt! - Blogg100 - Dag 30
22 grader varmt i lilla Gouda idag! Fattar ni? Tjugotvå grader! Och det är inte ens april!
Det är inte första gången jag varit med om temperaturer över tjugo grader här i Nederländerna, men mars kan också var bitande kall. I Sverige talar vi om aprilväder, här talar man om marsväder. Generellt är april en trevlig vårmånad.
Ibland när folk frågar varför jag flyttade hit så brukar jag svara: klimatet!
Faktiskt.
Inte helt sant förstås, men det är verkligen så att våren kommer en månad tidigare här och hösten en månad senare. I maj kan det vara fullt sommarväder (utomhussimanläggningar brukar standard öppna här 1 maj) och det kan vara ända till början av oktober. Passar mig perfekt. Men högsommaren vill jag helst tillbringa i Sverige och då på västkusten. Inget går upp mot det!
Det är inte första gången jag varit med om temperaturer över tjugo grader här i Nederländerna, men mars kan också var bitande kall. I Sverige talar vi om aprilväder, här talar man om marsväder. Generellt är april en trevlig vårmånad.
Ibland när folk frågar varför jag flyttade hit så brukar jag svara: klimatet!
Faktiskt.
Inte helt sant förstås, men det är verkligen så att våren kommer en månad tidigare här och hösten en månad senare. I maj kan det vara fullt sommarväder (utomhussimanläggningar brukar standard öppna här 1 maj) och det kan vara ända till början av oktober. Passar mig perfekt. Men högsommaren vill jag helst tillbringa i Sverige och då på västkusten. Inget går upp mot det!
Stress - Blogg100 - Dag 29
Stress.
Upptäckte att jag skulle ha klart en kommenterar till en medstudents uppsatsutkast som till i morgon.
I morgon är jag fullt upptagen så det blev till att sitta nu på kvällskvisten. Nu är jag klar, men jag är inte nöjd med mig själv. Varför? För att jag aldrig gör något bra på kvällen. Jag är ingen kvällsmänniska, är inte alls skärpt då. Jag funderar bäst på morgonen och förmiddagen, vare sig det gäller litteraturläsning eller eget skrivande. Efter lunch börjar jag tackla av.
Men, men. Nu är det klart och det är skönt.
Upptäckte att jag skulle ha klart en kommenterar till en medstudents uppsatsutkast som till i morgon.
I morgon är jag fullt upptagen så det blev till att sitta nu på kvällskvisten. Nu är jag klar, men jag är inte nöjd med mig själv. Varför? För att jag aldrig gör något bra på kvällen. Jag är ingen kvällsmänniska, är inte alls skärpt då. Jag funderar bäst på morgonen och förmiddagen, vare sig det gäller litteraturläsning eller eget skrivande. Efter lunch börjar jag tackla av.
Men, men. Nu är det klart och det är skönt.
onsdag 29 mars 2017
Uppdatering Uppsats - Blogg100 - Dag 28
Jag har klart mitt andra utkast till kandidatuppsatsen! Jag hade en bra skypesession med min handledare idag och ser fram emot att få jobba vidare. Tack och lov för internet och det faktum att man kan läsa på distans. Det är fantastiskt!
Nu börjar det verkliga jobbet. Uppsatsen ska vara klar i mitten av maj.
Dessutom har jag precis anmält mig till en kurs i postkoloniala perspektiv till hösten. Vill alltså fördjupa mig ännu mer i denna breda, lite svårgreppbara teori, som givetvis inte bara har med litteraturvetenskap att göra.
måndag 27 mars 2017
Sommartid!! - Blogg100 -Dag 27
Egentligen vill jag inte ge mig in i den eviga sommartidsdebatten (förstår inte de som tycker det är så jobbigt att flytta fram klockan en timme varje mars...), men jag måste ändå säga att jag älskar när det blir sommartid. Våren (det vill säga ljuset på kvällen) får sig ett rejält språng framåt och plötsligt är det ljust till åttatiden på kvällen. Underbart.
Att här i Nederländerna har superväder just nu (15⁰ idag, det ska bli uppåt 20⁰ i morgon) gör inte saken sämre. Jag vill bara vara ute i trädgården.
Att här i Nederländerna har superväder just nu (15⁰ idag, det ska bli uppåt 20⁰ i morgon) gör inte saken sämre. Jag vill bara vara ute i trädgården.
söndag 26 mars 2017
Oops! - Blogg100 - Dag 26 I
Hoppade över dag 24 av misstag. Det var inte alls meningen.
Detta är ett helt onyttigt inlägg.
Jag ska läsa vidare om hybriditet.
Detta är ett helt onyttigt inlägg.
Jag ska läsa vidare om hybriditet.
lördag 25 mars 2017
torsdag 23 mars 2017
Då allt elände började - Blogg100 - Dag 23
Ju mer jag skriver på min uppsats ju mer övertygad blir jag.
Det elände som drabbar Mellanöstern, inklusive IS, började den dag man hittade olja under sanden i Wadi al-Uyon.
onsdag 22 mars 2017
Litteraturvärldskarta - Blogg100 - Dag 22
Alltså.
Den här kartan vill jag ha.
Romanen jag skriver kandidatuppsats om finns med.
tisdag 21 mars 2017
An African Summit - Without Africans - Blogg100 Dag 21
måndag 20 mars 2017
Vaccinationsmyter -Blogg100 - Dag 20
Jag har hamnat i en korkad diskussion på Facebook om mässlingsvaccin. Korkad eftersom jag är korkad nog att ge mig in i en korkad diskussion med korkade vaccinationsskeptiker.
Att en del är vaccinationsskeptiker kan jag liksom förstå, en aning, men jag förstår inte varför de ska använda sig av alternativa fakta och jag förstår inte varför de inte kan använda statistik på rätt sätt.
Som myten att nyvaccinerade smittar och att biverkningarna av vaccinet är mycket farligare än mässlingen och dess komplikationer.
Men det som irriterar mig mest är att de inte fattar att de utsätter andra för en risk när de inte vaccinerar sitt barn. De försöker utnyttja den höga vaccinationsviljan, som får till följd att mässling sällan förekommer, med andra ord; de tar en chans, surfar med i hemlighet på vaccinationsvågen. Och glömmer att andra, som har låg immunitet på grund av sjukdom och därför inte kan vaccineras, förlitar sig på samma faktum; låg förekomst av sjukdomen. Om fler vaccinationsvägrar utsätts dessa svaga grupper för ett allt större hot; mer utbredda mässlingsepidemier.
Att en del är vaccinationsskeptiker kan jag liksom förstå, en aning, men jag förstår inte varför de ska använda sig av alternativa fakta och jag förstår inte varför de inte kan använda statistik på rätt sätt.
Som myten att nyvaccinerade smittar och att biverkningarna av vaccinet är mycket farligare än mässlingen och dess komplikationer.
Men det som irriterar mig mest är att de inte fattar att de utsätter andra för en risk när de inte vaccinerar sitt barn. De försöker utnyttja den höga vaccinationsviljan, som får till följd att mässling sällan förekommer, med andra ord; de tar en chans, surfar med i hemlighet på vaccinationsvågen. Och glömmer att andra, som har låg immunitet på grund av sjukdom och därför inte kan vaccineras, förlitar sig på samma faktum; låg förekomst av sjukdomen. Om fler vaccinationsvägrar utsätts dessa svaga grupper för ett allt större hot; mer utbredda mässlingsepidemier.
Mala chili - Blogg100 - Dag 19
Att mala chili.
Jag förstår att folk använder pepparspray för att försvara sig.
Det här är rena biologiska krigsföringen. Jag fick knyta en handduk runt näsa och mun och jag som trodde att min chiliskörd från i höstas inte blev så bra, jag tyckte frukterna inte var så starka.
Jag hade fel.
lördag 18 mars 2017
Regndag - Blogg100 - Dag 18
Idag har det bara regnat. Jag har inte varit utanför dörren. Men den här bilden tog jag igår.
Eftervalsdebatt - Blogg100 - Dag 17
Igår var jag på eftervalsdebatt. Medbjuden av min politiskt aktive make. Han är aktiv inom Christen Unie, (litet kristdemokratiskt parti, de kallar sig "socialkristet parti") och deras "vetenskapliga institut" (fint ord för tankesmedja).
Jag känner mig alltid lite obekväm bland politiskt aktiva. De är ofta personer som är vältaliga, drivna och extremt sociala. Vilket jag, introvert bokläsare och skribent, inte är. Känner mig bortkommen och vet inte vad jag ska prata om med sådana människor-
Men igår var det trevligt. Det här är ett trevligt politiskt gäng. Partiledaren är allt det där jag sa; driven, social, vältalig, men han är också en god människokännare, som är intresserad av personen han träffar. Och han är en god skribent, har skrivit flera intressanta böcker, även romaner. Måste säga att jag gillar honom skarpt.
Debatten handlade om framtidsvisioner och inte om valresultat, inte heller om ifall partiet skulle bli inbjudet att ingå i en regeringskoalition och vad de i så fall skulle vilja uträtta där. Det gillade jag.
Talarna sade många intressanta saker och folk i salen fick ställa frågor. Diskussionen efteråt var även den givande.
Om det är så politik bedrivs, så gillar jag det.
Jag känner mig alltid lite obekväm bland politiskt aktiva. De är ofta personer som är vältaliga, drivna och extremt sociala. Vilket jag, introvert bokläsare och skribent, inte är. Känner mig bortkommen och vet inte vad jag ska prata om med sådana människor-
Men igår var det trevligt. Det här är ett trevligt politiskt gäng. Partiledaren är allt det där jag sa; driven, social, vältalig, men han är också en god människokännare, som är intresserad av personen han träffar. Och han är en god skribent, har skrivit flera intressanta böcker, även romaner. Måste säga att jag gillar honom skarpt.
Debatten handlade om framtidsvisioner och inte om valresultat, inte heller om ifall partiet skulle bli inbjudet att ingå i en regeringskoalition och vad de i så fall skulle vilja uträtta där. Det gillade jag.
Talarna sade många intressanta saker och folk i salen fick ställa frågor. Diskussionen efteråt var även den givande.
Om det är så politik bedrivs, så gillar jag det.
fredag 17 mars 2017
Valefterdyningar Nederländerna - Blogg100 -Dag 16
Dagen efter valet är det i Nederländerna som i många andra länder; det är som om luften gått ur lite. Dessutom blev det inte så enormt spännande, det stod snart klart att VVD, högerliberaler med premiärminister Rutte i spetsen, hade vunnit, trots att de förlorat ganska så många mandat (men inte alls så många som opinionsundersökningarna hade visat på). Det stora förlorarna var PvdA, arbetarpartiet, som nästan inte finns kvar, och som numera är mindre än SP, socialisterna. Eftersom PdvA förlorade med så mycket, var det många andra som vann. Det var helt enkelt många vinnare i det här valet. Och dit räknar man inte riktigt högerpopulistiska PVV, som visserligen vann 5 mandat, men det var mycket mindre än förutspått (i januari låg de på 30 mandat i undersökningarna, men fick 20). Och eftersom de andra partierna inte vill ingå i en koalition med PVV har de ändå inte någon makt. En del tror VVDs tillbakagång och PVVs framgång vändes när Rutte deklarerade att VVD, som ju ligger till höger, inte kunde tänka sig att sitta i en regering med PVV. Dessutom verkar Ruttes och regeringens, och lokala makthavares, tuffa attityd mot Turkiet, har gynnat VVD och inte PVV. Här bör jag tillägga att ett nytt parti kom in, DENK, ett "migrantparti", som många säger är Turkietvänligt, eftersom partiledaren är turk, men de lockade också många migranter av andra nationaliteter, till exempel från den stora gruppen som har sitt ursprung i Marocko.
"Mitt" parti (jag är inte nederländsk medborgare så jag får inte rösta), ett litet kristdemokratiskt parti, Christen Unie, som inte skulle komma in i andra kammaren om det fanns en fyraprocentspärr, med en tydlig "modern" och progressiv profil (bland annat en miljöpolicy som jag gillar), fick över 60 000 fler röster, men lyckades inte få ett sjätte mandat. Men många säger att det har stor chans att bli inbjudet i en regeringskoalition, eftersom VVD, två mittenpartier och Christen Unie skulle få majoritet. Andra säger att det stora segrarpartiet; Groen Links (grön vänster), med Trudeau-kopian Jesse Klaver, kommer att bli inbjudet. Undrar bara hur Klaver och Rutte ska kunna enas i miljöfrågor i så fall.
Eftersom Nederländerna inte känner till blockpolitik är det nu förhandlingar mellan partierna som gäller. Det kan ta lång tid innan en regering formas. Förra valet gick det på 54 dagar, vilket räknas som mycket snabbt. Ibland har det gått mer än ett halvår...
Att sätta sig vid förhandlingsbordet efter en tuff valkampanj är inte lätt. Plötsligt ska man vara vänner igen...
"Mitt" parti (jag är inte nederländsk medborgare så jag får inte rösta), ett litet kristdemokratiskt parti, Christen Unie, som inte skulle komma in i andra kammaren om det fanns en fyraprocentspärr, med en tydlig "modern" och progressiv profil (bland annat en miljöpolicy som jag gillar), fick över 60 000 fler röster, men lyckades inte få ett sjätte mandat. Men många säger att det har stor chans att bli inbjudet i en regeringskoalition, eftersom VVD, två mittenpartier och Christen Unie skulle få majoritet. Andra säger att det stora segrarpartiet; Groen Links (grön vänster), med Trudeau-kopian Jesse Klaver, kommer att bli inbjudet. Undrar bara hur Klaver och Rutte ska kunna enas i miljöfrågor i så fall.
Eftersom Nederländerna inte känner till blockpolitik är det nu förhandlingar mellan partierna som gäller. Det kan ta lång tid innan en regering formas. Förra valet gick det på 54 dagar, vilket räknas som mycket snabbt. Ibland har det gått mer än ett halvår...
Att sätta sig vid förhandlingsbordet efter en tuff valkampanj är inte lätt. Plötsligt ska man vara vänner igen...
onsdag 15 mars 2017
Valvaka - Blogg100 - Dag 15
Det är valvaka här i Nederländerna och det definitiva resultatet lär dröja eftersom allt räknas manuellt här.
Men enligt exitpoll behåller regerande VVD makten, trots att de tappat tio mandat, men det räknas ändå som seger eftersom de i opinionsundersökningarna legat runt 25 mandat med nu har fått 31.
PVV, Geert Wilders parti, gick fram 4 mandat, men det räknas ändå som en förlust, eftersom de legat mycket högre bara för några månader sedan.
De stora vinnarna är mittenpartierna, socialliberala D66 och kristdemokraterna, samt nederländska miljöpartiet Groen Links, (som gått från 4 mandat till 16), och den stora förloraren är socialdemokraterna, PvdA, som mer eller mindre sopats från banan och bara fått 9 mandat.
Paradoxalt nog verkar storgrälet med Turkiet har gynnat regerande VVD och premiärminister Rutte, inte Geert Wilders.
Den största vinnaren är demokratin. Valdeltagandet steg från 75% till 82%. Det har varit köer utanför vallokalerna och öppettiderna har förlängts. Det är något att vara stolt över.
Jag ska försöka hålla mig vaken ett tag till.
Men enligt exitpoll behåller regerande VVD makten, trots att de tappat tio mandat, men det räknas ändå som seger eftersom de i opinionsundersökningarna legat runt 25 mandat med nu har fått 31.
PVV, Geert Wilders parti, gick fram 4 mandat, men det räknas ändå som en förlust, eftersom de legat mycket högre bara för några månader sedan.
De stora vinnarna är mittenpartierna, socialliberala D66 och kristdemokraterna, samt nederländska miljöpartiet Groen Links, (som gått från 4 mandat till 16), och den stora förloraren är socialdemokraterna, PvdA, som mer eller mindre sopats från banan och bara fått 9 mandat.
 |
| Störst i Amsterdam: Grön Vänster och Jesse Klaver |
Den största vinnaren är demokratin. Valdeltagandet steg från 75% till 82%. Det har varit köer utanför vallokalerna och öppettiderna har förlängts. Det är något att vara stolt över.
Jag ska försöka hålla mig vaken ett tag till.
tisdag 14 mars 2017
Valspurt - Blogg100- Dag 14
Kvällen innan valet.
Partiledardebatten är precis över och nu analyseras det på alla kanaler.
Samtidigt har Nederländerna fortfarande jättegräl med Turkiet, även om det mest är Turkiet som står för utspelen just nu, här är Rutte mest cool, eller så är han så upptagen med valspurten att han inte har tid över för att reagera på Turkiets förfärliga utspel.
I morgon kväll ska jag valvaka. Kanske bloggar jag om det.
Partiledardebatten är precis över och nu analyseras det på alla kanaler.
Samtidigt har Nederländerna fortfarande jättegräl med Turkiet, även om det mest är Turkiet som står för utspelen just nu, här är Rutte mest cool, eller så är han så upptagen med valspurten att han inte har tid över för att reagera på Turkiets förfärliga utspel.
I morgon kväll ska jag valvaka. Kanske bloggar jag om det.
måndag 13 mars 2017
Val i Nederländerna - Blogg100 - Dag 13
Redan här skiljer sig det nederländska systemet från det svenska.
Det andra som är en stor skillnad är att generalstaterna totalt har 225 mandat, varav 150 mandat i andra kammaren. Alltså betydligt färre än i svenska riksdagen.
En tredje och viktig skillnad är att det inte finns någon spärr i andra kammaren, liknande den svenska fyraprocentsspärren. Det betyder att får ditt parti tillräckligt med röster för ett enda mandat så är du inne i kammaren. Vid förra valet var det 11 partier som fick mandat, varav fem har mindre än fem mandat. Bland dem fanns partier ganska okända för svensk politik; ett femtioplus-parti ("pensionärspartiet"), ett parti för djur (kämpar för bättre djurskydd) och ett högerkristet gammalreformert parti. Hade man haft fyraprocentsspärr hade dessa fem partier fallit bort.
En fjärde skillnad med svenska riksdagen och svensk politik är att blockpolitik är en totalt okänt begrepp här i Nederländerna. Det är koalitionsregeringar som gäller. Och de kan variera betydligt. Just nu är det en ganska udda koalition, VVD, högerliberalt, regerar ihop med PvdA, arbetarpartiet, nederländska socialdemokraterna.
Onsdagens val kommer att bli mycket spännande. I opinionsundersökningarna har regerande VVD, med ledaren och premiärministern Mark Rutte (uttalas just rutte och inte rytte, som jag ofta hör svenska journalister säga) och PvdA förlorat väldigt många mandat sedan förra valet, PvdA har mer än halverats, och VVD ligger nu runt 24 mandat precis som CDA, kristdemokraterna och PVV, högerpopulistiskt och under ledning av Geert Wilders (förnamnet uttalas INTE stjärt, som jag har hört i svensk radio och TV, utan sjeert, med långt e), som blivit ökänd på grund av att han är extremt islamkritisk, och helst vill förbjuda koranen.
Geert Wilders kommer aldrig att bli premiärminister, eftersom man bara får bilda regering om man har mer än 75 mandat, inga koalitionsregeringar som är i minoritet förekommer. Och ingen vill samarbeta med PVV, så Wilders kommer att finna sig i att bli vågmästare.
Vad som är intressant just nu är att det inte finns några stora partier längre, alla verkar ligga mellan tio och tjugofem mandat. En riktig uppstickare är Groenlinks, lite motsvarande svenska miljöpartiet, ledda av den unge och ganska karismatiske Jesse Klaver, som i opinionsmätningarna fyrdubblats (hade bara fyra mandat sist, står nu på ungefär sexton).
Och just nu har Nederländerna ett stort gräl med Turkiet, vilket gjort att utländska media blivit extra mer intresserade. Grälet verkar gynna både Rutte och Erdogan rent politiskt, som på var sitt håll vinner på att vara starkt kritisk mot den andre.
söndag 12 mars 2017
Rotterdam 1940 - Blogg100 - Dag 12
Liten historielektion för Erdogan och historielösa turkar.
Först vill jag påpeka, för att inte bli anklagad för att generalisera (se tidigare inlägg där jag varnar för det) i detta inlägg vänder jag mig bara till turkar och personer av annan nationalitet som händelsvis inte har historiekunskaper som är helt korrekta. Det är fullt möjligt att det finns brister, jag är inte heller expert på alla länders historia.
Men eftersom Turkiets president är sur för att han inte får valkampanja i Nederländerna, i Rotterdam för att vara exakt (i en folkomröstning som om han skulle vinna skulle ge honom en mängd odemokratiska rättigheter) och kallar nederländarna "naziarvtagare" (med reservation för översättningen, jag kan inte turkiska) så kan det vara på sin plats att ge en liten historielektion. I form av några bilder. Som inte visar Hiroshima. Utan Rotterdam i maj 1940. Bombat av nazisterna.
Slut på lektionen.
lördag 11 mars 2017
Nazistarvtagare - Blogg100 - Dag 11
Nazistarvtagare.
Jo, så sa han faktiskt. Erdogan. Till nederländarna. Som i sin tur bara gapar av förvåning och undrar om Erdogan verkligen kan europeisk historia så dåligt eller om han verkligen är så konfronterande.
Visserligen har Nederländerna dragit in landningstillstånd för ett plan med en minister som skulle besöka Nederländerna för att föra kampanj för Erdogan... och en del andra saker, men...
Att kalla nederländare för nazistarvtagare är nog något av det värsta man kan säga till en medborgare i ett land som led under nazisterna under andra världskriget. Det ligger väldigt djupt i folksjälen här, ilskan över vad tyskarna gjorde när de ockuperade Nederländerna. Många har fortfarande svårt för tyskar, men skulle aldrig drömma om att säga det offentligt.
Så vill du såra en nederländare riktigt ordentligt; kalla hen nazistarvtagare.
Det ska bli intressant att se hur grälet med Turkiet kommer att utveckla sig. Det är så stora nyheter här att det nästan överskuggar valspruten. Det är bara fyra dagar till valet. Det nederländska valet alltså, inte det i Turkiet.
Jo, så sa han faktiskt. Erdogan. Till nederländarna. Som i sin tur bara gapar av förvåning och undrar om Erdogan verkligen kan europeisk historia så dåligt eller om han verkligen är så konfronterande.
Visserligen har Nederländerna dragit in landningstillstånd för ett plan med en minister som skulle besöka Nederländerna för att föra kampanj för Erdogan... och en del andra saker, men...
Att kalla nederländare för nazistarvtagare är nog något av det värsta man kan säga till en medborgare i ett land som led under nazisterna under andra världskriget. Det ligger väldigt djupt i folksjälen här, ilskan över vad tyskarna gjorde när de ockuperade Nederländerna. Många har fortfarande svårt för tyskar, men skulle aldrig drömma om att säga det offentligt.
Så vill du såra en nederländare riktigt ordentligt; kalla hen nazistarvtagare.
Det ska bli intressant att se hur grälet med Turkiet kommer att utveckla sig. Det är så stora nyheter här att det nästan överskuggar valspruten. Det är bara fyra dagar till valet. Det nederländska valet alltså, inte det i Turkiet.
fredag 10 mars 2017
Hund - Blogg100 - Dag 10
Det här är vår hund. En havaneser på 2,5 år. Det bästa han vet är att få ligga i vår säng. Det får han göra tills husse går och lägger sig. Sedan måste han lägga sig i sin korg. Nu är han så smart att han har kommit på att om han lägger sig i sängen tidigare, alltså innan matte går och lägger sig, så får han ligga ännu längre.
Han är lite knasig vår hund. Han tittar på Tv. Ser allt. Skäller på djur, läskiga bovar som skjuter, folk som slåss, fotboll... Han kan till och med se filmer på mobilen. Knäpp. Men underbar.
torsdag 9 mars 2017
Valspurt - Blogg100 - Dag 9
Det är valspurt här i Nederländerna. På onsdag är det val. Ska jag vara ärlig är jag rätt trött på all politik just nu. Jag kan inte rösta eftersom jag inte är medborgare, ändå är jag rätt engagerad eftersom min man är politiskt aktiv. Så det blir lite dubbelt.
I morgon kommer en av partiledarna hit till vår stad, inte för att kampanja utan för att hålla föredrag, och då hoppas jag få se honom.
onsdag 8 mars 2017
tisdag 7 mars 2017
Uppsatsskrivbord - Blogg100 - Dag 7
Så här ser mitt uppsatsskrivbord ut. Och hunden. Slut på meddelandet.
Olja - Blogg100 - Dag 6
Missade blogga redan på dag 6. Jag vet inte om man kallar det att fuska om man skriver två inlägg på en dag. Men jag har ju inget val.
Jag glömde.
Jag är helt inne i att få ihop en forskningsöversikt till min kandidatuppsats, samtidigt som jag försöker få klart mitt romanråmanus. Var ska jag klämma in ett blogginlägg?
Vad uppsatsen handlar om? Ska fördjupa mig i det en annan dag.
Vad romanen handlar om? Ska fördjupa mig i det en annan dag.
Gemensam nämnare? Ja.
OLJA
Roten till allt ont...?
Jag glömde.
Jag är helt inne i att få ihop en forskningsöversikt till min kandidatuppsats, samtidigt som jag försöker få klart mitt romanråmanus. Var ska jag klämma in ett blogginlägg?
Vad uppsatsen handlar om? Ska fördjupa mig i det en annan dag.
Vad romanen handlar om? Ska fördjupa mig i det en annan dag.
Gemensam nämnare? Ja.
OLJA
Roten till allt ont...?
söndag 5 mars 2017
Magda - Blogg100 - Dag 5
Idag blir det inte mycket bloggat, har haft migrän och måste egentligen jobba med min uppsats. Migränen tillåter mig inte att formulera mitt syfte om varför jag vill analysera en roman av Abdelrahman Munif.
Maken har rest till Oman för att hålla i en tvåveckorskurs och jag är lite avundsjuk (underdrift...)
Men jag vill bara säga att jag följer den här kvinnans Facebooksida slaviskt.
Ja, hon skriver för Expressen också.
Hon är helt otroligt modig. Rapporterar från kriget i Mosul där nästan ingen rapporterar från, där de nästan inte finns någon hjälpverksamhet, bara soldater och civila. Krig, lidande, flyende människor...
Och några få ljusglimtar i bland. Jag lipade när jag såg Magda direktsända från en kyrka där de firade julgudstjänst för första gången på flera år, byn hade nyss blivit befriad från IS.
Magda, vill bara säga: Vi är många som uppskattar det du gör. Ta hand om dig.
Maken har rest till Oman för att hålla i en tvåveckorskurs och jag är lite avundsjuk (underdrift...)
Men jag vill bara säga att jag följer den här kvinnans Facebooksida slaviskt.
Ja, hon skriver för Expressen också.
 |
| Magda Gad. Expressens journalist i Irak. Bildkälla Wikipedia |
Hon är helt otroligt modig. Rapporterar från kriget i Mosul där nästan ingen rapporterar från, där de nästan inte finns någon hjälpverksamhet, bara soldater och civila. Krig, lidande, flyende människor...
Och några få ljusglimtar i bland. Jag lipade när jag såg Magda direktsända från en kyrka där de firade julgudstjänst för första gången på flera år, byn hade nyss blivit befriad från IS.
Magda, vill bara säga: Vi är många som uppskattar det du gör. Ta hand om dig.
lördag 4 mars 2017
Faran med att generalisera - Blogg100 - Dag 4
Jag tror att ett av det största hoten mot att vi ska kunna leva fredsamt tillsammans, även om vi är olika, är att vi generaliserar. Och med det menar jag grova generaliseringar.
Holländare röker på hela tiden, svenskar är blyga, engelsmän är artiga, amerikanerna är trevliga men ytliga, och för att göra det extremare; alla muslimer är extremister, alla kristna är totalt emot abort.
Efter många år utomlands har jag blivit försiktigare med generaliseringar, och om jag generaliserar är det endast inom familjen eller i en krets där jag vet vad den andre vet vad jag menar.
Jag har lärt mig att vi människor runt hela jorden är ganska lika; vi vill leva ifred, ha en bostad, ett jobb, kunna föda våra barn, se till att de får bra utbildning, vi vill att våra gamla ska få en värdig ålderdom. Vi vet att vi inte behöver vara vänner med alla våra grannar och kollegor, det räcker att respektera dem och var schysst i allmänhet.
De flesta vill inte ha krig, vill inte att bomber faller på dem, att deras barn inte har en framtid.
Det finns en liten klick maktgalna och pengagalna i världen som förstör det för andra. Som genom att så rädsla och sprida propaganda kan vi grannar att vända sig mot varandra, till och med familjemedlemmar mot varandra. Enligt min mening är kärlek till makt och rikedom roten till allt ont. Religion eller politiska uppfattningar (och då menar jag politiska uppfattningar i allmänhet, inte nazism eller rasistinfluerade uppfattningar eller liknande) är inte roten till ont, eller orsak till krig, men de båda kan användas som redskap i kampen för att få mer makt och rikedom.
Om vi skulle sluta generalisera och se mer till individen tror jag att världen skulle se annorlunda ut.
Holländare röker på hela tiden, svenskar är blyga, engelsmän är artiga, amerikanerna är trevliga men ytliga, och för att göra det extremare; alla muslimer är extremister, alla kristna är totalt emot abort.
Efter många år utomlands har jag blivit försiktigare med generaliseringar, och om jag generaliserar är det endast inom familjen eller i en krets där jag vet vad den andre vet vad jag menar.
Jag har lärt mig att vi människor runt hela jorden är ganska lika; vi vill leva ifred, ha en bostad, ett jobb, kunna föda våra barn, se till att de får bra utbildning, vi vill att våra gamla ska få en värdig ålderdom. Vi vet att vi inte behöver vara vänner med alla våra grannar och kollegor, det räcker att respektera dem och var schysst i allmänhet.
De flesta vill inte ha krig, vill inte att bomber faller på dem, att deras barn inte har en framtid.
Det finns en liten klick maktgalna och pengagalna i världen som förstör det för andra. Som genom att så rädsla och sprida propaganda kan vi grannar att vända sig mot varandra, till och med familjemedlemmar mot varandra. Enligt min mening är kärlek till makt och rikedom roten till allt ont. Religion eller politiska uppfattningar (och då menar jag politiska uppfattningar i allmänhet, inte nazism eller rasistinfluerade uppfattningar eller liknande) är inte roten till ont, eller orsak till krig, men de båda kan användas som redskap i kampen för att få mer makt och rikedom.
Om vi skulle sluta generalisera och se mer till individen tror jag att världen skulle se annorlunda ut.
fredag 3 mars 2017
European heartland - Blogg100 Dag 3
I slutet av april planerar vi att åka tillbaka till Tyskland och lite längre österut än där vi är nu. Då ska vi leka pilgrimer och göra en resa i Luthers fotspår; Wittenberg, Erfurt och Eisenach, ska vi bland annat besöka. Eftersom de flesta platserna man förknippar med Martin Luther ligger i före detta Östtyskland, ska vi också passa på att göra yngste sonen, som ska resa med oss, upplyst om den tid som vi var tonåringar i.
Kalla kriget, järnridån, Sovjet, kärnvapenhot.
Ni minns väl, ni som är födda på 60-talet och början av 70-talet?
torsdag 2 mars 2017
Tar inget för givet - Blogg100 Dag 2
Utan yttrandefrihet, ingen demokrati.
Jag har bott i flera länder utan demokrati. Det senaste var Syrien. Då en av världens grymmaste diktaturer, men med det mest vänliga invånare man kan tänka sig. Nu en krigszon och fortfarande en av världens grymmaste diktaturer.
Jag tror inte alla svenskar, eller andra västerlänningar för den del, speciellt inte de amerikaner som håller på Trump, riktigt förstår hur viktigt det är med yttrandefrihet. Man tar det för givet, en del kanske till och med ser det som något som mest liknar en fiende (i alla fall om man är politiker).
Nu bor jag i ett land med yttrandefrihet. Jag skriver på en blogg utan att vara rädd för att kallas "statens fiende". Jag skriver på en kandidatuppsats om en författare som förlorade sitt medborgarskap på grund av att han kritiserade sitt lands sätt att använda alla medel som började strömma in när man hittade olja, utan att jag riskerar något.
Men det är inget jag tar för givet.
För övrigt är jag bohusläning från början, globetrotter, kristen, mamma till tre barn, socionom, men numera hemmafru sedan mer än tjugo år, och snart har jag, förhoppningsvis, en kandidatexamen i litteraturvetenskap. Jag skriver uppsats om Cities of Salt, en romansvit av Abdelrahman Munif.
Sedan minst tio år är skrivande min stora passion, jag har alltid ett eller flera romanprojekt på gång. Just nu ett som mest utspelar sig i Mellanöstern. Ska berätta om detta en annan dag.
Jag har bott i flera länder utan demokrati. Det senaste var Syrien. Då en av världens grymmaste diktaturer, men med det mest vänliga invånare man kan tänka sig. Nu en krigszon och fortfarande en av världens grymmaste diktaturer.
Jag tror inte alla svenskar, eller andra västerlänningar för den del, speciellt inte de amerikaner som håller på Trump, riktigt förstår hur viktigt det är med yttrandefrihet. Man tar det för givet, en del kanske till och med ser det som något som mest liknar en fiende (i alla fall om man är politiker).
Nu bor jag i ett land med yttrandefrihet. Jag skriver på en blogg utan att vara rädd för att kallas "statens fiende". Jag skriver på en kandidatuppsats om en författare som förlorade sitt medborgarskap på grund av att han kritiserade sitt lands sätt att använda alla medel som började strömma in när man hittade olja, utan att jag riskerar något.
Men det är inget jag tar för givet.
För övrigt är jag bohusläning från början, globetrotter, kristen, mamma till tre barn, socionom, men numera hemmafru sedan mer än tjugo år, och snart har jag, förhoppningsvis, en kandidatexamen i litteraturvetenskap. Jag skriver uppsats om Cities of Salt, en romansvit av Abdelrahman Munif.
Sedan minst tio år är skrivande min stora passion, jag har alltid ett eller flera romanprojekt på gång. Just nu ett som mest utspelar sig i Mellanöstern. Ska berätta om detta en annan dag.
onsdag 1 mars 2017
Pennan på strupen - Blogg100 Dag 1
Jag har försökt mig på blogg 100 i ett par år nu, men lyckas aldrig ta mig i mål.
Hur svårt kan det vara?
Jag har lyckats gå i mål på NaNoWriMo (skriv en roman på 50000 ord på 30 dagar, världsvitt skrivarevent i november varje år) ett par gånger, så varför skulle jag inte lyckas skriva ett blogginlägg varje dag i 100 dagar?
Det är bra att ha pennan på strupen, då måste man skriva på bloggen varje dag.
När jag startade bloggen för tio år sedan skrev jag jättemycket, blogga var nytt, spännande, och man fick en chans att skriva något annat än bokmanus (som jag brukar syssla med). Men efter ett par år blev jag så trött på mig själv. Jag tyckte att jag skrev om samma saker om och om igen. Så det blev mindre och mindre.
Ska försöka igen.
Temat är yttrandefrihet. Jag kommer att skriva om det, holländska valet (jag bor i Holland), skrivande, litteraturvetenskap (jag håller på med min kandidatuppsats, så det kommer jag nog att skriva om), lite samhällsfrågor i allmänhet, trosfrågor...
Pennan på strupen, alltså.
I morgon ska jag presentera mig själv.
Hur svårt kan det vara?
Jag har lyckats gå i mål på NaNoWriMo (skriv en roman på 50000 ord på 30 dagar, världsvitt skrivarevent i november varje år) ett par gånger, så varför skulle jag inte lyckas skriva ett blogginlägg varje dag i 100 dagar?
Det är bra att ha pennan på strupen, då måste man skriva på bloggen varje dag.
När jag startade bloggen för tio år sedan skrev jag jättemycket, blogga var nytt, spännande, och man fick en chans att skriva något annat än bokmanus (som jag brukar syssla med). Men efter ett par år blev jag så trött på mig själv. Jag tyckte att jag skrev om samma saker om och om igen. Så det blev mindre och mindre.
Ska försöka igen.
Temat är yttrandefrihet. Jag kommer att skriva om det, holländska valet (jag bor i Holland), skrivande, litteraturvetenskap (jag håller på med min kandidatuppsats, så det kommer jag nog att skriva om), lite samhällsfrågor i allmänhet, trosfrågor...
Pennan på strupen, alltså.
I morgon ska jag presentera mig själv.
måndag 20 februari 2017
Trumps syn på Sverige - Inget nytt under solen
Jag bryter en lång bloggtystnad för att skriva om någon/något som jag egentligen inte vill skriva om för att jag är så INNERLIGT trött på att som har med Trump och Amerika att göra. Jag blir riktigt trumpen.
Speciellt sedan jag tänker på hur USA har blandat sig i Mellanösterns politik i åtminstone åttio år. På grund av OLJAN. Andra länder har också blandat sig i nämndas politik på grund av oljan, men nu ska vi tala en stund om USA.
Jag håller på skriva på min kandidatexamen i litteraturvetenskap och jag skriver om Abdelrahman Munif episka romansvit som börjar med Cities of Salt, som handlar om hur amerikanarna "invaderar" Saudiarabien för att leta efter olja. För lokalbefolkningen var det i alla fall en invasion. Munif skildrar i början av Cities of Salt hur en beduinstams by i en bördig wadi jämnas med marken för att det ska borras efter olja där.
Sedan amerikanska geologer och andra oljefolk på 1930-talet tog sina första steg i miljöer som få västerlänningar satt sin fot i har det varit samma visa, USA har ständigt lagt sig i, uppträtt som en riktig kolonialmakt. Och ingen amerikansk president är oskyldig, inte ens Obama.
Och därför blir jag så arg när amerikaner pekar finger åt Sverige och säger: "FAIL". Det är ju deras oreda vi har blivit tvungna att reda ut, tillsammans med ett antal andra länder i Europa, och inte att förglömma länderna i närområdet till Syrien som trots att tagit emot flest flyktingar. Det lätt att starta krig höger och vänster och sedan inte vilja ta ansvar för flyktingkrisen. Det är lätt att peka finger och säga "FAIL" när andra länder av humanitära skäl först vänder ut och in på sig och kämpar, för att till sist ge upp och stänga gränserna. Trump tycker väl att Europa ska bygga en mur precis som han vill mot Mexico. Det är lätt att glömma i sammanhanget att de som Trump vill stoppa är ekonomiska migranter, medan den största delen flyktingar som kommer från Syrien är flyktingar på grund av krig.
Lätt för Trump att peka finger. Han tror att USA ska klara sig på egen hand. Lite fracking och öppnande av kolgruvor och skit i miljöfrågor, så ordnar det sig säkert. Men det handlar ändå alltid om OLJAN.
Till sist, den Sverigesyn som Trump ger exempel på är inget nytt. Redan Eisenhower pekade tydligen finger åt "socialistiska" Sverige och sa "fail" eftersom Sverige hade påstått väldigt höga självmordssiffror (han kunde inte heller hantera statistik). USA var sura på Palme för att han kritiserade Vietnamkriget. Sedan dess har högerpolitiker i USA konstant använt Sverige som skräckexempel, antagligen för att ge en känga åt vänsterpolitiker i samma land som såg välfärdsstaten Sverige som en förebild.
Många är de svenskar som hamnat i samtal med amerikanare som varit övertygade om att Sverige var en kommunistisk lydstat, precis som Östtyskland, Polen och andra länder bakom järnridån (om de inte trodde att Sverige var en vackert alpland med god choklad och hål i osten). Många visste helt enkelt inte vad det var för skillnad på socialdemokrati och socialism/kommunism.
Så inget nytt under solen.
Och glöm inte. Väldigt många amerikaner röstade INTE på Trump. USA är en demokrati. Om fyra år kan de välja en annan president. Om två år kan de rösta in andra i sin Congress.
Det är väldigt många världen över som inte har den möjligheten.
Speciellt sedan jag tänker på hur USA har blandat sig i Mellanösterns politik i åtminstone åttio år. På grund av OLJAN. Andra länder har också blandat sig i nämndas politik på grund av oljan, men nu ska vi tala en stund om USA.
Jag håller på skriva på min kandidatexamen i litteraturvetenskap och jag skriver om Abdelrahman Munif episka romansvit som börjar med Cities of Salt, som handlar om hur amerikanarna "invaderar" Saudiarabien för att leta efter olja. För lokalbefolkningen var det i alla fall en invasion. Munif skildrar i början av Cities of Salt hur en beduinstams by i en bördig wadi jämnas med marken för att det ska borras efter olja där.
Sedan amerikanska geologer och andra oljefolk på 1930-talet tog sina första steg i miljöer som få västerlänningar satt sin fot i har det varit samma visa, USA har ständigt lagt sig i, uppträtt som en riktig kolonialmakt. Och ingen amerikansk president är oskyldig, inte ens Obama.
Och därför blir jag så arg när amerikaner pekar finger åt Sverige och säger: "FAIL". Det är ju deras oreda vi har blivit tvungna att reda ut, tillsammans med ett antal andra länder i Europa, och inte att förglömma länderna i närområdet till Syrien som trots att tagit emot flest flyktingar. Det lätt att starta krig höger och vänster och sedan inte vilja ta ansvar för flyktingkrisen. Det är lätt att peka finger och säga "FAIL" när andra länder av humanitära skäl först vänder ut och in på sig och kämpar, för att till sist ge upp och stänga gränserna. Trump tycker väl att Europa ska bygga en mur precis som han vill mot Mexico. Det är lätt att glömma i sammanhanget att de som Trump vill stoppa är ekonomiska migranter, medan den största delen flyktingar som kommer från Syrien är flyktingar på grund av krig.
Lätt för Trump att peka finger. Han tror att USA ska klara sig på egen hand. Lite fracking och öppnande av kolgruvor och skit i miljöfrågor, så ordnar det sig säkert. Men det handlar ändå alltid om OLJAN.
Till sist, den Sverigesyn som Trump ger exempel på är inget nytt. Redan Eisenhower pekade tydligen finger åt "socialistiska" Sverige och sa "fail" eftersom Sverige hade påstått väldigt höga självmordssiffror (han kunde inte heller hantera statistik). USA var sura på Palme för att han kritiserade Vietnamkriget. Sedan dess har högerpolitiker i USA konstant använt Sverige som skräckexempel, antagligen för att ge en känga åt vänsterpolitiker i samma land som såg välfärdsstaten Sverige som en förebild.
Många är de svenskar som hamnat i samtal med amerikanare som varit övertygade om att Sverige var en kommunistisk lydstat, precis som Östtyskland, Polen och andra länder bakom järnridån (om de inte trodde att Sverige var en vackert alpland med god choklad och hål i osten). Många visste helt enkelt inte vad det var för skillnad på socialdemokrati och socialism/kommunism.
Så inget nytt under solen.
Och glöm inte. Väldigt många amerikaner röstade INTE på Trump. USA är en demokrati. Om fyra år kan de välja en annan president. Om två år kan de rösta in andra i sin Congress.
Det är väldigt många världen över som inte har den möjligheten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)