Nja, det ska inte bli någon feministiskt brandtal idag.
I stället länkar jag till en bra insändare i Dagen. Julia Forssmed får stå för det (krist)feministiska brandtalet. På sin blogg länkar hon till den undervisning om sex och samlevnad i Jönköpings pingstkyrka, som hon talar om. Lyssna om ni orkar.
Så där spontant tycker jag att delar av undervisningen är rent pinsam (och som Julia säger, inte speciellt bibelförankrad). Julia frågar:
"Den vane bibelläsaren vet att Eva åt av frukten och att Gud senare ställer henne till ansvar. Det är inte så att Adam fått ett speciellt ansvar för Eva som översatt till vår vardag kan tolkas som att alla män har huvudansvar för de kvinnor de lever med. En sådan underordning går inte att finna i Bibeln, utan det vi hittar är ett ömsesidigt beroende och ett ömsesidigt ansvarstagande. Genom ätandet kommer synden in i människans liv. En av konsekvenserna därav är som sägs i 1 Moseboken 3:16 att mannen ska råda över kvinnan. Ensidig underordning är alltså en konsekvens av syndafallet och således också något som Jesus tar på sig i sin död på korset. Huruvida ensidig underordning predikas är inte en liten fråga utan berör ytterst sett hur man ser på Jesu gärning. Dog Jesus också för förtrycket av kvinnor?"
Nej, det verkar sitta så djupt i många kristna sammanhang att det här med att kvinnans underordning går att hitta i skapelseberättelsen.
Jag har skrivit mycket om detta förut, jag ska inte tjata.
Men varför är det så att när man kommer in på mans- och kvinnoroller så blandar man ihop rent fysiska/intellektuella skillnader och frågan om underordning?
Ja, jag håller med om att män och kvinnor är olika, på många konkreta sätt, och nej, jag tror inte att Gud ursprungligen ville att kvinnan skulle vara mannen underordnad ("hjälp" som en underordnad tjänare). Varför fastnar man i att mannen behöver hjälp och glömmer vad som står i 1 Mos. 26-27 (där texten är helt "underordningsneutral").
Helhetssyn, please....
Jaa, jag är fullständigt övertygad om att Jesus också dog för förtrycket av kvinnor! Och även för konsekvensen av syndafallet: Kvinnans underordning.
En annan läsvärd insändare i Dagen. Alf Claesson frågar ironiskt och träffsäkert om ikonbrasor ska lysa upp vårt andliga mörker.
Jag tror att alla lidanden är en konsekvens av syndafallet (inklusive döden): Att kvinnor anses underordnade, rasism, handikapp, sjukdomar, orättvisor, att lidanden drabbar orättvist, samt drabbar oskyldiga etc.
SvaraRaderaJag tror att Eva omskrivs som den som frestade Adama, just för att en man skrivit Genesis. Detta har med samtiden att göra.
Kvinnan är lika mycket Guds avbild som mannen. Inte mindre.
Men kontentan håller jag för sann: Det har funnits ett paradisiskt tillstånd, som människan stigit ner från.
MEN nu har Jesus upprättat oss igen :)
Lite off topic, men jag hoppas att vi kan lyfta fram fler kvinnliga förebilder på våra bloggar. Här skrivs det ofta om McLaren, Schlaug, Skytte och jag skriver ofta om B16, Hedin och andra kyrkogubbar. Vi skulle ju kunna skärpa till oss och skriva mer om Vassula Ryden, Heliga Birgitta och andra betydelsefulla kvinnor också.
SvaraRaderaOch visst, Julia Forssmed är nog en viktig kvinnlig förebild för många kdu:are.
Bra Johan!
SvaraRaderaJag tar det som en utmaning (jag har ju varit inne på detta förut!)
Ska försöka läsa lite böcker av kvinnor till att börja med.
En av de som redan 1941 funderade på hur kvinnan blev nedtryckt var min favorit Elin Wägner, själv troende men kritisk till mycket. Att män citeras och diskuteras hör kanske samman med den historiesyn som till stor del negligerat kvinnans del. Så här skrev i alla fall Wägner i Väckarklocka:
SvaraRadera"På den tiden då kvinnorna huvudsakligen läste biblisk historia, undgick det inte en enda av dem att få höra att kvinnornas första historiska insats var att ha förverkat paradiset. Varenda barn lärde sig utantill det bud där Gud själv antages sätta kvinnan näst före oxen och åsna och övrig lös egendom som män inte fick stjäla av varandra.
I den kristna epoken följde denna formulering med, och till yttermera visso fick kvinnan höra att hennes ställning till mannen var densamma som mannens till Gud. Eftersom det redan var långt från mannen till Gud, borde det ha varit betydligt längre för kvinnan... ".
Jodå, Elin Wägner finns med på min lista "böcker av kvinnor som måste läsas".
SvaraRaderaPersonligen har jag inte så stora problem med att Bibeln skrevs av män, som Z är inne på. Vi kan liksom inte komma ifrån det.
Däremot har jag stora problem med att det är mestadels män som har tolkat Bibeln de senaste 2000 åren.
Det som Elin Wägner skriver om är ju som ett eko av Adam i 1 Mos 3:12, han skyller på kvinnan.
"Eftersom det redan var långt från mannen till Gud, borde det ha varit betydligt längre för kvinnan... ", en lysande beskrivning av den kristna (manliga) historiens misstolkning. Som om de aldrig någonsin hade läst Paulus ord om att vi är alla ett i Kristus. Inte heller hade de läst 1 Mos 1:26-27, om världshistoriens första team.
Nåja, jag blir väldigt feministisk när sådant här kommer upp.
Kolla in diskussionen på Julia Forssmeds blogg.