Om Jordklumpen, Revbenet, Paulus och könsroller

Efter att ha halvt lovat på olika ställen, så känner jag att jag nu faktiskt måste skriva om det här med könsroller inom Kristi Kyrka.

Inte så mycket om kvinnoprästmotstånd (har jag varit inne lite på nyligen), men det är klart att det gränsar.

Jag är inte alls teolog, så jag ger inte anspråk på någon teologisk korrekthet. Jag är bara en vanlig bibelläsande lekman.

Jag dras inte heller till feministteologin, det vill säga, jag har inte några problem med att tala om Gud som Fader och Herre.

Kanske har jag feministiska böjelser, jag måste erkänna att på senaste tiden har jag varit lite extra rabiat och även lite manskritisk. Lite så där i allmänhet. Som socionom blir man nog lite sådan för alltid.

Men en varning innan jag börjar: jag kommer att ifrågasätta en av Bibelns stora, nämligen Paulus.

Låt oss börja från början, från allra första början.
Låt oss också var bokstavstrogna en stund, oavsett hur vi läser Bibeln i vanliga fall.
Låt oss läsa vad det verkligen står, i begynnelsen...

"Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem." (1 Mos 1:27).

I 1 Mos 2, som innehåller den andra varianten av skapelseberättelsen, berättas i mer detalj om hur människan skapas; mannen (människan) ur jord från marken och kvinnan av ett revben från mannen:

"...då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse." (1 Mos 2:7)

”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” (1 Mos 2:18)

"Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött.
Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen.
Då sade mannen: ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.”
Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett." 1 Mos 2: 21-24

I mer konservativa kristna kretsar kan det låta ungefär här: "Det naturliga är att mannen är ledare, så var det redan innan syndafallet, det tillhör skapelseordningen."

Skapelseordningen, det är ett uttryck som ofta kommer tillbaka. Vad menar man med det egentligen? Och har man verkligen läst sin Bibel om man säger att "så var det redan innan syndafallet"?
Det står faktiskt bara i vilken ordning allt skapades. Det står att Gud tyckte att det inte var bra att mannen var ensam och att han behövde hjälp. Jag kan inte läsa in någon hierarkisk ordning i detta. Inte heller i att kvinnan skapades av mannen och att hon skapades efter mannen. Mannen skapades ju av en näve jord, var det så mycket bättre? Och man tittar till i vilken ordning allt skapades, då kan man ju dra den slutsatsen, om man vill, att om mannen är förmer än kvinnan, därför att han skapades före henne, då är faktiskt apan och alla andra djur förmer än mannen, de skapades ju före honom! (Tänk om vi har fått allt om bakfoten!...)

Att kvinnan skapades av en del av mannen ser jag som väldigt symboliskt. Att hon är en del av mannen och inte någon slags självständig djurart som Gud skapade för att mannen skulle ha att förlusta sig med och som skulle åka och handla och laga mat och föda barn åt honom.
Nej, mannen och kvinnan är människan.

Ganska snart går det käpprätt ut helvete, nästan i alla fall. Människan blir utslängd ur Eden. Vad som hände ska jag inte gå in på här, de flesta känner till berättelsen om syndafallet.
Efteråt skyller mannen på "kvinnan som du har ställt vid min sida", redan då ser man splittringen. Mannen talar om kvinnan som något som Gud "ställt" bredvid honom. Det verkar alltdeles glömt det där vackra med "kött av mitt kött", den där eviga enheten är borta.
Konsekvenserna av syndafallet känner vi till: död, osämja, slit, smärtsamt barnafödande.
Och ojämlikhet mellan könen.
Oavsett kultur och religion, ojämlikhet mellan könen finns överallt, i varierande grad. En konsekvens av syndafallet.
I årtusenden har man (män) först tillskriva "det naturliga" i att mannen ska leda, inte kvinnan. Andra snedvridningar och skapelsen/syndafallet gällande förhållandet mellan man och kvinna har också förekommit (och förekommer). Bland annat Augustinus trodde av den sexuella lusten var en konsekvens av syndafallet, och att man endast skulle ha sex för att alstra barn.

Så var det vår käre vän Paulus. Hade han fått saker om bakfoten han också? Jag är djärv nog att påstå det. Paulus har skrivit mycket fantastiskt, men han var också barn av sin tid, och han var inte Jesus.

"Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud." (1 Kor 11:3)

Paulus försöker förankra sig i skapelseberättelsen:

"Men kvinnan är en avglans av mannen,
ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen,
och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen." 1 Kor. 11:7-9).

Behöver jag tillägga att jag tror att Paulus var fel ute. Jag har redan gjort min tolkning av skapelseberättelsen. Paulus gjorde sin. Men han var ett barn av sin tid. Det står inget om avglans i skapelseberättelsen.
Däremot tror jag att Paulus var på rätt väg. Det låter nästan som om han biter sig i tungan. Som om han inser att han har fel. Alldeles efter ovanstående ord säger han:

"Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan.Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud." 1 Kor 11:11-12

Paulus hajar till och säger: "Och ändå... Kära nån, vad står jag och säger! Gud skapade mannen och kvinnan helt jämlik..."

Det var det gamla förbundet. Vi lever under det nya. Om vi levde efter det gamla, att mannen är överhuvudet, måste vi inte då också leva efter alla andra regler som finns i Gamla Testamentet? Ni vet allt det där med att kvinnan är oren när hon har mens, småpojkar måste omskäras, vi kan inte äta griskött...

Jag vill påstå att Jesus försoningdöd har löst oss från den boja som ojämlikheten mellan könen innebär. Hans försoningsoffer har löst oss från den och många andra bojor.

Våra könsroller idag är annorlunda än för 100 år sedan. Tack och lov har det blivit bättre, i alla fall i vårt land och i stora delar av västvärlden. Men ändå kan man se konsekvenserna av den där stunden där mannen skyllde på henne som Gud hade ställt vid hans sida.

Jesus har vi nästan glömt bort. Jesus kvinnosyn förtjänar ett eget tillägg. Jag måste bara säga att det där med Jesus nya revolutionerande syn på kvinnan inte blev till fullo uppenbart för mig förrän jag hade bott sju år i Mellanöstern. Jesus var kanske den första feministen.
Jag ska berätta mer om det senare.
-----------------------

Uppdatering:
Hade Paulus fel och jag rätt, eller jag fel och Paulus rätt? Kanske är det så att jag har missuppfattat Paulus? I de verser jag har använt talar kanske Paulus inte alls om kvinnans plats och eventuellt underkastelse, utan kanske var det helt enkelt en ordningsfråga?
Och Paulus rättar inte sig själv, inte heller motsäger sig själv, utan tillrättalägger orden för att folk inte ska missförstå honom och tro att han verkligen talar om kvinnans underkastelse.
Jag har kallat in det tunga artilleriet, det visade sig att jag hade en riktig Paulus-expert på nära håll.
Jag återkommer (jag har nämligen ställt så kluriga frågor till denne Paulus-expert att han har fått bett om att återkomma till mig...)