Jag tror att vi först måste inse att man har alltid hittat stöd i religionen, (kristendom, islam, hinduism etc) för att förtrycka kvinnor. Det erkänner jag som troende kristen villigt. Det är människor som gör det, inte religionen. Det är ett lika stort faktum som att människor har alltid hittat stöd i religionen för att slå varandra på käften. Religionskrig existerar inte, anser jag, det är bara en ursäkt.
Jag tror att jag och debattatören i SvDs Brännpunkt; Aseel M Shakfah, är överens om huvudpunkterna; "hedersmord, tvångsgifte, incest, våldtäkt, misshandel och mord är alla, utan undantag, förkastade och allvarliga synder i islam." Och i kristendomen.
Att vara troende muslim är inte lika med att vara förtryckt! Jag har bott i muslimska länder i många år och har träffat många frigjorda, frimodiga troende muslimska kvinnor.
Men vi måste kunna reagera mot det som är fel utan att bli kallades islamofober. Det tror jag alla är överens om. Se mitt tidigare inlägg.
Ofta tas extremfallen upp i media och debatteras; importbrudar, hedersrelaterade brott osv. Givetvis ger de en snedvriden bild och spär på islamofobin. De flesta "vanliga" svenskar vet mycket lite om islam (lika lite som de vet om kristendom, dagens genomsnittssvensk vet ganska lite om kristendom också, vill jag påstå). Muslimer i Sverige har ett ansvar att presentera sig och sin religion så att svenskar kan förstå lite bättre! Glöm inte bort att många svenskar har en snedvriden bild av troende kristna också! Där har jag som troende kristen också ett ansvar, att räta ut frågetecknen.
Jag efterlyser mer medverkan av muslimer i media, och att muslimer även reagerar på det som är fel i deras egen gemenskap. Det är tråkigt att de få gånger som vi hör från troende muslimer är när de måste försvara sig själva, när de måste slå ur underläge. Vi måste kunna diskutera på lika villkor. Och utan att "slå Bibeln och Koranen i huvudet" på varandra!
Jag menar; jag "slår ju inte Bibeln i huvudet" på min icketroende granne, varför skulle jag göra det på min muslimske granne?
Antonio,
SvaraRaderaUtan religionshistoria i bagaget, det var ändå lite det jag ville säga, det går alltid att hitta stöd i religionen. GT har mycket svårt och konstigt, det tror jag ingen förnekar.
Jag vill inte riktigt gå in på min poäng att läsa Bibeln utifrån Jesus, men det är ju ändå det som är grunden för min kristna tro; den diskussionen blir alltför lång.
Men om vi slår oss på bröstet och tror att vi är så himla bra... då är vi ute på farliga vägar.
En sak som mina år i Mellanöstern har lärt mig är att verkligen ta reda på vad jag tror på. Har inte alltid varit lätt...
Jag är oxå teolog... om än inte med religionshistoria som huvudämne.
SvaraRaderaAntonio har rätt i att Bibeln består av ett antal olika böcker skrivna av olika författare med olika ideologier. Och under olika tider, och med olika ärenden.
Just därför är det bra att veta något om vad det är man läser. Det finns skrämmande passager, men egentligen säger dom mer om den tidens strider än om Gud.
Precis som du,Monica,menar att det idag är människor som använder religionen till sina egna onda eller egoistiska syften - så kan man säga det om forntidens människor.
Det var naturligtvis så mycket enklare att motivera sin armé att förgöra ett grannfolk om man kunde säga att Gud vill det.
Men även om dessa böcker och berättelser säger mycket om människan och hennes mentalitet - så finns Guds röst där också... och där har vår vän religionshistorikern inte så mycket att komma med... för där tar exegetiken vid..
Men Gud talar bakom dessa skrämmande texter... i glimtar kan vi ana honom, i kunskapen om människan som vi får genom dessa berättelser kan vi förstå varför Gud måste bli människa och försona sina skapade barn...
Och du gör helt rätt i att läsa Gt i ljuset av NT... så kan man ju säga att Jesus själv gjorde(även om NT inte ens var skrivet)...
Antonio!
SvaraRaderaMed risk att ge mig in på områden som jag inte behärskar, jag är varken religionshistoriker, exeget eller teolog, utan socionom med en kristen tro. En vanlig lekmannakristen, men jag tror ändå att jag kan min Bibel ganska bra. Men jag läser den säkert inte som religionshistoriker, utan som just troende lekman. Men jag är inte bokstavstroende, även om jag anser att jag har en sk. ”klassisk kristen tro”. Jag tror att Gud vill ha något sagt i Bibeln och jag tror att Jesus är hans son. Det är min utgångspunkt.
Vad åren i Mellanöstern dock har lärt mig, är att det faktiskt fortfarande människor som lever och tänker som de gjorde på Jesus tid. Och jag menar inte då bara negativt. Synen på kvinnan kommer jag nu igen tillbaka till, och det har jag också skrivit lite om i min blogg.
Vad jag också ser är att muslimer och judar är bröder, de kommer från samma ursprung, (och är faktiskt ganska lika, tänker ganska lika).
Vad som var mest intressant var de kristna i området, de som har varit kristna sedan apostlarnas tid.
Jag har bott i Oman (100% muslimskt, men absolut inte fundamentalistiskt som i Saudiarabien, men ganska traditionellt), och nu senast Syrien som har 10-15 % kristna. Jag var bara med som maka och mamma, min man jobbade. Vi reste mycket i Libanon och Jordanien och även Turkiet. Vid sidan av Syrien och Damaskus, så kom Libanon, med sin vackra natur, trevliga människor och komplexa historia, att ligga oss väldigt varmt om hjärtat.
Vi lärde oss mycket under denna tid, det var mycket givande även om allt intet var kul. Att se grannfastigheten brännas ned av en troligtvis regeringssanktionerad mobb var inte så kul (grannen var norska ambassaden, händelsen var upproret mot Muhammed-karikatyrerna…)
Erfarenheterna har gett mig ett intresse för dialogen kristna-muslimer här i väst och den är lika aktuell i Sverige som i Holland.
En sak vet jag, ”vanliga” människor i Syrien, eller ”vanliga” människor i Sverige, eller någon annanstans, är väldigt lika. Alla har en längtan efter ett ”vanligt” liv, tillsammans med sin älskade och sina barn, som man kan försörja och sätta i skolan, ett liv i fred och trygghet. Ingen vill ha krig och oroligheter.
Post sciptum:
SvaraRaderaJag vill tro på fred i Mellanöstern. Men jag är kanske en naiv romantiker?
Jag håller dock fast vid att människor där vill ha fred, och då talar jag om den "vanliga" människan, inte deras ledare.
När vi har slutat kämpa för fred då tror jag att vi är ute på farliga vägar. Jag vill för Guds skull inte ge upp hoppet om fred!
När kriget började i Libanon i somras, en vecka efter det att vi hade flyttat från Damaskus, då grät jag och led med människorna där. Det var ju ändå som om det var dina grannar, någon som du kände.
hej Monica
SvaraRadera"Jag efterlyser mer medverkan av muslimer i media, och att muslimer även reagerar på det som är fel i deras egen gemenskap."
Det där kan jag ju hålla med om. Men enligt samma resonemang så bör ju kristna medverka i media och reagera på det som är fel. Vilket jag själv, Karin Långström Vinge m.fl. oxå gör. Fast då tycker du ju att debatten blir hätsk?
När sossar bråkar för/mot pigavdrag eller EU blir oxå debatten hätsk. All debatt mellan människor med gemensamma utgångspunkter som kommer till olika skutsatser blir hätsk. Tiita på debatten mellan Jesus och fariseerna! Så varför borde då vi kristna som är för samkönade äktenskap vara "mindre hätska"?
Det var det där med att hitta ord...
SvaraRaderaJag har inget emot debatter som blir hetlevrade, där känslorna svallar.
Vad jag däremot har svårt för är hätska, otrevliga påhopp, där ena sidan använder ord som "mörkermän, antikrist" och talar om en kyrka som "går åt helvete", och liknande, om den andra sidan. Faktum är att jag tror man kan finna samma ordval på båda sidor ibland.
Det leder bara till att folk blir personligt stötta och ger tillbaka med samma mynt. Vi ska akta oss för att använda laddade ord av detta slag.
Och vi ska inte döma, det gör Gud. En fälla som är lätt att falla i, jag är inte oskyldig.
Oavsett vad vi debatterar, kristna frågor, eller frågor som berör dialogen kristna-muslimer, så tror jag att vi tjänar på ett någorlunda nyanserat ordval.
det viktiga är att relgion skiljs från politik. i västvärlden har denna tudelning en lång tradition ända sedan medeltiden. denna uppdelning har bidragit till den samhällsutveckling vi haft.
SvaraRaderaislam saknar denna uppdelning, och är därför problematisk i sig. om islam kunde avveckla dogmen om sharialagar skulle den bli mer sympatisk - men vad vore i så fall kvar av religionen som den ser ut i dag?