torsdag 15 mars 2007

Mer muslimer i debatten!

Jag tror att vi först måste inse att man har alltid hittat stöd i religionen, (kristendom, islam, hinduism etc) för att förtrycka kvinnor. Det erkänner jag som troende kristen villigt. Det är människor som gör det, inte religionen. Det är ett lika stort faktum som att människor har alltid hittat stöd i religionen för att slå varandra på käften. Religionskrig existerar inte, anser jag, det är bara en ursäkt.
Jag tror att jag och debattatören i SvDs Brännpunkt; Aseel M Shakfah, är överens om huvudpunkterna; "hedersmord, tvångsgifte, incest, våldtäkt, misshandel och mord är alla, utan undantag, förkastade och allvarliga synder i islam." Och i kristendomen.

Att vara troende muslim är inte lika med att vara förtryckt! Jag har bott i muslimska länder i många år och har träffat många frigjorda, frimodiga troende muslimska kvinnor.

Men vi måste kunna reagera mot det som är fel utan att bli kallades islamofober. Det tror jag alla är överens om. Se mitt tidigare inlägg.

Ofta tas extremfallen upp i media och debatteras; importbrudar, hedersrelaterade brott osv. Givetvis ger de en snedvriden bild och spär på islamofobin. De flesta "vanliga" svenskar vet mycket lite om islam (lika lite som de vet om kristendom, dagens genomsnittssvensk vet ganska lite om kristendom också, vill jag påstå). Muslimer i Sverige har ett ansvar att presentera sig och sin religion så att svenskar kan förstå lite bättre! Glöm inte bort att många svenskar har en snedvriden bild av troende kristna också! Där har jag som troende kristen också ett ansvar, att räta ut frågetecknen.

Jag efterlyser mer medverkan av muslimer i media, och att muslimer även reagerar på det som är fel i deras egen gemenskap. Det är tråkigt att de få gånger som vi hör från troende muslimer är när de måste försvara sig själva, när de måste slå ur underläge. Vi måste kunna diskutera på lika villkor. Och utan att "slå Bibeln och Koranen i huvudet" på varandra!
Jag menar; jag "slår ju inte Bibeln i huvudet" på min icketroende granne, varför skulle jag göra det på min muslimske granne?

10 kommentarer:

  1. Hej Monica,
    intressant att läsa dina funderingar. Men som religionsvetare kan jag inte hålla med dig om alla problem med religion (som kvinnoförtryck etc) beror på människors vantolkningar och inte på religionen och de heliga böckerna i sig. Då har man förstått väldigt lite av vad religonerna egentligen handlar om
    Ta kristendomen t ex. Bland kristendomens urkunder ingår Gamla Testamentet. Problemet är att GT (liksom NT) inte är EN bok utan FLERA böcker i en. Alla böckerna har skrivits av människor. Tittar man lite nogrannare på böckerna i GT (som vi religionsvetare gör) så upptäcker man snabbt att de olika författarna av "historie"-verken och profetböckerna har olika teologier (= ideologier). Ibland till och med helt motsatta teologier - t ex författaren av Predikaren man rent av skulle kunna kalla för ateist eller nihilist.
    Tar du sedan en titt på femte Moseboken (även kallad Deuteronomi) så upptäcker du snabbt en Gud som flera gånger KRÄVER att judarna dödar allt levande (män, kvinnor, barn, t om djuren) när de intog Kanaans land. Det här är ett av den bokens grundläggande budskap som författaren vill pränta i sin samtid. Att det gudskelov aldrig hände i verkligheten är en annan femma - men det hindrar inte att det är Deuteronomis budskap. Det är alltså den religion som författaren vill se förverkligad. Att säga att fundamenalistiska judar idag som läser texten så missförstått boken är dumheter. Tyvärr har de förstått Mosebokens budskap alltför väl.

    (Några funderingar från en tidigare katolik som rekommenderar dig att läsa religionshistoria på universitetet)

    Ha det bra

    Antonio

    SvaraRadera
  2. Antonio,
    Utan religionshistoria i bagaget, det var ändå lite det jag ville säga, det går alltid att hitta stöd i religionen. GT har mycket svårt och konstigt, det tror jag ingen förnekar.
    Jag vill inte riktigt gå in på min poäng att läsa Bibeln utifrån Jesus, men det är ju ändå det som är grunden för min kristna tro; den diskussionen blir alltför lång.
    Men om vi slår oss på bröstet och tror att vi är så himla bra... då är vi ute på farliga vägar.
    En sak som mina år i Mellanöstern har lärt mig är att verkligen ta reda på vad jag tror på. Har inte alltid varit lätt...

    SvaraRadera
  3. Jag är oxå teolog... om än inte med religionshistoria som huvudämne.

    Antonio har rätt i att Bibeln består av ett antal olika böcker skrivna av olika författare med olika ideologier. Och under olika tider, och med olika ärenden.

    Just därför är det bra att veta något om vad det är man läser. Det finns skrämmande passager, men egentligen säger dom mer om den tidens strider än om Gud.

    Precis som du,Monica,menar att det idag är människor som använder religionen till sina egna onda eller egoistiska syften - så kan man säga det om forntidens människor.
    Det var naturligtvis så mycket enklare att motivera sin armé att förgöra ett grannfolk om man kunde säga att Gud vill det.

    Men även om dessa böcker och berättelser säger mycket om människan och hennes mentalitet - så finns Guds röst där också... och där har vår vän religionshistorikern inte så mycket att komma med... för där tar exegetiken vid..

    Men Gud talar bakom dessa skrämmande texter... i glimtar kan vi ana honom, i kunskapen om människan som vi får genom dessa berättelser kan vi förstå varför Gud måste bli människa och försona sina skapade barn...

    Och du gör helt rätt i att läsa Gt i ljuset av NT... så kan man ju säga att Jesus själv gjorde(även om NT inte ens var skrivet)...

    SvaraRadera
  4. Hej igen Monica,
    jag förstår precis vad du menar om att läsa bibeln "utifrån sin kristna tro". Jag har ju själv varit kristen, fått insupit mig kristendomen med modersmjölken, varit korgosse (Det är sant!) gått i katolsk nunneskola (också sant!) och rablat kristna dogmer i nattsömnen.
    Skillnaden mellan dig och mig är väl att jag för många, många år sedan beslutade mig för att ta mig en ordentlig titt på dogmerna, gå tillbaka till urkällorna och försöka sätta mig in i den värld Jesus levde i. Vad jag upptäckte är att dogmerna ofta inte har något med verkligheten att göra. Vad jag också lärt mig är att inte ta för givet att folk för 2000 år sedan tänker som vi. Jag har också lärt mig att ta de olika rösterna i Nya Testamentet (författaren till Markusevangeliet, "Johannes", Paulus, Matteus etc) på allvar och inte FÖRUTSÄTTA att de alltid håller med varandra. För mig som historiker blir urkristendomen verkligen intressant när man t ex upptäcker att författaren till Matteusevangeliet är en judekristen som på sätt och vis är antipaulinist. Han håller definitivt inte med Paulus som i sitt "evangelium" predikar att den judiska lagen har avskaffats i den messianska tidsåldern. Det är därför "Matteus" låter Jesus säga i bergspredikan att "tro inte att jag kommit för att avskaffa lagen och profeterna" . Och varför tror du Matteus låter Jesus säga att den som predikar något annat ska räknas "som den minste i himmelriket"? Därför att bland "de minsta" ingår just Paulus och hans efterföljare.
    Nu har du fått en kort lektion i bibelkunskap. Det har tagit mig mer än 20 år att komma dit jag är idag. Jag ångrar inte en sekund att jag gav mig in i bibelns makalösa men också ofta skrämmande värld - och då menar jag att jag gav mig in i den på allvar. Det finns inga genvägar dit - bara en massa hårt arbete och kritiskt tänkande.
    Intressant att höra också att du bott i Mellanöstern många år. Vad gjorde du där? Jag själv varit i de flesta länder i Mellanöstern. Det är väl kanske en av anledningarna till att jag inte tror på någon fred i området. För mycket blind tro både bland araber och judar - kanske mer hos araberna dock. När två folk tror att Gud gett dem samma jordplätt finns det knappast hopp om någon lösning.

    SvaraRadera
  5. Med all vederbörlig respekt för "kyrksyster", men bland teologernas skara vill jag definitivt inte räknas. Jag har inte stort tålamod med teologer eftersom teologi är en ganska meningslös sysselsättning om man inte köper teologernas grundförutsättningar. I motsats till teologer så startar inte vi historiker med en massa dogmer i grunden. Vi försöker se saker som de VAR och ÄR, inte hur vi vill att de ska vara.
    Och du misstar dig om du tror at att exegetik går ut på att höra någon nebulös "guds röst" inne i bibeltexterna. Det arbetet överlämnar vi åt teologerna och helige ande. Själva nöjer vi oss med att försöka förstå vad de som skrev bibeln ville ha sagt om gud och människor - inte vad vi helst vill att de skulle ha sagt om gud och människor.

    SvaraRadera
  6. Antonio!

    Med risk att ge mig in på områden som jag inte behärskar, jag är varken religionshistoriker, exeget eller teolog, utan socionom med en kristen tro. En vanlig lekmannakristen, men jag tror ändå att jag kan min Bibel ganska bra. Men jag läser den säkert inte som religionshistoriker, utan som just troende lekman. Men jag är inte bokstavstroende, även om jag anser att jag har en sk. ”klassisk kristen tro”. Jag tror att Gud vill ha något sagt i Bibeln och jag tror att Jesus är hans son. Det är min utgångspunkt.
    Vad åren i Mellanöstern dock har lärt mig, är att det faktiskt fortfarande människor som lever och tänker som de gjorde på Jesus tid. Och jag menar inte då bara negativt. Synen på kvinnan kommer jag nu igen tillbaka till, och det har jag också skrivit lite om i min blogg.
    Vad jag också ser är att muslimer och judar är bröder, de kommer från samma ursprung, (och är faktiskt ganska lika, tänker ganska lika).
    Vad som var mest intressant var de kristna i området, de som har varit kristna sedan apostlarnas tid.
    Jag har bott i Oman (100% muslimskt, men absolut inte fundamentalistiskt som i Saudiarabien, men ganska traditionellt), och nu senast Syrien som har 10-15 % kristna. Jag var bara med som maka och mamma, min man jobbade. Vi reste mycket i Libanon och Jordanien och även Turkiet. Vid sidan av Syrien och Damaskus, så kom Libanon, med sin vackra natur, trevliga människor och komplexa historia, att ligga oss väldigt varmt om hjärtat.
    Vi lärde oss mycket under denna tid, det var mycket givande även om allt intet var kul. Att se grannfastigheten brännas ned av en troligtvis regeringssanktionerad mobb var inte så kul (grannen var norska ambassaden, händelsen var upproret mot Muhammed-karikatyrerna…)
    Erfarenheterna har gett mig ett intresse för dialogen kristna-muslimer här i väst och den är lika aktuell i Sverige som i Holland.
    En sak vet jag, ”vanliga” människor i Syrien, eller ”vanliga” människor i Sverige, eller någon annanstans, är väldigt lika. Alla har en längtan efter ett ”vanligt” liv, tillsammans med sin älskade och sina barn, som man kan försörja och sätta i skolan, ett liv i fred och trygghet. Ingen vill ha krig och oroligheter.

    SvaraRadera
  7. Post sciptum:
    Jag vill tro på fred i Mellanöstern. Men jag är kanske en naiv romantiker?
    Jag håller dock fast vid att människor där vill ha fred, och då talar jag om den "vanliga" människan, inte deras ledare.
    När vi har slutat kämpa för fred då tror jag att vi är ute på farliga vägar. Jag vill för Guds skull inte ge upp hoppet om fred!
    När kriget började i Libanon i somras, en vecka efter det att vi hade flyttat från Damaskus, då grät jag och led med människorna där. Det var ju ändå som om det var dina grannar, någon som du kände.

    SvaraRadera
  8. hej Monica

    "Jag efterlyser mer medverkan av muslimer i media, och att muslimer även reagerar på det som är fel i deras egen gemenskap."

    Det där kan jag ju hålla med om. Men enligt samma resonemang så bör ju kristna medverka i media och reagera på det som är fel. Vilket jag själv, Karin Långström Vinge m.fl. oxå gör. Fast då tycker du ju att debatten blir hätsk?

    När sossar bråkar för/mot pigavdrag eller EU blir oxå debatten hätsk. All debatt mellan människor med gemensamma utgångspunkter som kommer till olika skutsatser blir hätsk. Tiita på debatten mellan Jesus och fariseerna! Så varför borde då vi kristna som är för samkönade äktenskap vara "mindre hätska"?

    SvaraRadera
  9. Det var det där med att hitta ord...

    Jag har inget emot debatter som blir hetlevrade, där känslorna svallar.
    Vad jag däremot har svårt för är hätska, otrevliga påhopp, där ena sidan använder ord som "mörkermän, antikrist" och talar om en kyrka som "går åt helvete", och liknande, om den andra sidan. Faktum är att jag tror man kan finna samma ordval på båda sidor ibland.
    Det leder bara till att folk blir personligt stötta och ger tillbaka med samma mynt. Vi ska akta oss för att använda laddade ord av detta slag.
    Och vi ska inte döma, det gör Gud. En fälla som är lätt att falla i, jag är inte oskyldig.
    Oavsett vad vi debatterar, kristna frågor, eller frågor som berör dialogen kristna-muslimer, så tror jag att vi tjänar på ett någorlunda nyanserat ordval.

    SvaraRadera
  10. det viktiga är att relgion skiljs från politik. i västvärlden har denna tudelning en lång tradition ända sedan medeltiden. denna uppdelning har bidragit till den samhällsutveckling vi haft.

    islam saknar denna uppdelning, och är därför problematisk i sig. om islam kunde avveckla dogmen om sharialagar skulle den bli mer sympatisk - men vad vore i så fall kvar av religionen som den ser ut i dag?

    SvaraRadera