måndagen den 19:e november 2007

Ikoner, Halldorf, avgudadyrkan och bildförbud

När jag skrev mitt tidigare inlägg hade jag inte riktigt tänkt på att den kunde sätta igång en sådan diskussion. Korkat givetvis, jag skulle inte ha twinglat till Dagen om jag inte ville ha uppmärksamhet. Jag ställer frågor i blogginlägget, och då måste man ju räkna med att folk försöker svara.
Jag skrev inlägget lite i desperation. Jag kände mig frustrerad över att läsa kritik om kyrkliga företrädare som jag tycker är intressanta och vars böcker har gett mig mycket.
Missförstå mig inte, relevant kritik är nödvändig!
Men jag kände irritation över att kritiken antingen var osaklig eller luddig. Jag fick intrycket av att man var övertygad om att Halldorf tillbad en målad trätavla, oberoende av hur mycket han än försökte visa att han inte gjorde det!
Jag visste i några fall inte vad kritikerna talade om. Jag vet att jag kanske missar en del när jag inte bor i Sverige, men idag med webben går det ju ganska bra att hålla koll. Och böcker kan man ju alltid läsa!
Det var bra att Halldorf togs i örat av Kenneth Hermansson sade en bloggare, utan att egentligen säga varför.
På någon annan blogg läste jag om villoläror, och då frågar jag mig genast; villoläror, på vilket sätt? Ge mig lite kött på benen!
Ursäkta att jag inte länkar till allt, jag kommer inte ihåg var jag har läst vad.

Efter att ha följt debatten lite närmare på min blogg, kan jag nu säga att jag ser lite klarare.
Som lutheran, vilken har rört sig ganska länge i högkyrkliga och även anglikanska kretsar, är det kanske lite svårt att sätta sig in i varför just detta med ikoner vållar så mycket huvudbry hos frikyrkliga. Med det menar jag att vi är mer ”katolska” till karaktär, det vill säga, sysslar lite mer med symbolik än traditionella frikyrkor. Jag förstår lite bättre nu, efter ett år i reformerta Holland. Reformerta kyrkan har ju haft en del inflytande på svensk frikyrklighet (bildförbudet är bara ett exempel).
Joachim Elsander (han hänvisar till Öyvind Tholvsens inlägg i Dagen) tar upp ett par viktiga frågor i sin kommentar, och jag spinner vidare; om vi närmar oss katolska och ortodoxa kyrkor, vad händer så med synen på prästämbetet, prästvigda kvinnor med mera?
Jonas Lundström skriver bra och uttrycker något som kanske många känner; egentligen borde jag vara ”bildstormare”, men

Om jag drar några slutsatser av diskussionen kan jag inte låta bli att lägga tyngdvikten vid två frågor:
1.Vad innebär bildförbudet i Tio Guds bud egentligen?
2.Vad betyder friheten i Kristus och är vi bundna vid förbuden i Gamla Testamentet?

Som jag ser det handlar bildförbudet om att Gud förbjöd Israels folk att göra avbilder som sedan tillbads i stället för Gud.
Därför kan jag inte ser några problem med ikoner (eller altartavlor, Mariabilder, helgonbilder, andra konstverk i kyrkan…) så länge man inte tillber dem istället för Gud.

”Vi är inte bundna av lagen eftersom den inte kan frälsa oss. Men vi har genom Kristus tagits ur det gamla livet och inträtt i det nya”, skriver Kyrksyster i en kommentar.
Oavsett hur man tolkar bildförbudet så är frågan, måste vi följa buden i GT? Det finns många konstiga bud i GT, varför har kyrkan behållit de tio?

Jesus sammanfattar lagen i det som vi brukar kalla det dubbla kärleksbudet, Älska Gud över allt annat och din nästa som dig själv, för att förkorta den rejält.
Om vi älskar Gud och vår nästa, så uppfylls lagen, skulle man kanske kunna säga.
I ljuset av det dubbla kärleksbudet tycker jag att frågan om ikonernas vara eller inte vara (och andra saker) blir oviktig.
Om vi älskar ikonen mer än Gud så är den en avgud. Om vi älskar ikonen mer än vår nästa så är den en avgud.
Om lagen är viktigare än Gud, då tar vi ju miste, eller hur? ”Men nu har vi blivit fria från lagen, sedan vi dött bort från det som höll oss bundna, och kan tjäna på ett nytt sätt, med vår ande, och inte på det gamla, efter bokstaven.” Rom. 7:6

Så egentligen är det väl ganska enkelt?

”Skulle det vara förräderi att förkunna Kristus för andra sinnen än örat eller uttrycka sin kärlek till honom på annat sätt än med ord? Då får vi nog ta farväl av konsten i alla dess former i kyrkliga miljöer.” Peter Halldorfs replik i Dagen.

Jag slänger ur mig en del frågor igen. Det skulle vara kul om ni kommenterade och säger vad ni tänker om dessa frågor; om lag och frihet och avgudar och…
Ja, ni vet… Man kan spinna vidare på detta i evighet…
-------------
Uppdatering:
Insiderinfo från Bjärka-Säby, Eleonore Gustafsson skriver i Dagen bland annat om hur traditioner står mot varandra, inte Skriften mot traditionen. Läsvärt!
-------------
Uppdatering II:
Jag har haft kontakt med Peter Halldorf och vill gärna avsluta med något han skrev i sitt mail, som jag tycker är viktigt:
"Många av de problem, och schismer, som uppkommer omkring Jesu person, visar sig ofta relatera till att vi inte uthärdar att låta mysteriet vara mysterium."
(Citerat med Peters tillåtelse).



Kappadokien, Turkiet

1 kommentar:

  1. På jobbet i mitt arbetsrum hänger en liten ikon med Jesus på, mitt bland alla ritningar dokument. När jag tittar upp på den påminns jag om att Jesus finns mitt i min vardag. Tillber jag en bild? knappast , teologer kan ibland bli riktiga viktigpettrar. Jag påminns att det på 50 talet predikades i pingströrelsen att kvinnor inte fick gå i manskläder. Ni kan själv förstå vilka besvär kvinnorna här uppe i norr hade det när det var -20 grader kallt och mindre att inte frysa när de var ute.

    Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. Matt 23:23”

    SvaraRadera