Enligt Siewert Öholm är en av de bästa medicinerna mot bloggförgiftning live-kommunicering. (På ren svenska; skit i bloggen och debattera IRL i stället)
Men hallå, vakna upp i rätt århundrande!
Visst har han rätt på en del punkter, som att man inte hinner läsa alla bloggar (naivt påstående, men inte desto mindre sant), identifiera seriösa tyckare från haverister (här försöker Öholm åter idiotförklara bloggläsarna, men visst är det sant; Gallra!) och träffa riktiga människor i den riktiga världen och tala med dem på riktigt (sant, det är klart att IRL-kontakter är viktiga).
Men så kommer mina invändningar:
Det är lite svårt att ständigt träffa Joachim i Borlänge, Johan i Uppsala (tidigare Umeå!), Z i Lund, Birger i Vingåker, Emanuel i Stockholm, Kyrksyster någonstans i Sverige etc etc, för att debattera någon intressant fråga, när man själv bor i staden med osten i Nederlandet. Hade aldrig lärt känna ovan nämnda bloggare, och många fler icke nämna bloggare och personer som kommenterar, om det inte hade varit för bloggandet.
Precis som vi ratar de tidningar vi tycker är dåliga, tex skvallertidningar, kvällstidningar, porrtidningar (det betyder ju inte att vi inte sneglar i dem hos frissan... ja, inte porrtidningar, alltså...), så kan man ju alltid rata kassa självuppblåsta bloggar. Det finns onekligen mycket skit i bloggvärlden. Men det finns det ju i tidningsvärlden också. Så mycket dynga!
Det är egentligen så enkelt. Man gallrar själv, därför att man inte har tid att läsa allt. Alltså läser man det man tycker om. Man gör som man vill. Vi lever i ett fritt land.
Däremot är inte tidningar och TV/radio fria debattforum. I Siewerts eget debattprogram, någon gång borta i urtiden, Svar Direkt, så var det ju bara inbjudna gäster som fick debattera. Som i alla debattprogram i radio och TV. Och glöm det där med att "vanliga människor" kommer till tals i dessa media. Det händer ju så gott som aldrig!
Det är ju här bloggen gör skillnad!
Alla kan debattera med alla. På gott och ont, visserligen.
I stället för att vänta på att något intressant ska stå i tidningen om just det jag är intresserad av, så kan jag vända mig till nätet. Där finns ju allt. På gott och ont, visserligen.
Läste någonstans att bloggosfären kommer att rensa sig själv. Det är nog sant. Kvar blir de som läses, de som orkar fortsätta blogga.
Nej, jag får känslan av att Öholm är bara en i raden av gamla pösiga journalister som vill bevaka sitt revir.
Live-kommunicering.
Jaja.
Det är inte mycket live när jag sitter i soffan och ser några inbjudna i Gomorrons Sveriges morgonsoffa debattera veckans nyhetshändelser. Inte för mig i alla fall. För mig är det helt dött (ta inte åt dig, Birger, du fattar vad jag menar!).
Det här var min lilla lovsång till bloggen, efter det att jag haft en omtumlande vecka i bloggosfären.
Skrev lite mer om internets interaktiva välsignelse tidigare.
(Självklart var det Emanuel som först hittade Siewerts lilla krönika.)
Uppdatering.
Siwert Öholm har lyckats få in sin krönika i tre olika tidningar. Förutom Katrineholmkuriren, så Borås Tidning ochHela Gotland. Det var inte dåligt.
Även SvDs ledarblogg verkar tycka att Öholm biter sig själv lite i svansen.
Ja, bloggandet har gjort att man lärt känna människor man aldrig skulle mött annars. Det är oerhört värdefullt.
SvaraRaderaI bloggvärlden har varje människa en röst. Det är demokrati.
Sen har det sina baksidor. Man kan få påhopp, bli kränkt och utskälld. Många av oss har haft perioder då vi varit väldigt ledsna. Men ändå överväger det positiva.
Läst dina inlägg om abort. Du tänker som jag. Den fria aborten ska vi ha kvar. Kvinnan ska inte skuldbeläggas. Vi vill inte ha de farliga illegala aborterna tillbaka. Det finns situationer när abort är det minst onda av två onda ting. Abort är alltid tragik, det skulle inte behöva vara nödvändigt att göra abort. Men den stora svåra frågan är vad det är för samhälle vi har där en oplanerad graviditet blir en katastrof?
Tack, Kyrksyster!
SvaraRaderaVarenda gång jag säger något om abort känns det som att banka huvudet i en betongvägg. Det egendomliga är att det verkar inte betyda något vilken "sida" man debatterar med. Det är som att banka huvudet i väggen i alla fall.
Men samtidigt får jag alltid medhåll, som från dig. Det positiva överväger trots allt.
Siewert Öholm är en känd journalist med medial makt. Han har aldrig problem att få in sina debattinlägg på de stora tidningarnas debattsidor eller att få skriva gästkrönikor. Vi,( det vanliga fotfolket) kunde tidigare förunnas nåden att någon enstaka gång få in ett debattinlägg på debattsidan. Men med bloggen kan nu vem som helst kritiskt granska och ifrågasätta mediala makthavare. Med kommentarsfunktionen blir kan läsaren reagera direkt, en liknade diskussion skulle ta veckor på en tidnings debattsida.
SvaraRaderaJag förstår att alla med medial makt känner sig hotade. Nu kan det lilla barnet ropa ” Kejsaren är naken ”
På min blogg som vill ge röst åt Palestinas kristna. Jag går jag hårt åt en del kyrkoledare. Dessa tiger , de är inte vana att bli ifrågasatta helt naturligt. Vad jag saknar hittills är kommentarer ( både possitiva och negativa) från andra kristna, ointresse ? feghet?
Hur kommer det sig att en flykting,( bosnisk muslim) har mer medkänsla för Palestinas kristna än svenska kristna? Jag fick kontakt med henne via hennes blogg förra vintern, i sommars träffades IRL i över en kopp kaffe på Drottninggatan i Sthlm.
Egon, du ger exempel på kontakter som knyts genom bloggen på ett sätt man aldrig hade kunnat föreställa sig.
SvaraRaderaDet är ju det som är fantastiskt. Att en bosnisk muslim har medkänsla för palestinska kristna beror kanske på att hon känner igen sig i deras situation? Och inte ser till religionstillhörighet men till medmänsklighet?
Sant, Monica, det handlar om människor som är fördrivna, under enorma aggressioner, press, trakasserier samt utan grundläggande livs möjligheter - och när jag skriver om de människorna, använder jag ordet palestinier, där ingår både muslimer & kristna. Det som är grundläggande i alla tre abrahamiska religioner är att hjälpa och stödja de svaga, faderlösa, fördrivna, människor i nåd. Min favorit citat från Bibel är
SvaraRadera”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.?” Matt. 25:35-36
Och det är inte bara kläder, mat och medicin som man ska skänka, utan sin röst också, annars räknas det att man accepterar lidandet av ett folk. Tyvärr, en del kristna ser Israels handlingar som bryter mot mänskliga rättigheter liksom ”gudomliga”. Och den stora tysta majoriteten borde vakna. Jag är tidigare flykting från Bosnien, muslim som kämpar för mänskliga rättigheter och jag var väldigt glad att träffa Egon med kommentaren ovan :o) Bloggvärlden ger enorma möjligheter för kommunikation och bygger broar mellan människor. Jag tycker att vanligt folk känner missnöje samt tappade man förtroende mot dagens makthavare, besvikelse och frustration ökar, så behöver man utrymme att komma ut med egna åsikter. Det känns ibland som att folk vill ”återuppta makten” genom att blogga, (FRA-lagen är en av dom bästa exempel). Jag får ibland känsla att varje blogg skriker ”Här är jag! Ser ni mig!”, och det är behov som skapas genom globalisering av politik, ekonomi, etc. förminskar individens röst, åsikter och betydelse. Våra politiker under närmaste åren gör en del saker som bestäms av EU, USA, enligt schema av globaliserad politik, oavsett vad som folket tycker eller vill. Därför frustrationen ökar. Och den största friheten har man hittat i bloggvärlden. Där kan man komma ut med det man vill, önskar, tycker och tänker. Där känner man att man har några trådar i händerna och makten att peka ut brister, fel, orättvisor och det som man inte accepterar. Precis som Egon ovan har sagt, finns det många duktiga skribenter som inte kan komma fram i någon tidning och deras artiklar hamnar i papperskorg. Ordet ges ofta till en och samma grupp av frilansare som rullar sina åsikter i tidningar. Man satte upp ramen vilka som passar och inte passar, vilka skriver enligt det som är ”politiskt korrekt” och vilka inte gör detta. Vanligt folk har minimala chanser att synas och höras. Därför är bloggvärlden ett stort behov för många.
Siwert Öholm är som du säger, Monica, - i din utmärkta bloggpost om bloggeriets möjligheter - en av de journalister som inte vill se bloggosfären med sin revolution och nya inbrytning inom kommunikationen.
SvaraRaderaJa, Dag Selander..!
SvaraRaderaEn del människor (speciellt s.k. Israelvänner) vill till varje pris kväva kritik och omvärldens opinjon mot Israels brott mot palestiniernas mänskliga rättigheter.
Det skulle vara underbart, fantastiskt, om folk skulle hålla käften medan palestinierna trakasseras, torteras, fördrevs.
I den IV-e Genevekonventionen står det tydligt att ockupantens största problem är omvärldens intresse om frågan (konflikten). Det svider å kliar. I fallet att vi slutar skriva, tala om orättvis behandling av ett folk, då överlämnar vi palestinierna till ockupantens handlingsfrihet!
Läs artiklar i den IV-e GK 1949, för att förstå det som Öholm vill!
Självklart att de som stödjer ockupation önskar att se omvärldens TOTALA tystnad för att utföra sina mål ostört, och utan någon kritik.
Som jag vet, är du själv på ockupantens sida. Mycket konstigt att se det hos en troende människa, en kristen, trots Mattiasevangeliet 25:35 - 36 som jag nämnde ovan.
Ida, det är sant det du säger att bloggvärlden fyller ett stort behov hos många.
SvaraRaderaMen mångas behov är olika. Så bloggare skriver om olika saker för att föra fram sina åsikter.
Jag har skrivit ganska mycket om Mellanöstern och jag tror att det är ganska tydligt var jag står.
Det är också ganska tydligt att jag och Dag Selander är oense om en hel del saker.
Andra är vi ense om.
När jag är inne och debatterar på andra bloggar brukar jag bli irriterad när andra som kommenterar inte håller sig till ämnet (nu senast på Emanuel Karlstens blogg när han skrev om MROs demonstationsmetoder i Jönköping och på Birger Schlaugs blogg när han skrev om abort).
På min egen blogg är jag ganska feg, (ligger i min natur) när det gäller att tillrättavisa när mina läsare inte håller sig till ämnet. Speciellt när det de vill ha sagt ligger dem så varmt om hjärtat!
Men jag måste vara lite konsekvent annars är jag inte trovärdig på andra bloggar, när jag kritiserar att folk inte håller sig till ämnet.
Så jag hoppas du inte tar illa upp, Ida, när jag ber dig hålla dig till ämnet. Din reaktion mot Dag har inget med hans kommentar att göra.
Egentligen är ni ju helt överens; Öholm har fel och bloggvärlden behövs!
Så man kan vara ense och oense samtidigt...
Jag vill att alla kommer till tals på min blogg, men det gagnar alla om man håller sig till ämnet.
Läs gärna mina kommentarsregler här intill till höger.
Jag kommer med all säkerhet att skriva om Mellanöstern inom en snar framtid igen, jag lovar!
Ida, i din första kommentar skriver du:
"Och den största friheten har man hittat i bloggvärlden. Där kan man komma ut med det man vill, önskar, tycker och tänker. Där känner man att man har några trådar i händerna och makten att peka ut brister, fel, orättvisor och det som man inte accepterar."
Jag håller med till 100% !