Jag har missat Ann Heberlein-debatten lite. Det må vara hänt, jag hade semester...
Men idag reagerar biskop Antje Jackelén i både Dagen och Kyrkans Tidning.
Hon säger bland annat att Heberlein skjuter över målet och att "i kyrkans skafferi finns allt från spädbarnsmjölk till grovbröd".
Det må vara hänt, men tänk om skafferiet är låst?
Brygubben reagerar i ett, enligt min mening, lysande blogginlägg:
"Av reaktionerna på Heberleins artikel att döma har hon passerat en osynlig gräns och bett om förtroendet att få låna nyckeln till kyrkans skafferi. Nu blir hon tillrättavisad. Handlar det om att markera vem som har nyckelmakten?"
Vad är det för kyrka vi har om vi själv måste se till att föda oss? Då kan man ju lika gärna stänga in sig i sin kammare, med sin Bibel och försöka klara sig själv.
Och jag höjer rösten nästan lika desperat som Heberlein;
Vi behöver kyrkan, vi behöver er präster, vi behöver ert enorma teologiska kunnande och förmåga att undervisa om kristen tro. Varför gör ni inte det då?
Det är många som hungar, inte bara Ann Heberlein.
Det är en brist att inte alla präster i Svenska kyrkan obligatoriskt fortbildas i predikans svåra konst. Som det är nu är det vi redan intresserade präster som inser betydelsen av en god predikan som anmäler oss till fortbildningar. De som behöver det som mest gör det inte...
SvaraRadera"vi behöver ert enorma teologiska kunnande" hrm harkel, om det bara var ett medelmåttigt teologiskt kunnande skulle jag vara nöjd...
SvaraRaderaTack för din uppmuntran och uppmaning! Jag vore som predikant tacksam för om dessa ord inte bara hördes i bloggosfären utan också vid kyrkdörren.
SvaraRaderaTänk om alla åhörare inte bara sa "Hej! vad trevligt att se dig!" eller "Tack!" eller "Du hördes/ hördes inte något bra". Vilken hjälp om någon sa vad det var i predikan som var bra (utöver artikulation och röststyrka) eller om man när det inte var bra lite försynt vågade fråga "Vad menade du med X?" "Hur tänkte du när du sade Y" o.s.v.
Men som sagt: det är roligt och nyttigt att läsa din blogg!
Madicken!
SvaraRaderaAntagligen är de som har intresse för det de bästa predikanterna. Men sedan kan man väl lära sig mycket också, eller hur?
Jag skulle vilja läsa en bok om predikokonst.
Maria!
Jag skrev med den fulla övertygelse att kunnandet fanns där.
Är det SÅ illa?
Till sist; låt oss ta den anonyma predikantens ord här ovan på allvar och se till att ge våra resp. predikanter bättre feedback.
Det är ju så sant, om de aldrig får respons så vet de ju inte om det var bra eller dåligt.
Hej Monica, tack för svar. Nja jag kan ge många exempel på att kunnandet är rätt grunt. Det är skillnad på att plugga intensivt i fyra år och sedan släppa allt vad bildning är, och att hela sitt liv leva i teologin och själavården och - ja - böckerna och konsten. Jag har svårt att ta många präster på allvar, jag vet ofta lika mycket som de om texttolkning och trosfrågor. Det är populärt att behålla privilegierna men en präst ska väl vara mer än en exekutör av kyrkliga handlingar? Nog för att de vet hur man döper ett barn och hur kalken skall behandlas men för det räcker ett år på pastis (eller liknande). Det är samma sak med lärare. Jag tar bara de på allvar som är passionerat förälskade i sitt ämne och deltar aktivt i den fortlöpande utvecklingen av det. Det är inte titeln som helgar, det är engagemanget. Kort sagt: om man ser sin utbildning som bara ett tuff period som man måste igenom för att bli det man vill bli, så har man inte hittat rätt kall. Tror jag.
SvaraRaderaSen om feedback. Det finns många sätt att visa sin åsikt på. Rätt många brukar välja att inte överhuvudtaget komma till kyrkorna. Är inte det en ganska tydlig feedback? Vilka är där - och vilka är det inte? Och när en besökare sedan gör som Ann Heberlein och VERKLIGEN säger vad man tycker, då rusar prästerna till försvar av sig själva (i media och i bloggosfären) och säger att de minsann inte alls ser saken på det sättet. Nej. Det var just det.
Maria!
SvaraRaderaLäste en prästkommentar som sade att "jag önskar Ann kom till min församling, så hon fick se hur vi gör".
Det tycker jag är den mest konstruktiva kritiken, förutom den där man erkänner att något verkligen är fel och behöver ändras på.
Jag tycker Brygubben ord om att be att få låna nyckeln till skafferiet är väldigt träffande.
"Vi är inte mätta!" är den enkla reaktionen på biskopars och prästers ord om att allt från barnmat till grovbröd (eller jag skulle hellre säga; ingredienserna till den där invecklade fyrarätters middagen) finns i kyrkans skafferi.
För mig som lekman har prästen (ur en traditionell svenskkyrklig syn på präst) två huvuduppgifter, som celebrant och predikant (flera andra också givetvis...). Det senare kan givetvis någon annan klara av också, men personligen gillar jag när prästen använder sina kunskaper (dem han/hon borde ha) till att hjälpa mig förstå söndagens text. Jag vill gärna höra lite om vad som står i grundtexten, hur den historiska situationen såg ut när texten skrevs, i vilket sammanhang texten står etc etc. Allt för att hjälpa mig förstå. Mycket som jag visserligen skulle kunna ta reda på på egen hand om jag ville, men eftersom jag antingen är lat eller har ont om tid, så vill jag använda prästen som "genväg".
Det är ju liksom lättare att fråga min bättre hälft geologen om vad det är för skillnad på gnejs och granit, än att söka svaret i en geologibok.
Jag har bott på platser där man under perioder inte hade en präst att tillgå, bland annat en gång i en församling i England. Där delade 4 församlingsmedlemmar på uppdraget att predika varje söndag, och det fungerade jättebra, men när det sedan kom en präst, som var engagerande och kompetent, då var det ändå skillnad.
Vad jag menar är att prästen/pastorn med teologisk utbildning inte är oumbärlig för att en församling ska vara levande, MEN han/hon kan vara en enorm tillgång.
Borde vara det i alla fall.
Att folk har svårt att ge feedback, kan det bero på att många fortfarande har en ohälsosam respekt för prästen? Och att prästen har svårt för att ta emot feedback, kan de bero på att han/hon är som de flesta av oss; vi har lite svårt med det där att ta kritik?
Bästa systrar & inkommande bröder:
SvaraRaderaSkafferinyckeln är en bra bild för det allmänna prästadömet. En idé som drabbat är detta med det som fungerar i Kina, i Iran, i stora delar av världen, Underground church, den autonoma husförsamlingen, där var och en har sin skafferinyckel & man möts som den man församling man råkat ha blivit.
"Att folk har svårt att ge feedback, kan det bero på att många fortfarande har en ohälsosam respekt för prästen? Och att prästen har svårt för att ta emot feedback, kan de bero på att han/hon är som de flesta av oss; vi har lite svårt med det där att ta kritik?"
SvaraRaderaTja, det kan ju också vara det att även prästen har en ohälsosam respekt för prästen? Och att vi har lite svårt att ge kritik till någon precis när man står i en lång kö som ska skaka hand med predikanten är kanske inte så konstigt. Jag tycker inte ens att den här diskussionen handlar om predikan. Den handlar, som du också säger, om nycklar till skafferidörren.
Ja församlingens anställda skall vara en som du säger "enorm tillgång", det är därför medlemmarna anställer. Det är därför vi bråkar. Vi vill ha valuta för pengarna. Det är medlemmarnas kyrka.
Det där sista stryker jag under. Två gånger.
SvaraRaderaOch du har rätt, det handlar inte bara om predikan. Det handlar om så mycket mer.
Ja, egentligen är det ju Guds kyrka, men inget eller ingen ska ju stå emellan Honom och medlemmarna , med nyckeln i fickan som ej lämnas ut.